Life Science död?

På nittiotalet var "life science" det enda som kunde tävla med IT i popularitet hos investerare. Dessutom var det en mogen bransch med jättar som Pharmacia och Astra som kryddades med uppstickare som Active Biotech.

Till skillnad från IT har området aldrig riktigt kraschat, förhoppningarna har levt kvar trots bakslag efter bakslag. När historien granskas undrar jag dock om inte 2012 blir året då "life science"-bubblans pyspunka till slut övergick i fullständigt haveri.

• AstraZeneca uppfinner inget nytt och fortsätter försöka köpa en framtid
• Karo Bio kraschar
• Bioinvent kraschar
• Diamyd kraschar - igen

Jag äger AstraZeneca via Investor som är ganska aktiva inom området, men de mindre bolagen borde i ärlighetens namn inte finansieras av amatörer. Det går knappt för proffs att förutsäga utfallet av några enstaka studier och enda sättet att nå jämn framgång är att ha en uppsjö med studier parallellt, och det har helt enkelt inte de små, till och med AstraZeneca har svårt att nå en tillräcklig andel framgång.

Jag lider extra mycket med alla börschattare och hoppfulla som spekulerat i Diamyd och liknande vars ledningar (som deras jobbeskrivning föreskriver) har talat om framtida möjligheter. Låt nu dessa pengarna bli läropengar så är de inte helt förlorade.

Speciella situationer

Jag har precis läst igenom Joel Greenblatts mest haussade bok, med det hemska namnet "You Can Be a Stock Market Genius", en bok som fokuserar på speciella investeringssituationer där oddsen i vissa fall kan vara på den lille investerarens sida. Även om detta inte är en recension av boken kan jag rekommendera den varmt.

Greenblatt pekar ut följande situationer som potentiellt lönsamma:

• Avknoppningar: när avknoppningar sker dyker värdepapper upp som folk och förvaltare inte valt att ha i sina portföljer, här kan uppstå tillfälliga och kraftiga felprissättningar
• Teckningsrätter: både att teckna med stöd av rätter och att teckna utan stöd av rätter kan vara intressant
• Uppköp och utköp: här förekommer ibland särskilda värdepapper som betalningar, värdepapper som också ofta blir felprissatta 
• Konkurser och omstruktureringar: här tar många förluster och drar sig ur utan att egentligen titta på vad som finns kvar
• Omstrukturering av kapital: när bolag ökar sin lånefinansiering och skapar hävstänger

Dessutom pratar han en hel del om hävstångsprodukter: optioner, warrants etc. Greenblatt avråder också från vissa situationer, som att försöka tjäna pengar på arbitrage vid samgåenden mellan bolag.

Att läsa boken fick mig att fundera på mina egna investeringar. Helt klart faller några av hans förslag utanför min kompetens och mitt temperament. Men vissa saker har jag faktiskt gjort:

• Mina 17 Swedbank A-aktier är ett resultat av teckning utan teckningsrätter. Lite läsning av prospekt och ett ifyllt formulär på Avanza gav 70 % avkastning på någon vecka utan egentlig risk.Tyvärr är 70 % avkastning på 663 kr inte jättemycket :-)
• Jag tjänade omkring 5 tkr vid en emission i NSP Holding, där man fick teckningsrätter tillsammans med aktier, teckningsrätter som sedan såldes stundtals väldigt billigt, NSP Holding var en urusel placering i övrigt, ett företag som visade mig att sälja hamburgare minsann är en riskabel verksamhet i fel händer...

I grund och botten tror jag Greenblatt har en poäng, det finns tillfällen där ute och är man vaken så kan man nog göra sig en hacka.

Slutligen har jag även tittat på Diamyd på sistone, ett bolag som inte gått i konkurs, men som omvärderats efter en katastrofal studie. Idag har bolaget en nästan säkert havererad studie, några studier på gång och en hygglig kassa. Nettovärdet på bolaget är faktiskt större än börsvärdet. Men, jag tycker inte att det är större med tillräckligt stor marginal (bättre 90 spänn i fickan än 100 spänn hos Diamyds ledning, som vi säger i Lund), och deras studier är helt omöjliga för mig att värdera, men jag skulle kanske kunna tänka mig att ta dem gratis.

Efterhand som det blir allt svårare att hitta vettiga investeringsmöjligheter funderar jag på att titta mer på särskilda situationer. Om det blir så, och hur det går, kommer alla läsare att kunna följa här på bloggen.

Diamyd-debaklet

Den stora europeiska fas III-studien visade inte någon statistiskt signifikant förbättring jämfört med placebo.

Detta är en katastrof i ett bolag som i allt större utsträckning kommit att finansieras av lekmän som omöjligt kunnat bedöma sannolikheten för framgång för företaget.

För mig som ägare till Johnson & Johnson är det såklart också en missräkning eftersom vi redan slantat upp en del för rättigheten att producera och distribuera ett eventuellt läkemedel. Det lär dock inte märkas i JNJ:s räkenskaper.

En svart, men kanske lärorik dag.

Sockersött eller sockersjukt? En titt på Diamyd

En av mina favoritbloggare och inspirationskällor, Lou Mannheim bakom Fundamentalanalysbloggen, har av någon anledning fastnat för Diamyd, liksom ganska många andra mindre aktieägare. Kanske i ett försök att klippa lite navelsträng gentemot Fundamentalanalysbloggen tänkte jag applicera mina investeringskriterier på ett udda objekt. Kanske kommer jag fram till någon slutsats som är av värde? Jag väljer också medvetet att inte kalla artikeln för en analys eftersom jag saknar kunskaperna och verktygen att genomföra en riktig analys på ett företag som Diamyd.

Diamyd Medical utvecklar läkemedel mot autoimmun diabetes och diabetesrelaterade komplikationer. Det mest lovande projektet är ett pågående globalt fas III-program med diabetesvaccinet Diamyd. DM drivs enligt en outsourcing-modell vilket innebär att den egna organisationen är liten.

Vaccinet Diamyd inlicensierades från UCLA 1994 och bolaget grundades av Anders Essen-Möller 1996. Som synes kan det vara ganska långa ledtider i den här branschen.

När det gäller vaccinet och dess intäktspotential kan jag se ett antal större frågetecken, först vetenskapliga risker:

• Vad är sannolikheten att man lyckas med sin fas III-studie?
• Vad är sannolikheten att man når ett marknadsgodkännande?

Sedan avtalsmässiga frågetecken, saker man skulle fråga sig om man gjorde en Due Diligence på företaget:

• Hur ser licensavtalet med UCLA ut?
• Hur ser avtalen med underleverantörer av forskning ut?
• Terapikandidater som förädlats ska kommersialiseras i egen regi eller med partners, hur kan sådana avtal se ut?
• Man tänker sig förmodligen att utlicensiera vaccinet Diamyd, till vilka villkor?

Sedan marknadsmässiga frågetecken:

• Hur kommer marknadsbilden att se ut, kommer man att vara ensam om man lyckas, eller får man konkurrens från någon av de konkurrenter man nämner?
• Man redovisar att 80 000 personer insjuknar årligen och att ett behandlingspris skulle kunna vara $15k. Därigenom estimerar man marknaden till > 1 miljard USD. Hur stor del av marknaden kan man tänkas ta?

Frågor kring produktion och kommersialisering:

• Hur stor del av framtida intäkter tillfaller DM? Man talar ju om partnerskap även kring kommersialisering.
• Vad är kostnaderna för att massproducera och marknadsföra Diamyd om det når marknaden?

Och sist frågetecken relaterade till finansiering:

• Hur lång väg kvarstår, hur utspädd blir man som ägare fram tills intäkterna börjar komma?
• Varför har man valt att finansiera sig över börsen? Om man är lite konspiratoriskt lagd kan man tro att bolaget bedömer sin förmåga till att "prata upp" kursen som stark, och därmed kan finansiering via börsen vara billig.

Om man slår ihop alla dessa osäkerheter framträder ett förmodligen rätt oomtvistat faktum: för att köpa in sig i den här typen av verksamhet måste man alltså ha en rejäl säkerhetsmarginal. Om företaget lyckas kommersialisera produkten, om företaget lyckas nå total marknadsdominans, om företaget kan ta 15 000 USD per behandling, om företaget lyckas bygga upp en egen produktions- och marknadsföringsapparat (vilket man antagligen inte kommer att göra), om företaget inte behöver ta in några mer pengar via emissioner, om avtalen med UCLA och forskningspartners är gratis - då når bolaget en omsättning på 7 miljarder kronor (marginal okänd) hänförlig till dagens aktieägare. För dessa utsikter är spekulanter idag villiga att betala 3,5 miljarder kronor. Är det en tillräcklig säkerhetsmarginal?

Varför inte testköra investeringskriterierna på Diamyd Medical...

Kriterium	Uppfyllt?	Kommentar
Tillräcklig storlek:	NEJ	Small Cap
Stark finansiell ställning:	JA	Inga likviditetsproblem i sikte just nu, man bränner dock av pengar i hög takt.
Intjäningsstabilitet:	NEJ	Inga vinster hittills och inga i sikte.
Utdelningsstabilitet:	NEJ	Inga utdelningar hittills och inga i sikte.
Intjäningstillväxt:	NEJ	Inga vinster.
Trovärdig ledning:	JA	Jag saknar helt kompetens att bedöma deras utsagor. Man undviker ganska noga att ge några löften, därmed är det svårt att följa upp måluppfyllelse.
Gynnsam ägarbild:	NEJ	Svaga ägare och löpande kapitalbehov borgar för vidare utspädning. Både Nordnets och Avanzas pensionsbolag är storägare vilket innebär att småsparare via kapitalförsäkringar utgör en ovanligt stor andel av ägarna.

Självklart visste jag redan innan jag tittade på kriterierna att det inte skulle vara så upplyftande. I någon mening är investeringskriterierna till för att skydda defensiva värdeinvesterare från bolag som DM. De kvantitativa kriterierna ser ut så här:

• Intjäningsförmågan är negativ, därmed saknas en meningsfull P/E, EJ OK. 
• Eget kapital per aktie ligger på ungefär 8 kr där varje krona kostar 15 för en aktieköpare, EJ OK. 

OK, det är väl lika bra att summera det uppenbara: Diamyd Medical är absolut inget för mig. I mina ögon är aktiekursen uppblåst av småsparares spekulation, individer vars förmåga att förstå Diamyds verksamhet förmodligen inte är långt större än min. Ledning och styrelse slår på stora trumman och förklarar både diabetes och forskning på ett vederhäftigt sätt, men undviker att berätta om de egentliga kommersiella möjligheterna. Därigenom får man en finansiering som inte kostar så mycket i utspädning. Man berättar om särläkemedelsstatus som ger förmåner i 7 år, men säger inget om när man ska kunna lansera läkemedlet på marknaden.

Jag anser att en köpare av DM bör besitta ovanligt god kunskap om kommersialisering av läkemedel och om diabetesforskningen i världen för att kunna betrakta DM som något annat än en lottsedel.