måndag 24 september 2018

Investera via eget bolag - aktieägande

Detta är det femte inlägget i en serie om att investera via ett eget bolag, istället för att äga aktierna privat som de flesta gör. Det första inlägget finner du här.

Något jag inte tagit upp hittills är hur själva ägandet kan gå till. När det gäller börsnoterade aktier har du två olika alternativ som påminner om hur en privatperson har det, direkt ägande i depå eller indirekt ägande via kapitalförsäkring.

Äga noterade aktier direkt i depå

Att äga aktierna direkt i depå innebär att ditt bolag äger det noterade bolagets aktier direkt, registreras i bolagets aktiebok och har rösträtt på dess stämmor.

Direktägande innebär att mottagna utdelningar bokas upp som en skattepliktig intäkt (om du äger mindre än 10 procent av det noterade bolaget, vilket väl får räknas som normalfallet) och att försäljningar leder till skattepliktiga vinster eller avdragsgilla förluster. Dessa förluster är dock endast avdragsgilla mot vinster av samma slag, dvs. aktievinster. Detta är en kraftig inskränkning som blir problematisk vid breda nedgångar då det kan ta flera år innan du har möjlighet att utnyttja avdragen fullt ut.
Aktiebrev från 1288, källa: Wikipedia
Bolagsskattesatsen är 22 % idag och enligt beslut i Riksdagen kommer den att sänkas kommande år för att jämka den minskade avdragsrätten för finansiella kostnader. Det är alltså en lägre skattesats inom bolaget än vad du som privatperson betalar vid ett direktägande (30 %). Jag ser ibland diskussioner på temat att "detta bör man kunna kapitalisera på" genom att stoppa in pengar som EK och sedan ackumulera inom bolaget. Men den dubbelbeskattning som uppstår gör att jag fortfarande inte sett något mer allmänt exempel där detta skulle vara gynnsamt.

Eftersom kostnader för förvaltningen, inklusive eget löneuttag, är fullt avdragsgilla kan det finnas en idé att låta en del av portföljen utgöras av direktägda "utdelningsaktier" som genererar en pålitlig intäkt som i sin helhet kan kvittas mot förluster. Om man inte har någon vinstgenererande rörelse kan detta vara det allra mest skatteeffektiva sättet att äga aktier.

Utländska noterade aktier innebär en liten extra bokföringsprövning när källskatt ska hanteras, den ska bokföras som en skattefordran som sedan avräknas när källskatten slutligen återbetalas (jag lovar att återkomma om SKAT, apropå tidigare inlägg).

Noterade bolag värderas till det lägsta av anskaffningsvärdet och aktuellt värde och normalt bedömer man portföljen som helhet. Om portföljen vid bokslut har ett lägre värde än anskaffningsvärdet ska du göra en nedskrivning (ej avdragsgill). Om marknadsvärdet senare återgår mot anskaffningsvärdet får du göra återföringar. Värderingen får dock aldrig överstiga anskaffningsvärdet.

Över tid kommer detta att innebära att du kan ha mycket stora osynliga övervärden i ditt bolag. Det kan vara ett litet hinder om du vill göra en belåning för vidare investeringar, men är ju inte jättesvårt att resonera med banken kring.

Äga noterade aktier via kapitalförsäkring

Det enda egentliga alternativet till direktägande för ett bolag är en företagsägd kapitalförsäkring (KF). Den försäkrade är generellt du själv och när du dör tillfaller försäkringsbeloppet bolaget.

När du stoppar in pengar i en kapitalförsäkring så bokför du debet mot ett tillgångskonto och kredit mot kassan, precis som när du köper aktier. Alla transaktioner inom försäkringen är däremot osynliga i bokföringen, dvs. köp, sälj, utdelningar, skatter och den lilla försäkringspremien.

När du plockar ut pengar ur försäkringen så tittar du först på marknadsvärdet i försäkringen. Om det överstiger ditt bokförda värde så bokar du uttaget som en vinst till övervärdet är kvittat. Resterande bokas mot tillgångskontot. Denna vinst är dock skattefri och ska justeras bort i deklarationen - dvs. du betalar ingen bolagsskatt alls för KF utan endast de skatter som tas ut varje kvartal inom försäkringen. Samma skatter som en privatperson som äger en KF betalar.

På samma sätt som direktägda aktier ska KF tas upp till det lägsta av anskaffningsvärdet och aktuellt värde och det kan därmed bli aktuellt med nedskrivningar och återföringar på samma sätt som vid direktägda aktier.

Direktpension

I det andra inlägget i serien diskuterade jag bolagsstruktur och beskrev min struktur som skyddar kapitalet i holdingbolaget från eventuella rörelserisker i dotterbolag.

Ytterligare en nivå av skydd kan uppnås med en direktpension. Som enda ägare och enda anställde i den helägda delen av min koncern ser jag hela bolaget som min pensionsförsäkring och har inte upprättat någon direktpension. Men har man flera ägare inne eller flera anställda finns det självklart anledning att titta vidare på detta.

En direktpension är i princip två papper: ett avtal mellan dig och bolaget där bolaget förbinder sig betala ut kapital när du går i pension, samt en pantförskrivning som ger dig företräde till pengarna vid en konkurs.

En pant är värdefull så länge det finns några pengar i bolaget så vad den egentligen är värd vid konkursen är ovisst. Om jag har någon obeståndsjurist bland läsarna får ni gärna fylla i om det finns någon lönegaranti eller liknande för pensionsutfästelser.

Jag använder som sagt inte direktpension men det finns mycket att googla om i ämnet, här är en sida på Visma som diskuterar ämnet.

Äga onoterade aktier

Om det finns ett område där ägande via eget bolag har tydliga fördelar mot privat ägande så är det i onoterade aktier. Aktier i onoterade bolag räknas nämligen som näringsbetingade andelar även om du äger under 10 procent, till skillnad från noterade aktier. Resultat från näringsbetingade andelar är inte skattepliktiga men heller inte avdragsgilla.

Att äga onoterade aktier fungerar likadant som att äga noterade aktier i depå, redovisningsmässigt. Du redovisar resultat vid försäljning och utdelningar, men inget är alltså skattepliktigt.

Detta innebär att ett holdingbolag kan allokera onoterade utdelningar mellan olika innehav utan skatteavbränning, en tydlig fördel gentemot en privatperson som behöver skatta av 30 %.

Som en parentes kan nämnas att bolag på Alternativa listan/Pepins räknas som onoterade. Som en parentes till den parentesen är Investmentbolaget Spiltans aktier ett undantag där utdelningen är skattepliktig men inte resultatet vid försäljning. Skattelagstiftning är... intressant.

Att äga onoterade aktier är en konst i sig, ett ämne som är alldeles för stort för denna inläggsserie, men jag kan ju återkomma om det finns intresse.

Låna till onoterade köp

Jag brukar ju vara väldigt skeptisk till belåning här på bloggen. När det gäller lån mot kontrollerade rörelser (eller fastigheter) har jag en helt annan syn. Jag kan mycket väl köpa en rörelse och belåna den hårt om dess kassaflödesegenskaper kan motivera det.

I ett sådant köp vill banken generellt ha säkerhet i den förvärvade rörelsen. Banken har också en absurd förkärlek för anläggningstillgångar, det kan vara långt enklare att belåna en maskin som kanske har en funktion för två bolag i landet, medan det är helt omöjligt att belåna ett likvitt lager som du kan sälja till miljoner konsumenter eller tusentals hantverkare.

I sådana lägen kan moderbolagets tillgångar användas som säkerhet. Banken vill såklart ha garantier så högt upp i din koncern som den kan få, och ditt intresse är att isolera ner riskerna. Men ibland kan villkoren bli så mycket bättre om du ökar upp säkerhetsmassan så att det motiverar att ta upp risken i toppen.

Beräkna substansvärde m.m.

I avsnittet om bolagsstyrning glömde jag faktiskt att kommentera en sak: interna rapporter. Som ni kanske märkt här på bloggen gillar jag generellt att dokumentera och även om jag skriver för ekande tomma salar så gör jag månadsrapporter i min koncern med tre huvudsakliga delar:
  • Konsoliderad resultaträkning, jämförd med budget. Tråkig till och med för mig, men för att våga vara "min egen" behöver jag känna att jag har kontroll här
  • Substansvärdering, som för alla investmentbolag är detta ett mycket viktigt värde och över tid en indikator på bolagets intrinsic value
  • Mottagna utdelningar rullande 12 månader
Resultaträkningen och mottagna utdelningar är ganska rakt på sak. Balansräkningen gör jag ingen konsolidering av då den inte representerar värdena i bolagen särskilt väl längre.

Substansvärdet kan förtjäna en kommentar, det beräknas i princip som:
  • koncernens egna kapital 
  • plus orealiserade värden i noterade innehav 
  • minus upplupen skatt (den skatt som skulle uppstå om de noterade innehaven såldes omedelbart)
  • plus orealiserade värden i onoterade innehav, här är jag mycket försiktig och värdeuppgången måste vara extremt tydlig innan den tas upp
Detta beräknar jag alltså varje månad och berättar passionerat om vid middagsbordet. Responsen är inte översvallande.

onsdag 5 september 2018

Investera via eget bolag - bolagsstyrning

Detta är den fjärde delen i min serie om att investera via eget bolag, se första inlägget här. Denna gång tänkte jag skriva lite om styrningen av bolaget.

De flesta investeringsbolag lär börja sin bana som holdingbolag och som sådana saknar de det mesta som "vanliga bolag" har, inga anställda, inga lokaler, inga inventarier etc. När de blir mer av investeringsbolag och är redo att bära sin ägare kan ägaren välja att bli anställd och oftast innebär detta en fas av enmansbolag.

Att ta det vidare förbi enmansbolaget, att anställa någon ekonom, förvaltare eller extern vd är nog något de allra flesta faktiskt aldrig gör. För att motivera en person med månadslön på 50 tusen kronor, lokal, tjänstepension etc. utan att förvaltningskostnaderna ska överstiga 1 % krävs ett kapital på över 100 miljoner, en lång väg att vandra för de flesta.

Enmansbolaget

Bolagsstyrningen i enmansbolaget (en ägare som är styrelseledamot och vd) är i princip en uppsättning pärmar med styrelseprotokoll och stämmoprotokoll signerade av en enda person.

Du behöver en suppleant till styrelsen. Suppleanten har i princip ingen betydelse förrän du dör eller på annat sätt blir oförmögen att agera och de flesta arbetsgivare tillåter att en anställd dessutom är suppleant i ett onoterat bolag. Med det sagt är bolaget förmodligen ditt pensionskapital och om du har familj så behöver du ha någon inom eller utom familjen som har koll på strukturen. Det kan vara suppleanten, revisorn (om du väljer att ha en sådan) eller någon annan som kan hjälpa familjen eller dödsboet när det är dags för det.

Det finns några tjänster som kan vara värda att överväga för de flesta:
  • Redovisningstjänst kostar några tusenlappar i månaden beroende på antalet verifikationer du genererar. Om du a) saknar kunskap och intresse eller b) saknar ordningssinne kan det vara en väl värd investering att köpa in denna tjänst. Jag gör all redovisning själv, vilket rör sig om ett par hundra verifikationer varje år
  • Revisor är obligatoriskt om man inte klarar två av tre krav. Enmansbolaget har i detta fallet under tre anställda och högst sannolikt en omsättning under 3 miljoner och därmed är revision valfritt. Jag stiftade mitt holdingbolag innan obligatoriet avskaffades och har därmed alltid haft revisor. Det fyller två funktioner: viss sinnesro eftersom jag själv gör redovisningen och en kontaktperson för min familj om jag skulle gå bort. Revisionen kostar kanske 10-20 tkr/år beroende på hur mycket jobb du genererar
Utöver detta är ett enmansbolag relativt enkelt att hantera. Kontor, tjänstebil och inventarier är sådant man kan välja efter egna och bolagets behov.

Anställda

Nästa steg, om man någonsin tar det, är att anställa personal för att sköta bolagets investeringar, redovisning, ledning etc. Jag har själv inte tagit detta steg i min lilla holdingkoncern, men har såklart erfarenhet av anställda från de verksamheter jag arbetat i. Detta blir därmed en aning hypotetiskt.

Några medskick kan jag lämna men jag är såklart nyfiken på synpunkter från någon läsare som arbetat i en professionell kapitalförvaltningsorganisation:
  • Kan du hitta någon som kan förvalta dina pengar bättre än a) passiv förvaltning, b) aktivt förvaltade fonder som du litar på. Varför vill den personen arbeta hos dig? Sannolikt krävs en partnerform där personen själv investerar för att få rimligt samordnade incitament. I vilket fall behövs en väldigt tydlig samsyn
  • Att anställa en redovisningsekonom tror jag är svårt att motivera gentemot att hyra in tjänsten. En investeringsverksamhet genererar inte särskilt mycket verifikationer, om du inte handlar hyfsat aktivt i en depå. Kapitalförsäkringar genererar bara verifikationer vid insättningar och uttag
  • Att anställa personal överhuvudtaget är ett enormt ansvar, i synnerhet i Sverige. Du har förmodligen redan erfarenhet av detta, men om det är första gången så läs på.
  • Om du skulle vara så framgångsrik i detta att du når 10 anställda (inklusive dig själv) på ditt kontor så öppnas dörren till många regleringar: du behöver en arbetsmiljöplan, jämställdhetsplan etc. så det kan vara ett ganska dyrt steg att ta sett till den tid som ibland faktiskt måste läggas på myndighetsbesök och dokument. Många av dessa saker är viktiga att tänka igenom i alla fall som arbetsgivare, men de formella kraven kan vara betungande

Externa ägare

Även när det gäller ägare har jag valt att vara ensam och äga mitt bolag till 100 procent. Det finns ett antal effekter av att ta in externa ägare:
  • Ett större kapital möjliggör att äga större delar av investeringsobjekten och kan ge inflytande i bolagen, om man tror sig kunna skapa mer värde genom detta inflytande
  • Du kan få en kamratskap liknande en aktiesparklubb i en lite mer professionell form
  • Ägarna har legitimt intresse av portföljen och du måste kompromissa mellan olika viljor, det gäller både strategi och synpunkter på enskilda innehav. Du kan såklart ha en väldigt diskretionär roll men när det blåser på börsen kommer delägarna vilja veta
  • Du behöver ha en exitstrategi om någon ägare vill ut, kanske behöver dina innehav vara mer likvida
  • Du behöver hitta en informationsgivning till delägarna som är tydlig och tillräcklig
  • Du kan behöva instifta en styrelse "på riktigt" och ha en strategiskt beslutande grupp bestående av ägare eller till och med externa ledamöter
  • Pengar skapar sällan äkta vänner men har skapat många äkta ovänner
Punkten om informationsgivning exploderar självklart om du väljer att notera bolaget på något slags handelsplats. Då släpper du kontrollen över ägarskaran helt och riskerar att få några ägare som köpt extremt billigt och älskar dig, blandat med någon som lyckades köpa in sig på en topp och är väldigt besviken på dig för sin misslyckade affär.

Återigen sväller ämnet ju mer jag skriver om det, jag försöker bevaka kommentarsfältet de kommande dagarna.

söndag 12 augusti 2018

Investera via eget bolag - legal hemvist och skatter

Detta är den tredje delen i inläggsserie som inleddes med "Investera via eget bolag". I detta inlägg tänkte jag diskutera de skatter som uppkommer när du investerar via bolag istället för att göra det direkt. Då blir det även naturligt att titta på legal hemvist för bolaget eller bolagen och vad det innebär för dem och för dig som ägare.

Om vi börjar med en självdeklaration har jag personligen min koncern (som beskrevs i förra inlägget) helt baserad i Sverige och jag själv bor i Lund. Jag har startat bolag i Amerika, Europa och Asien men bara med operativa syften, aldrig för att optimera skatt eller liknande. Med andra ord är jag ingen rådgivare utan en någorlunda bevandrad lekman som försöker beskriva min syn. Om du på allvar tänker ge dig in i internationella strukturer - ta hjälp från proffs.

Strukturen jag själv använder har hanterat balansomslutningar som varit 7-9-siffriga. Den är lite overkill för låg 7-siffrig omslutning och det finns förmodligen en del optimeringar att göra när man närmar sig 10-siffrig omslutning. Utrymmet för att ta extern hjälp växer med storleken om inget annat.

Som jag tänker på skatterna i koncernen finns det tre nivåer:
  • Investeringsnivån, dvs. skatt som uppstår när dina investeringar, publika noterade aktier, delar ut pengar till ditt bolag eller när ditt bolag gör reavinster. Här är skatten generellt rätt lik den för privatpersoner där du genom att använda kapitalförsäkring (KF) kan få exakt samma nivå. Alternativt om bolaget äger aktierna så skattar det lägre än privatpersoner, genom en bolagsskatt på 22 % på årets totala vinst
  • Internnivån, dvs. skatt som din koncern betalar för att flytta pengar internt. I en helsvensk koncern som min, där dotterbolag är näringsbetingade andelar är skatten noll här. I en internationell koncern kan skatter uppstå även här, mer om det senare
  • Överföringsnivån, när bolaget ska föra vidare överskott till dig som privatperson. Eftersom Sverige har några av världens högsta inkomstskatter är detta väldigt hårt reglerat här och skatten ligger mellan 20-70 %
Investeringsnivån och internnivån är internationellt konkurrensutsatta och Sverige är konkurrenskraftiga här. Med andra ord är nästan alla drivkrafter att internationalisera denna typ av verksamhet på överföringsnivån.

Helt vid sidan om dessa skatter ligger momsen som jag återkommer till kort i slutet av inlägget.

Legal hemvist

Med denna introduktion är det lagom att vända blicken mot frågan om legal hemvist, var ska ditt holdingbolag ligga?

Det finns en mycket bra och pedagogisk hemsida som jag rekommenderar alla att läsa, Sparsam Skatt. Jag har aldrig nyttjat deras tjänster och kan inte gå i god för dem på det sättet, men hemsidan ser jag som seriös och välskriven. De anordnar även sammankomster i Stockholm, Göteborg och Malmö för den intresserade.

Om jag skulle sammanfatta mina slutsatser från deras information och från vad jag läst genom åren så måste du a) vara beredd att flytta utomlands i minst fem år och b) vara beredd att sätta dig i händerna på rådgivare under en lång tid för att detta ska vara aktuellt.

Laglig hemvist kan i princip göras på tre sätt och syftet är alltså att minimera skatten på överföringsnivån:
  1. Sverige, då får du nivåerna jag beskrev inledningsvis
  2. Lightvarianten: helt utflyttad till EU (och främst är förmodligen Cypern) som Sparsam Skatt skriver om, då rör du dig inom hyfsat vältrampade stigar och lagstiftning som hänger ihop någorlunda. Tågordning är extremt noga och du behöver rådgivare
  3. Hardcore: multipla lagstiftningar, "skatteparadis" etc. så du i bästa fall hamnar inom det "inte uttryckligen olagliga", har i media sett exempel på mixar av verksamhet i Sverige, Karibien, Baltikum m.m.
Om man väljer alternativ tre bör det nog röra sig om större belopp (miljarder) och du behöver en beredskap att ägna mycket tid åt Skatteverket. Det är inte aktuellt för mig och jag har inte större kunskap om detta än vad vem som helst kan läsa om lite då och då i samband med Panamaläckan och annat.

Alternativ två är betydligt vanligare och du bör, med rätt rådgivning, kunna navigera mellan skattemyndigheten i Sverige och i det land du väljer utan att hamna alltför mycket i kläm. I Cypern kan man, givet ett antal förutsättningar, föra över tillgångarna med mycket låg eller till och med noll skatt på överföringsnivån. Med detta följer såklart kostnader för rådgivning, ometablering etc.

Jag har personligen tänkt tanken, men för mig är det inte aktuellt idag eftersom:
  • Jag är aktiv i Sverige på flera sätt, kan inte flytta ur ett skatteperspektiv utan att klippa en del band jag inte vill klippa (du får inte vara verksam i bolag, äga fastigheter m.m.)
  • Cypern är minst lika mycket bakvatten som Sverige (ursäkta mig, alla cyprioter) och alla jag bryr mig om finns här, det är inte jättelockande att bo där. Cypernkonflikten ligger också som en vilande vulkan under öns lugna yta. Ja man kan lägga bolaget i Cypern och flytta till ett annat land, men då ska beskattningsavtalen mellan dessa länder läggas till i ekvationen, utöver vad som gäller mellan Sverige och Cypern
Länder som ibland nämns som alternativ till Cypern är Malta och Österrike, båda med lite olika förutsättningar och med olika vinster att göra. Men sedan jag läste på om detta sedan, för några år sedan, senast verkar Cypern klivit fram som den verkligt tydliga ledaren i racet.

Om man nu bestämmer sig för Cypern så skulle jag personligen inte börja i den änden, dvs. inte sitta i 10-15 år verksam i Sverige med ett Cypernbolag på toppen. Istället skulle jag driva allt svenskt fram till flytten börjar närma sig, sedan ta hjälp och göra allt i rätt tågordning. Det är mer komplicerat att driva bolag utomlands. Redan när du går till Norge eller Danmark blir saker lite annorlunda och du tvingas ta hjälp även med saker du kan fixa själv hemma. Att bilda bolag i Sverige är idag extremt enkelt om du är svensk medborgare och har ett BankID.

Jag fick ett par synpunkter från @danne_w på Twitter kring detta och hans två huvudargument varför man skulle vilja starta ett Cypernbolag omedelbart var:
  1. Exitskatt och liknande, genom att ha bolaget uppe kan man vara bättre förberedd för utflytt och kanske inte omfattas av stopplagar som införs för att hindra utförsel av värden
  2. Säkerhet, Sverige är extremt transparent med tjänster som allabolag.se. För att minska hotbilden mot sig själv kan ett utländskt bolag innebära sänkt information "till buset"
Jag tycker detta är giltiga argument även om jag personligen inte tycker de överväger idag.

Som en parentes nämns USA eller de vanliga svenska utflyttningsländerna sällan i dessa sammanhang. USA är ett jättespännande land med måttliga skatter på flera sätt men IRS (deras skattemyndighet) är inte att leka med och väl inskriven är man skatteskyldig för alla inkomster i hela världen tills motsatsen bevisats.

Skatter på investeringsnivån

Jag tänkte återkomma mer om hur man handgripligen går tillväga för att investera i noterade aktier genom ett bolag i ett senare inlägg. Men för skattediskussionen behöver jag vidröra det redan nu.

Bolag har färre alternativ än privatpersoner och det är frågan om att antingen äga via depå eller genom en kapitalförsäkring (KF).

Vinster och utdelningar från aktier i en depå ska bokföras och redovisas på resultaträkningen. De ligger till grund för bolagsskatten. Förluster får dock bara kvittas mot aktierelaterade vinster (sök på "aktiefållan") vilket är en asymmetri som gör detta alternativ rätt dyrbart. Om du har fasta kostnader i verksamheten som hyra eller liknande så kan det dras av från dessa vinster men jag skulle säga att det generellt är förmånligt att äga via kapitalförsäkring istället.

Vinster, förluster och utdelningar från aktier i en kapitalförsäkring bokförs inte, endast insättningar och uttag från försäkringen. Det sker en intern beskattning i försäkringen, precis som i privata KF, och därmed är vinster vid uttag från försäkringen inte skattepliktiga för bolagsskatt.

I en investeringsverksamhet där du gör dina vinster i KF och sedan har kostnader för dator, hyra, revisor eller annat utanför kommer du i praktiken aldrig betala någon bolagsskatt.

Skatter på internnivån

Som jag skrev initialt så betalar jag med min koncernstruktur inga skatter för att transferera pengar mellan bolagen. Koncernbidragsrätt finns mellan bolagen och utdelningar från rörelsebolaget till moderbolaget är skattefria. 

Om du väljer att skapa en koncern med bolag i olika länder försvinner koncernbidragsrätten och det dyker upp källskatter på utdelningarna. Vidare vill ländernas olika skattemyndigheter att så mycket vinst som möjligt ska hamna i just deras land och du måste skapa avtal för alla mellanhavanden mellan moder- och dotterbolag för att kunna uppvisa precis hur ni gör. Annars tar du en stor risk och kan drabbas både av skatter och skattetillägg.

Skatter på överföringsnivån

Om ditt företag är det minsta framgångsrikt kommer du vilja föra över pengar från det till dig själv, om inget annat så för att försörja dig. Detta kan i princip göras på tre sätt:
  1. Lön, löneutbetalning kan ske från vilket bolag som helst i koncernen. Löner i Sverige medför plikten att betala sociala avgifter. Men löner är också avdragsgilla och sänker din bolagsskatt
  2. Utdelning sker från det bolaget du äger till dig, dvs. moderbolaget i min egen koncernstruktur
  3. Lån, förbjudet i Sverige, du får inte låna pengar från ditt AB, tillåtet i en del andra länder 
Lön beskattas som känt relativt högt i Sverige och sociala avgifter tillkommer. Sociala avgifter är dock inte fullt ut skatter som många ofta säger slentrianmässigt. Upp till en brytpunkt är en del av avgifterna ett tvångssparande åt dig själv, den allmänna pensionen. Detta är inte pengar i sjön vilket bör beaktas.

Utdelning från noterade bolag till privatpersoner beskattar med 30 % om de inte ligger i ISK eller KF. Utdelning från ditt moderbolag till dig är betydligt mer komplicerat och omfattas av de s.k. 3:12-reglerna.

Ämnet är alldeles för stort för detta inlägg men om vi gör två ytterlighetskalkyler där vi antar att du vill ta ut 30 000 kronor netto per månad (du vill inte bo i Leksand, men samtidigt behöver du ju inte längre någon sparkvot, bolaget försörjer dig).

För att få 30 000 kronor netto via lönekuvertet (använder Skattetabell 32 här) endast måste bolaget betala en bruttolön på 41 100 kronor. Till det kommer sociala avgifter på 31,42 procent. Total kostnad per månad blir då 54 000 kronor eller 648 000 kronor på ett år.

För att få 30 000 kronor netto via utdelning endast får du först dela ut 169 125 kronor enligt schablonbeloppet med 20 % skatt, dvs. 11 275 kronor per månad. De övriga 18 725 kommer från utdelning som måste beskattas som tjänst. Åter med tabell 32 behövs ca 24 200 x 12 = 290 400 i utdelning. Det är inga sociala avgifter på utdelning så totala utdelningen landar på 169 125 + 290 400 = 459 525 kronor. Om du genererar detta belopp med aktier som bolaget äger direkt och bolagsskattar för utdelningarna måste bolaget göra 589 100 kronor i vinst. Men om det kommer från KF blir det ingen bolagsskatteeffekt, som jag skrev ovan.

Det är alltså betydligt effektivare att dela ut pengarna rakt upp och ner än att ta hela beloppet som lön, det kostar bolaget 460 tkr istället för 648 tkr, en rejäl skillnad! Men detta är bara början på berättelsen:
  • I löneexemplet fick du en pensionsavsättning (i storleksordningen 50 000 kronor som ska inkomstskattas när du går i pension) som du inte fick i utdelningsexemplet
  • Lön räknas in i SGI, arbetslöshet etc. Jag ser inte riktigt att man ska behöva sjukskriva sig från ett investmentbolag, det är oberoende av den tillfälliga arbetsinsatsen i mitt fall. Men detta varierar såklart beroende på vilka säkerhetsmarginaler man har, hur aktiv man behöver vara med sin investeringsstrategi etc. 
  • Lön syns i UC och hjälper dig vid telefonabonnemang och annat. Du tar en del sådant via firman men barnen behöver också en dag...
  • En riktigt låg lön har mycket låg skatt, exemplet här låg något över det optimala sett till de brytpunkter som finns
  • Om man vill ta ut mer på årlig basis för högre omkostnader eller raj-raj kan man använda lönebaserat utrymme för utdelningen
I praktiken är en kombination av lön/utdelning nästan alltid gynnsammare än ytterligheterna. Men vad som är rätt beror helt på dina behov. Om du vill ha en miljon att leva på om året ändras ekvationen. Om du vill låsa in maximalt kapital inför din Cypernflytt vänder det åt ett annat håll.

Hela diskussionen ovan bygger på att du vill driva investmentverksamheten vidare och behålla företaget. Om du vill demontera företaget finns möjligheten att inom Sverige göra bolaget passivt och därmed göra dina aktier okvalificerade enligt 3:12-definitionen. Detta kallas lite olika saker som "trädabolag", "5:25" och liknande. Effekten blir att du kan likvidera bolaget och betala 25 % skatt på hela kapitalet. För mer infomation hänvisar jag till Sparsam Skatts artikel om vilande aktiebolag.

Något om moms

Till sist vill jag hastigt nämna moms eftersom inlägget skulle avhandla skatter.

Ett bolag som endast investerar i andra bolag har ingen momspliktig verksamhet. Det redovisar ingen moms, det fakturerar ingen moms och kan inte heller dra av ingående moms. Du betalar alltså priser inklusive moms för alla inköp till firman. Jag har (som jag skrev i förra inlägget) ett separat rörelsebolag som är momspliktigt.

Det går att blanda momspliktig och icke momspliktig i samma företag och inkommande moms ska då delvis dras av. Jag har dock gjort det enkelt för mig och har alltså ett bolag med 0 % momsskyldighet och ett med 100 %.

Vid internationella upplägg kan moms bli en fråga. Om bolag i olika länder börjar fakturera varandra tjänster, även inom en koncern, behöver du följa momslagstiftningen och det ser olika ut inom EU och utanför.

fredag 3 augusti 2018

Investera via eget bolag - bolagsstrukturen

Detta är andra delen i en inläggsserie som började med inlägget "Investera via eget bolag", i detta inlägg tänkte jag berätta om min egen bolagsstruktur och hur jag tänker kring detta. I slutet av inlägget finns även lite bakgrund om hur bolagen kan startas upp eller förvärvas. Det är omöjligt för mig att komma med generella råd eftersom förutsättningar ser så olika ut för olika personer. Kommentera gärna och ställ frågor så kan jag och läsarna säkert ge lite feedback.

Aktiebolag har en väldigt värdefull egenskap i att ägarna endast riskerar det kapital som är investerat i bolaget. Om ett bolag får betalningssvårigheter kan fordringsägare inte gå på ägarna och kräva betalt för skulder. Undantaget från detta är företrädaransvar där styrelse och vd kan stämmas under vissa givna förutsättningar.

Denna värdefulla egenskap tycker jag man ska utnyttja och jag har därför strukturerat upp min koncern (låter pampigare än det är, fler pärmar är den mest påtagliga effekten) med ett ägande bolag helt utan verksamhet. Det finns inga kunder till moderbolaget och därmed ingen som kan stämma bolaget så länge jag sköter mina betalningar till de få underleverantörer bolaget har. Moderbolaget ska vara något av en legal och finansiell "fästning" då det ytterst står för min och familjens försörjning.

Under moderbolaget har jag ett helägt rörelsebolag där jag själv är anställd. Detta bolag är momspliktigt och kan fakturera kunder samt dra moms för inköp. Detta bolag tar en operativ risk och kan bli stämt av kunder på belopp som vida överstiger dess finansiella muskler.

Privatpersoner skyddas genom konsumentlagstiftning, något som inte alls gäller företag. Du kan som företagare ingå hur orimliga avtal som helst, du simmar i den djupa änden av poolen här. Därför är det viktigt att placera rätt risk i rätt bolag.

Bilden nedan illustrerar den bolagsstruktur jag använder mig av, i syfte att dels isolera riskerna och även hantera saminvesteringar som jag gjort i vissa sammanhang.

Illustrerad bolagsstuktur, klicka på bilden för att förstora. HAB och RAB ingår i koncernen, procentsatserna visar HABs ägarandel i respektive bolag

Moderbolaget (holdingbolaget, HAB) äger rörelsebolaget (RAB) till 100 % medan jag äger moderbolaget till 100 %. Detta innebär
  • Full koncernbidragsrätt mellan bolagen, dvs. år när sidointäkter i RAB är större än löneuttaget kan överskott skjutas upp till HAB, år när jag inte gör lika mycket i RAB kan pengar skjutas ner till dotterbolaget
  • All lön jag tar emot delas ut från RAB, men all utdelning jag tar ut kommer från HAB
  • RAB hyr lokalen jag använder, köper allt material (vilket gör att jag kan dra momsen)
  • HAB är ett fåmansbolag och omfattas av de s.k. 3:12-reglerna som syftar till att jämna ut skatter mellan vanlig anställning och anställning/utdelning i eget företag
I denna lilla koncern är jag enda ägare och enda anställd. Under HAB finns dock fler innehav, där ytterligare personer blir involverade:
  • Saminvesteringar sker i separata intressebolag. Här äger jag med andra ord minoriteter i ytterligare holdingbolag som har en väldigt tydlig intressegemenskap och ett väldigt tydligt syfte. Det rör sig inte om aktieklubbar eller kommittéer där investeringsbeslut ska fattas löpande
  • Minoritetsandelar i onoterade bolag där jag inte har något väsentligt inflytande
  • Minoritetsinvesteringar i noterade bolag
Intressebolagen och onoterade bolag lämnar skattefria utdelningar till moderbolaget (eftersom de är näringsbetingade andelar) som är fria att omallokera medan noterade bolag antingen lämnar skattepliktiga utdelningar eller ligger inom kapitalförsäkring. Jag kommer dock att återkomma till detta i senare inlägg.

Hur uppstår bolaget eller koncernen?

Som jag skrev i förra inlägget är den vanligaste orsaken till att ett eget investmentbolag uppstår att din rörelse ger överskott eller säljs. Så var det även för mig. I ett sådant läge står du ofta inför valet att betala en extremt hög inkomstskatt eller att skapa ditt eget holdingbolag.

Första steget i en sådan konstruktion är ofta att skapa ett nytt aktiebolag och sälja dina "gamla" aktier till det bolaget. Vanligen sätts priset till 50 000 kronor vilket utgör apportegendom. Dvs. du skjuter inte in några nya pengar i ditt nya bolag utan skjuter istället in dina gamla rörelseaktier. Detta förutsätter såklart att de är värda mer än 50 000 kronor.

Efter den manövern kan du ta emot stora utdelningar eller sälja rörelseaktier från ditt nya moderbolag utan att betala någon skatt initialt. Pengarna stannar i det nya moderbolaget och är tillgängliga för investering.

Ett alternativ till att bilda ett nytt bolag kan vara att köpa ett befintligt bolag. Att köpa ett s.k. lagerbolag, dvs. ett färdigt tomt bolag är nog rätt meningslöst idag när nybildande av bolag går mycket fort och är enkelt. 

Att köpa ett bolag med skattemässiga underskott har jag hört folk föreslå men det ställer mycket stora krav på dig som köpare, du måste göra en professionell due diligence och även hitta en vettig värdering av underskotten som svarar mot din förväntade resultatutveckling över tid. Det sista du vill råka ut för är att någon gammal kund eller leverantör kommer till dig och stämmer dig för synder från tidigare ägare.

Om du (trots mina varningar att det i det generella fallet inte är gynnsamt) vill börja helt från scratch och investera i noterade aktier är det idag väldigt enkelt att bara starta ett aktiebolag i Sverige. Du måste skjuta till kapital motsvarande 50 000 kronor, men eftersom syftet här är aktieinvesteringar så kan detta kapital sättas i arbete direkt.

I detta inlägg har jag försökt beskriva hur jag lagt upp min bolagsstruktur. Det är svårt att erbjuda en allmän formel, men jag hoppas på många frågor i kommentarfältet som jag kan arbeta in i inlägget efterhand. Ett annat sätt att skydda kapitalet kan vara att ha en pensionsförsäkring i bolaget, jag kommer beröra det i ett senare inlägg.

onsdag 1 augusti 2018

Investera via eget bolag

Jag har i över tio år investerat genom ett bolag jag äger till 100 procent och det är något jag skrivit om vid några tillfällen tidigare. Förutom de blogginlägg jag skrivit har jag svarat på många frågor här och på Twitter och tänkte att det kunde vara intressant att samla dessa i en rad blogginlägg.

Jag tänkte beröra följande huvudteman i varsitt inlägg:
  • I detta inlägg: vad menar jag med investera i eget bolag, eget investmentbolag? Vad finns det för motiv till detta, vilka för och nackdelar?
  • Inlägg 2: Bolagstruktur, dotterbolag, intressebolag, andra innehav
  • Inlägg 3: Bolagens legala hemvist, skatter från resultat av investeringar, koncernföretag och skatter vid överföringar till mig som privatperson för konsumtion, moms.
  • Inlägg 4: Bolagsstyrning, styrelse, vd, ledning, anställda, policy, CSR och externt ägarskap
  • Inlägg 5: Ägande av börsbolag, KF vs. depå, direktpension,  andra rörelser, fastigheter etc.
  • Investeringsstrategi
  • Privatekonomi för ägaren, buffertar etc.
Detta är ett väldigt brett område och även om jag varit i kontakt med allt ovan så kommer inläggen vara en blandning av egna erfarenheter och åsikter. Jag ska försöka hålla det så handboksmässigt som möjligt men det finns många scenarier som ni läsare står inför som jag inte täcker eller ens känner till. I sådana fall kommer jag presentera hur jag själv gör och försöka uppdatera inläggen efter vad som kommer fram i diskussionen.

Vad menas med att investera i eget bolag?

Det är precis vad det låter som, du kan som privatperson äga aktier i olika former, men det kan även ett bolag göra. Du skulle kunna äga dina aktier via ett bolag som är en egen juridisk person och är ett eget skattesubjekt. Jag har ingen erfarenhet av handelsbolag eller kommanditbolag och ser ingen fördel med dessa så jag kommer bara skriva om aktiebolag.

Ibland säger jag eget "investmentbolag". Eftersom investmentbolag har en egen skattestatus är detta inte helt korrekt. För att starta ett regelrätt investmentbolag som Investor eller Industrivärden måste du ha en stor spridning i ägandet, i praktiken vara börsnoterad, och det är inte vad detta handlar om.

Skattemässigt har bolag ofta låga interna skatter vilket kan verka frestande, men så snart pengarna ska ut till ägaren för konsumtion beskattas de en gång till på en nivå som är minst lika stor som om du ägt aktierna själv. Om du har ett kapital privat finns det normalt ingen anledning att föra in detta i ett bolag och lägga på dig själv en extra skattebörda.

De flesta privata investerande bolag kommer istället från rörelsehållet: du har drivit en rörelse (restaurang, konsult, bemanning, tillverkning eller vad som helst) som genererar mer kapital än rörelsen behöver och samtidigt större än ditt löneuttag. Vid företagsförsäljning eller bara efter att ha ackumulerat tillräckliga vinster kan det finnas en lockelse att investera under ett företagsparaply. På så sätt bibehåller du mer kapital att allokera och kan själv planera ditt framtida löneuttag.

I det senare fallet finns några tydliga fördelar med att behålla kapitalet i ett investerande bolag:
  • Löneuttag och utdelningar kan planeras i tiden så de ger en jämn beskattning, i mitt fall kan jag med all sannolikhet ta ut lön resten av livet oavsett livslängden och ändå se kapitalet öka. I praktiken behöver jag inte det pensionskapital som byggts upp i olika anställningar och har ingen anledning att pensionsspara längre - bolaget är min pensionsförsäkring, något av ett "family office"
  • Kapitalet kan allokeras fritt mellan olika tillgångsslag med små skatteeffekter inom bolagssfären. Det enda undantaget är skog som är väldigt begränsat i hur man får äga det i bolagsform i Sverige
  • Kapitalet kan användas för att starta nya rörelser
  • Kostnader för driften är fullt avdragsgilla inom bolaget
Med detta sagt: om jag kunde få ut alla tillgångar privat utan stor skatteavbränning så skulle jag ta det erbjudandet direkt. 

Att driva investeringar i bolagsform har såklart även nackdelar annat än rent skattemässigt:
  • Mer administration, det är krångligare att driva ett aktiebolag än att ha ett privat ISK. Svenska myndigheter är väldigt väl digitaliserade men den privata skatteindrivningen är mycket mer strömlinjeformad än på bolagssidan
  • Ofta mer kostnader om du inte sköter precis allt själv. Jag använder t.ex. revisor vilket var tvunget när jag började men som är frivilligt idag
Personligen tycker jag det är lärorikt att ha näsan i bokföringen och det är något jag har nytta av i mina investeringar, men det finns en rejäl tröskel att ta sig över för den som börjar från noll.

Detta var det första inlägget och det sammanfattar kort vad jag skrivit tidigare här och här. Vad tror du om inläggsserien, är den intressant? Finns det några områden du tycker jag inte nämner i listan ovan?