onsdag 31 oktober 2018

Byte Handelsbanken B mot A

Bara en dryg månad sedan senaste bytet så skiftade jag idag tillbaka till Handelsbanken A (från B) vilket ledde till någon procent fler aktier. De två senaste skiftena har gett några hundra extra aktier till mycket låg (ingen?) risk och ingen kostnad.

B-aktierna såldes för ca 101,30 kronor och A-aktierna köptes för ca 99,84 kronor.

Efter transaktionen ser portföljen ut enligt bilden nedan:

Klicka på diagrammet för att förstora

Marknaden har varit ganska dramatisk på sistone men innehaven har inte rört sig så mycket sinsemellan. Jag har varit helt passiv i de stormiga tiderna och fokuserat på affärer utanför börsen.

torsdag 25 oktober 2018

Rapporterna hittills

Det var länge sedan jag gick igenom mina bolag här på bloggen och tänkte ta en titt på de bolag som rapporterat årets första nio månader.

Castellum

Castellums kommersiella fastigheter rider på en trevlig våg av hyresjusteringar just nu, men även kostnaderna stiger.

Intäkterna i jämförbart bestånd steg med 5,1 % beroende både på ökade hyror och minskande vakanser. Den ekonomiska uthyrningsgraden har varit en svag punkt hos Castellum i många år men har nu klivit upp till 93 %. Här finns dock ytterligare potential.

Fastighetskostnaderna på befintligt bestånd har dock stigit med 4,8 %, främst drivet av ökade kostnader för uppvärmning och nedkylning under ett ganska extremt 2018.

Det som uppmärksammades mycket efter rapportsläppet var att förvaltningsresultatet steg med utmärkta 13 %. Intäkterna steg dock endast med 7,5 % och som jag skrev ovan har kostnaderna stigit nästan i takt med hyreshöjningar och vakansminskningar. Marginalökningen har huvudsakligen kommit från sänkta räntekostnader, Castellums snittränta har nu sjunkit till 2,1 (2,4) %. Detta är inte branschledande, men börjar bli en bra nivå.

Castellums strategiska position?
Castellum låg av någon anledning långt efter bolag som Balder och Sagax med att finansiera sig över den europeiska obligations-marknaden och framhärdade i att de inte behövde investment grade rating. Min personliga uppfattning är att Balder är bästa affärsmännen vad det gäller handel med fastigheter och Sagax är tankeledarna inom finansiering. Hufvudstaden har det finaste beståndet. Castellum nöjer sig med en mellanmjölksinställning på alla områdena. Arbetet med kvaliteten i beståndet känns dock förtroendeingivande under senaste året.

I kvartalsrapporten framgår att EPRA EPS för rullande tolv månader nu är 9,52 kronor vilket är långt över mitt investeringsantagande på 8 kronor. Jag höjer därför nivån till 8,50 kronor i bevakningslistan men lämnar alltså lite säkerhetsmarginal eftersom ränteläget är så pressat som det är. Med detta sagt tror jag Castellum har utrymme för hyreshöjningar ytterligare något år.

Deere & Co

Deeres kvartalsrapport för tredje kvartalet kom redan den 17 augusti eftersom bolaget har brutet räkenskapsår. Rapporten avsåg det kvartal som slutade den 29 juli (roliga gränser på många amerikanska bolag).

Marknaden vände rejält för Deere under kvartalet och omsättningen steg med 36 % (!) jämfört med motsvarande kvartal föregående år. 17 procentenheter av detta kommer dock från förvärvet av tyska Wirtgen. Prognoserna för helåret pekar på försäljningsökning inom Agriculture & Turf på 15 % vilket innebär en stärkt marknadsandel för Deere. Inom Construction & Forestry tror bolaget på en försäljningsökning på 81 % för helåret.

Resultatet följde med upp och steg med 42 % i kvartalet. Kvartalets resultat per aktie steg med 41 % till 2,78 dollar. Rullande tolv månader är dock resultatet per aktie 6,40 dollar, en bit efter mitt investeringsantagande på 8,25 dollar. Estimaten för kommande år verkar dock ligga på dryga 9,50 så jag tror inte mina antaganden är alltför offensiva jämfört med marknaden.

Handelsbanken

Handelsbanken fortsätter se tillväxt i UK och Holland men även stigande kostnader och ligger numera långt efter Swedbank i kostnadsnivå per intjänad krona. Banken har alltid varit extremt decentraliserad med lokala beslut men utvecklingen inom sektorn går mot centralisering och stora investeringar inom IT som lämpar mer eller mindre tvingar Handelsbanken att växa sin centrala organisation på bekostnad av lokala kontor.

Nu ska 1600 tjänster bort de kommande åren. Frågan för en långsiktig ägare är då om det blir något kvar av det som gjort Handelsbanken till ett unikum de senaste 30 åren. Det som är glädjande är att kundnöjdheten fortfarande är i särklass bland storbankerna, men det gäller nog att följa denna utveckling nära.

Kvartalsrapporten var helt ok tycker jag. Konkurrensen i Sverige är tuff och nu på räntornas botten och prisernas topp (?) vill många in och ta bolånekunder. Här har Handelsbanken antingen avvaktat eller haft svårt att konkurrera. Utlåningsvolymen till hushåll sjönk något i kvartalet jämfört med Q2.

Jämfört med Q3 2017 steg räntenettot med 4 % och provisionsnettot med 11 %. Jämförkvartalet hade en del engångseffekter som försvårar jämförelsen, men intäkterna totalt steg i alla fall med 5 %. Kostnaderna steg dock med 12 % vilket prisade ner resultatet som sjönk med 2 %.

SEB hade i kvartalet lägre kostnadsnivå jämfört med Handelsbanken som nu alltså är trea bland de fyra storbankerna. Jag kan inte minnas när detta hände senast. SEB och Swedbank ligger helt enkelt före i digitala omställningar och centraliserad stordrift. Det sista har varit ett medvetet val från Handelsbankens sida men är det en fortsatt konkurrensfördel?

Rullande tolv månader är resultatet per aktie dock goda 8,71 kronor och kapitaliseringen är stark. Mitt investeringsantagande är en normal intjänigsförmåga på 8 kronor vilket man alltså klarar med råge. Jag skulle dock inte gissa att förra årets extrautdelning kvarstår med den kostnadstrend bolaget uppvisar.

Industrivärden

Jag har som vanligt svårt att hitta något substantiellt i Industrivärdens kvartalsrapport. Bolaget arbetar på i det tysta får man hoppas. Inga påtagliga transaktioner har gjort under kvartalet och portföljen har under året i princip utvecklats i takt med index, vilket är ungefär vad man kan hoppas på.

Detta låter tråkigt men är precis vad man köper när man köper en Industrivärden-aktie.

Investor

Investor har verkligen utvecklats till en småspararfavorit och precis som Industrivärden är det i princip en indexfond med substansrabatt. Kvartalsrapporten innehöll i stort sett bara information om värdeförändringar. Inga större köp eller försäljningar har gjorts.

Det mest spännande var kanske att bolaget emitterade en 12-årig obligation till 1,52 % ränta, något som vore helt otänkbart för tio år sedan. Obligationen var "bara" på 500 MEUR dock.

Jag är skeptisk till Investors nya vana att internvärdera Patricia Industries och är överlag rätt ljummen till värderingarna av innehaven. Hur ser ledningens incitament ut, driver de värderingen upp eller ner? Det är en fråga man som investerare bör ställa sig.

Därmed blir diskussionen om substansrabatten skev i mina ögon och jag är inte någon köpare av vare sig Investor eller Industrivärden idag. Jag får ta och räkna på båda bolagen när bokslutskommunikéerna kommer.

Det var alla bolag som rapporterat hittills. Jag vet att många läsare brukar fråga om BMW och Skanska. När bolag går knackigt söker man sig gärna till mig och andra för stöd i sin bolagssyn. Jag tycker sådana tillfällen är utmärkta för att gå tillbaka till sina egna antaganden och se om de fortfarande stämmer.

När paniken kring H&M var som värst svarade jag på alldeles för många frågor och det påverkade min syn på bolaget. Därför tar jag det mer i en annan ordning nu och vill ta mina kommentarer när bolagen kommunicerar, inte i takt med panikvågorna.

tisdag 2 oktober 2018

Investera via eget bolag - kassaflöden och buffertar

Detta är den sjätte och sista delen i min serie om att investera i aktier via eget bolag. Den första delen hittar du här och den innehåller länkar till övriga avsnitt. Till skillnad från tidigare delar berör denna bolagets kassaflöden och en del privatekonomi, hoppas den kan vara användbar.

En utmaning som dyker upp när man ska leva på avkastning från investeringar är att kassaflödet från dessa inte är lika jämnt och fint som räkningarna man får för hyra, mat, el etc. Den generella lösningen är att upprätta något som bloggrannen Cornucopia kallade ett "Wibblekonto" i ett inlägg från 2009.

Detta innebär i korthet att du ackumulerar upp kassa på ett buffertkonto, stötvis, och sedan för över detta till ett lönekonto i jämn takt.

Ett alternativ som många bloggare tycks sträva efter är att få jämna månadsutdelningar som liknar en löneström. Detta anser jag är att göra våld på grundprinciperna i investering. Utdelningsdatum är i min värld inget lämpligt urvalskriterium för en investering.

För en person som investerar via eget bolag och kanske tar lite ströuppdrag, ibland via firman, ibland privat, blir situationen lite mer komplicerad. Så är det för mig. Jag har ersättning från styrelseuppdrag som inte kan faktureras längre, och dessutom fakturerar jag en del tjänster från mitt rörelsebolag där jag är anställd (se avsnittet om bolagsstruktur).

Ett mer generellt fall av Wibblekonto för en mixad struktur av bolag och privat ser då ut som i figuren nedan:

Klicka för att förstora bilden. Kassaflöden och buffertar i företagen (till vänster) och i privatekonomin (till höger)

Som synes i figuren finns i princip två buffertar, en i bolagens kassor och en i den privata bufferten. När dessa buffertar blir för stora investeras överskottet i nya aktier. Generellt är jag väldigt försiktig (feg skulle nog många säga) och ligger på 12-18 månaders buffert i båda leden och skulle klara mig 24-36 månader så länge arvodena kvarstår, något kortare utan dem. Detta kostar naturligtvis i utebliven avkastning.

Det finns egentligen inga sparbehov i systemet, portföljutvecklingen bör kunna stå för en "löneutveckling över tid" men i dagsläget ackumuleras mer medel än så, därför blir det en del investeringar. Till skillnad från tidigare år blir dock inköpen mycket mer sporadiska, inga jämna månadsinköp.

Förhållningen till de sociala skyddsnäten blir lite speciella här. Avkastningen från bolaget ("Lön/Utd" i bilden) är inte beroende av min arbetsinsats i någon större utsträckning. Därmed kan jag betala ut lön vare sig jag är frisk, sjuk eller invalid. SGI är inte jätteintressant, pensionssparande är irrelevant.

I och med anställningsförhållandet betalas dock pengar in till de sociala systemen, och det får väl bli en extra rågmacka när jag fyller 65. Men den egentliga "pensionen" är att anställningen fortsätter livslångt.

Mer än så tänkte jag inte skriva om detta, det finns väldigt många bloggare som skriver bra om de mer privatekonomiska aspekterna, många hittar du i min blogglista till höger. Törstar du efter mer diagram är detta inlägg från Jacob Lund Fisker en uppdaterad gammal favorit i all sin enkelhet.