Speciella situationer

Jag har precis läst igenom Joel Greenblatts mest haussade bok, med det hemska namnet "You Can Be a Stock Market Genius", en bok som fokuserar på speciella investeringssituationer där oddsen i vissa fall kan vara på den lille investerarens sida. Även om detta inte är en recension av boken kan jag rekommendera den varmt.

Greenblatt pekar ut följande situationer som potentiellt lönsamma:

• Avknoppningar: när avknoppningar sker dyker värdepapper upp som folk och förvaltare inte valt att ha i sina portföljer, här kan uppstå tillfälliga och kraftiga felprissättningar
• Teckningsrätter: både att teckna med stöd av rätter och att teckna utan stöd av rätter kan vara intressant
• Uppköp och utköp: här förekommer ibland särskilda värdepapper som betalningar, värdepapper som också ofta blir felprissatta 
• Konkurser och omstruktureringar: här tar många förluster och drar sig ur utan att egentligen titta på vad som finns kvar
• Omstrukturering av kapital: när bolag ökar sin lånefinansiering och skapar hävstänger

Dessutom pratar han en hel del om hävstångsprodukter: optioner, warrants etc. Greenblatt avråder också från vissa situationer, som att försöka tjäna pengar på arbitrage vid samgåenden mellan bolag.

Att läsa boken fick mig att fundera på mina egna investeringar. Helt klart faller några av hans förslag utanför min kompetens och mitt temperament. Men vissa saker har jag faktiskt gjort:

• Mina 17 Swedbank A-aktier är ett resultat av teckning utan teckningsrätter. Lite läsning av prospekt och ett ifyllt formulär på Avanza gav 70 % avkastning på någon vecka utan egentlig risk.Tyvärr är 70 % avkastning på 663 kr inte jättemycket :-)
• Jag tjänade omkring 5 tkr vid en emission i NSP Holding, där man fick teckningsrätter tillsammans med aktier, teckningsrätter som sedan såldes stundtals väldigt billigt, NSP Holding var en urusel placering i övrigt, ett företag som visade mig att sälja hamburgare minsann är en riskabel verksamhet i fel händer...

I grund och botten tror jag Greenblatt har en poäng, det finns tillfällen där ute och är man vaken så kan man nog göra sig en hacka.

Slutligen har jag även tittat på Diamyd på sistone, ett bolag som inte gått i konkurs, men som omvärderats efter en katastrofal studie. Idag har bolaget en nästan säkert havererad studie, några studier på gång och en hygglig kassa. Nettovärdet på bolaget är faktiskt större än börsvärdet. Men, jag tycker inte att det är större med tillräckligt stor marginal (bättre 90 spänn i fickan än 100 spänn hos Diamyds ledning, som vi säger i Lund), och deras studier är helt omöjliga för mig att värdera, men jag skulle kanske kunna tänka mig att ta dem gratis.

Efterhand som det blir allt svårare att hitta vettiga investeringsmöjligheter funderar jag på att titta mer på särskilda situationer. Om det blir så, och hur det går, kommer alla läsare att kunna följa här på bloggen.

Recension av The Big Secret for the Small Investor

Jag hade några timmar att döda på en flygplats häromdagen och slog till på Joel Greenblatts "The Big Secret for the Small Investor".

Jag har aldrig läst något av Joel Greenblatt förut, men hans tidigare alster är ganska välkända: "The Little Book that Beats the Market" och "You Can Be a Stock Market Genius" har sålt i stora upplagor och refereras ofta till.

The Big Secret for the Small Investor är snabbläst, 155 små sidor med generösa radavstånd och stora vänliga bokstäver tar inte mer än ett par timmar att komma igenom. Boken handlar om hur du som liten investerare kan arbeta med dina aktieinnehav. Den handlar inte om hur stor din portfölj bör vara jämfört med alla tillgångar eller hur andra tillgångsslag ska allokeras.

Greenblatts tes
Greenblatt driver i boken en enda tes, ett format jag av andra recensioner att döma tror han brukar använda sig av. Hans utgångspunkt är att värdeinvestering är den bästa modellen för överavkastning och att ineffektiviteten i prissättningen av aktier jämfört med fundamental data om underliggande bolag är grunden för framgång.

I korthet går hans tes ut på att:

• indexfonder är bättre än aktivt förvaltade fonder, delvis eftersom det ofta är svårare att välja förvaltare än att välja aktier, delvis på grund av kostnader
• marknadsviktade indexfonder har svagheten att felaktigt prissatta aktier får felaktig vikt i fonden
• jämnt viktade fonder är bättre än marknadsviktade, och fundamentalt viktade fonder är bäst

Jämnt viktade fonder innebär ju att aktier som ökar omotiverat i pris säljs av och sedan köps tillbaka om de sjunker igen. Detta resonemang är detsamma som jag använder i mitt PPM, fast balanseringen sker mellan olika tillgångsslag och inte mellan olika aktier. Greenblatt menar att övergången från marknadsviktade indexfonder till jämnt viktade fonder ger 1-2 procentenheter högre avkastning årligen - inte fy skam. 

Fundamentalt viktade fonder gör sin viktning av olika aktier baserat på olika fundamentala nyckeltal, t.ex. eget kapital, utdelning etc. Ett bolag vars pris stiger mer än dessa nyckeltal säljs alltså delvis av ifrån fonden. Detta leder till lite färre transaktioner än i en jämnt viktad fond eftersom det finns en korrelation, men framförallt ger det enligt Greenblatt en avkastning på så mycket som 2-3 procentenheter mer än en vanlig indexfond.

I min mening är felprissättning av aktier som tillgångsslag minst lika vanligt som felprissättning av enskilda aktier eller branscher (masspsykos verkar vara vanligare än enskilda missbedömningar), därför använder jag min balanseringsstrategi mellan tillgångsslag i PPM. Att balansera klokt inom tillgångslaget aktier tillför såklart ett värde, men som jag ser det är det nästa optimeringsgrad, dvs. steg två.

För att belägga sin tes för han dels resonemanget ovan, dels baktestar han. Baktestning är såklart bättre än att inte göra det, men i mina ögon är det ett oerhört svagt bevis. Resonemanget är alltså värdefullare i mina ögon. 

Om man köper resonemanget, hur gör man?

Greenblatt ger exempel på några indexfonder som inte viktats efter marknadsvärde. De är generellt amerikanska ETF:er och känns möjligen som ett komplement för en svensk investerare, inte basen i ett fondsparande. Greenblatt med kompanjoner har startat en webbsajt för detta: valueweightedindex.com, där det finns ytterligare information.

Att följa Greenblatts råd som enskild investerare och bygga upp en portfölj kräver ett visst kapital för att inte transaktionskostnaderna ska döda hela idén. Vill man följa den är det för de allra flesta de fonder Greenblatt nämner som gäller.

Slutomdöme

Trots sitt lilla format finns det ju en del att säga om boken, och jag tycker nog att den är intressant och manar läsaren till viss eftertanke.

Metoden är en "formula investing"-metod och jag kommer såklart inte att använda den i min portfölj. Om motsvarande fonder funnits för den svenska marknaden så kanske det vore intressant för PPM. Men för aktieportföljen föredrar jag fortfarande "stock picking" och min modell av aktieanalys.

Som bok är den skriven med ett effektivt språk. Texten blandas dock med anekdoter som jag har lite svårt för, jag tycker ämnet är intressant nog utan referenser till Paul Newman, Trollkarlen från Oz och Greenblatts löpningsupplevelser. Det finns också gråtonade avsnitt där han besvarar de mest givna mothuggen mot sin tes, kanske de intressantaste bitarna i hela boken.

Boken börjar med en ganska enkel genomgång av värdeinvesteringens grunder och den delen skulle jag rekommendera alla att läsa, även om den sammanfattar vad som skrivits på många andra ställen. Greenblatts huvudtes och resonemang är dock lite mer åt det avancerade hållet och jag tror man måste förstå vad en indexfond är för att kunna ha glädje av boken.

Om din nyfikenhet är väckt kanske du vill läsa Geoff Gannons recension av samma bok...