torsdag 22 juni 2017

Låtsasekonomin

Tjänsteresor för mig ibland till vår kära huvudstad Stockholm. Ovanligare är att de för mig till Lunds södra förort, men idag var jag faktiskt i Malmö, en stad med fantastisk fotboll men lite för få högskolepoäng för Lundaluppens smak.

Men detta inlägg handlar varken om fotboll eller akademiska meriter, utan om vårt nya företagande. Centrala Malmö påminner mig alltmer om ett lite fattigare Östermalm, det finare folkets tillhåll. Men liksom centrala Stockholm är det också en plats med många mötesplatser. Mötesplatser är kommunpolitikernas och stadsarkitekternas favoritlösningar och yttrar sig ofta i caféliknande kontorsmiljöer. Den lite mer frispråkige bloggaren Snåljåpen uttryckte det så här på Twitter för en tid sedan:


För er som inte arbetar inom IT eller startups är detta kanske okänd mark, men om man kliver in på Minc, Malmö Live, Ideon, Epicenter eller liknande inkubatorer, kontorshotell, co-creation spaces eller mötesplatser ser man hordvis med entreprenörer. När jag var liten var en entreprenör oftast en person som ägde en grävmaskin och tog på sig olika uppdrag. Den nya typen av entreprenörer har istället lokaler som betalas av kommunen, datorer som betalas av affärsänglar samt mat och hyra som betalas av mamma och pappa.

Moderna kontor är platser som uppmuntrar till spontana möten. Glada färger är viktigare än ryggstöd. Bildkälla: Tidningen Chef

Runt entreprenörerna cirklar ett helt ekosystem av investerare, karriärcoacher, nätverkare, intresseföreningar, advisory board-medlemmar m.m. En del av entreprenörerna är både unga och mycket snygga, dessa har ett följe av mediebolag som försörjer sig på deras framgång. Denna framgång mäts i hur mycket kapital man "reser", inte vilken omsättning som skapats. Det finns så mycket kapital till denna typ av entreprenörer att finansiärerna klagar på att det finns för få talanger. För kommunerna som ofta står för en del av faciliteterna framstår detta som ett lockande och enkelt sätt att uppfattas som företagsvänliga och moderna.

Jag tycker det är fantastiskt att det idag finns nätverk, infrastruktur och kapital så att unga företagare snabbt kan dra igång sina företag. Men jag är samtidigt rädd att en framtida räntehöjning och medföljande avkastningskrav kommer bjuda på ett brutalt uppvaknande:
  • Många tidigare "intressanta" affärsidéer kommer dömas ut som omöjliga att kommersialisera
  • Affärsänglar kommer påminnas om att de har en dyr hobby
  • Nätverkare och olika konsulter i ekosystemet kommer få kraftig intäktsminskning
  • Många unga kommer få söka jobb på ett annat sätt än man behövt göra de senaste åren
För oss som var med i IT-yran i slutet av 90-talet så känns det hela väldigt bekant. Det kallades för "den nya ekonomin" men var i själva verket en låtsasekonomi. Jag tror vi upplever en ny låtsasekonomi idag och att många snart kommer behöva finna en annan sysselsättning.

Vad som var positivt efter 00-talets tillnyktrande var att de flesta hittade vettiga jobb i den riktiga (den behovsstyrda, snarare än kapitalstyrda) ekonomin väldigt snabbt. Jag tror och hoppas på ett lika lyckligt slut denna gång.

Inköp H&M

Idag var det dags för ytterligare ett inköp av H&M-aktier, totalt köptes aktier för ett belopp motsvarande 0,3 procent av portföljen och priset blev 200,70 kronor per aktie.

Jag är fortsatt övertygad att H&M:s lagerökning och sänkta marginaler beror på investeringen i online-handeln och nya varumärken i minst lika stor utsträckning som de beror på svag försäljning. Jag ser därför H&M som fortsatt köpvärda och de ligger högst upp i min bevakningslista återigen.

Efter köpet ser portföljen ut så här:

Bolag
Andel
Handelsbanken
16 %
Hennes & Mauritz
13 %
Deere & Co
10 %
Topdanmark
9 %
Illikvida aktier
8 %
Industrivärden
8 %
Castellum
7 %
Novo Nordisk
7 %
Investor
6 %
AP Møller-Mærsk
5 %
Wal-Mart Stores
5 %
Sampo
5 %

Topdanmark och Novo Nordisk har uppvärderats på börsen den senaste tiden medan H&M gått kräftgång. Jag har sagt att jag inte vill köpa när portföljandelen stiger över 15 %, men det tycks ju lösa sig efterhand...

Även Walmart har nedvärderats kraftigt av börsen efter att Amazon la bud på Whole Foods. Detta har ju varit en strategisk möjlighet för Amazon länge, så jag är lite förvånad över reaktionen. Men när Bezos nyser säger börsen prosit.

fredag 16 juni 2017

Personkult

I likhet med Spanarna i P1 tycker jag om att supa in tidens anda, zeitgeisten, såklart gärna med ekonomiska och finansiella förtecken. Och ett av de tydligaste tecknen i tiden är personkulten. Individer och framförallt företagsledare tillskrivs nästan övernaturliga förmågor.

I främsta ledet idag står Teslas Elon Musk och Amazons Jeff Bezos. Inte bara har dessa båda herrar skapat företag som förändrat dynamiken i sina branscher och påverkat väldigt många människors vardag. De drivs också av en till synes oändlig framåtanda och en vilja att driva själva mänskligheten framåt, något som synliggörs inte minst med ambitiösa rymdprogram. De är för stora för planeten.

Vi lever i en tid när Internet gör allt det där som den nya ekonomin lovade för tjugo år sedan. Detta har gjort att framförallt en liten grupp individer i USA har lyckats skapa enorma företag med i sammanhanget mikroskopiska kapitalbehov. Dessa nya kejsare av planeten har naturligtvis inte bara varit rätt person på rätt plats. De är utvalda. Unika. I vissa fall, som Bill Gates, har detta lett till en pliktkänsla och en vilja att utrota kommersiellt ointressanta sjukdomar, i andra fall alltså en önskan att tänja själva människobegreppet och bli något som närmast kan liknas vid faraoner. Rymdraketer har ersatt pyramider, men annars finns det tydliga likheter.

För femhundra år sedan pågick renässansen i Europa, antikens ideal skulle återupplivas och återskapas. I denna anda växte idén om universalgeniet fram. Universalgeniet skulle med synbar självklarhet behärska inte bara vetenskap och kultur, men även fysiska konster som fäktning, ridning och musik. Dessa genier har sedan kommit att kallas för renässansmänniskor och jag har märkt att många företagsledare i Sverige gärna velat förknippas med dessa ideal. Oftast har detta uttryckt sig i att vederbörande springer maraton ibland.

Många vd-intervjuer (läs varje nummer av tidningen Chef) det senaste decenniet har innehållit en sektion "hur ser din dag ut" där den intervjuade fått visa upp en otroligt produktiv dag där livspusslet innehållit minst 10 000 bitar, varav minst en varit en löptur eller ett pass på gymmet. Vetenskap och kultur har däremot lämnats utanför. Mitt tips till alla er som aspirerar på en renässansmänniskostatus är att läsa en bok ibland, kanske lyssna lite på musik och måla en tavla.

Mot denna ikoniserande bild står mindre högtflygande högpresterare som Melker Schörling, Warren Buffett och Ingvar Kamprad. Jim Collins gjorde i sin legendariska managementbok "From Good to Great" observationen att extremt framgångsrika bolag i själva verket oftast leds av relativt anonyma och ödmjuka, men engagerade och intelligenta ledare.

Som investerare är det enkelt att bli förälskad och bygga förtroende för halvgudar som Branson, Musk och Bezos. Men glöm inte att de har personliga PR-byråer som bygger deras varumärke och att detta är en ytterst medveten affärsstrategi. Det gör det enklare för dem att attrahera kapital och duktiga medarbetare. Att de gör ett fantastiskt arbete inom en viss kompetenscirkel och kompletterar detta med rymdambitioner innebär inte att de kommer lyckas utanför sin cirkel. Mät och väg istället deras prestation som ni väger grönsaker i butiken. Om deras bolag presterar: investera i bolaget, inte i personkulten.

måndag 5 juni 2017

Konglomeratens återkomst

Redigering 22 juni 2017: pinsamt nog inser jag i efterhand att Jon Åslund ett halvår tidigare skrev en mycket bättre krönika på det här ämnet, läs gärna den. 

Under det glada 70-talet ville tjänstemannastyrda svenska storbolag i cykliska branscher minska sitt beroende av ägarnas plånböcker och började stuva om sina bolag till bredare konglomerat. Förebilden kom ofta från dåtidens oerhört framgångsrika japanska storbolag som kombinerade verksamheter helt utan synergier sinsemellan. Det mest kända konglomeratbygget i Sverige då var nog PG Gyllenhammars Volvo som ägde verksamheter inom byggnation och syltkokning. Perioden har aktualiserats med SVTs dokumentär om tjänstemannaaristokraten Gyllenhammar.

Konglomeratens gudfader

När jag började intressera mig för investeringar var konglomeraten snarast skällsord och väldigt få tog k-ordet i sin mun. Orsaken var den inneboende matematiken:
  • Rörelsedrivande konglomerat värderas på summan av sina vinster, bolag med negativ vinst drar ner totalsumman och gör att totala värdet minskar
  • Separat är inget bolag någonsin negativt värderat, hur värdeförstörande det än är för sina ägare (se Eniro, Anoto etc.)
  • För en brett diversifierad företagsgrupp med några förlustbringande verksamheter blir därmed delarna mer värda än summan
90- och 00-talen blev därmed renodlingarnas årtionden och värden skulle synliggöras. På rak arm kan jag bara minnas att Ratos vågade kalla sig konglomerat i Sverige. Men då hade också Arne Karlsson ett så grundmurat förtroende på marknaden att han kunde kalla bolaget för vad han ville.

På senare tid har det dock börjat dyka upp konglomerat igen. I dagens Börsveckan kan man läsa om Lifco som kombinerar tandvård med demolitionsrobotar. På Twitter kan man språka med Patrik Wahlén på Volati som säljer barnkläder och besiktar bilar. Investmentbolaget Spiltan har numera mycket noterat, men det är bara senaste året.

Vad kan då dagens konglomerat tänkas tillföra som balanserar upp matematiken som arbetar emot dem? Jag kan se några olika varianter i bolagens egna förklaringsmodeller:
  1. Finansiell hävstång på fondnivån (i ägarbolaget), här ser vi exempelvis Berkshire Hathaway som köper sina verksamheter med pengar som de lånar billigare än gratis från sina försäkringsverksamheter
  2. Värderingsarbitrage mellan onoterat och noterat, Volati och Spiltan kan köpa sina bolag från entreprenörer som blir rika utan att behöva jaga den sista multipelenheten, sedan värderas konglomeratet upp med börsfähiga multiplar
  3. Tillförande av skicklig management genom interna skolor etc.
Den sistnämnda har jag lite svårt att tro på, även specialiserade bolag ägda i andra konstellationer har historiskt kunnat hitta sina ledare. Punkt 1 kan i Berkshire Hathaways fall vara trovärdig, men finansiell hävstång kan ägarna skaffa sig genom att belåna sina aktier om man är lagd åt det hållet.

Följaktligen tror jag främst dagens konglomerat lever av punkt 2. Det är billigt att köpa relativt små onoterade bolag och lägga deras vinster till sina egna - varpå den egna börsmultipeln skickar upp den egna värderingen. Jag är däremot osäker på hur uthållig denna fördel är:
  • Börsen kommer falla, någon dag, och vi kommer åter få se fler avnoteringar än noteringar, arbitraget upphör
  • Bolagen som köper upp verksamhet efter verksamhet behöver finna större objekt för att få en reell inverkan och då minskar värderingsskillnaden
Min tes är helt enkelt att vi befinner oss i en konglomeratens guldålder just nu, och att när börsen vänder neråt igen får vi snarare se avnoteringar och uppstyckningar igen. Hur ser du på det?

söndag 4 juni 2017

Fem regler

Det var ganska länge sedan jag läste någon bok om investeringsstrategi och -metodik så jag beställde ett par böcker för någon månad sedan. Det kan vara nyttigt att damma av grunderna ibland. En bok som bloggen Aktiefokus ofta refererar till är "The Five Rules for Successful Stock Investing" av Pat Dorsey, så jag började med att läsa igenom den.

Författaren Pat Dorsey har bakgrund från Morningstar

Boken är på några sätt lite märklig. Till att börja med är den Aftonbladet-lika titeln "Five Rules..." en typisk click-bait-rubrik och den hänvisar till en extremt tunn del av boken, den inledande om investeringsstrategi. På blott tjugo av bokens sidor betar Dorsey av investeringsstrategin som cirklar kring fem väldigt allmängiltiga regler:
  1. Gör din hemläxa
  2. Sök ekonomiska vallgravar
  3. Ha en säkerhetsmarginal
  4. Investera långsiktigt
  5. Vet när det är dags att sälja
För alla värdeinvesterare är detta väldigt välkända principer och kan i princip sammanfattas med Buffetts "85 % Graham och 15 % Fischer". Dvs. en kombination av klassisk värdeinvestering à la The Intelligent Investor och Buffetts egna principer om att söka bolag med stora långvariga konkurrensfördelar ("vallgravar" eller "moats"). Tjugo sidor alltså på de områden de flesta böcker för nybörjare inom aktieinvesteringar spenderar flera hundra sidor. 

Efter detta följer en pedagogisk beskrivning av vallgravar och sedan något så ovanligt som en hyfsat grundlig om än kortfattad genomgång av redovisning: balansräkning, resultaträkning och kassaflödesrapport alltså.

Författaren Pat Dorsey var när boken skrevs Director of Stock Analysis på Morningsstar och gör ett bra arbete med att beskriva generell bolagsanalys och värdering i kapitel 6-12, på blott 100 sidor! Det täcks mycket mark, inklusive hur man ska utvärdera företagsledningar och undvika redovisningsfusk. Det hela är välskrivet men blir relativt ytligt.

Den andra halvan av boken tar en helt annan vändning. Här går Dorsey istället igenom tretton olika branscher och deras branschdynamik, allt från banker till energisektorn och mediabranschen. Här vaknade jag själv till igen. Det mesta går att läsa sig till på bloggar (som denna) men här är det serverat i ett bra format och väldigt pedagogiskt. Boken är från 2004 så beskrivningen av t.ex. mediabranschen är väldigt utdaterad men här finns ändå mycket att lära om företagsstrategi och konkurrensfördelar.

Sammantaget har jag svårt att se den läsare som tycker hela boken är läsvärd. Första delarna täcker väldigt kortfattat över hur man genomför fundamental analys och värderar bolag och kan vara en vettig startpunkt för en nybörjare, den andra halvan är däremot mycket svårare för en nybörjare att ta till sig och kräver sannolikt en del erfarenhet och förkunskaper. 

Boken är välskriven och extremt kort (350 sidor) med tanke på alla områden den spänner över. Den kan trots allt rekommenderas, men räkna inte med att ha nytta av hela boken, vilken bakgrund du än har.

torsdag 25 maj 2017

Limit för portföljinnehav

Jag har vid många tillfällen sagt saker som att "jag vill inte köpa mer än 5 % av portföljen i Bonheur" eller "när jag nått 15 % portföljandel vill jag inte köpa mer Hennes & Mauritz". Många läsare har frågat om dessa gränser, på goda grunder eftersom de framstått som godtyckliga.

För det första vill jag medge att de varit godtyckliga. För det andra har de genom åren krupit neråt. Jag hade inga problem att köpa Handelsbanken upp till 20 % för några år sedan, medan jag idag drar mig för det. Denna sänkning kommer ur en stigande ödmjukhet att det finns mycket inom ett bolag som bolaget inte ens själva kan förutse, och ännu mindre en extern amatöråskådare. Därför har jag gradvis ökat kraven på diversifiering i min portfölj.

För det tredje vill jag påminna om att det också finns en undre gräns. Är jag inte beredd att investera 5 % av portföljen så är jag inte intresserad att investera alls. En investering är för mig både ett finansiellt åtagande och ett kunskapsåtagande. Jag vill veta mycket om mina innehav, och att följa bolag som inte ger något avtryck i min avkastning är inte värt min tid.

Med detta inlägg tänkte jag formulera en mer tydlig strategi för detta, något som jag saknat tidigare. Jag har tänkt på faktorer som bolagsrisk, branschrisk, marknadsrisk etc. Men i grund och botten handlar detta om diversifiering och diversifiering är främst en försäkring mot att jag har fel, mot att min kunskap är för dålig.

Därför landar jag i en ganska enkel tabell som blir min regel, min (självupplevda) kunskapsnivå blir den huvudsakligen styrande faktorn:

NivåLimitPortföljbolag
Diversifierat investmentbolag
25 %
Investor, Industrivärden
God kunskapsnivå
15 %
Castellum, Handelsbanken, Hennes & Mauritz
Medelgod kunskapsnivå
10 %
Sampo, Topdanmark, Walmart
Svag kunskapsnivå
5 %
AP Möller-Maersk, Deere, Novo Nordisk

Det är viktigt att poängtera att det är en inköpslimit, jag slutar köpa vid denna gräns, jag börjar inte sälja. Jag har inte heller någon limit på antalet bolag i portföljen, i praktiken brukar det ligga mellan 12-15 bolag. Dessa limiter skulle teoretiskt tillåta en variation mellan 4-20 bolag, men de mer extrema värdena har alltså aldrig blivit aktuella.

Det är inte heller några målnivåer, jag är opportunistisk i min investering. Det finns ingen "plan" att ligga med 25 % investerade i Investor eller liknande utan tillfället avgör innehaven..

Med "svag" kunskapsnivå menar jag inte total okunnighet, självklart har jag läst på innan investeringen, men de bolag som klassas på denna nivå kan antingen vara relativt nya i portföljen eller vara i en för mig lite mer svårbedömd bransch.

onsdag 24 maj 2017

Inköp H&M

Idag var det återigen dags att investera lite kassaflöde, ca 0,2 procent av portföljen, och valet föll återigen på familjen Perssons klädbolag Hennes & Mauritz. Motiven är desamma som senast och bolaget ligger återigen högst i bevakningslistan efter att Topdanmark stigit mer än H&M de senaste dagarna (Dagens Industri har fått upp ögonen för bolaget).

Inköpspriset blev 225,50 kronor och portföljen ser efter köpet ut så här:

Bolag
Andel
Handelsbanken
16 %
Hennes & Mauritz
15 %
Deere & Co
10 %
Topdanmark
8 %
Illikvida aktier
8 %
Industrivärden
8 %
Castellum
8 %
Novo Nordisk
6 %
Investor
6 %
Wal-Mart Stores
6 %
AP Møller-Mærsk
5 %
Sampo
5 %

Inga synliga ändringar sedan igår alltså.

tisdag 23 maj 2017

Rapport från Topdanmark

Nyförvärvet Topdanmark blev sist ut i portföljen med kvartalsrapporten för årets första kvartal, bolagets nya styrelse har sannolikt haft bråda dagar att diskutera övergången från en strid ström av återköp till att istället dela ut pengar till aktieägarna på samma sätt som största ägaren Sampo gör.


I korthet rapporterades:
  • Premieintäkterna under perioden sjönk med 1,5 procent där skadeförsäkring ökade något medan livförsäkring föll tillbaka
  • Resultaten både på skadeförsäkring och livförsäkring ökade kraftigt, både genom ökat försäkringsresultat men främst genom förbättrade investeringsresultat. Combined ratio i skadeförsäkringen sjönk från 86,0 till 85,8 procent vilket är bättre än Sampos utmärkta 87 procent
  • Investeringsresultaten steg kraftigt främst på grund av utvecklingen för bolagets aktieportfölj
  • I slutet av kvartalet fanns 85 miljoner utestående aktier, stämman drog dock inte in alla aktier som bolaget själv äger, det existerar fortfarande 95 miljoner aktier varav bolaget alltså äger 10 miljoner
  • Bolaget ser inte investeringsvinsten som en "svängning" som kommer återgå under senare kvartal utan höjer sin resultatprognos för året med ca 20 procent till 13,50 danska kronor per akte
  • Bolaget planerar att dela ut minst 70 procent av nettoresultatet efter stämman i april 2018
Det sista skulle innebära att bolaget kanske inleder en utdelning på 10 danska kronor per aktie vilket med dagens kurs på 196 (+3 %) skulle innebära en direktavkastning på lite drygt 5 procent.

Det innebär också att totala utväxlingen (udlodningen) sjunker kraftigt från tidigare år när man faktiskt regelbundet genomfört återköp som varit i samma storlek eller större än nettoresultatet. På samma sätt som för Sampo innebär detta att bolaget kommer stärka sitt egna kapital och börja bygga en investeringsportfölj vilket kan skapa en liten tillväxtkomponent som tidigare saknats i bolaget.

Som en parentes vill jag också nämna att jag idag återigen sålt en del Handelsbanken A (124,70 kr) för att köpa Handelsbanken B (123,10 kr). Portföljen ser ut så här:

Bolag
Andel
Handelsbanken
16 %
Hennes & Mauritz
15 %
Deere & Co
10 %
Topdanmark
8 %
Illikvida aktier
8 %
Industrivärden
8 %
Castellum
8 %
Novo Nordisk
6 %
Investor
6 %
Wal-Mart Stores
6 %
AP Møller-Mærsk
5 %
Sampo
5 %

Efter en rad inköp och senaste veckans prisökning är nu H&M uppe i en nivå där jag är tveksam till att köpa ytterligare (av portföljskäl, inte bolagsskäl). Det kommer bli ytterligare köp de närmaste dagarna, kanske blir det Topdanmark som får förtroendet nu istället. Jag kan tänka mig en portföljandel upp till 10 procent för försäkringsbolaget.

fredag 19 maj 2017

Rapport från Deere

Liksom Walmart igår har Deere ett brutet räkenskapsår men idag var det räkenskapsårets andra kvartal (februari-april) som rapporterades:
  • Omsättningen ökade 5 procent till 8,3 miljarder USD, drivet av ökad efterfrågan både på jordbrukssidan och på skogssidan
  • Resultatet per aktie steg med 60 % till $2,49
  • Bolaget höjer sin prognos för helåret till en vinst på ca $6,20, dvs. inte alltför långt från mitt investeringsantagande $6,50 
Jag blev överraskad av rapporten och detsamma tycks gälla övriga aktiemarknaden som handlar upp aktien med över 7 procent i skrivande stund. Deere är verksamma i två cykliska branscher men har kvaliteter som skyddar dem i den svagare delen av cykeln, nämligen servicenätverket, finansieringslösningarna och varumärket. Nu när cykeln tycks vända så finns det stor risk att bolaget i något skede övervärderas, men ännu så länge håller jag fast i mina aktier.

För marknadsledande bolag med lång och stabil historik kan "reversal to the mean" vara ett överraskande enkelt och effektivt investeringsantagande.

torsdag 18 maj 2017

Rapport från Walmart

Walmart släppte en kvartalsrapport idag för månaderna februari-april som togs emot väl, aktien har stigit 2,8 procent i skrivande stund. Som vanligt är det låga ensiffriga förändringar på de flesta håll i rapporten utom på en punkt:
  • Omsättningen steg 1,4 % eller 2,5 % i konstanta valutor. Försäljning i jämförbara butiker i USA steg med 1,4 %
  • E-handelsförsäljningen i USA steg med 63 % vilket var väldigt glädjande även om e-handeln står för en mycket blygsam del av helheten (ca 3 %, eller ca 1/10 av Amazons omsättning, tack Värdeinvesteraren). Man får dock komma ihåg att en stor del av Walmarts försäljning är livsmedel och där är e-handelspenetrationen mycket låg även globalt
  • Försäljningen internationellt ökade med 0,8 % i konstanta valutor, men sjönk med 3,5 % i faktiska valutor
  • Vinsten per aktie blev $1,00, en ökning från $0,98 från föregående år. Rullande tolv månader är nu vinsten $4,40 vilket är över mitt investeringsantagande om $4,30
Precis som för svenska H&M pågår i Walmart en rätt svår process att vända erbjudandet allt mer mot nätet, men jag upplever att detta är högt på ledningens agenda och att de agerar offensivt, så offensivt att till och med Amazon anpassar sig en aning.

onsdag 17 maj 2017

Ännu ett inköp i H&M

Med risk att låta som en papegoja har jag idag köpt ytterligare lite aktier i H&M, motsvarande 0,2 procent av portföljen. Jag betalade 218,60 kronor per aktie.

Jag citerar förra veckans inlägg: bolaget ligger högst på bevakningslistan och jag har skrivit om min syn på Hennes & Mauritz här och här. Om de skulle komma upp i 15 % av portföljen så köper jag inte mer.

Efter inköpet ser portföljen ut så här:

Bolag
Andel
Handelsbanken
17 %
Hennes & Mauritz
14 %
Deere & Co
9 %
Topdanmark
8 %
Illikvida aktier
8 %
Industrivärden
8 %
Castellum
8 %
Investor
6 %
Novo Nordisk
6 %
Wal-Mart Stores
6 %
AP Møller-Mærsk
5 %
Sampo
5 %

Industrivärden sjönk en placering i listan efter att ha fallit idag. Det har börjat dyka upp säljrekar även utanför Lars inlägg i kommentarfältet. Jag noterade att Bråse på di.se skrivit om Lundbergföretagen (bakom betalvägg), aktien handlas nu med ca 10 procent premie. Min försäljning var på tok för tidig kan jag konstatera.

fredag 12 maj 2017

Inköp H&M

Nu rasslar utdelningarna in i hög takt och jag valde att köpa ytterligare en post i H&M, denna gång lite större, motsvarande 2,5 procent av portföljen. Priset blev 217,20 kronor per aktie.

Bolaget ligger högst på bevakningslistan och jag har skrivit en hel del om min syn på H&M här och här. Om H&M skulle komma upp i 15 % av portföljen så köper jag inte mer.

Efter inköpet är portföljen på all time high och ser ut så här:

Bolag
Andel
Handelsbanken
17 %
Hennes & Mauritz
14 %
Deere & Co
9 %
Topdanmark
8 %
Industrivärden
8 %
Illikvida aktier
8 %
Castellum
8 %
Investor
6 %
Novo Nordisk
6 %
Wal-Mart Stores
6 %
AP Møller-Mærsk
5 %
Sampo
5 %

Efter Mærsks hoppfulla rapport igår lyfte bolaget en position i listan.

torsdag 11 maj 2017

Rapport från Maersk

Danska transport- och energikonglomeratet släppte sin kvartalsrapport idag och det var fortsatt tuffa tider trots stigande index (främst Harpex) och stigande oljepriser.
  • Omsättningen steg med 5 % och vinsten med 13 % på helheten, vilket är positivt men kommer från en mycket svag utgångspunkt, nettomarginalen är bleka 2,8 % och ROIC är 3,5 % - att jämföra med bolagets mål på 10 %
  • Transport & Logistics, där containerverksamheten dominerar, opererar med lövtunn marginal där hamnverksamheterna och containertillverkningen går med vinst medan Maersk Line, koncernens viktigaste del förlorade pengar. För Maersk Line har det stigande oljepriset ställt till det eftersom bunkerpriset stigit
  • Köpet av containerfraktföretaget Hamburg Süd har gått igenom vilket gör Maersk Line till en ännu större pjäs i koncernen
  • Energy, och i synnerhet Maersk Oil, gick däremot riktigt bra och når en ROIC på 11,3 %, dvs. över bolagets finansiella mål på 10 %. Hela koncernens vinst i kvartalet kommer från Maersk Oil medan Drilling fortfarande har det ganska tufft med många riggar utan uppdrag
Rapporten var alltså i linje med förra årets rapport och det har varit tufft för viktigaste området Maersk Line. Aktien steg dock idag med 3,3 % eftersom de indikerade bättre containerfraktrater och även upprepade årets resultatprognoser.

Maersk guidar alltså trots endast 250 miljoner dollar i kvartalet för en vinst på 1,5 miljarder dollar för året vilket innebär ungefär 500 DKK per aktie, fortfarande en bit under mitt investeringsantagande på 800 DKK, men en klar förbättring från föregående år.

Marknaden har en tid prisat Maersk inför en kommande vinstökning och nu verkar den komma. Om bolaget kan hitta tillbaka till sina finansiella målsättningar så är det fortfarande ett bra köp, men jag räknar lite försiktigare och nöjer mig med det innehav jag har.

Energidelen ska fortfarande säljas eller knoppas av senast 2018 men jag såg inget nytt om denna process i rapporten. Det ser ju ut som en vältajmad uppgång för oljepriset ur den aspekten.

Rapport från Sampo

Idag släppte Sampo sin Q1-rapport. Den finska finans- och försäkringsgruppen står för 6 % av portföljen och självklart tog jag mig en titt:
  • Resultatet steg med 5 procent jämfört med samma period förra året, till 68 cent per aktie
  • Om man inkluderar marknadsvärdering av tillgångar tripplades resultatet till 99 cent per aktie
  • If ökade sina premier med 2 procent, men combined ratio steg till (utmärkta) 87,4 procent och därmed föll resultatet med 7 procent. Combined ratio förra året var så låg som 83,0 procent vilket dock var en följd av engångshändelser. Det norska resultatet har förbättrats medan det finländska har försvagats på grund av sänkt diskonteringsränta
  • Nordea ökade sitt rörelseresultat med 10 procent
  • Mandatum ökade vinsten med 3 procent. Investeringsresultatet i Mandatum ser extremt slagigt ut, upp till 309 miljoner euro från -65 miljoner. Detta hänger dock ihop med kundernas unit-link-konton (kapitalförsäkringar och liknande) vilket pareras med justerade fordringar. Det kapital Mandatum själva förvaltar och äger risken av har givit 97 (78) miljoner
Sammantaget har plus och minus nästan tagit ut varandra under kvartalet och det ser på totalen väldigt odramatiskt ut. Mitt investeringsantagande bygger på en normal intjäningsförmåga på 2,70 euro, nu ligger rullande tolv månaders vinst på 2,98 euro exklusive orealiserade värdeändringar.

Nettotillgångarna i Sampo ligger på 27 euro per aktie. Ytterligare 25 euro lånas billigare än gratis av försäkringstagarna. Allt är i mina ögon konservativt investerat och hela paketet ger 5 procent direktavkastning. Det är lätt att äga Sampo just nu och har i princip varit det sedan finanskrisen.

onsdag 10 maj 2017

Inköp H&M

Efter att ha mottagit utdelningar från Sampo och Investor idag återinvesterades en del av pengarna, motsvarande 0,2 procent av portföljen. Valet föll återigen på H&M som går kursmässig kräftgång utan egentliga nyheter. Försäljningsrapporten för april visade 7 procent tillväxt samtidigt som antalet butiker ökade med 11 procent, vilket ligger i linje med vad man presterat senaste året. H&M ligger högst upp i min bevakningslista.

Jag betalade 217,50 kronor per aktie, portföljen ser ut så här efter köpet:

Bolag
Andel
Handelsbanken
17 %
Hennes & Mauritz
12 %
Deere & Co
9 %
Topdanmark
8 %
Industrivärden
8 %
Illikvida aktier
8 %
Castellum
8 %
Investor
7 %
Novo Nordisk
7 %
Wal-Mart Stores
6 %
Sampo
6 %
AP Møller-Mærsk
5 %

Novo Nordisk har uppvärderats mest på sistone efter den hyggliga rapporten.

söndag 7 maj 2017

En toksparares bekännelser

I en uppskattad gest av vänlighet och marknadsföring fick jag ett dedikerat exemplar av "Miljonär innan 30 och pensionär innan 40", en bok det skrivits mycket om i bloggosfären på sistone eftersom den skrivits av veteranen inom snålbloggande Miljonär innan 30. Självklart vill även jag säga något om denna skrift.

För de allra flesta av mina läsare skulle jag tro att Miljonären är välkänd, jag har länge haft honom på länklistan i högermarginalen. Detta är alltså personen som sparar 80 procent av sin disponibla inkomst med metoder som att samla pantburkar i soprummet och värma medhavda nudlar i varmvatten från handfatet i hotellrummet.

Det mesta som står i boken har man kunnat läsa tidigare på bloggen, men här kommer det i ett effektivt format och en struktur som bloggen inte bjuder på. Boken väger in på 155 sidor och språket är rakt på sak. Det märks att det lagts ner en hel del tid på språk och struktur för boken är väldigt lättläst.

Boken täcker områden som hur man sparar (självvald barnlöshet är ett av de mer spektakulära råden), nyttan med passiva inkomster, investeringar för den "lagom" intresserade samt kalkyler på hur länge man behöver spara och hur mycket man kan tänkas behöva till den hägrande pensionen.

Jag har alltid varit fascinerad av Miljonärens hänsynslösa sparande och till vilka proportioner han tar detta, sparandet är för honom en livsstil eller nästan ännu mer en konstform. Jag har själv inte alls den inriktningen utan sparar kanske 20-25 % av min inkomst, kapitalet har istället kommit från företagande. Igenkänningsfaktorn är låg, underhållningsfaktorn är hög.

För mig var därför avsnittet om sparandets mer extrema yttringar lite för kort i boken. Istället slogs jag av att detta är en förnuftig person som har en hälsosam självdistans trots sin kompromisslöshet och boken har potential att fånga en klart bredare krets än de som normalt läser Miljonärens blogg.

Jag hade kanske hellre läst den mer extrema uppföljaren, "En toksparares bekännelser", men i väntan på den kan jag rekommendera denna bok. För intresserade läsare rekommenderar jag att gå till Miljonärens hemsida och beställa boken där, han har säkert sett till att hans länkar ger honom högsta möjliga intäkt...

fredag 5 maj 2017

Översyn bevakningslistan

Som de flesta läsare känner till har jag en bevakningslista, en lista med "kvalitetssäkrade" bolag som jag gärna köper om eller när priset är attraktivt. Ibland kan jag få vänta i många år innan det visar sig en öppning att köpa ett specifikt innehav, men i många fall kommer chansen.

När den väl kommer, som i H&M-fallet just nu, kan det ändå vara svårt att slå till. Marknaden är inte alltid effektiv, men oftast, så ett prisfall på ett bra bolag är alltid förknippat med välgrundad oro för bolagets eller branschens utsikter. Om man inte vågar tro på sin egen linje i de fallen har man ingen nytta av en bevakningslista.

Som många påpekat har bevakningslistan blivit bitvis inaktuell, många bedömningar av normal intjäningsförmåga har några år på nacken. Här är därför en kort uppdatering av de bolag vars NEPS saknat ursprungsdatum och därmed är äldre än februari 2017.

Castellum är fortfarande någorlunda aktuellt och NEPS avspeglar EPRA EPS, dvs. förvaltningsresultat efter nominell skatt. 8 kronor är lägre än jag förväntar mig framåt, men eftersom bolaget gjort så mycket ändringar låter jag värdet ligga kvar ett tag till och därmed innehålla lite säkerhetsmarginal.

Även Handelsbanken har ett någorlunda uppdaterat estimat på 8 kronor. Snittet de senaste tre åren är 8,32 kronor, men 8 får stå kvar som en liten säkerhetsmarginal.

Deere & Co har snittintjäning på 6,40 dollar de senaste tre åren, men jag har ett antagande på 6,50 eftersom jag tror jordbruken kommer behöva investera mer inom några år. Marknaden tycks hålla med mig eftersom aktien handlas på P/E 24 just nu.

AP Möller-Maersk har inte nått mitt NEPS på 800 DKK på några år nu men i en cyklisk bransch tror jag de ska kunna nå dit inom några år. Precis som för Deere verkar även marknaden tro det eftersom bolaget ändå är hyggligt värderat.

När jag analyserade Novo Nordisk tog jag lite höjd för att bolaget skulle visa fallande vinster och satte NEPS till 13,50 DKK. Detta har inte infriats utan bolagets vinst fortsätter växa. Jag tycker inte de politiska hoten är helt borta ännu och behåller min bedömning.

The Coca-Cola Co har ändrats mycket sedan jag analyserade bolaget. Vinsterna har inte utvecklats så väl och den strategiska förflyttningen från att bara sälja koncentrat till att även producera färdig produkt har gjort verksamheten mer kapitalintensiv. Därför sänker jag NEPS från 1,90 till 1,50 och sänker även motiverad P/E från 18 till 15. Detta skjuter giganten långt ner i bevakningslistan, men jag tycker det är motiverat.

Autoliv har jag haft i USD, men ändrar nu till SEK. Bilbranschen har gått väldigt bra de senaste åren och Autoliv har skördat frukterna. Jag är optimistisk för bolagets framtid men vågar inte sätta NEPS högre än 50 kronor, trots att man presterat bättre de senaste åren.

SKF har haft ett NEPS på 9 kronor i många år och det har stämt väldigt väl. Jag låter det stå kvar.

Johnson & Johnson är ju ett favoritbolag som åkte ur portföljen för ett tag sedan. Jag har dock hållit NEPS någorlunda up-to-date så 5,70 dollar få stå kvar.

Lunds börspärla Alfa Laval har stått och stampat i tio år när det gäller vinst per aktie även om omsättningen ökat. 8 kronor per aktie är klart över vad bolaget presterat de senaste åren men jag låter värdet stå kvar.

Procter & Gamble har liksom Coca-Cola stått och stampat länge och brottas med fallande omsättning i kampen mot egna märkesvaror som tar mark i dagligvarubranschen. Jag låter mitt NEPS stå kvar.

Unilever har klarat sig lite bättre än P&G men inte heller här finns någon påtaglig vinsttillväxt och jag låter normalnivån kvarstå på 2 dollar.

Anders Walls Beijer Alma förtjänar en liten höjning tycker jag och ökar på NEPS till 11 kronor, vilket är genomsnittet de senaste tre åren.

Skanska har tagit rejäla kliv och det var länge sedan man låg så lågt som mitt NEPS på 8 kronor. Det är många stjärnor rätt just nu för bolaget så jag är lite försiktig och höjer till 11,50 kronor, snittet de senaste tre åren är 11,64.

SCA är under omstöpning och Essity, hygienbolaget, ska delas ut till ägarna. Uppmärksamheten har dock vida överstigit bolagets vinstutveckling de senaste åren och mina 8,50 i normalintjäning nåddes inte 2016, men jag låter det stå kvar.

Avanza är ett bolag jag tycker är fantastiskt imponerande och fantastiskt övervärderat. Jag har ett NEPS på 10 kronor vilket kanske ändå är lite lågt. Jag höjer det till 11 kronor, men som jag ser det är hela branschen i prispress, något som Avanza själva bidragit till. Detta kommer sannolikt leda till lägre lönsamhet, men Avanza är ändå välpositionerat och redo för dagen när man kan ta mer betalt igen (om den kommer).

Atlas Copco förtjänar också en höjning efter att i många år överträffat mitt antagande som jag märkligt nog satt till 8,08 kronor. 10 kronor ligger mer i linje med vad de visat sig kunna prestera de senaste 6-7 åren som ändå knappast varit någon guldålder i branschen.

Vad ska man säga om Lundbergs? I linje med min enklare kassaflödesanalys höjer jag motiverad kurs till 370 kronor. När (om?) Lundbergföretagens värdering närmar sig solsystemet igen ska jag göra en lite noggrannare värdering.

onsdag 3 maj 2017

Rapport från Novo Nordisk

Novo Nordisk gladde mig, övriga ägare och börsen (+7 procent upp idag) med en stark Q1-rapport:
  • Försäljningen ökade med 5 %
  • Bruttomarginalen steg till 85,1 % (84,4)
  • Kostnader för försäljning, forskning m.m. hölls mer eller mindre konstanta vilket innebar att rörelseresultatet steg med 10 % och rörelsemarginalen landade på 47,4 % (45,2)
  • Resultat per aktie steg 7 % till 4,06 DKK. För rullande tolv månader har bolaget tjänat 15,31 DKK vilket ska jämföras med mitt investeringsantagande på 13,50 vilket börjar framstå som defensivt
  • Bolaget guidar för en omsättningstillväxt på 1-4 % och en tillväxt på 0-4 % på rörelseresultatet. Med det starka Q1 skulle det innebära att man räknar med svagare kvartal framöver
Generellt verkar rapporten stärkt marknadens tilltro till bolaget och fallet efter tongångarna i USA tycks dämpat i nuläget. 

När det gäller enskilda läkemedel växer de nya läkemedlen väldigt bra medan ett äldre faller efter att generika kommit på marknaden. Generellt står bolaget väldigt starkt inom diabetersområdet medan biopharmaceuticals backar. Geografiskt kommer tillväxten främst från Europa, sedan USA och Kina. Detta är intressant eftersom USA i absoluta tal står för halva omsättningen, men tillväxtbidragen från Europa och Kina är alltså i samma storleksordning. Detta är viktigt för att dämpa den politiska risk som uppenbarat sig i bolaget.

När det gäller själva läkemedlen skulle jag kunna skriva ett referat av rapporten utan att tillföra speciellt mycket. Om devisen "buy what you know" skulle följas fullt ut så skulle jag inte äga Novo Nordisk, för när jag läser rapporten blir jag återigen väldigt ödmjuk inför hur lite jag faktiskt vet. Vad jag köpte var ett mycket fint bolag som hamnat i ett politiskt blåsväder som jag såg som överdrivet. Jag har talat en del med diabetiker jag känner sedan investeringen men har väldigt mycket kvar att lära kring branschdynamiken och läkemedlen som sådana.

fredag 28 april 2017

Inköp Sampo, Novo Nordisk och Topdanmark

Efter avyttringen av Hafslund i förrgår har jag igår och idag använt de sista delarna av likviden till att köpa Sampo (idag), Novo Nordisk och Topdanmark (igår) i ungefär lika delar, varje del motsvarande 0,6 procent av portföljen.

Av dessa tre låg Topdanmark (köpt för 187,50 DKK) klart under motiverat pris medan både Sampo (43,69 EUR) och Novo Nordisk (256,60 DKK) låg något över det jag i bevakningslistan definierar som motiverat pris. Anledningen till detta avsteg är att jag ville justera portföljen något och öka upp dessa innehav och bolagen låg inom 10 procent från motiverat pris så det gick att övertala mig själv.

Efter köpen ser portföljen ut så här:

Bolag
Andel
Handelsbanken
17 %
Hennes & Mauritz
12 %
Deere & Co
9 %
Topdanmark
8 %
Illikvida aktier
8 %
Industrivärden
8 %
Castellum
8 %
Investor
7 %
Novo Nordisk
6 %
Wal-Mart Stores
6 %
Sampo
5 %
AP Møller-Mærsk
5 %

Novo Nordisk har gjort ett kursmässigt ryck som saknar egentlig förklaring, vi får väl se om rapporten i nästa vecka innehåller något spännande.

torsdag 27 april 2017

Rapport från Handelsbanken

Igår morse släppte mitt största innehav Handelsbanken sin Q1-rapport och precis som de andra bankernas rapporter var det en stark sådan.

Några observationer:
  • Jämförbara intäkter steg med 7 % medan jämförbara kostnader bara steg med 2 %
  • Räntenettot steg 4 %, men backade faktiskt i tillväxtmotorn Storbritannien (och i Finland). Utlåningen i Storbritannien steg dock med 11 % så tappet beror främst på pundet, något banken försöker parera med en högre lokal inlåning, den har ökat med hela 26 %
  • Provisionsnettot steg hela 8 %. Som kuriosa kan nämnas att courtageintäkterna steg 12 % medan Avanzas sjönk 3 %. Handelsbanken har dessutom ungefär dubbelt så höga courtageintäkter som nischspelaren
  • De "höga" kreditförlusterna i fjärde kvartalet 2016 sjönk tillbaka till väldigt låga nivåer igen
  • Banken meddelar att den kommer investera mer i IT under året, och det behövs...
  • Handelsbanken kommer bidra med ytterligare ca 1 miljard till statskassan via Resolutionsfonden samt slopad avdragsrätt för räntorna på förlagslån, SHB står för 0,5 % av statsbudgeten
  • Resultatet per aktie steg med beskedliga 1 % till 2,10 kronor men då fanns alltså stora jämförelsestörande poster på intäktssidan och lite mindre sådana på kostnadssidan
Banken har börjat göra avsättningar till Oktogonen igen och laddar då sannolikt för utdelningshöjningar igen. Egna kapitalet börjar bli ett problem för räntabiliteten som landade på 12,4 %. Banken ska enligt sina målsättningar ligga över medel i branschen vilket de gör - med en hårsmån - SEB är väldigt nära nu.

Utvecklingen i Storbritannien är inte så explosionsartad längre som när Anders Bouvin var chef där, istället är det Nederländerna som växer snabbast. Den verksamheten är dock i särklass minst av hemmamarknaderna så det gör inte så stort avtryck i räkenskaperna.

Som investering är inte bankerna jättespännande just nu. Det tuffar på i maklig takt och det är svårt att se något vinstsprång eller någon större uppvärdering av värderingarna (i synnerhet för Handelsbanken), men slow and steady wins the race. Intjäningen är fortsatt god och avkastningen till ägarna bör ligga på en hygglig nivå även framöver.

onsdag 26 april 2017

Hafslund utköpt från börsen

Ett av mina illikvida innehav blev idag föremål för ett utköpsbud från sin huvudägare Oslo stad. Det norska elhandels-, kraftproduktions- och distributionsföretaget Hafslund har alltså funnits i portföljen i knappt två år och avkastningen över perioden tycks landa på 72-73 procent, med preliminär växlingsavgift och courtage för försäljningen.

Jag har gillat Hafslund länge och analyserade bolaget 2014 men på grund av den otroligt svaga likviditeten i aktierna (faktist både A och B) valde jag att inte redovisa detta innehav. Jag vill inte ens vara nära att kunna påverka börskurser. Med dagens bud sköt dock likviditeten i höjden så det finns ingen anledning att dölja innehavet längre.

Budet innehöll en rätt mager premie på 13 % från gårdagens slutkurser och lydde på 100 NOK per aktie. Jag valde att omedelbart sälja hela innehavet för 98,75 NOK per aktie. Trots över 20 år som aktieägare på börsen är detta faktiskt första gången jag fått ett utköpsbud, storbolag köps inte ut lika ofta som mindre bolag.

Varför sälja allt direkt med rabatt? Jag bedömer sannolikheten mycket stor att budet går igenom. Fortum har accepterat budet och när Oslo köpt Fortums aktier äger man 91 procent av rösterna och 87 procent av kapitalet. Jag är ingen expert på norsk bolagslagstiftning men i Sverige och USA behöver man i praktiken 10 procent för att kunna skydda sig mot bud och för att hindra tvångsinlösen.

Processen ska gå relativt snabbt, fram till siste juli. Om processen drar ut på tiden erbjuds ränta till säljarna på NIBOR (3 mån) + 0,5 procent. NIBOR är just nu 0,97 procent, och att få 1,25 % plus en löpande ränta räknat från 1 augusti för att vänta på pengarna i 3-6 månader lockar inte. Jag säljer hellre idag och fokuserar på annat.

Finns det ingen chans att priset höjs? I och med köparens totala dominans ser jag chansen som liten, men det saknas inte detaljer för en eventuell aktivist att klaga på. För alla småägare är affären rak. För Fortum är det dock en mer komplicerad affär där det ingår att Fortum köper ut ett helt affärsområde ur Hafslund (Marked) och även får köpa en del i produktionsdelen. Man behöver inte vara alltför konspiratoriskt lagd för att misstänka att Fortum kanske nöjde sig med en lägre budpremie för att istället kunna få lägre pris på de delar man köper. Fortum och Oslo blir vinnare, övriga ägare förlorare.

Men i och med att ingen extern ägare i praktiken kan nå upp till 10 procent ser jag det som mycket osannolikt att man lyckas tvinga/hota sig till ett högre pris. Vill du veta mer om affärens struktur och upplägg finns det här.

För de som varit med ett tag påminner detta lite om Investors försäljning av Scaniaaktier till Volkswagen där huvudägaren Investor tillskansade sig en högre köpeskilling än andra ägare fick. Den gången var det dock helt vidöppet och skedde innan utköpsbud lämnades, Fortums och Oslos tillvägagångssätt är mindre transparent.

Vad händer nu?

Helt plötsligt blev jag sittande med en lite större likvid på ungefär 6 procent av portföljen att återinvestera. I mitt bolag behöver jag öka upp en buffert en aning, så ca 2 procent av portföljen togs helt enkelt ut till annat. Ytterligare drygt 2 procent har återinvesterats idag medan de sista 2 procenten  ligger kvar som likvida medel.

Dagens inköp blev H&M (ökning 0,6 procent av portföljstorleken) och Castellum (1,8 procent) för 219,80 kronor respektive 122,80 kronor per aktie. De kvarvarande likviderna är tänkta att placeras i Novo Nordisk, Topdanmark och Sampo när jag hunnit flytta över till rätt konton. Jag tänkte även låta Sampos utdelning avskiljas innan jag köper. Jag väljer att sprida inköpen över flera innehav denna gång för att justera portföljsammansättningen lite. Bolagen jag köper ligger högt i bevakningslistan men genom att inte köpa det allra "billigaste" gör jag ett avsteg mot normala proceduren.

Efter dagens transaktioner ser portföljen ut så här:

Bolag
Andel
Handelsbanken
17 %
Hennes & Mauritz
12 %
Deere & Co
9 %
Illikvida aktier
8 %
Industrivärden
8 %
Castellum
8 %
Topdanmark
8 %
Investor
7 %
Wal-Mart Stores
6 %
Novo Nordisk
6 %
AP Møller-Mærsk
5 %
Sampo
5 %
Likvida medel
2 %

Naturligt nog klättrar Castellum i listan medan illikvida aktier faller. Förhoppningsvis gör detta bloggen mer relevant när den osynliga delen minskar. Samtidigt fick ni läsare en inblick i vilken typ av bolag de illikvida innehaven kan vara.

tisdag 25 april 2017

Rapport från Castellum

Castellum släppte sin kvartalsrapport i morse och den var relativt fri från överraskningar men jämförelsesiffrorna på sidan 2 är ändå anmärkningsvärda:
  • Förvaltningsresultatet per aktie har stigit med 9 procent, huvudsakligen drivet av högre driftsöverskott
  • ... trots att kvaliteten i beståndet har stigit genom Norrportenförvärvet och efterföljande avyttringar, och värderingsyielden har sjunkit
  • ... trots att belåningsgraden sjunkit från 50 till 48 procent
  • ... trots att den ekonomiska uthyrningsgraden sjunkit och därmed lämnat utrymme för ytterligare nettouthyrning och resultatökningar
Det är något av ett finansiellt reptrick som ledningen genomfört - att öka avkastningen, höja beståndskvaliteten, sänka finansiella hävstången och samtidigt sätta sig i slagläge för ytterligare intäktsökningar är riktigt starkt. Bolaget är huvudägarlöst och något av ett tjänstemannavälde, men Saxborn tycks vara av det rätta tjänstemannavirket.

Förvaltningsresultatet efter skatt (EPRA EPS) är det nyckeltal jag främst värderar fastighetsbolag efter, det tar ingen hänsyn till värdeförändringar. För de senaste 12 månaderna har det varit 8,27 kronor per aktie (sid 17) vilket överstiger mitt investeringsantagande på 8 kronor.

Nästa kvartal kommer rullande tolv månader inkludera Norrporten över hela perioden vilket kommer höja EPRA EPS, effekten bromsas dock något av att genomsnittligt antal aktier kommer stiga med sju procent.

Jag köpte en gång Castellum som en bra kompromiss bland fastighetsbolag, lagom kvalitet med lagom risk och rimlig avkastning. Nu har man lagt in en ny växel och visat lite affärsnäsa vilket jag som ägare uppskattar. Saxborn säger att transaktionstakten minskat på marknaden i skuggan av nya lagförslag, men med så låg belåningsgrad som Castellum har lär man vara i slagläge när handeln kommer igång igen.

Inköp H&M

Precis som jag skrivit spaltmeter om här och här tillhör jag den lilla exklusiva och till synes helsvenska klubb som tror på Perssonfamiljens förmåga att lyfta H&M in i e-handelns förtrollade tidevarv.

Idag gjorde jag ytterligare ett mindre inköp i bolaget, motsvarande ca 0,3 procent av portföljen. Jag betalade 220,40 kronor per aktie. H&M tronar i toppen av min bevakningslista tillsammans med Topdanmark, men eftersom Topdanmark är ett nytt innehav väljer jag ändå att nöja mig med 7 % av portföljen för tillfället.

Efter transaktionen ser portföljen ut så här:

Bolag
Andel
Handelsbanken
17 %
Illikvida aktier
13 %
Hennes & Mauritz
11 %
Deere & Co
9 %
Industrivärden
8 %
Topdanmark
7 %
Investor
7 %
Castellum
6 %
Wal-Mart Stores
6 %
Novo Nordisk
5 %
AP Møller-Mærsk
5 %
Sampo
5 %

Portföljen har inte bjudit på några större förskjutningar senaste månaden. Deere fortsätter sätta kursrekord, men dollarn har försvagats något och hindrar aktien nå 10 procent av portföljen.

måndag 24 april 2017

Rapport från Investor

Investors rapporter brukar inte vara mycket att skriva om, det intressantaste är de små justeringar i innehaven som gjorts under kvartalet. Den här gången bjöd dock kvartalsrapporten på lite nyhetsvärde i form av marknadsvärderingar av de onoterade innehaven i allmänhet och stora Mölnlycke i synnerhet.

Jag värderade för ett tag sedan Mölnlycke (försiktig som alltid) till 44-51 kronor per Investor-aktie. Investors egen bedömning är hela 73 kronor. Min erfarenhet säger att aktiemarknaden kommer fästa högre vikt vid Investors marknadspris än mitt och att detta leder till ännu en uppvärdering av Investor. Trevligt för den som redan äger, tråkigare för den som inväntar köplägen som enligt mig kommer dröja ännu längre nu.

Investor har inte genomfört några inköp eller försäljningar under kvartalet. Sitta på sina händer har alltid varit en kärnfärdighet inom investeringar, så inga protester är att vänta från mitt håll.

En lite nördigare detalj är att Investor fortsätter publicera "delårsredogörelser" vilket är en något förenklad form av delårsrapporter (tillåtna för Q1 och Q3, men inte Q2 och Q4) som infördes av Nasdaq för några år sedan för att avlasta bolagens regelbördor något. Formatet måste trots goda intentioner ändå ses som ett platt fall då jag på rak arm inte kan komma på ett enda annat bolag som använder det.

söndag 16 april 2017

Liv- mot skadeförsäkring

I detta inlägg tänker jag titta på egenskaperna hos livförsäkring jämfört med skadeförsäkring, samt hur dessa artar sig hos två av mina innehav, Sampo och Topdanmark.

Om du letar runt på Wikipedia och söker på person- eller livförsäkring är begreppsförvirringen stor och om du söker på livförsäkring på de stora försäkringsbolagen får du förslag på ett slags försäkring som utfaller med ett givet belopp vid dödsfall. I detta inlägg menar jag i alla fall samma sak med livförsäkringar som det man på engelska kallar life insurance och danska livsforsikringer, och skadeförsäkring är motsvarigheten till property & casualty respektive skadeforsikring.

Om du läst bloggen Aktiefokus eller Berkshire Hathaways aktieägarbrev är skadeförsäkringens mekanismer välkända, då kan du hoppa ner en bit i artikeln till livförsäkringar. Men för alla andra förklarar denna film, gjord av Sampo, skadeförsäkringar väldigt överskådligt:


I stora drag ger skadeförsäkringar två inkomstkällor:
  • Premier, som i Skandinavien generellt sålts med en vinstmarginal på över 10 procent det senaste decenniet, efter att man betalat ut ersättningar till försäkringstagarna och sina omkostnader har alltså mer än 10 procent stannat kvar i bolaget
  • Det finns ett tidsavstånd mellan premieinbetalningarna och utbetalning av ersättningar, under tiden kan försäkringsbolaget förränta detta kapital. Denna avkastning tillfaller försäkringsbolaget
Livförsäkringar ser annorlunda ut vilket illustreras av denna pedagogiska Sampo-film:


Även livförsäkringar bjuder på två inkomstkällor, till skillnad från skadeförsäkringar förstärker de inte varandra utan är parallella inkomstkällor:
  • Traditionella försäkringar där det utbetalda beloppet eller avkastningen är förutbestämd. Om försäkringsbolagets investeringar ger större avkastning tjänar bolaget pengar, om de ger mindre förlorar bolaget pengar
  • Unit-linked-försäkringar (markedsrenteprodukter) är försäkringar där kunden själv väljer investeringen, som moderna pensionsförsäkringar eller kapitalförsäkringar. Här tar bolaget ingen risk och enda inkomsten är de avgifter bolaget tar av kunden
De senaste decenniet har livförsäkringar "drabbats" av två stora negativa och svårparerade trender: realräntorna har gradvis sjunkit vilket gjort att gamla traditionella försäkringar med höga avkastningar blivit svårare och svårare att täcka och lönsamheten har gått ner. Dessutom har regleringar och allt större medial genomlysning pressat de avgifter bolagen kan ta för unit-linked-försäkringar. Båda inkomstkällorna har alltså blivit allt svagare.

Det finns dock en positiv trend av ökat sparande och ökat utnyttjande av exempelvis kapitalförsäkringar vilket gjort att volymerna stadigt ökat. Men lönsamheten har inte ökat i samma takt alltså.

Utöver dessa trender finns sådant som ökad livslängd, förändrad befolkningspyramid etc. men dessa trender har varit kända och har i större utsträckning gått att prognostisera.

Försäkringsbolagens räkenskaper

Skade- och livförsäkringar ser väldigt olika ut i försäkringsbolagens räkenskaper. För att illustrera detta har jag lyft ut segmentsrapporteringen ur Sampos (skadeförsäkringar finns i dotterbolaget If och livförsäkringar i dotterbolaget Mandatum) respektive Topdanmarks bokslut för 2016, först resultaträkningarna:

Sampos resultaträkning per segment

Topdanmarks resultaträkning per segment

Sampo har sitt holding-segment som innehåller aktierna i Nordea, Topdanmark saknar en motsvarighet till detta. Sampo äger 41 % av Topdanmark och det innehavets resultat är de 65 MEUR som syns på raden "Share of associates' profit/loss". Topdanmark redovisar privat och företag separat, men det tänkte jag inte borra i här, även Sampo/If vänder sig till både privatkunder och företagskunder. Ur resultaträkningarna ovan vill jag lyfta ut följande nyckeltal (se kommentarerna till inlägget för förklaring):

NyckeltalSampoTopdanmark
Premieandel skada/liv
79/21
54/46
EBT% skada
21 %
19 %
EBT% liv
19 %
2,5 %

Två saker är uppenbara; Sampo har en betydligt mindre andel livförsäkring, men också en väldigt mycket lönsammare livförsäkringsdel. Topdanmarks livförsäkringar har en mycket större andel unit-linked-försäkringar där försäkringstagaren bär risken och avkastningen från investeringarna, det förklarar en del av den låga lönsamheten jämfört med Sampo/Mandatum. Ytterligare en faktor är att Topdanmarks livförsäkringspremier mer än dubblerats de senaste tre åren, detta innebär att många av de försäkringar där Topdanmark bär investeringsrisken/resultatet är så nya att deras avkastningsantagande inte påtagligt avviker från kundlöftet, därmed blir resultatet lågt.

Tittar vi på balansräkningarna är balansen mellan livförsäkring och skadeförsäkring annorlunda jämfört med resultaträkningarna:

Sampos balansräkning per segment
Topdanmarks balansräkning per segment

Återigen redovisar Sampo sitt Holding-segment i en kolumn, som jag väljer att bortse ifrån. Men som synes bidrar segmentet kraftigt till Sampo-koncernens soliditet. Topdanmarks centrala funktion har istället negativt eget kapital vilket bidrar till att koncernen har väsentligt lägre soliditet än Sampo.

Det är typiskt att livförsäkringsverksamhet har betydligt större balansräkningar än skadeförsäkring, helt enkelt för att åtagandena löper över fler år i genomsnitt. Tabellen nedan lyfter ut några nyckeltal (se kommentarerna till inlägget för förklaring) som jag tycker är intressanta i jämförelsen:

NyckeltalSampoTopdanmark
Avsättningar skada/liv
54/46
26/74
Avs/prem skada
2,2x
1,8x
Avs/prem liv
7,3x
6,4x
Soliditet skada
27 %
15 %
Soliditet liv
12 %
2,2 %
ROE*) skada
22 %
52 %
ROE*) liv
13 %
11 %

*) före skatt

På balansräkningarna syns vilka avsättningar (rymmer både inrapporterade och bedömda skador) bolagen gjort för skada respektive liv, och här ser balansen annorlunda ut jämfört med premiesidan, livförsäkringar är väsentligt större.

Topdanmark har valt ett lågpris- och lågrisksegment i sina skadeförsäkringar och det gör att man kan operera med väsentligt lägre eget kapital, därmed blir ROE före skatt klart högre än för Sampo trots jämförbara marginaler. Sampos något högre marginaler kan till viss del förklaras med att man har en större float på grund av längre tid mellan premie och ersättning. Avsättningarna jämfört med premierna i skadeförsäkringen är större.

På livförsäkringssidan syns en mycket stor skillnad i soliditeten, där Topdanmarks fokus mot unit-linked tillåter dem att ha lövtunn soliditet, vilket också räddar upp ROE då marginalerna är motsvarande låga. Topdanmarks lägre avsättningar per premie tolkar jag som att bolagets tillväxt skjutit upp täljaren senaste åren, om några år bör detta återgå till en nivå i linje med Sampo.

Det finns alltså en hel del skillnader mellan två försiktigt skötta försäkringsbolag med samma huvudägare, på grund av strategiska val bolagen gjort. Mixen mellan skade- och livförsäkring skiljer, bolagen riktar sig mot olika segment i marknaden och Sampo är mer av ett finansiellt konglomerat medan Topdanmark "blivit vid sin läst" på ett annat sätt.

Tack till Investacus för inspirationen till detta inlägg!

lördag 8 april 2017

Gamla bekanta

Mot bakgrund av Långsiktig Investerings inlägg om Fortum och min egen exit från SAS Pref tänkte jag ta en titt på alla exits jag gjort sedan bloggen startades 2010 och titta på om det var rätt beslut att sälja eller inte.

Jag är tacksam för alla er läsares stora tålamod, för här händer ju inte mycket... Jag tar in få nya bolag i portföljen och på samma sätt gör jag få exits. Under de senaste sju åren har jag gjort tretton försäljningar där jag slutsålt de sista aktierna från ett bolag. Den stora frågan är då, hade dessa bolag bidragit eller belastat portföljen om jag haft kvar dem?

NärVad såldes?Sedan dessPortföljen
Apr -10Holmen
+111 %
+190 %
Apr -10Beijer Electronics
+4 %
+190 %
Dec -10Kungsleden
+39 %
+130 %
Dec -10SSAB
-54 %
+130 %
Maj -11Ratos
-54 %
+120 %
Aug-13Beijer Alma
+67 %
+70 %
Sep -13Teknologiportföljen
 +190 %
+70 %
Feb -14Fortum
+20 %
+45 %
Feb -15Swedbank
+20 %
+45 %
Nov -15Bonheur
+36 %
+25 %
Jan -16Lundbergföretagen
+33 %
+25 %
Juni -16Johnson & Johnson
+18 %
+20 %
Apr -17SAS Pref
+1 %
+1 %

Tabellen ovan visar samtliga exits som jag gjort de senaste åren. Den visar inte gradvisa minskningar av innehav, då skulle den varit längre. "Sedan dess"-kolumnen visar totalavkastningen för aktien sedan jag sålde, "Portföljen"-kolumnen visar hur min portfölj utvecklat sig sedan försäljningen. Om portföljen avkastat mer än aktien har försäljningen varit positiv för mitt investeringsresultat.

Att konstatera att en försäljning blev rätt avkastningsmässigt är bara ena sidan av myntet. Lika intressant är att titta på skälet till försäljningen, gjordes den av rätt orsak? Detta är egentligen viktigare för att vässa sitt eget beslutsfattande, därför tänkte jag gå igenom försäljningarna och varför jag gjorde dem.

Holmen & Beijer Electronics

Dessa båda innehav som jag hade med mig in när bloggen startades såldes för att innehaven var för små och jag tyckte jag hade för många innehav. Det är svårt att i efterhand recensera den åsikten. Avkastningsmässigt gjorde jag i alla fall helt rätt, portföljen har gått klart bättre än båda aktierna.

Holmen har utvecklats som övriga skogssektorn under de sju år som gått och haft en del problem med lönsamheten i industridelen som lutat mycket mot tidningspapper.

Beijer Electronics har haft mycket problem sedan jag sålde. En av bolagets bärande pelare var en agentur för Mitsubishis produkter för industristyrning. Det samarbetet blev alltmer ansträngt och upplöstes för några år sedan. Bolaget har åtminstone kursmässigt stått och stampat länge. Jag har inte följt verksamheten så nära.

Kungsleden

Här skrev jag att risknivån i Kungsleden var lite för stor och att priset för det fria kassaflödet var för högt, i en bransch "som kanske kan pressas av högre räntekostnader framöver".

Svammel, jag vet faktiskt inte idag vad jag menade med dessa ord. Beslutet blev rätt men om det var tur eller skicklighet kan jag inte utläsa av mina anteckningar.

Jag förutsåg knappast Kungsledens kommande problem med skattetvister. Detta dominerade bolaget under många år när man värderades med en klar rabatt mot sektorn. På senare år har man hämtat sig en aning, men tog nyligen en del stryk efter en oväntad nyemission.

SSAB

Jag blev enligt mina anteckningar skrämd av ledningsbytet och en rad fundamentalt svaga nyheter samtidigt som aktien på kort tid ökade med 20 procent och innehavet var litet.

Orsakerna känns en aning tunna i efterhand, men eftersom innehavet var väldigt litet tycker jag de duger som beslutsunderlag. Själva beslutet blev helt rätt.

SSAB har haft enorma utmaningar sedan jag sålde, stålpriser har varit i botten. Sedan har ett samgående med Rautaruukki skett som till en början togs emot skeptiskt. Senaste året har aktien hämtat sig men det hade fortfarande varit en mycket svag investering om jag behållt det.

Ratos

Här gick jag lite mot strömmen för tiden och sålde när "alla" var optimistiska. Det tvingade mig att skriva en ganska utförlig motivering. Helt rätt beslut på rätt grund skulle jag säga idag, bolagets kvarvarande innehav var övervärderade och premievärderingen på bolaget har minskat ordentligt.

Med ny vd har Ratos börjat en ny mer handelsinriktad resa. Det har även städats en del i innehaven. Min bild är dock att det finns mycket kvar att göra innan bolaget känns relevant igen, men jag har ett öga på det.

Beijer Alma

Bolaget såldes helt enkelt för att innehavet var litet och jag inte fann några tillfällen att öka så att det blev en meningsfull insats. Det är svårt att klaga på beslutsgrunden, jag hade förmodligen gjort samma sak idag. Utfallet blev att aktien gått lika bra som portföljen, neutralt alltså.

Beijer Alma har utvecklats lika bra som portföljen alltså, bolaget har egentligen fortsatt i samma stil och det har inte blivit några köplägen sedan jag sålde.

Teknologiportföljen

Jag ägde under några år en miniportfölj bestående av Microsoft, Google och Apple. Detta var flitigt omdebatterat här på bloggen. På den här tiden var Microsoft ansett vara en stor förlorare, Apple en dagslända och Google övervärderat. Inget av detta tycktes stämma så jag valde att köpa dem.

Jag sålde för att priset gått upp en bit och jag började vackla kring min egen bedömning. Nu i efterhand undrar jag om jag inte blev påverkad av den skepsis många visade i kommentarfält och på Twitter.

Resultatet blev i alla fall katastrofalt, jag tycker jag fattade beslutet på vaga grunder och dessa bolag har samtliga utvecklats långt bättre än min portfölj. Microsoft har börjat framstå som en teknologiledare igen, Apple har försvarat sina positioner och Google har tuffat på urstarkt. Idag är teknologiaktierna inte sedda på med skepsis precis, uttryck som FANG ser jag som ett tecken på att detta är en "het" sektor.

Jag underkänner i alla fall mitt agerande här. Antingen borde jag inte köpt aktierna till att börja med, eller skulle jag behållt dem. Mina barn har dem i sina portföljer och de har gjort dem rikare åtminstone.

Fortum

Jag tyckte att Fortum fundamentalt ändrades i en riktning jag inte gillade. Bolaget bytte sin balans från reglerade försörjningsverksamheter i form av elnät till att vara tillväxtorienterade i Ryssland.

Jag sålde på rätt grunder och fick även rätt, min portfölj har utvecklats bättre.

Jag gillar inte alls hur Fortum sköts idag. Bolaget är kraftigt överkapitaliserat och saknar investeringsidéer. De löser detta genom att "pysa" ut höga årliga utdelningar. För mig verkar det som att man till varje pris vill upprätthålla en artificiellt hög aktiekurs. Det rätta vore förmodligen att omedelbart skifta ut överskottet till ägarna som kunde omallokera det i andra verksamheter. Då kunde ledningen fokusera på att förvalta den verksamhet man faktiskt har. Men visst, imperiet skulle krympa...

Swedbank

Swedbank såldes efter en lång ägandeperiod från kris till triumf. Jag tycker att Swedbank verkar sakna en bärande idé annat än att tjäna pengar, till skillnad från Handelsbanken som jag upplever har en mycket stark idé om hur en bank ska fungera, agera och byggas.

Det låter kanske hårt men så fort det blir goda tider har Swedbank historiskt haft en tendens att kasta sig in i olika tillväxtinitiativ, med en nästan ängslig vilja att göra som andra banker. Jag litar helt enkelt inte på kulturen och inte heller på ägarna.

Anledningen att sälja var även att minska bankinnehållet i min portfölj samt att koncentrera bankinnehållet till Handelsbanken. Totalt sett har beslutet blivit rätt, portföljen har utvecklats bättre än Swedbank.

Bonheur

Bonheur var en resa för sig, med mycket arbetskrävande och långa analyser. Väldigt mycket var "rätt" i analyserna men elefanten i rummet var oljepriset som aktiemarknaden var väsentligt bättre än jag (och Ratos ledning) på att bedöma.

Problemet med att mina tankar kring korsägande och konglomeratrabatt var rätt var att jag lyckades lura mig själv flera gånger att köpa ett bolag utan pricing power och utan en stark marknadsposition.

Till slut bestämde jag mig för att vad det gäller oljeriggar och shipping så lägger jag mina ägg hos Maersk, som har en helt annan tyngd på sina marknader. Bolagen har minst lika många olikheter som likheter, men Maersk har genom sin position och storlek möjlighet att ingå allianser, integrera värdekedjor och spela andra strategiska spel som kan påverka marknaden.

Försäljningen av Bonheur har dock inte varit rätt tajmad. Aktien har utvecklats ganska väl senaste året, trots att Fred. Olsen Energy legat relativt platt. Detta är en utveckling jag inte riktigt begriper, för så värdefull kan knappast kryssningsfartygen eller vindkraften vara?

Jag tycker jag fattade beslutet på rätt grunder även om det visat sig finansiellt felaktigt.

Lundbergföretagen

För drygt ett år sedan konstaterade jag att Lundbergföretagen värderades ungefär som Ratos 2011, prissatt som att ingenting kan gå fel. En otroligt hög värdering av bolagets kassaflöden skrämde mig att sälja bolaget - och sedan dess har det totalavkastat klart bättre än min portfölj.

Jag står dock fast vid min åsikt, ett av börsens finaste bolag har en värdering som lämnat stratosfären. Ibland får jag propåer från förvaltare som skulle vilja ha förtroendet att förvalta mina pengar diskretionärt. Det blir dock svårt för dem att slå Lundberg eller Qviberg i pris för den förstklassiga förvaltning de bjuder på. Men det finns ett pris för allt.

Johnson & Johnson

Det var knappt ett år sedan jag sålde J & J, framförallt för att innehavet blivit för litet och det aldrig öppnade sig möjlighet att öka upp. Sedan jag sålde har bolaget utvecklats i linje med portföljen så det var ett neutralt beslut avkastningsmässigt.

SAS Pref

Det är lite väl tidigt att utvärdera denna exit efter fem dagar, men jag lovar att återkomma om något år.

Sammanfattning

Totalt har sju beslut blivit positiva, tre blivit negativa och två blivit neutrala. Om jag tittar på själva orsakerna tycker jag att jag resonerat någorlunda rätt i fyra fall, fel i ett fall och att det är varken klockrent eller fel i övriga fall.

Jag är nöjd med utfallet sett över kollektivet, men önskar att jag i några fall varit noggrannare med mina resonemang när jag lämnat.

Har du följt upp dina försäljningar?

måndag 3 april 2017

Analys och inköp, Topdanmark

Ett försäkringsbolag jag sneglat mot i flera år är Topdanmark, vars huvudägare Sampo jag känner väl och har funnits med i den egna portföljen i många år. Varje gång jag tittat lite närmare på Topdanmark har jag tänkt att det ser lite billigare ut än Sampo, men att bristen på utdelning har gjort att jag ändå valt finska Sampo istället.

Den senaste tiden har Topdanmark haft mycket negativa skriverier i Danmark på grund av konflikter i styrelse- och ägarled. Den allt större ägaren Sampo vill tillsätta fler styrelseledamöter och byta ut Topdanmarks aggressiva återköpsstrategi mot att istället införa utdelning. Detta har hållit tillbaka aktiens värdering, men min bedömning är snarare att det kommer driva dess utveckling när det väl implementeras.

Topdanmark erbjuder båda sakförsäkringar och livförsäkringar. De båda grenarnas premieintäkter är jämförbara med varandra, men sakförsäkringar står för nästan 90 procent av rörelseresultatet. Bolaget är tredje störst i Danmark på sakförsäkringar efter Tryg och If (Sampo). Precis som Sampo är bolaget väldigt duktiga och försiktiga inom sakförsäkring och vägrar växa genom dåliga försäkringar. De senaste fem åren har skadeprocenten legat mellan 68-76 procent och kostnadsprocenten på 15-16 procent, därmed har försäkringstecknandet skett med vinst varje år och det investerbara kapitalet det bygger varit billigare än gratis. Så ser hela den etablerade nordiska branschen ut, endast uppstickare har på senare år visat negativa resultat från tecknandet av sakförsäkringar.

För den som vill läsa mer om branschen eller om försäkringsverksamhet i allmänhet rekommenderas varmt att läsa mer på Aktiefokus respektive Värdepappret, där Kenny lagt upp mycket läsvärt. Det var även Värdepapprets artikel i förra veckan som fick mig att äntligen få ändan ur vagnen med Topdanmark. Mina egna inlägg om Sampo genom tiderna är inte fullt så faktaspäckade, men de kan ändå ge en viss bakgrund.

Hur klarar sig Topdanmark mot mina investeringskriterier?

KriteriumUppfyllt?Kommentar
Tillräcklig storlekJADansk Large Cap.
Stark finansiell ställningJASolvensgraden på 174 procent är stark. Mina kriterier talar om soliditet, men med så hög livförsäkringsdel blir det inte rättvisande, jag ska snarare uppdatera kriterierna än underkänna Topdanmark.
IntjäningsstabilitetNEJBolaget visade en mindre förlust i sviterna av finanskrisen 2008
UtdelningsstabilitetNEJBolaget har inte haft någon utdelning alls utan har istället gjort stora återköp och makulerat aktier. Mer än en tredjedel av de egna aktierna har återköpts de senaste fem åren.
IntjäningstillväxtJABolaget genomförde en split på 10:1 under 2013. För tio år sedan låg vinsterna per aktie, justerat för split, kring 7,50 kronor medan de senaste åren varit 12-17 kronor, en tillväxt på ca 7 procent. Tillväxten kommer dock nästan helt från återköpen, omsättning och resultat på sakförsäkringssidan har varit nästan konstant i tio år.
Gynnsam ägarbildJAMed en väldigt tunn tårtskiva till ägande (ca 2 % av Sampo) styr Björn Wahlroos även Topdanmark. Kontroversiell men kompetent och för mig en garant för stark utveckling av bolaget.

Överlag ser jag Topdanmark som ett högkvalitativt bolag i en bransch som liksom i Sverige är ganska statisk. Jag kan förlåta en marginell förlust 2008 när stora delar av finansbranschen gick på knäna. Det är ett bolag väldigt nära mina defensiva ideal och med god likviditet (så jag kan rapportera om det).

Resultaten har varierat ganska kraftigt de senaste åren, mellan 1,2 miljarder DKK 2016 till 1,6 miljarder 2015. Genomsnittet de senaste tre åren är 1,4 miljarder och utspritt på 87 miljoner aktier motsvarar det en vinst per aktie på drygt 16 kronor. Jag lägger mig lite lägre för att vara "försiktig" och landar på en normal intjäningsförmåga på 14 danska kronor per aktie.

Tillväxten är lite svårare att sia om. Om företaget slutar med de extremt offensiva återköpen finns två vägar; att dela ut (mycket!) eller att återinvestera en del så som Sampo gjort, och därmed bygga ytterligare intäktskällor. Tills vidare antar jag mina normala 3 % reell tillväxt i vinst per aktie och ett motiverat P/E-tal på 15. Detta kan dock modifieras om Sampo väljer en mer offensiv utdelningspolicy.

Detta skulle innebära ett motiverat pris på 210 DKK och gör Topdanmark till min bevakningslistas mest "prisvärda" aktie.

Inköp & portfölj

I några år har jag haft en del av portföljen parkerad i SAS Pref för att leta efter en bättre investeringsidé och nu slog jag till. Jag har sålt hela innehavet i SAS Pref och placerat likviden i Topdanmark. Detta innebar att ca 7 procent av portföljen omsattes, något som är väldigt ovanligt för mig. Men jag har bevakat detta bolag tillräckligt länge för att känna mig trygg med denna investering.

Efter transaktionen ser portföljen nu ut så här:

Bolag
Andel
Handelsbanken
17 %
Illikvida aktier
14 %
Hennes & Mauritz
11 %
Deere & Co
9 %
Industrivärden
8 %
Topdanmark
7 %
Investor
6 %
Castellum
6 %
Wal-Mart Stores
6 %
AP Møller-Mærsk
5 %
Novo Nordisk
5 %
Sampo
5 %

Kvalitativt skulle jag fortfarande hellre ha ett större innehav i Sampo, men prisskillnaden mellan bolagen är i mina ögon omotiverat stor. Dessutom har ett utdelande Topdanmark möjlighet att på relativt kort tid uppvärderas jämfört med sina branschkollegor. När Topdanmark och Sampo värderas mer jämbördigt skulle jag kunna tänka mig att växla över till moderskeppet.

Jag kan inte bedöma när en sådan omvärdering ska ske, men under tiden borde Topdanmark avkasta omkring 10 %, dvs. i paritet med SAS Pref:s avkastning. SAS såldes för 537-538 kronor per aktie.

Inköpet gjordes för övrigt till priset 181,80 danska kronor. Den så kallade "Lundaluppeneffekten" ledde till att det raskt föll två procent.