lördag 11 januari 2014

Belåning av aktier

Ett ämne som ofta dyker upp*) när man diskuterar investeringar i aktieportföljer är belåningens vara eller inte vara. De flesta tycks ha en stark åsikt i ämnet där majoriteten på denna blogg är starkt skeptiska till att belåna sin portfölj. Denna övervikt kan ju hänga ihop med min egen aversion. Till Kenny/Martin på Aktiefokus: se gärna detta inlägg som en utmaning och ge mig svar på tal, ni har hela helgen på er :-)

Alla diskussioner mår bra av lite begreppsdefinitioner, så låt mig börja i den änden. Ett lån består i praktiken av ett antal element:
  1. Två parter, den som lånar: gäldenären, i detta sammanhang investeraren. Och den som lånar ut: borgenären, i dessa sammanhang sannolikt en bank
  2. Ett belopp, oftast begränsat av vilken säkerhet som används
  3. En löptid, i dessa sammanhang oftast tills vidare
  4. En räntesats, oftast rörlig, regleras med vissa intervall, samt tillhörande betalningsvillkor
  5. En säkerhet, dvs. vad borgenären kan ta om gäldenären bryter mot betalningsvillkoren
  6. Kovenanter eller lånevillkor. Dessa reglerar extra villkor förutom betalningsvillkoren, och det vanligaste för aktielån är att om säkerheten (aktierna) faller i värde ska de säljas för att täcka lånet, även om gäldenären uppfyller betalningsvillkoren
Där vissa element kan skilja en hel del. Beloppet är intressant i förhållande till portföljen och anges i diskussionen snarast som X procent av portföljvärdet snarare än specifika belopp.

Räntesatsen antas vara lägre än den förväntade avkastningen på portföljen, det är själva grundförutsättningen för att det ska vara intressant att ta upp ett lån. Här kan 3 procent vara normalt för ett huslån idag, Avanza annonserar att deras Superlån har en ränta på 1,75 procent. Nordnet har något billigare normalräntor mellan 4,5 och 6,5 procent medan Avanzas ligger kring 6,5 procent för normala låneräntor.

Lånets matematik är relativt enkel och alla här på bloggen kan den säkert, men ett väldigt kort exempel behövs. Om du har en obelånad portfölj på 50 000 kronor som avkastar 6 procent på årsbasis tjänar du 3 000 kronor om året.

Om du istället lånar upp ytterligare 50 000 kronor till 4 procent ränta kan din nu 100 000 kronor stora portfölj generera 6 000 kronor. Räntekostnaden är 2 000 kronor, så netto tjänar du 4 000 kronor. Ditt egna kapital är fortfarande 50 000 kronor, men med 4 000 kronor har du nått 8 procent avkastning istället för 6 procent. Du har fått en hävstång.

Optimal säkerhet?
Lånets säkerhet är en punkt där många gör snabba förenklingar. Jag har faktiskt ett lån på mitt hus på 10-15 procent av marknadsvärdet (jag har dock likvida medel utanför portföljen att lösa lånet om det skulle kännas akut). Detta har flera kommenterat: "hur kan du tycka det är fel att belåna sin portfölj, det är ju samma sak?".

Det är en väldig skillnad på säkerheter. Det vet banken som ger dig olika ränta beroende på säkerhet och det måste du som investerare veta. Om du ska ta upp en belåning för att öka på din portfölj står de flesta av oss inför dessa alternativ:
  1. Belåna boende
  2. Blancolån (ingen säkerhet alls)
  3. Portföljbelåning (aktier/fonder etc. som säkerhet)
  4. Köpa paketerade produkter med inbyggd hävstång (tack @Kavastu)
Det sista alternativet, paketerade produkter, lämnar jag dock helt utanför denna diskussion, men för att vara komplett nämner jag det i listan.

I samtliga övriga fall gör banken en bedömning av din återbetalningsförmåga. Säkerheten har dock stor betydelse. Bolån ger generellt en relativt låg ränta då de anses säkra så länge det är bottenlån. Bostadens värde är en parameter, men den omvärderas inte särskilt ofta i bankens ögon och dina regelbundna räntebetalningar och amorteringar är den avgörande parametern. Banken tittar inte på marknadsvärdet av din portfölj.

Blancolån ger i allmänhet den dyraste räntan och beloppet blir begränsat - inte av din portföljstorlek utan av ditt personliga kassaflöde samt betalningshistorik. Alla villkor är såklart förhandlingsbara och en god privatekonomi kan göra blancolånets villkor attraktivare. Du behöver ha en hygglig avkastning på dina aktier för att kunna motivera ett blancolån, men banken tittar inte på marknadsvärdet av din portfölj.

Slutligen kan du ta upp lån med själva portföljen som säkerhet. Här blir räntenivån generellt någonstans mellan bolånet och blancolånet (med undantag från Superlånet). Här kommer banken att ha kovenanter knutna till portföljens marknadsvärde och om dess värde sjunker kan banken tvångssälja dina tillgångar för att täcka lånet.

Det är alltså mycket stor skillnad mellan olika säkerheter på vilka villkor lånen sker.

En återblick på lånets matematik säger oss en ganska intressant sak: belåningens uppsida är begränsad. 50 procents belåning gav dig i exemplet 2 procentenheter högre avkastning. Om portföljavkastningen blir högre stiger även denna överavkastning, men det står i proportion till lånets andel av portföljstorleken - reducerat med räntan.

Dessvärre är lånets nersida i praktiken obegränsad, men det mest väsentliga är att den kan nå mer än 100 procent.

Anta att räkneexemplets portfölj på 100 000 kronor halveras i marknadsvärde över en kortare tidsperiod. Det händer tyvärr ofta. Om du då tvingas sälja kommer de 50 000 kronorna i försäljningslikvid att gå till låneåterbetalning. Hela ditt egna kapital är då utraderat och du har förlorat 100 procent. Ett ytterligare fall innan försäljnings skulle innebära att du förlorar mer än du faktiskt satsat i eget kapital.

Obegränsad nersida?
En begränsad uppsida med en obegränsad nersida är en matematik en investerare ska ha stor respekt för. En väldigt lyckad belåning kan förkorta tiden till ditt ekonomiska oberoende med en tredjedel. En misslyckad belåning kan innebära att du får börja om från noll eller värre. Jag skulle påstå att de flesta investerare vill undvika denna situation in i det längsta. Om man ändå vill arbeta med belåning finns det då några alternativ:
  • Använd en okopplad säkerhet (t.ex. en lågt belånad bostad) eller ingen säkerhet alls. Då kommer banken inte att tvinga dig att sälja portföljen vid sänkning av marknadsvärdet och du kan rida ut krisen. Problemet uppstår då om du blir arbetslös eller på något annat sätt får sämre ekonomi samtidigt och inte kan betala lånen - då är du i samma situation indirekt
  • Minska ner belåningen så att "det nästan inte kan hända"
Det första alternativet sänker risken för nersidan, men sätter fortfarande inget tak på den. Det andra alternativet sänker risken för nersidan men sänker samtidigt och i lika stor utsträckning uppsidan.

Jag anser personligen att det andra alternativet är ett tankefel, obalansen mellan begränsad uppsida och obegränsad nersida kvarstår. Vad värre är, den leder ofta till en "slippery slope". Det går ju bra det här men oj vilken liten effekt det blev, skulle kanske öka lite till...

Att ge sig på alternativ ett med blancolån låter väldigt känsligt. Att belåna boende är det bästa alternativet om man verkligen har bråttom till en större portfölj. Med stabil inkomst, kanske två, att luta sig emot och ett tydligt övervärde i huset kan detta öka din portföljavkastning med en mycket begränsad risk för den obegränsade nersidan (men full risk för en mer begränsad nersida genom hävstång på dåliga investeringar). Dina bra investeringsbeslut och dina investeringsmisstag kommer att synas betydligt fortare. 

Buffetts Berkshire Hathaway arbetar med en belåning till negativ ränta i sin försäkringsverksamhet. Han har inga kovenanter och lämnar ingen säkerhet för lånen. Försäkringsverksamhet kan vara underbar. Det är ingen slump att han ändå placerat dessa pengar i otroligt stabila bolag, obligationer, derivat etc.

Slutligen skulle jag vilja säga något om den parallell som dras ibland: du är så nitisk med din belåning men dina bolag lånar ju rejält! Här menar jag att det finns flera skillnader som gör att jämförelsen haltar betänkligt:
  1. Bolagen lånar oftast med verksamheten som säkerhet där kovenanter huvudsakligen sätts mot balansräkningen, anläggningstillgångarna fluktuerar oftast klart mindre än aktier
  2. Bolag lånar stora belopp, klyschan att "om du lånar en miljon av banken har du ett problem, lånar du en miljard har banken ett problem" är väldigt sann. Ett bolag i betalningsproblem tvingas sällan tvångssälja verksamhetskritiska tillgångar eftersom intjäningsförmågan då skjuts i sank, man hamnar istället i en situation där man är i samma båt som banken
  3. Bolagen har en säkerhetslina du inte har: ägarna. De kan vända sig tillbaka till ägarna och be om tillskott när banken blir kärv, vem ska du fråga? Jag har ingen. Det är ingen slump att jag har med ägarna i mina investeringskriterier, jag vill veta att det finns någon stark ägare, helst med både finansiella muskler och starka ambitioner
Jag driver bolag. Snacket om optimal kapitalstruktur är inte bara snack, det finns goda skäl för de flesta bolag att inte bara operera med eget kapital. Att det under perioder drivits extremt långt innebär inte att hela begreppet är fel eller bluff som många (i di.se:s kommentarsfält iaf) tycks tro eller anse.

Ett långt inlägg förtjänar en slutsats: a) jag skulle aldrig belåna min portfölj alls. Om jag skulle falla från mina höga hästar och misslyckas hålla den inställningen så skulle jag b) finansiera det med bolån på min lågt belånade bostad istället för lån på portföljen. Och jag skulle för allt i världen inte belåna portföljen i dagens marknadsläge när alla talar om all-time-high och jag har svårt att hitta köpvärda bolag. 

Ämnet har också diskuterats i ett av #sparpoddens avsnitt, men man lämnade många frågor oberörda som jag ser det. Lyssna gärna på det men glöm inte att Nordnet är avsändare. En sak de tar upp i större utsträckning än jag gör är den belånade portföljens psykologi: hur klarar du av ännu större svängningar i värde än en obelånad portfölj ger?

*) ... i tidpunkter när det är allra minst lämpligt att belåna sin portfölj, dvs. efter långvariga uppgångar, skulle nog många säga. Jag är benägen att hålla med. När börsen är i kris och aktierna är utbombade ligger folk "50 procent likvid" brukar det heta. När den gått upp tre år i rad aktualiseras belåningsämnet.

97 kommentarer:

  1. Vad är din inställning till CSN-lån? Ränta på ungefär 1.5%. Att placera CSN-lån i indexfond eller stabila bolag är ytterst bra. Det svåra är väl att hålla det också.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Räntan på CSN-lånet under 2014 är 1,2%.

      Radera
    2. Hela mitt CSN lån ligger på börsen och avkastar bra mycket mer än jag betalar till myndigheten. I övrigt håller jag nog med luppen i resonemangen. Vi får se hur låneentusiasterna hanterar sina spekulationer psykiskt när vi får ett "nytt" 2008 som ska belånas till tänderna för att det är "säkra" investeringar hehe :)

      /J

      Radera
    3. Den del av studielånet som inte gick åt till böcker åt, drack och reste jag upp. Nationerna i Lund fick sin beskärda del.

      CSN-lånet är att betrakta som ett väldigt gynnsamt blancolån, man saknar nästan helt risken för tvångsförsäljningssituationer. Hävstången har du fortfarande, dåliga beslut kan både tillfälligt och permanent radera ditt egna kapital så var mycket försiktig.

      Radera
    4. Hej allihopa, skriver detta vittnesbörd eftersom jag verkligen tacksam för vad jasmin noor Loan Company gjorde för mig och min familj, när jag trodde att det inte fanns något hopp han kom och göra min familj känner levande igen genom att låna oss lån på en mycket låg ränta av 3%. Jo jag har letat efter ett lån för att lösa mina skulder under de senaste tre månaderna allt jag träffade lurad och tog mina pengar tills jag äntligen träffat en Gud sände långivare. Jag trodde aldrig att det fortfarande finns äkta lån långivare på internet men till min största förvåning jag fick mitt lån utan att slösa mycket tid så om du är ute efter ett lån på något belopp skulle jag råda dig att e-posta dem via: (jasminnoorloancompany@gmail.com) och vara fri från internet bedrägerier. thanks ... från Kalifornien, USA.

      Radera
  2. eftersom jag inte har något hus så försvinner mina möjligheter till huslån. Däremot har jag valt minimal återbetalningstakt på mitt CSN lån då just det lånet är så extremt fördelaktigt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad är minimal återbetalningstakt? 6800 kr/året?

      Radera
  3. Om du har ett stort lån på ditt boende med t.ex. bundet lån på 2 år, vad händer då när lånet ska sättas om i fall det har blivit en större nedgång på bostadsmarknaden? Finns det inte en risk att banken kräver att en del av bottenlån förs över till Blancolån eller i värsta fall att du måste lösa lånet (dvs. sälja huset om ingen annan bank lånar ut pengarna)? Om så är fallet så finns det ju en viss likhet med att låna med aktier som säkerhet.
    /HL

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mycket bra kommentar, jag har varit otydlig i inlägget. Jag pratar om att belåna en lågt belånad bostad till ett läge där den fortfarande är lågt belånad. Risken för att allt rasar ökar radikalt om man är högt belånad.

      Jag har justerat inlägget något för att betona att jag pratar om låg belåning på bostaden.

      Radera
    2. Tack för förtydligandet. Då håller jag med.
      /HL

      Radera
  4. Jag gör allt för att bli av med mina skulder. På något sätt känns det aldrig bra att vara skyldig någon pengar.
    Belåning till aktier känns inte alls aktuellt. Belåning till hus är illa nog.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kommer att gå bra för dig :-). Ser man till att betala så lite ränta som möjligt i sitt liv och ta emot så mycket som möjligt slutar det oftast lyckligt...

      Radera
  5. Utförligt, utmärkt, strukturerat och strålande! En riskminimerare har inte mycket att tillägga...

    SvaraRadera
  6. Verkligen heltäckande om belåning, bra jobbat.....

    Särskilt exemplet med 50% nedgång och tvångsförsäljning av övriga 50% borde vara en "eye opener" för några.

    Själv resonerar jag som Warren.....
    "If you're smart, you don't need it. If you're dumb, you shouldn't use it".

    Besser

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag funderade på att använda det citatet, men motargumentet brukar bli att Buffett själv använder belåning, så jag skrev kort om försäkringsverksamhetens egenheter istället.

      Radera
  7. Jag håller med om en hel del, men måste lyfta några diskussionspunkter då det gäller belånade bolag även om det är väldigt brett diskussionsämne och hur man ser på det i mångt och mycket beror på bransch, egna erfarenheter o.s.v.

    "Optimal kapitalstruktur" kan leda till att man tjänar mer ja, men hur sänker det risken?

    Har ett bolag lån, litet eller stort, så står ju långivarna som bekant först i kön till att få betalt om det krisar. Ägarna står sist. Kanske inte ett stort dilemma i det stora hela, men ändock en diskussionspunkt.

    Säkerhetslinan, ägarna. Även om de står redo att gå in med mer. Hur optimalt är det att behöva rycka ut för att rädda ett skepp i sjönöd. Vare sig det är ens egna firma eller som aktieägare i ett större så tvingas man gå in med pengar i en tillgång/situation som kanske inte är den mest optimala bara för att rädda bolaget undan trångmål.

    Lån är inte alltid av ondo, nej. Men om valet står mellan att tjäna pengar på bolag A med en högt belånad verksamhet och bolag B med en lågt belånad och det går tjäna ungefär lika mycket på var och en. Varför ta den ökade "osäkerhet" som belåning ändock kan tyckas ge?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller med dig, Spartacus, om att risken fortfarande finns där och bör tas i beaktande.

      Dock anser jag det vara en markant skillnad mellan belåning där dina privata tillgångar står som säkerhet och belåning som finns i ett AB som du är delägare i.

      Använder du egna tillgångar som säkerhet för ett lån du som privatperson står på så riskerar du mer än "bara pengar". I värsta fall riskerar du både hem, vänner och familj.

      Om bolaget får problem med kovenanterna så riskerar du bara de pengar du satsat i bolaget.

      Givetvis förutsätter detta resonemang att du sköter din privatekonomi och inte går "all in" i börsen. Gör du inte det så spelar det ingen roll att du är obelånad. Då riskerar du fortfarande hus, familj och vänner. Man ska bara satsa pengar man har råd att förlora.

      Jag är inte särskilt insatt men jag antar att det kan vara annorlunda om man är majoritetsägare i ett bolag. Då kan det säkert drabba en personligen genom att man är ansvarig för bolagets agerande på ett helt annat vis. Luppen kanske har koll?

      /Erik

      Radera
    2. @Spartacus: bra synpunkter. Som mina investeringskriterier säger söker jag bolag med mycket låg eller ingen belåning i första hand (omsättningstillgångar ska helt täcka alla skulder), i vissa branscher är detta knappast praktiskt. Inte ens Fredrik Lundberg är obelånad i fastighetsbranschen.

      I andra branscher kan främmande kapital vara nyckeln till att kunna agera snabbt på affärsmöjligheter eller reagera på konkurrenters initiativ. Är man i sådana lägen rädd att ta lån så utsätter man faktiskt sin verksamhet för en risk. Passivitet kan innebära döden för många typer av företag.

      @Erik: om man är majoritetsägare i ett bolag så är ens egen likviditet en parameter i vilken belåning man kan ta i bolaget. I ett helt nystartat bolag tvingas ofta ägarna skriva borgensåtaganden för eventuella lån. När det är mer etablerat kan det det förhandlas bort, men man måste ju kunna täcka upp om bolaget hamnar i trångmål.

      Radera
    3. "I andra branscher kan främmande kapital vara nyckeln till att kunna agera snabbt på affärsmöjligheter eller reagera på konkurrenters initiativ. Är man i sådana lägen rädd att ta lån så utsätter man faktiskt sin verksamhet för en risk. Passivitet kan innebära döden för många typer av företag."

      Ja kanske, men jag har dålig erfarenhet ifrån vad det i praktiken skulle vara, men visst kan det vara så i storfinanser. Då är ju en "husbank"också bra att ha.

      Som vanlig dödlig så är annars min upplevelse att det bästa man kan ha är egna pengar att köpa för. Den som måste gå och låna pengar kan ju inte agera lika snabbt På samma sätt så bör det ju vara svårare att låna för att ta tillvara på affärsmöjligheter om man redan har höga lån. Min slutsats blir att lite lån är ändock att föredra, för optimal kapitalstruktur i all ära, det som är optimalt på lördag kan ju visa sig vara påfrestande eller till nackdel på måndag. Sedan måste jag tillägga att jag antagligen är lite trångsynt här, men det är en intressant diskussion att föra :)

      Radera
    4. Jag mixar lite egna företagarerfarenheter i min världsbild. Och det är i ärlighetens namn inte helt jämförbart med storföretagen jag investerar i.

      I små och medelstora bolag tror jag en balansräkning med en nettokassa nära nollan är det optimala. Ledningen får press att dra in pengar och hålla verksamheten "lean", samtidigt finns det utrymme att låna för att utnyttja möjligheter och parera svårigheter.

      För storföretag blir det mer beroende på verksamheten. Jag tycker att alla bolag i min portfölj har en rimlig belåning. Jag tycker 6-7 procent som obelånade fastigheter avkastar är för lite och jag tycker Castellum gör rätt som belånar konservativt.

      Fortum har en belåning på sin stora tillgångsmassa - som även den genererar att någorlunda jämnt kassaflöde.

      Hela bankernas affärsidé är ju att låna in och låna ut, att de har balansräkningar med litet EK känns naturligt även om det har visat sig riskabelt historiskt.

      Radera
    5. #LL
      Du skriver.
      " I små och medelstora bolag tror jag en balansräkning med en nettokassa nära nollan är det optimala. Ledningen får press att dra in pengar och hålla verksamheten "lean", samtidigt finns det utrymme att låna för att utnyttja möjligheter och parera svårigheter."

      I ditt småbolag där nettokassan ligger nära noll, är det ok att belåna sig för att utnyttja möjligheter. Men i det solida "företaget" Lunda Luppen med en rejäl nettokassa, är det inte ok att belåna någon fast tillgång för att "utnyttja möjligheter". Förstår du att jag har svårt att se det rationella i ett sådant förhållningssätt?

      Radera
    6. "I ditt småbolag där nettokassan ligger nära noll, är det ok att belåna sig för att utnyttja möjligheter. Men i det solida "företaget" Lunda Luppen med en rejäl nettokassa, är det inte ok att belåna någon fast tillgång för att "utnyttja möjligheter". Förstår du att jag har svårt att se det rationella i ett sådant förhållningssätt?"

      Ja kanske men det finns vissa skillnader. Mina företag är viktiga men förknippade med många risker andra än rent finansiella: konkurrenternas rörelser, nyckelpersonal som slutar, marknadsförändringar etc. Risk är en del av företagarlivet, även relativt stora risker. Går företagen åt pipan får jag göra något annat. Jag skulle må mycket dåligt, men sådant är livet.

      Mina privata investeringar är min personliga framtid, det finns ingen plan B. Där är riskaversionen därför mycket större. Jag väntar mycket hellre fem år än att jag börjar om. Det är väl därför så många lite tidigare i livet lockas av belåning: att börja om verkar inte lika avskräckande när det skulle ta två år att samla ihop samma kapital igen.

      Jag tycker att man spelar med lite olika insatser helt enkelt.

      Radera
  8. Jag kan absolut tänka mig belåna portföljen när jag får tillbaka den ;) Men det beror helt på om jag har en buffert och hur mycket huset är belånat med. Där emot aldrig konsumtionslån eller villan osv.

    Sedan bolagen man skulle investera de lånade pengarna är inte något offensivt. Det har jag inte nerver till. Intressant är sparpoddens koll att man säljer för snabbt med belånad portfölj. Den missen skulle nog även jag göra då jag generellt gör den missen med obelånade pengar.

    SvaraRadera
  9. Tack för ett utförligt men pedagogiskt inlägg om belåning!

    SvaraRadera
  10. Bra luppen du gick i detta inlägg igenom mina störtsta bryderier angående detta ämne. Jag tog ett relativt stort bostadslån som jag köpte aktier för runt 2008 och gjorde en superbra affär. I nuläget är ju ränteläget optimalt men börsvärderingen mindre attraktiv. Jag tror jag bidar min tid och väntar på en större korrigering vilken alltid kommer förr eller senare. Jag fortsätter doch att amorteringsvägra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om du nu verkligen vill exekvera en sådan strategi, är det inte rimligt att amortera som ett sätt att skapa handlingsutrymme framåt (bygga "likviditet")?

      Radera
    2. HUr menar du då att amortera hårt för att skapa större låneurymme med bostad som säkerhet ? Jag har i dag rätt stort belåningsutrymme på befintliga hus och är tillräckligt likvid. De kontanta medle jag har petar jag normalt in kontinuerligt i aktier eller fonder. Ett Lån skulle vara just för att få hävstång i ett scenario när jag tror börsen är översåld.

      Radera
  11. #LL
    Aktier är underbara. Det går alltid att intala sig att det finns köpvärda bolag.

    Många är av den uppfattningen att marknaden i dom flesta lägena är effektiv. Jag har uppfattningen att den oftast är övervärderad. Någon gång är rätt värderad och i sällsynta fall undervärderade.

    Det är som när du i ditt arbete har sysslat med att köpa och sälja företag, då är det som du säger helt andra p/e tal det handlar om för att en affär ska bli av. I dom fallen är det nog ganska vanligt att köparen har lånat en del av köpesumman.

    Vet att du är av en annan åsikt men jag anser att det inte ska vara någon skillnad i princip att köpa 1 aktie eller 100% av ett bolag.

    Så istället för att försöka intala mig själv att det varje månad finns något som är köpvärt, föredrar jag att köpa rejält när möjligheten finns.
    Kalle56

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror den största skillnaden mellan oss är att du lägger tröskeln en bra bit lägre än jag gör. Risken med att generellt värdera aktierna lägre är att man under onödigt långa perioder tvingas till sämre avkastande tillgångsslag. Å andra sidan får man ju mer spektakulär avkastning på aktier när man väl är aktiv.

      Den största skillnaden mellan att äga 1 och 100 procent i ett bolag är de andra ägarna. Det är en stor och helt gratis fördel att några av de största och finaste svenska bolagen är begåvade med mycket starka ägare.

      Detta innebär inte att något ägande är riskfritt, eller att belåningen inte kan drabba småägarna. Om man gick in i finanskrisen med Swedbankaktier och inte sålde väldigt tidigt eller deltog i nyemissionerna så kom man ut ur krisen med något rejält utspätt.

      Radera
    2. "Det är en stor och helt gratis fördel att några av de största och finaste svenska bolagen är begåvade med mycket starka ägare"

      I egna bolag kan jag tyvärr inte säga samma sak alltså. Och där är vi väldigt lågt belånade...

      Radera
    3. @Kalle56
      Man undrar givetvis hur man definierar när möjligheten finns?? Skall föreslå följande affär för alla som vill tjäna pengar, och har mycket goda nerver. Oddsen är mycket bra enligt mig. Vi tänker oss att vi har tillgång till Avanzas superlån på 1,75%. Vi lånar upp 500000kr. Sedan placerar vi pengarna i Philip Morris International. Bolaget handlas till ett p/e-tal runt femton, och ger en direktavkastning på 4,5%. Philip Morris har allt som man kan begära av en placering. Starka varumärke Marlboro och LM o.sv. Vallgravar, återköp av egna aktier, stigande utdelningar. Rimligt värderat. En fantastiskt värdehistoria Hur många skulle göra affären med riktiga pengar? Det är ju det ända som räknas. Själv har köpt, men med kontanter. Har inte det temperamentet som krävs för att klara en sådan affär med lånade pengar. Fast här finns många som spekulerar med papper och penna hemma vid köksbordet, och det räknas aldrig.
      Med vänlig hälsning
      Lars

      Radera
    4. Det är något jag aldrig skulle överväga att köpa ens för mina arbetslösa kontanter. :-)

      Bortsett från att bolag rent etiskt faller bort för mig, är det en allt för låg avkastning för att jag ska vara intresserad att gå in med mina surt förvärvade slantar. Avanzas superlån ges ju även bara till dom som äger en väldigt snävt antal av världens aktier.

      Har faktiskt inte något imot att räntan är hög om jag belånar mig. Det gör att man tänker till så mycket mer.
      Kalle56

      Radera
  12. Själv tycker jag signaturen Carolus uttryckte det på ett bra sätt. "Det är en sak att i efterhand gotta sig åt köptillfällen med en varm kopp te i handen en helt annan när man har riktiga pengar investerade". I en kraftigt fallande marknad kan investeraren Jag-är-30%- likvid oftast inte hålla sig kvar. Glöm alla tankar på att låna till aktieköp. Kom och tänka på några ord som Clint Eastwoods rollfigur löjtnant Highway fäller när han dystert granskar de nyanlända rekryterna på marinkårens utbildningsläger: You couldn´t take care of a wet dream. Blotta tanken att stora delar av Avanzas kunder utrustade med ett superlån i händer skulle ge sig ut marknaden, och handla aktier är skrattretande.
    Med vänlig hälsning
    Lars

    SvaraRadera
  13. Nu du, ska du få svar på tal!!! Nej skämt åsido, apropå "svar på tal" kom jag att tänka på delen i Kamratposten med samma namn. När något ämne var riktigt hett och en skribent i tolvårsåldern var riktigt upprörd brukade det avslutas med "PS. Jag tål kritik!!! DS." :-)

    Eftersom jag nämns vid namn skulle man kunna tro att vi står på två sidor om en barrikad och har radikalt olika uppfattning i frågan, men jag håller med om nästan allt i detta inlägg med några få undantag. Man skulle dessutom, apropå fotnoten, kunna få uppfattningen att jag förespråkar hög belåning i nuläget.

    Jag har hela tiden haft utgångspunkten att belåning är något som för min egen del kan bli aktuellt vid ett större börsfall på 40-50 % (se t.ex. kommentar från 7 januari 2014 21:26 på ditt inlägg om indexinvestering.) vilket inte inträffar så ofta. Det händer väl en handfull gånger per hundra år. Att frågan diskuteras nu när börsen är högt värderad ser jag som en förberedelse utifall en börsnedgång skulle inträffa. Det är dessutom roligt att frågan kommer upp till diskussion eftersom jag upplever att många slentrianmässigt häver ur sig "belåning - aldrig i livet"!

    Belåning innebär en risk, ja och belåning av värdepapper är den sämsta typen av belåning eftersom man skapar ett beroende av priset på värdepappret. Det är kärnan i hela inlägget och det håller jag med om.


    Den punkten jag har en avvikande syn på är den andra punkten ungefär mitt i inlägget om att det "nästan inte kan hända" och om slippery slope.

    Slippery slope kan man undvika genom att helt enkelt strunta i att glida utför det sluttande planet. Sätt upp en gräns och följ den. Kan man inte göra det är det förstås livsfarligt.

    Problemet med värdepappersbelåning ligger dock här som jag ser det eftersom vinsten med belåningen inte blir särskilt stor om man ska agera med marginal. För att få mer effekt eller hävstång måste man tumma på marginalen och då ökar risken vilket egentligen är samma sak som att vara ute på det sluttande planet.

    Om vinsten är begränsad och det samtidigt införs en ökad risk låter det ju smartare att använda sig av annan belåning än värdepappersbelåning vid en stor börsnedgång, eller hur? :-)

    ---

    Med ovanstående sagt har jag dock en annan tillämpning för värdepappersbelåning som jag faktiskt avser att använda och inte bara snacka kring.

    Jag sätter, precis som många andra här, av en del av lönen varje månad till månadssparande i aktieportföljen m.m. Istället för att sitta och bygga upp en kassakista med pengar och vänta på att kassakistan ska bli tillräckligt stor (vissa utländska aktier har ganska höga courtage och jag vill få ned det procentuella courtaget) så tänker jag mig istället att det kan vara smidigt att pendla kring nollstrecket eller ligga permanent lite på fel sida nollstrecket och ha en liten belåning.

    Belåningsgränsen sätts här i antal månadsinsättningar (kanske 4?) och risken för slippery slope finns förstås också här.

    Lånekostnaden på Avanzas superlån är som du skriver i inlägget låg. Lägg därtill att vår kära stat subventionerar en del av räntekostnaden. Om man får högre avkastning på aktierna än vad man hade fått på räntekonto plus kostnaden för ränta (totalt kanske 3-4 % i nuläget) kommer det att löna sig. Det blir möjligen en effekt på marginalen men det leder till att man kan köpa en aktie när den är billig istället för att behöva vänta en månad extra för att det saknas en tusenlapp på kontot.

    Sedan är det bara att amortera ned den lilla skulden på någon månad och sedan börjar man om igen när man närmar sig noll eller kommer över noll. Skulle portföljen gå ned 99 % på någon månad (det är alltså sådana nedgångar det handlar om när man gör så här) så ska jag köpa en hatt och äta upp den.

    Någon tanke om detta? ;-) Om räntan skulle bli hög är det förstås en dålig idé också på marginalen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag lyckades få till ett svar med min ingress iaf ;-).

      Låt mig se om jag förstod rätt kring det du skriver på slutet:
      - du laddar varje månad upp men en likvid och "dopar" den med lite lån
      - när köptillfälle inträffar köper du och påbörjar sedan en amortering av lånet

      Stämmer detta? Låter isf lite som kreditkortsköp för mig ;-). Du agerar snabbare på tillfällen, samtidigt kan aktien du just köpt gå ner ytterligare de följande månaderna medan du är låst i amortering.

      Du får nog göra ett blogginlägg om detta om du vill ha bättre feedback ;-)

      Radera
    2. Jag hade nog svarat ändå, men blev tvungen att sväva ut lite... Jag slog förresten i taket för 4096 tecken och fick ta bort lite ;-)

      Det på slutet kan väl enklast beskrivas med kreditkortsköp. En liten belåning som måste amorteras ned med jämna mellanrum men med skillnaden mot kreditkort att räntan inte är 10-20 %, utan 2 %.

      Tajmingproblematiken som du tar upp kan lika gärna slå tvärtom och om man bygger kassa istället inträffar precis samma problematik men med en förskjutning i tid. Om aktien går upp eller ned på kort sikt kan inte jag bedöma (jag köper då priset understiger det bedömda värdet) och enligt slumpgångarna som florerar här är det dessutom slumpmässigt hur kursen rör sig på kort sikt.

      Vi får se om det blir något inlägg om det. Både vinsten och risken med att göra så tror jag är väldigt liten. Den största vinsten är en ökad flexibilitet att kunna slå till med lite extra när tillfälle ges eller att kunna slå till lite tidigare. En annan möjlig vinst är att man får några månader extra på sig att hitta bolag att köpa eller vänta på börsnedgång om det inte finns något köpvärt. Ett sätt att binda lite lite mindre rörelsekapital skulle man väl kunna säga.

      Radera
  14. Jag skulle också lägga till ett tredje alternativ - Likvida medel.

    Då kan man i princip gå från:
    1. Belåning -10 till -30%
    2. Obelånad (0%)
    3. Likvida medel (+10 till + 40%)

    Då 1 till 3 beror framför allt på börsens värdering och i dagsläget så talar det mycket för Nr 3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är litegrann den andra sidan av myntet. Den stora skillnaden är att egna besparingar/likvida medel saknar kovenanter. Det är eget kapital och är du kall kan du rida ut tillfälliga problem i marknaden eller företaget.

      Radera
  15. Lån är alltid bankernas bästa affär! Om man efter eget huvud lyckats bygga upp en portfölj utan belånade medel där man bara riskerar det man satsat,varför då ha bråttom och försöka få hävstångs effekt? Går det riktigt illa kan man ju förlora mer än 100%. Kanske lite långsökt men möjligt. Och är inte lån en bråttom väg till att försöka bli rik,och för de flesta lyckosökare som söker bråttomvägar brukar det sluta med att det blir en senväg istället. Sen är det en jävla skillnad på att vara proffsinvesterare och leva på avkastning eller att vara småinvesterare som kanske har nån månadslön eller 2 i avkastning per år eller mindre. Lån är inget jag rekomenderar,jag vill äga min risk ensam��

    SvaraRadera
  16. Luppen, kan man få önska ett bokslut på ditt PPM sparande?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, jag ska fixa det. Förmodligen blir det i helgen.

      Radera
  17. Helt lysande inlägg. Kanske det bästa senaste 3 månader alla ekonomibloggar. mvh Analysera Mera
    http://bokanalys.blogspot.se/

    SvaraRadera
  18. Som ni flera av er varit inne så tycker jag man ska beakta lånebilden inkl bolån.
    Jag har svårt att se att jag aktivt skulle köpa aktier med belåning. Däremot kommer jag göra det indirekt genom att minska amorteringen på huslånet och istället använda detta till månadssparande i aktier när belåningsgrad uppgår till ca 60%.
    Då har jag en relativt låg boendekostnad, avkastningen på sparandet kommer högst sannolikt överstiga räntekostnaden över tid.
    Husets värde och inkomsterna ökar i takt med inflationen samtidigt som lånet blir lite mindre av en låg amortering.
    Totalt är risken då mycket begränsad privatekonomiskt.
    /Marcus

    SvaraRadera
  19. Jag är inte principiellt emot belåning, men det kräver ju att man kan räkna och är medveten om vilka risker man tar.

    Själv fungerar mitt sparande så här:
    - Jag ser min aktieportfölj som en aktieportfölj, i den kan jag aldrig "vara likvid". Likvid är jag på sparkontot eller i räntor (spiltan räntefond sverige räknar jag som "likvid")
    - Jag försöker inte tajma marknaden (alls) utan köper för ett fast månadsbelopp varje månad i det jag tycker verkar mest köpvärt.
    - Genom att hela tiden ha en likvid buffert kan jag säkerställa att månadsköpet blir av. Eftersom jag byggt denna buffert under perioder då jag kunde spara mycket men inte investerade lika mycket i aktier, kan jag alltså köpa aktier för lite mer än jag faktiskt sparar varje månad. Just nu ligger jag på en nivå som gör att min buffert är slut om 5-6 år, under förutsättning att jag fortsätter att spara samma summa som jag gör nu. Månadsköpet och sparbeloppet skiljer sig alltså åt.
    - Vid flertalet gånger har jag sett att min buffert har växt och då har jag höjt månadsköpet. Det har dock varit viktigt att först säkerställa så att jag kan fortsätta i samma takt i många, många år och att buffertens storlek inte berodde enbart på engångsinsättningar.

    Ovanstående modell har fungerat framgångsrikt för mig under många år. Det är inte optimal kapitalallokering men ger en fantastisk långsiktighet och trygghet i sparandet. Jag missar inga köplägen och anpassar sparandet efter min aktuella sparsitation.

    Med det sagt, så skulle jag inte vara helt främmande för att utnyttja värdepappersbelåning på några enstaka procent av portföljens värde OM min buffert var slut. Jag hade då kunnat använda belåning för att täcka upp för skillnaden mellan mitt faktiska sparande och det månadsbelopp jag köper aktier för. Sannolikheten för att detta skulle hända är dock mycket låg.

    Dr Je

    SvaraRadera
    Svar
    1. ...men hade kunnat hända vid exempelvis en långresa eller annat tillfälle då jag inte har någon inkomst på ett par år. Det är inte helt främmande för mig.

      D.s

      Radera
    2. Mitt sparande fungerar på ett liknande sätt som Dr Je´s.
      Det hade varit intressant med ett ämne i still med "hur investerar ni?" Där de som vill får redogöra hur det ser ut. Jag skulle tycka det var intressant läsning i alla fall :)

      / J

      Radera
  20. God kväll!

    Satt och läste igenom lite av dina äldre inlägg och fastnade för ett avslut i ett inlägg från i somras.

    "- Jag har som sommarprojekt att läsa ikapp om Ratos som jag lämnade för ett tag sedan. Aktiepriset börjar närma sig eget kapital och då blir jag lite mer nyfiken. Mer om detta en annan gång, ha det skönt i hängmattorna!"

    Är nyfiken på hur det slutade! =)

    Trevlig helg!

    /Björn

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag gav upp då, behöver se lägre pris för att få upp intresset. Om man tror att de kan fortsätta handla bolag lika effektivt som man gjort historiskt så är priset helt ok idag. Jag är inte så säker.

      Radera
  21. 50 öre för 1 krona11 januari 2014 20:10

    Om jag köpa ett hus 50% under marknadsvärdet med ett bottenlån så antar jag att jag kan belåna huset ytterligare efter att banken gjort sin värdering.
    Hur gör man som lånetagare i ett sånt här läge, säger man att man ska öka på belåningen till att köpa aktier eller säger man att lånet är till att renovera huset? Antar att bankens kollar upp hur pengarna används?

    SvaraRadera
  22. Lån är till för rika som har kassaflöden från stabila tillgångar som täcker upp. Och då tas lån upp i AB och inte privat. Titta på nedsidan först. Och glöm inte att det ligger i staten och bankens intresse att förse låg- och mellanklassen med lån.

    SvaraRadera
  23. Belåning eller ej är spännande att diskutera och det finns inget rätt eller fel.Till stor del handlar det om personlighet som så ofta då man investerar. Det som passar den ena passar inte alls den andra.

    Men ett intressant fenomen är att många ändrar sin inställning under sin" investerarlivscykel". Många av våra framgångsrika investerare var i sin ungdom lånebenägna - tex Anders Wall, Aktiestinsen etc - för att på gamla dar bli mer riskaverta. Fullt naturligt då man redan uppnått sin målsättning och det handlar mer om att förvalta. Därav min nästa poäng - att låna eller ej hänger ju till stor del ihop med målsättningen. Vissa mål kräver helt enkelt att man jobbar med belåning. Har du som mål att få ett aktieportföljvärde på XXXM så krävs det helt enkelt att man jobbar med belåning.

    Vem vet Lundaluppen, du kanske gör en omvänd resa än tex Aktiestinsen som faktiskt lånade i sin ungdom till aktieköp - på gamla dar sitter du där med belånad portfölj:-)

    SvaraRadera
  24. glömde fråga en sak - kommer du återkomma med någon slutsats om Bonheur? Köpvärd eller inte? Jag är nyfiken..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är fortfarande intresserad. Ett tips är att läsa Seadrills årsrapport. Ett sämre investeringsval men intressanta marknadsobservationer och data.

      Radera
  25. Själv gör jag så att jag har en portfölj med i princip bara Avanza Zero hos avanza där jag belånar med superlånet ca 10% till 1,75% lånränta.
    Då har jag en säkerhetsmarginal om S30 indexet skulle falla och kan i så fall sätta in mer pengar innan lånevillkoren går över till ordinarie villkor (läs: dyrare ränta).
    Dessa lånade pengar tar jag sedan och sätter över på ett sparkonto med 2,5% inlåningsränta.
    Mellanskillnaden ser jag som arbitragevinst*
    Blir en liten slant till i princip nollrisk*.

    SvaraRadera
    Svar
    1. 2,5% ränta från ditt sparkonto avkastar 1,75% efter skatt. Det enda du verkar tjäna är ränteavdraget. Och möjligtvis ett billigt sätt att låna pengar på.
      /S

      Radera
  26. Varför bara 10% belåning om du sätter pengarna på sparkonto? Du kan ju lösa lånet när du vill? Och var hittar du 2,5% ränta idag?

    Dr Je

    SvaraRadera
  27. Med 10% belåning har jag en säkerhetsmarginal ifall börsen skulle tokdyka under en handelsdag, plus att jag slipper bevaka marknaden slaviskt för att se hur det har gått. Men absolut, det går ju att maximera superlånet till 30% eller vad det är med bra villkort men då får man göra avkall på utanrisk-tänket

    Ett gammalt resursbankkonto 2,5% öppnat innan (2012) har en bättre ränta än annonserat för nya konton.

    SvaraRadera
  28. Ska försöka ge lite stöd åt förespråkarna av belåning, samt ge en bild av min egen strategi.

    Till att börja med tycker jag det finns en del poänger som inte behandlas helt rättvist:

    Att låna upp pengar till den grad att man går från ett lågt belånat hus till att fortfarande ha ett lågt belånat hus anses väldigt säkert, men att använda sig av en lågt belånad portfölj avfärdas som ett tankefel och något som i princip inte existerar. Enligt mig existerar det garanterat en belåningsgrad som i praktiken innebär en obefintlig risk jämfört med det obelånade alternativet. Jag håller dessutom med Kenny om att lösningen på "slippery slope"-problemet helt enkelt är att sätta upp gränser och rutiner för hur man ska hantera sin portfölj.

    Vidare tycker jag att de problem relaterade till market timing som du tar upp (främst i den inledande kommentaren) är nära nog lika allvarliga även utan belåning. Belåning gör visserligen ett sådant beteende ännu mer skadligt, men jag anser att man även utan belåning kan orsaka väldigt stor skada genom att försöka "tajma" marknaden genom att ändra sin exponering mellan aktier och räntor i tid och otid.

    Jag tycker även ditt belåningsexempel är lite väl extremt, men jag förstår också att det är ett enkelt och pedagogiskt sätt att påvisa riskerna med belåning. Med en betydligt lägre belåningsgrad krävs det mer extrema börsfall än vad som någonsin skådats tidigare. Jag håller dock med dig om att effekterna av en så låg belåningsgrad är väldigt låg, men den finns ändå där.

    Min egen strategi innebär att ligga lågt belånad med ungefär samma belåningsgrad konstant över väldigt lång tid, för att helt enkelt utnyttja det faktum att börsens avkastning över lång tid överstiger kostnaden för lånet. Det finns inget inslag av market timing över huvud taget i denna strategi. Det krävs ett extremt börsfall för att jag ska komma i närheten av de krav som långivaren ställer på mig. Jag har dessutom en privatekonomisk situation vid sidan av mina investeringar som gör det möjligt att enkelt och smärtfritt rädda upp även den mest extrema situationen. De må hända att den belåningsgrad som jag kan ha för att använda denna strategi riskfritt är väldigt låg, och därmed ger begränsad effekt. En ökad portföljstorlek på runt 50-100k tack vare belåning ger dock enligt mig ett extra tillskott som är märkbart för mig.

    Jag ser min största risk som risken för att kostnaden för att ta lån (räntan) på något sätt skulle samvariera med avkastningen på börsen på ett sådant sätt att jag omedvetet ökar min exponering mot börsen i tidpunkter då den efterföljande avkastningen kan förväntas vara lägre.

    Min slutgiltiga poäng är att belåning definitivt inte är något för alla. Man måste vara medveten om riskerna, och det gäller både på belåningssidan (i.e. storleken på lånen) och på investeringssidan (i.e. kvaliteten och risken på investeringarna).

    Att belåning är förknippat med risker och inte är något för alla är dock enligt mig något som lika gärna kan appliceras på stockpicking jämfört med att investera i fonder/index. Även stockpicking kräver disciplin, långsiktighet och vissa kunskaper. Om man inte har detta kan lika gärna stockpicking leda till väldigt stora och permanenta skador i ens ekonomi.

    Du har kunskaperna och disciplinen för att hantera både stockpicking och belåning. Enligt mig är det därför negativt att du strikt kategoriserar vissa investeringsverktyg som "bra" eller "dåliga", i stället för att ha resonemanget att vissa verktyg kräver lite mer av investeraren och kanske inte passar alla typer av investerare.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Enligt mig är det därför negativt att du strikt kategoriserar vissa investeringsverktyg som "bra" eller "dåliga", i stället för att ha resonemanget att vissa verktyg kräver lite mer av investeraren och kanske inte passar alla typer av investerare."

      Jag ser mig själv normalt sett som en rätt nyanserad person som är snarast alltför villig att se det mesta i gråskalor. När det gäller just investering så har jag influerats mycket av Graham (som alla lär veta vid det här laget) och han hade mycket tumregler och hårda gränser - i avsikt att inte lockas utanför en rimlig säkerhetsnivå.

      Strategi är ju att välja väg, och minst lika mycket att välja bort andra vägar. Jag har valt bort belåning som verktyg av de skäl jag angivit. Det finns säkerligen personer som kan hantera en rimlig belåning och stockpicking men jag menar att svårighetsgraden stiger fort.

      Radera
    2. Jag insåg att det låter lite som att jag försöker pracka på dig att använda belåning, vilket inte riktigt var min mening :p

      Jag menar endast att olika verktyg passar olika investerare, och att du skulle vara en av de investerare som faktiskt klarar av att hantera belåning. Det är svårt att klassificera belåning som någonting odelat negativt, just på grund av att det mesta här i livet kan nyanseras, som du själv skriver.

      Jag har full förståelse för att man väljer att inte använda alla olika verktyg som finns tillgängliga där ute. Belåning och derivatinstrument är exempel på verktyg som man ändå ska ha respekt för.

      Radera
  29. Hej,

    Välskrivet och klokt inlägg av Lundaluppen samt många genomtänkta kommentarer, inte minst senast av Investeringsinspektören.

    Det kokar ju faktiskt ner till det som Investeringsinspektören säger. Vi är alla olika gällande privatekonomisk situation och psykologisk profil. Det som fungerar för någon är mindre bra för en annan.

    Jag skulle själv aldrig belåna portföljen. För argumentationens skull: Om jag skulle göra det, så skulle det inte vara under perioder med så tvära kast som hösten 2008. Inte heller när jag tror att en botten infunnit sig: lågt kan allltid bli lägre... Snarare under "tråkiga" perioder, dvs mer stabilt och långsamt uppåtgående (finns det sådana? ;-)).

    Tycker att jämförelsen med att belåna sitt boende och sin aktieportfölj haltar lite. De flesta som vill äga sin bostad är tvungna att söka lån; det är få förunnat att köpa hus eller bostadsrätt kontant. Det är alltså nödvändigt med belåning för att realisera köpet för många; inte en jakt på överavkastning.

    Så är inte fallet med aktier. De allra flesta kan bygga en aktieportfölj, den behöver ju inte vara så stor som Lundaluppens. Det krävs alltså ingen belåning för att genomföra köpet.

    Att använda belåning är ett medvetet risktagande för att öka den förväntade avkastningen från en given kursrörelse. Man vill krama ytterligare droppar ur citronen.

    De sansade argument för belåning som lyfts fram här är inte (!) exempel på det jag nu kommer att skriva, hoppas därför innerligt att ingen tar illa vid sig. För mig är belåning ett exempel på hur människor vill ha mer än vad man kan förvänta sig. Det är denna typ av tankesätt och beteende som hela tiden förser oss med (ofta) komplexa nya instrument för att försöka öka den förväntade avkastningen och leder till olika kriser.

    För mig är det tillräckligt spännande att "bara" vara utsatt för de vanliga riskerna som följer med ett aktiesparande.

    Vänliga hälsningar

    Carolus

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eller att man väljer att ta en större del av citronen när den är saftig och färsk och inte väljer att krama och krama när den är torr och skrumpen. :-)
      kalle56

      Radera
  30. Hej,

    Jag fortsätter med exemplet Wells Fargo...

    Varning, varning: Detta är "back-trading" med ett medvetet urval av aktiekurser för ett bolag i en sektor som hade det lite jobbigt under finanskrisen...

    Datum: Slutkurs i dollar (procentuell förändring jämfört med föregående handelsdag om inget annat anges)

    4/9 2008: 29.67 (- 4.3 %)
    5/9 2008: 31.20 (+ 5.2 %)
    8/9 2008: 33.56 (+ 7.6 %)
    9/9 2008: 31.17 (- 7.1 %)
    11/9 2008: 33.85 (+ 6.8 %)

    15/9 2008: 31.00 (- 9.6 %)
    16/9 2008: 34.93 (+ 12.7 %)
    18/9 2008: 37.00 (+ 10.7 %)
    19/9 2008: 39.80 (+ 7.6 %)
    22/9 2008: 35.18 (- 11.6 %)

    26/9 2008: 37.31 (+ 9.3 %)
    29/9 2008: 33.25 (- 10.9 %)
    30/9 2008: 37.53 (+ 12.9 %)
    7/10 2008: 30.60 (- 9.0 % jämfört med den 6/10; ner 18.5 % jämfört med den 30/9…)
    9/10 2008: 27.25 (- 14.6 %)

    16/10 2008: 33.90 (+ 24.4 % på en vecka, dvs jämfört med den 9/10…)
    27/10 2008: 30.83 (- 9.1 % jämfört med den 16/10…)
    28/10 2008: 34.46 (+ 11.8 %)
    29/10 2008: 32.11 (- 6.8 %)
    4/11 2008: 35.11 (+ 3.9 %)

    Tar lång tid... Bredare datumintervall och endast kurser följer.

    2/1 2009: 30 ("Vadå finanskris? WFC ligger på samma nivå som före Lehmans fall och utdelningarna rullar ju in... Hon är säker, gamla Bettan!")
    9/1 2009: 25.14
    16/1 2009: 18.68
    23/1 2009: 15.87
    30/1 2009: 18.90

    6/2 2009: 19.14. Nu har vi tappat 52 % sedan kursen 39.80 den 19/9 och vi har lyft 20.6 % sedan den 23/1 (på två ynka veckor). In med belåning, här är vändningen!

    13/2 2009: 15.76 (ner 17.7 % på en vecka…)

    20/2 2009: 10.91 (ner 43 % sedan den 6/2 när vi gick in med måttlig belåning…). Nu måste det vara botten! All-in!

    27/2 2009: 12.10 (upp 10.9 procent på en vecka; ”Hah-hah! Told you so!”)

    5/3 2009: 8.12 (- 32.9 % på en vecka… Ouch!)

    Med reservation för feltryck på miniräknaren...

    Nästa exempel bör vara ett stabilt bolag. Vad sägs om flaggskeppet Coca-Cola?

    Carolus

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om man bara äger ett bolag bör man kanske räkna med att kursen kan gå ned 95 % eller mer, men vem äger bara ett bolag? Äger man en korg av bolag kommer alla inte gå ned lika mycket och inte samtidigt. Index är förmodligen en bättre approximation och index (DJIA och OMXS30) gick väl ned drygt 50 % båda två under finanskrisen. Dimensionerar man sin belåning så att den klarar av att portföljen sjunker med 75 %, om den är väldiversifierad (vilket min egen inte är), är man nog ganska säker oavsett hur den värst drabbade branschen under nästa kris drabbas.

      Index beter sig mer som Coca Cola än som Wells Fargo, med andra ord.

      Radera
    2. Hej,

      Jo, bankerna (och många andra aktörer) gav betydligt gråare hår än index.

      Jag listade svängningarna i DJIA i Lundaluppens andra inlägg och det är inte lika turbulent som WFC (men fortfarande svängigt).

      Hälsningar

      Carolus

      Radera
  31. Notera att KO sedan finanskrisens dagar genomfört en split, vilket dubblerat antalet aktier och halverat aktiekursen. Siffrorna nedan ska alltså halveras för att jämföras med dagens kurs på drygt 40 dollar per aktie. Alternativt dubblar vi dagens kurs till drygt 80 dollar för att jämföra med siffrorna nedan.

    Hösten 2007 var kursen drygt 62 dollar per aktie (31 dollar efter split att jämföra med dagens 40 dollar per aktie).

    Datum: Slutkurs i dollar (procentuell förändring jämfört med föregående handelsdag om inget annat anges)

    4/9 2008: 51.71 (+ 0.097 %)
    5/9 2008: 51.93 (+ 0.43 %)
    15/9 2008: 54.75 (+ 0.46 %)
    22/9 2008: 51.38 (- 2.5 %)
    30/9 2008: 52.88 (+ 3.6 %)

    7/10 2008: 49.30 (- 3.2 %)
    9/10 2008: 43.30 (- 8.1 %)
    16/10 2008: 45.78
    27/10 2008: 41.01
    28/10 2008: 45.25 (+ 10.3 %)

    2/1 2009: 45.90
    9/1 2009: 44.60
    16/1 2009: 43.84
    23/1 2009: 42.20
    30/1 2009: 42.72

    6/2 2009: 43.55
    13/2 2009: 43.85
    20/2 2009: 42.84
    27/2 2009: 40.85
    5/3 2009: 37.85

    Ganska ”trygg” resa jämfört med WFC. Dock: Ner med 25 dollar per aktie från hösten 2007, ungefär 40 procents tapp. En rejäl snyting även utan belåning…

    Carolus

    SvaraRadera
  32. En sak som jag inte förstår är detta fokus på "timing" i samband med risken med belåning som så många nämner:typ: jag skulle aldrig använda belåning dǻ aktierna är så dyra", jag skulle aldrig belåna då börsen visar tvära kast". etc etc. Förvånandsvärt så många som tänker i de banorna. Det första man ska göra när man jobbar med belåning är ju att helt glömma att försöka tima marknaden med sin belåning. Den belåningsnivå man använder ska klara av en jordbävning på börsen helt enkelt. I alla fall om man är långsiktig värdeinvesterare och inte spekulant.
    Jag har använt belåning den senaste 10 års perioden, med andra ord genom extremt turbulenta perioder men förstår inte varför jag ens skulle vara upphetsad över de risker många andra ser. Så svårt är det inte att använda en mycket kontrollerad modell för att hantera sin risk!


    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej,

      Imponerande! Mina nerver är nog skörare än dina...

      Hur gör du? Ser du till att hela tiden ha likvida medel lätt tillgängliga att skjuta till?

      Mvh

      Carolus

      Radera
    2. @Signs: vilken nivå har din belåning legat på? Lägst och högst?

      Radera
    3. @Carolus
      Vi har varje fall en sak gemensam, och det är våra sköra nerver.
      @Signs
      Imponerande. Du kommer att gå långt i den branschen.
      Med vänlig hälsning
      Lars

      Radera
    4. Nja, du förväxlar timing med pricing, vilka ibland sammanfaller märkligt väl. Under 2009 var det inte bara bra timing att köpa aktier, utan det var ur värdeperspektiv framförallt extremt låga priser! Därav fokuset på pricing, vilket kan förväxlas med timing.

      Radera
    5. Kenny,

      Antar att du syftar på mig ("Nja, du förväxlar timing med pricing,...")?

      Det kanske jag gör, men det är ju faktiskt kursnivåerna som är intressanta (och inte värderingarna). När man belånar aktieportföljen beror ju dess totala värde på kursnivåerna på de ingående aktierna, inte deras P/E-tal... Går nivåerna ner, så minskar säkerhetens värde för lånet.

      Värdeinvesterare stöter på samma problem hos Skatteverket. Sälj en aktie för nivån 100 kr som du en gång införskaffade för nivån 50 kr. Trevligt, men de kommer att hävda att du gör en vinst på 100 procent utifrån nivåerna. Tror det blir svårt att vinna någon legal batalj genom att hävda att du gjort en förlust utifrån en hög respektive låg värdering... ;-)

      Mina raljanta kommentarer ("Nu måste det vara botten!") var ingenting annat än raljanta. Inte något seriöst försök till att nå djupare insikt i en investerares psyke alltså...

      Signs,

      Apropå tvära kast. Jag menar att det är troligare att du tvingas skjuta till kapital om det faller med 10 procent om dagen än om det faller med en procent om dagen. Tycker inte det låter konstigt... Detta har ingenting med nivåerna att göra (hög eller låg marknad) utan handlar om förändringar av nivåerna.

      Till båda,

      Om man väljer att belåna portföljen måste man ju välja en tidpunkt att börja. Kenny använde själv ett exempel på efter 40-50 procents nedgång (var det väl?) och nämnde också 2008/2009. Därav mitt fokus på just den perioden.

      Jag ville bara illustrera att det är få förunnat att hamna rätt. Pressen är hård nog (för mig!) utan belåning när jag köper kvalitetsbolag som bara fortsätter falla och falla och falla... Att då dessutom låna pengar mot en säkerhet som minskar i värde blir för mig en svår ekvation att få ihop...

      Andra får dock gärna försöka!

      Vänliga hälsningar

      Carolus

      Radera
    6. Carolus,
      Ja det var dig jag skrev till.

      Av dina exempel kan man dra en tydlig slutsats och det är att en hög belåning med värdepapper som säkerhet är en mycket riskfylld strategi. 50 % belåning duger inte vid en stor börsnedgång och kanske inte 30 % heller. Däremot har jag inte hört några övertygande argument mot en låg belåning, säg upp till kanske 10 %. Jag anser att belåning med värdepapper som säkerhet är ypperligt och innebär en låg risk om man har en låg belåningsgrad. Vid 10 % belåningsgrad krävs minst 80 % börsnedgång för att en tvångsförsäljning ska inträffa om man håller värdepapper som man får belåna till 50 %. 80 % är en "ganska stor" nedgång och hände väl senast NASDAQ vid IT-bubblan.

      Vinsten kan tyckas liten men också en liten hävstång blir kraftfull genom ränta på ränta över mycket lång tid. Så värdepappersbelåning tror jag är bra, alltid och på lång sikt, vid låg belåning. Värdelöst dock att försöka fynda med vid börsnedgångar då värderingen är låg.

      Men snacket om börsnedgång på 40-50 % då, tänker du?

      Jo, ska man in med högre belåning och då med något annat som säkerhet skulle jag själv som jag tidigare sagt kräva att värderingen är låg. Till skillnad mot slumpgångare anser jag att risken är låg när värderingen är låg. Handelsbanken är billigare vid 100 kr än vid 300 kr trots att tidningarna skriver "köp" nu men "panik" för fem år sedan.

      Köper man när värderingen är låg kan man ge sig tusan på att det samtidigt blir en hyfsad tajming. En aktie som har sjunkit 50 % kan alltid sjunka 50 % till, men köper man när aktien är fundamentalt billig prickar man säkert in botten med en noggrannhet på plus minus noll till två år vilket i efterhand verkar vara fantastisk tajming. Men det har ingenting med tajming att göra.

      Jag har faktiskt legat kring 5-10 % belåning ett år i skrivande stund även om jag just nu har en nettokassa då jag sålde ett bolag i december och avser att fortsätta med det. I samband med att jag redovisar köp och sälj kan jag ju passa på att nämna aktuell belåningsgrad. Och när börsen går ned minst 40-50 % och värderingarna ser låga ut ska jag ut i ladorna och gräva.

      Radera
    7. Hej,

      Väl formulerat (och klokt med låg belåning IMHO). Du verkar vara en sansad person och då går det förhoppningsvis bra.

      Hälsningar

      Carolus

      Radera
    8. Förhoppningsvis! Det är förstås upp till bevis under nästa börsnedgång (och nästnästa, osv.) men jag har en strategi som jag själv känner mig bekväm med och som jag tror att jag kan hålla fast vid i både vått och torrt. Det tror jag är det viktigaste. Sedan är det bara att vänta och se ;-)

      Radera
  33. Även brachyura vet jag har jobbat med belåning under mycket långa perioder (googla brachyura finans blogg).

    SvaraRadera
  34. Just nu ligger belåningen på aktieportföljer på 8% och inom superlånegränser. Om jag kommer ihåg rätt så har jag som högst legat på 16%. Men vet inte om det svaret är till någon nytta, jag ser aldrig aktiebelåningen som en enskild del utan ser till det större sammanhanget som innefattar bostad och andra tillgångar och inte minst möjligheten till gå tillbaka till ett hyfsat betalt förvärvsarbete (jag jobbar sedan ca 8 år med mina privata investeringar).

    Men en viktig utgångspunkt har varit att alltid vara beredd på att ett worst case. Och tyvärr har jag lärt mig den hårda vägen vikten av att tänka på helhetssituationen. Oväntade kroniska sjukdomar kan ställa till så mycket mer än den kraftigast börskrasch.

    SvaraRadera
  35. I och med att jag bor i Stockholm och har bolån så använder jag mig av en rejäl hävstång. Det är inget jag själv egentligen önskar, men vill man åtnjuta fördelarna med att bo i Stockholm har man inte så många alternativ.

    Många känns nästan som utopiska motståndare till lån och missar att se till individernas olika förutsättningar. Precis som vissa bloggare gillar att ha ett extremt makroperspektiv och försöker förutsäga bostadsbubblor och börskrascher.

    Själv skulle jag inte vilja sätta mina aktier som säkerhet för ett lån, eftersom jag inte vill ha straffet som följer ett kursfall (överbelåning). Att jag däremot investerar i aktier istället för att amortera samma summa är dock per definition exakt samma sak som att låna upp sin bostad för att köpa.

    Men det finns en väldigt stor skillnad. Har individen i fråga (jag) tillräckligt kassaflöde att faktiskt betala av hela bolånet är det en helt annan situation. Jag prioriterar först och främst att ha en mycket hög amorteringstakt så att jag blir av med lånen inom en överskådlig framtid. Oavsett om jag köper aktier eller inte kommer jag bo. Jag kommer inte att gå ur bostadsmarknaden och får helt enkelt se till att betala tillbaka mitt lån, oavsett vad min bostad eller mina aktier är värda för stunden.

    Frågan är om jag är en dum Stockholmare som lurar mig själv, eller om jag faktiskt har en poäng. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Även jag är Stockholmare, dock något äldre och har därmed bostadsfrågan löst...
      Problemet för yngre stockholmare är just de höga boendekostnaderna som gör att det blir lite kapital över till annat, som t. ex. (lönsamma?) aktieinvesteringar.
      Därför kommer (yngre) stockholmare i framtiden ha sämre privatekonomi (och mindre aktieportföljer) än boende i övriga landet.
      Jämför gärna boendekostnaderna med några mellanstora städer.
      Dock kan man alltid flytta från Stockholm och då bo billigt (lånefritt?) i annan stad.
      Något som jag tror allt fler kommer att fundera över.....

      Besser

      Radera
    2. Jag kommer nästan garanterat att flytta bort från Stockholm i framtiden. Hela min filosofi bygger ju på att jag faktiskt betalar av mitt bolån och inte bara byter upp mig och låna mer hela tiden.

      Problemet just nu är att jag tror att min lägenhet i Stockholm skulle kunna vara övervärderad, men att alternativen utanför Stockholm isåfall är ännu mer övervärderade.

      Du har säkert rätt i att unga Stockholmare kommer få det knapert i framtiden, speciellt eftersom många prioriterar resor och konsumtion framför sparade. Själv känner jag dock att jag har råd att köpa precis så mycket aktier som jag vill/vågar (utan att ha en speciellt hög lön). Så det är ju helt klart en fråga om inställning. Som tur är så är god ekonomi alltid relativt. :)

      Radera
  36. Nu förhindrar min livssituation mig från att belåna mina aktier - jag är i början av min karriär och kommer garanterat både flytta och byta jobb minst ett par gånger de kommande åren och vill där inte låsa upp mina tillgångar på något vis. Annars skulle jag definitivt tänka mig att använda mig av Avanzas superlån.

    Allt aktiesparande innebär en risk, men vi använder oss av det eftersom det med stor sannolikhet kommer ge långsiktig avkastning. Belåning ökar både risken och avkastningen. 1% belåning ger en försumbart höjd risk, medan 50% belåning ger en rejält höjd risk och 400% belåning garanterat leder till förlust efter tillräckligt lång tid. Det tror jag vi alla kan hålla med om.

    Konsten blir att hitta en sweet-spot där vi överlever krascher som den 2008 eller värre, men samtidigt vinner tillräckligt på belåningen (i ett långt perspektiv) för att det ska vara värt mödan. Utan att ha gjort någon matte på det skulle jag gissa 20-30% belåning borde funka.

    /EJB

    SvaraRadera
    Svar
    1. 30% är på tok för högt men håller med om ditt resonemang i stort. Tror dock att du får sätta dig och räkna lite om du ska belåna din portfölj i framtiden :)

      Dr Je

      Radera
  37. Det finns en mycket intressant skatteeffekt i ämnet som jag mycket framgångsrikt använt under 2013.
    Låneräntan är avdragsgill till 30% men ev vinst i KF/ISK är skattefri. Betalar endast 0,5% av beloppet.

    Jag har köpt en mycket stor andel preferensaktier under året som ger säg 6-8% utdelning. Efter skatt så blir det 5.5-7,5% ränta förutsatt att kursen inte går ner (såklart, men dessa typer av "obligationer" är ju väldigt trögrörliga om man väljer tex ett fastighetsbolag).

    Ok. Räntan man kan bär för 6% avkastning blir då 9% då knappt en tredjedel är avdragsgillt.

    Detta är den stora fördelen med belåning och detta har jag använt flitigt. Men att låna till värdepapper med större kursrörelser är en helt annan historia. Ovh det håller jag mig ifrån.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Risken (förvisso liten) du löper är om något bolag ställer in utdelningen på sin preferensaktie, vilket sannolikt skulle leda till ett samtidigt prisfall.

      Men det ska till en ganska kraftig fastighetskris för att bolagen skulle göra detta då det är förknippat med rätt mycket efterföljande problem så som preferensaktierna typiskt ser ut i branschen idag.

      Radera
  38. Ta preffar som Balder, Ratos, klövern eller kanske tom Eniro och krydda med ICA när den väl kommer.

    Köper man flera olika till låg/hanterbar risk så är det en strålande affär att ha utdelningarna i KF och lånen vid sidan om med 30% avdrag på räntekostnaden.

    Kan bara säga att jag kunnat få en mycket mycket stabil avkastning genom dessa räntebärande papper. Men belåning kan man dessutom få vilken ränta man vill (givet den risk man tar). Men att kunna generera 10% avkastning efter skatt på preffar med lite belåning är för mig extremt mycket mer fördelaktigt än att att ge sig in i aktiekursernas berg och dalbana.

    Olika syn på risk och investeringar. Me. Jag väljer hellre lägre grundrisk och dopar sen med belåning tills jag hittat ett lagom läge.

    SvaraRadera
  39. Säg att man har 100kkr investerat i Balder och får 6kkr i utdelning (6%). Du lånar 50kkr och har då 9kkr i utdelning (9%).
    Du behöver betala 0,5% i avkastningsskatt och säg 6% i ränta på lånet (blir 4% efter skatt).

    Du betalar då 4,5% ränta och får 6% tillbaka trots att du lånar till samma belopp som utdelningen. Kan du låna till lägre räntesats så grattis!

    Visst, stor risk för bara 1,5% ränta. Men när jag gjorde detta fick jag 7,5% på Balder och gjorde då 3% på varje lånad krona.

    Läs på noga och välj en aktie som du tror är solid över tid. Tog mycket belåning för att köpa Stenas Räntebevis till 7% utdelning. Känner Stena AB verksamhet väl och tror att de är ett av landets mest stabila bolag.

    Easy money.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Räntan är 7,5% eftersom risken motsvarar en ränta på 7,5%. Så enkelt är det. Detsamma gäller Stenas räntebevis.

      Resonemanget du för ovan om att "krydda" med Eniro och ICA i en portfölj av lånade pengar, är för mig helt främmande.

      No easy money.

      Dr Je

      Radera
    2. Vad är mest riskfyllt? En aktie med prissvägningar eller en obligation med mindre prisfluktuation och därpå en hävstång.

      Det finns en skärningspunkt där risk och avkastning möts där jag personligen förespråkar låg risk och belåning. Givetvis kan man inte bara köpa en "obligation" och sen belåna sig då det såklart finns risker med räntepapper såklart. Divetsiering är viktigt.

      Men att vara kategorisk är sällan klokt.

      Allt hankar om investerarens preferens och personlighet. Själv tycker jag inte om aktiernas svängningar utan gillar räntepappers förutsägbarhet. Kombinerat med tillgångar i KF och avdragsgill belåning.

      Det är samma sak som att fastighetsbolag är skyhögt belånade vid nya investeringar. Kassaflödena är förutsägbara.

      Radera
  40. Tack för ett väldigt bra inlägg! Fick mig en tankeställare faktiskt. Tycker dock att Investeringsinspektören har en bra poäng i att belåning kräver mer av investeraren. En låg belåningsgrad över lång tid kan ju faktiskt ge en liten överavkastning som kan göra stor skillnad i kr och ören, sett över långa perioder.
    Jag håller med de andra som har sagt att man inte bör avfärda belåning av princip - men självklart kan det vara ett sunt val om man vill undvika riskerna förknippade med belåningen helt.

    SvaraRadera
  41. Aj då... Nu verkar robotarna ha hittat hit... Dags att återinföra robottestet? ;-)

    Carolus

    SvaraRadera
    Svar
    1. De allra flesta spammeddelandena fångas av Blogger, ovanligt att de letar sig genom. Så ingen captcha än på ett tag :-)

      Radera
    2. Hm, du kan alltså ta bort inlägg helt...

      En annan fråga: Har du back-up på alla inlägg och kommentarer? Vad händer vid en krash? Är allt borta då?

      Carolus

      Radera
    3. Japp, jag kan ta bort kommentarer och inlägg så de försvinner spårlöst, något jag aldrig gör om inte a) det är spam eller b) skribenten ber mig

      Nej, jag har ingen egen backup. Sajten ligger på Blogger som är en av Googles tjänster. De har backup, redundans och hela faderitten, men jag är i deras våld.

      Radera
  42. Vad lustigt att det alltid är i detta inlägg skräpet hamnar... Kan det ha med "Belåning" i titeln att göra? ;-)

    Carolus

    SvaraRadera