I
en av bloggens första analyser för nästan sju år sedan tittade jag på familjen Wallenbergs maktbolag Investor. På den tiden ansågs bolaget ineffektivt eftersom det var ett maktbolag och familjen förmodades ta större hänsyn till sina egna maktambitioner än att maximera avkastningen i bolaget.
"[...] nye VDn Börje Ekholm går från klarhet till klarhet och är duktig på att kommunicera (även om han har lite väl mycket Buffett-komplex)." skrev jag då och Börjes inträde i rampljuset innebar inte bara ett effektivare Investor utan även en snabb omsvängning av bolagets image. Ett par år senare började Spiltan Fonder sin
investmentbolagsfond baserad på det enkla faktum att investmentbolag historiskt avkastat bra, att man är lite dopade av substansrabatt och belåning har inte avskräckt någon. Häromdagen såg jag även Henrik Mitelman twittra om hur mycket pengar familjen Wallenberg skänkt till forskning de senaste åren.
Attityden till familjen Wallenberg och synen på Investor har alltså radikalt ändrats de senaste sju åren. Detta avspeglas även i substansrabatten som numera ofta ligger i intervallet 10-15 procent istället för 30-35 procent som det ofta var då.
Börje stuvade även om bolaget genom att öka inslaget av onoterade innehav samt ett minskat inslag av riskkapitalverksamhet. Detta har hans efterträdare Johan Forssell drivit vidare och överlag verkar Johan vara en person med liknande värderingar som Börje Ekholm, numera vd på Ericsson alltså.
En jämförelse av portföljen för sju år sedan och idag visar att merparten av innehaven finns kvar, men några har tillkommit, främst Sobi, Wärtsilä och Nasdaq. De onoterade innehaven har flyttats till dotterkoncernen "Patricia Industries".
Denna
dotterkoncern har nu fått en egen hemsida, den har en egen styrelse och en egen ledning. Hemsidan visar stolt upp 26 ansikten med olika grad av skönhet. Detta är för mig en varningssignal, behövs verkligen två separata organisationer ovanpå de operativa innehaven, behövs dubbla styrelser och dubbla ledningsgrupper? En jämförelse med Berkshire Hathaway blir inte så smickrande. Förvaltningskostnaderna är på intet sätt alarmerande i Investor men jag tycker det är en kulturfråga.
Jag har gått igenom innehaven och deras bokslut för att titta på "lookthrough earnings", en term som (mig veterligen) Buffett myntade i sitt Berkshire Hathaway där han summerade alla sina bolag som om de vore ett enda och tittade på intjäningsförmågan. Jag ser det som ett rimligt sätt att värdera investmentbolag. Den främsta utmaningen är eventuella förlustbringande innehav som enligt det sättet att se på verksamheten bidrar negativt till koncernens värde - något de sällan gör.
Bolag | Senaste bokslut | Kapitalandel | VPA Hög | VPA Med | VPA Låg |
Atlas Copco |
2016
|
16,9 %
|
3,04 kr
|
2,68 kr
|
2,58 kr
|
SEB |
2016
|
20,8 %
|
5,21 kr
|
4,89 kr
|
4,63 kr
|
ABB |
2015
|
10 5 %
|
3,34 kr
|
3,11 kr
|
2,32 kr
|
AstraZeneca |
2016
|
4,1 %
|
1,64 kr
|
1,32 kr
|
0,58 kr
|
Ericsson |
2016
|
5,9 %
|
1,05 kr
|
0,86 kr
|
0,15 kr
|
Electrolux |
2016
|
15,5 %
|
0,91 kr
|
0,45 kr
|
0,32 kr
|
Wärtsilä |
2016
|
17,7 %
|
0,98 kr
|
0,78 kr
|
0,77 kr
|
Saab |
2015
|
30,0 %
|
0,55 kr
|
0,46 kr
|
0,29 kr
|
Sobi |
2015
|
39,6 %
|
0,00 kr
|
0,00 kr
|
0,00 kr
|
Nasdaq |
2016
|
11,7 %
|
0,57 kr
|
0,55 kr
|
0,14 kr
|
Husqvarna |
2016
|
16,8 %
|
0,41 kr
|
0,20 kr
|
0,18 kr
|
Summa |
|
|
17,70 kr
|
15,31 kr
|
11,95 kr
|
Tabellen visar de noterade innehaven och hur stor Investors andel av deras vinst per Investoraktie är.
Hög är det högsta resultatet de senaste tre åren,
låg är det lägsta och
med är medianen. Tyvärr har inte alla bolagen hunnit släppa sina bokslut för 2016 så för några av innehaven har jag fått räkna med åren 2013-2015 istället.
Vinsten per Investoraktie från de noterade kärninvesteringarna blir alltså 11,95-17,70 kronor beroende på hur offensiv man vill vara i sin värdering. Om jag schablonmässigt väljer en rimlig P/E på 15 för dessa bakåtblickande vinster skulle alltså denna del av portföljen motivera en substans i Investor på 179-266 kronor. Värderingen per aktie enligt
Investors bokslutskommuniké är 325 kronor, multiplarna på större industriföretag är idag offensiva enligt mitt sätt att se det.
Det substansvärde Investor själva uppger för övriga innehav är 18 kronor för EQT och 72 kronor för Patricia Industries (varav 28 kronor är Mölnlycke). Till detta lägger jag 15 kronor för Sobi, vinstvärderingen ovan ger ju en nollvärdering av Sobi vilket är alldeles för negativt.
Det kan egentligen vara motiverat att räkna även på Mölnlycke men bolaget är "private equity"-kapitaliserat och Investor redovisar bara EBITA och andra inkompletta nyckeltal då bolaget inte drivs som ett självständigt bolag när det gäller kapitaliseringen. Därmed blir min P/E-analys svår att göra och jag väljer att förenkla och istället behandla Mölnlycke som alla andra onoterade innehav (
not: detta visade sig vara lite väl förenklat och jag gjorde en uppdatering i detta inlägg).
Totalt ger detta en värdering av dessa innehav på 105 kronor. Jag anser att det är högt att räkna på 100 % värde. För sju år sedan räknade jag med 50 % rabatt på alla onoterade innehav och det kan få vara den låga värderingen, 52 kronor. Medel däremellan, 75 % kan får vara medelvärdet, 79 kronor.
Sammantaget kan då substansen i Investor då värderas enligt nedan:
Komponent | Hög | Medel | Låg |
Noterade innehav |
266 kr
|
230 kr
|
179 kr
|
Onoterade innehav plus Sobi |
105 kr
|
79 kr
|
52 kr
|
Nettoskuld |
-22 kr
|
-22 kr
|
-22 kr
|
Summa |
349 kr
|
286 kr
|
210 kr
|
Om man kombinerar de bästa resultaten historiskt och adderar de bokförda värden Investor har på sina bolag motiverar detta alltså ett pris på Investoraktien på 349 kronor. Detta tycker jag inte erbjuder en tillräcklig säkerhetsmarginal utan väljer att använda "medel"-nivån för min
bevakningslista (
förklaring). Kan man få tag i aktien till "låg"-värderingen får Investor ses som ett fynd, men det lär inte hända förrän nästa börskrasch.
Investoraktien står idag i 347 kronor och är alltså för högt värderad enligt mitt sätt att se på saken. Detta beror huvudsakligen på att svenska industriföretag, inklusive Investors största innehav, är prissatta för kraftiga vinstuppgångar de kommande åren. En annan komponent är att substansrabatten är låg i ett historiskt perspektiv. Investor kan säkert vara en bra placering på lång sikt men de kommande åren räknar jag inte med några underverk från detta innehav. Jag behåller mina aktier men kommer sannolikt inte att öka på länge.