Jag och några andra bloggare fick frågan från Avanza: vad skulle du göra om du fick 100 000 kronor att investera idag? Jag funderade ett ögonblick på att svara "FAQ, fråga #3", men det vore kanske inte att sköta en uppskattad relation så bra ;-)
Tyvärr är inte svaret på frågan särskilt spännande. Jag tjänar femsiffriga summor i månadslön som de flesta här i landet, så 100 000 är mycket pengar som kan försörja min familj en period. Men jämfört med min befintliga aktieportfölj är det en ganska blygsam summa och därmed skulle jag behandla den som ett månadssparande, vilket också har hänt några gånger under bloggens historia. Jag skulle alltså a) titta i min bevakningslista och titta på bolagen i toppen och b) titta på min portfölj vilket av dessa bolag det vore lämpligt att öka i. Idag skulle det bli ett antal aktier i Deere & Co, precis som det blev i förrgår.
Om vi däremot skalar upp frågan lite så blir det intressantare: vad skulle jag göra om jag fick 10 miljoner att investera idag? Jag skulle inte köpa Deere & Co för 10 miljoner, det är ett som är säkert.
Jag skulle självklart kunna öka upp de innehav som ligger under motiverat pris en aning, dvs. Deere upp till kanske 10 procent av portföljen och Bonheur upp så de ligger mellan 5 och 10 procent igen. Men detta skulle kanske allokera 500 tusen kronor, det finns mycket kvar att investera. Skulle resten gå in i Spiltan Räntefond? Det skulle i så fall innebära att jag vore "65 procent likvid" vilket väcker nya frågor:
a) har marknaden verkligen helt fel eller finns det en chans att jag är för försiktig och att det kommer så breda vinstuppgångar som är inprisat?
b) hur stor är risken att stå utanför aktiemarknaden jämfört med att vara investerad?
Dessa frågor utmanar genast min investeringsstrategi som är ganska tydlig här: köp inte om inte priset är vad jag kallar ett motiverat pris. Hur skulle jag agera?
Sannolikt skulle jag investera halva summan i den del av min portfölj som vore "minst övervärderad" enligt bevakningslistan. H&M och J&J skulle då underviktas i det nya inköpet medan Bonheur, Deere, Handelsbanken, Walmart och Industrivärden skulle få en större del av allokeringen. Jag har inte tänkt ut den exakta fördelningen och viktningen men poängen är att jag skulle göra avsteg från min investeringsmetod. Den är helt enkelt inte byggd för denna typ av situationer och att agera så här skulle vara en hybrid jag skulle känna mig bekväm med.
Den kvarvarande summan skulle jag gradvis investera genom att öka upp mitt månadssparande, och därmed skulle jag (om prisbilden var attraktiv) vara fullinvesterad efter kanske tio år.
Vad säger bloggens läsare? Några av er har ställt frågan till mig redan, men ni andra: om ni fick ett belopp som var minst dubbelt så stort som ert tidigare sparande, vad skulle ni göra?
onsdag 27 augusti 2014
måndag 25 augusti 2014
Inköp Deere & Co
När det är ont om tid är det skönt att ha en enkel investeringsmetod: a) upprätthåll en lista på ett antal förkvalificerade aktier med en bild av vad som är ett rimligt pris och b) invänta kassaflödet och utläs sedan vad som är tillräckligt attraktivt i pris för att köpa.
Min plan var att om jag hittade något jag ville köpa i aktieväg skulle jag sälja av min nyinköpta räntefond så att jag kunde dubbla upp den månatliga summan jag sparar. Nu har jag dock lyckats missa att göra denna försäljning i den allmänna postsemesterstressen, så månadens inköp blev utan dopning. Om Deere fortfarande är attraktivt nästa månad så får jag kompensera.
Valet denna månad föll alltså på amerikanska Deere & Co som jag kikade på för några veckor sedan och det blev därför ett köp på 23 aktier för 85,13 dollar per styck, dollarn står i 6,94 kronor. Alla tycks rörande eniga om att bolagets vinster kommer att falla under kommande år, min bedömning är dock att detta är inprisat med lite råge och jag är därför intresserad av att köpa.
För några veckor sedan kom det faktiskt upp en del köplägen på min bevakningslista (för en förklaring läs förklaringsinlägget), men nu var det återigen bara Bonheur och Ganger Rolf som gjorde Deere sällskap under 100 procent av vad jag ser som ett motiverat köppris.
Efter köpet ser portföljen ut så här:
Marknadsvärdet för portföljen ligger efter en svacka återigen på 4,5 miljoner kronor. Utdelningen på rullande årsbasis är 170 tusen kronor exklusive extrautdelningar.
Min plan var att om jag hittade något jag ville köpa i aktieväg skulle jag sälja av min nyinköpta räntefond så att jag kunde dubbla upp den månatliga summan jag sparar. Nu har jag dock lyckats missa att göra denna försäljning i den allmänna postsemesterstressen, så månadens inköp blev utan dopning. Om Deere fortfarande är attraktivt nästa månad så får jag kompensera.
Valet denna månad föll alltså på amerikanska Deere & Co som jag kikade på för några veckor sedan och det blev därför ett köp på 23 aktier för 85,13 dollar per styck, dollarn står i 6,94 kronor. Alla tycks rörande eniga om att bolagets vinster kommer att falla under kommande år, min bedömning är dock att detta är inprisat med lite råge och jag är därför intresserad av att köpa.
För några veckor sedan kom det faktiskt upp en del köplägen på min bevakningslista (för en förklaring läs förklaringsinlägget), men nu var det återigen bara Bonheur och Ganger Rolf som gjorde Deere sällskap under 100 procent av vad jag ser som ett motiverat köppris.
Efter köpet ser portföljen ut så här:
| Bolag/aktie | Antal | Portföljandel |
| Handelsbanken |
25 %
| |
| Handelsbanken A |
1 420
| |
| Handelsbanken B |
2 045
| |
| Hennes & Mauritz |
2 740
|
18 %
|
| Swedbank |
2 887
|
11 %
|
| Industrivärden C |
3 305
|
9 %
|
| Investor A |
1 390
|
8 %
|
| AP Möller Maersk A |
15
|
6 %
|
| Sampo |
740
|
6 %
|
| Bonheur |
1 800
|
5 %
|
| Castellum |
1 810
|
5 %
|
| Wal-Mart Stores |
280
|
3 %
|
| Lundbergföretagen |
408
|
3 %
|
| Johnson & Johnson |
95
|
2 %
|
| Spiltan Räntefond |
ca 346
|
1 %
|
| Deere & Co |
23
|
0 %
|
Marknadsvärdet för portföljen ligger efter en svacka återigen på 4,5 miljoner kronor. Utdelningen på rullande årsbasis är 170 tusen kronor exklusive extrautdelningar.
lördag 16 augusti 2014
Sampos halvårsrapport 2014
I veckan kom Sampo med sin halvårsrapport och återigen var det positiva tongångar från den finska försäkringskoncernen. Det var dock inga dramatiska förändringar:
- If tappade två procent i premieintäkter men ökade lönsamheten med två procent genom att skära lite på personalen
- Nordea, varav man äger 21,2 procent, tappade 1 procent i intäkter och även en cent i vinst per aktie
- Mandatum livförsäkringar som varit det svagaste området de senaste åren ökade premieintäkterna med 6 procent liksom vinsten, vilket är glädjande
- Gruppens solvens har ökat fem procenter till 189 procent
- Vinst per aktie för halvåret steg med 6 procent till 1,34 euro, rullande tolv månader har man tjänat 2,67 euro per aktie vilket överträffar mitt investeringsantagande om 2,30 euro
Jag tror det var Rodney Alfvén som sa någon gång att bank- och försäkringsindustri är ingen tillväxtindustri. När bolag försöker ta marknadsandelar aggressivt har de historiskt blivit väldigt hårt straffade. Det handlar mer om att göra rätt affärer än att aktivt söka många affärer. Sampo tuffar på med god lönsamhet och jag bekymrar mig inte så mycket för de minskande premieintäkterna även om jag i ärlighetens namn hellre sett plus två än minus två.
torsdag 14 augusti 2014
Sveriges bolånemarknad
Ett kärt debattämne i Sverige är bolånemarknaden och dess hälsa eller ohälsa. För den som är intresserad vill jag tipsa om Svenska Bankföreningens rapport "Bolånemarknaden i Sverige" som kom ut idag. Som ägare i Handelsbanken och Swedbank, våra två största spelare på bolånemarknaden, tycker jag det är intressant läsning.
tisdag 12 augusti 2014
Riskbegreppet - lika centralt som svårgreppbart
Jag har tillräckligt med kunskap för att veta att jag mycket lite vet, men jag kan i alla fall ta upp en fråga som förbryllar mig mer ju mer jag lär mig om den. Kanske har vi tillräckligt med kunskap bland läsarna för att vi ska kunna reda ut den? Naturligtvis handlar det om den effektiva marknadshypotesen (EMH) och modern portföljteori (MPT) som alla vi som väljer våra egna aktier, oavsett tidshorisont, har problem med.
En av grundpelarna i MPT är att rationella investerare kräver högre avkastning för att ta en högre risker, och därmed ger högriskplaceringar högre avkastning på den effektiva marknaden. Detta hör man överallt, från #sparpodden, via Hemberg till politiska makthavare oavsett färg. Men för att sätta priset måste därmed marknadens aktörer kunna uppskatta risken, och där börjar sakerna krackelera.
För att kunna beräkna rätt pris måste marknadens deltagare kunna bedöma risken, och därmed var det den kanske första nöten att knäcka i den mångfalt Nobelprisade forskningen. Lösningen på detta blev att approximera risken. Man beräknar standardavvikelsen på prishistoriken för ett instrument jämfört med dess marknadsindex. Risken ansätts sedan vara proportionell med denna standardavvikelse. De flesta som angriper MPT ger sig på detta, men angreppen är sällan så koncisa. Jag tycker följande punkter är de som bäst belyser svagheten i antagandet:
Eftersom marknaden under långa perioder kan ses som effektiv är det viktigt att känna till EMH, men som grund för en livstid av investeringar har den stora brister. Dess förespråkare hävdar "men det är den bästa modellen vi har". Som värdeinvesterare tycker jag annorlunda, men kan ändå inte helt förkasta indexinvesteringen för den som vill ha ett enkelt sparande. Men även den har sina brister.
Om några läsare har bättre förankring i den akademiska världen än jag har så skulle jag uppskatta länkar till forskningsartiklar i ämnet. Helst sådana som förstärker eller förkastar mina punkter #1 och #2 ovan, det kunde bli en intressant uppföljning av det (åtminstone intressant för mig).
En av grundpelarna i MPT är att rationella investerare kräver högre avkastning för att ta en högre risker, och därmed ger högriskplaceringar högre avkastning på den effektiva marknaden. Detta hör man överallt, från #sparpodden, via Hemberg till politiska makthavare oavsett färg. Men för att sätta priset måste därmed marknadens aktörer kunna uppskatta risken, och där börjar sakerna krackelera.
För att kunna beräkna rätt pris måste marknadens deltagare kunna bedöma risken, och därmed var det den kanske första nöten att knäcka i den mångfalt Nobelprisade forskningen. Lösningen på detta blev att approximera risken. Man beräknar standardavvikelsen på prishistoriken för ett instrument jämfört med dess marknadsindex. Risken ansätts sedan vara proportionell med denna standardavvikelse. De flesta som angriper MPT ger sig på detta, men angreppen är sällan så koncisa. Jag tycker följande punkter är de som bäst belyser svagheten i antagandet:
- I ena andetaget säger man att historiska priser saknar betydelse för framtida priser, i det nästa att framtida risken kan bedömas som standardavvikelsen av historiska priser
- Som Alf Riple skrev i sin bok: prisutvecklingen har historiskt inte visat sig vara normalfördelad, och därför är själva beräkningen av standardavvikelsen felaktig rent matematiskt
- Buffetts klassiska exempel: om ett bolag har en jämn utveckling över lång tid och sedan åker på ett problem och faller 50 procent i pris. Är risken större före eller efter att problemet blivit känt och priset fallit? Enligt modellen med standardavvikelse: efter, enligt sunt förnuft: före (då priset var högt och något negativt alltså var på väg att ske). Exemplet pekar både på "abnorma" händelser (besläktat med punkt 2) och tilliten till historiska prisrörelser (punkt 1).
Eftersom marknaden under långa perioder kan ses som effektiv är det viktigt att känna till EMH, men som grund för en livstid av investeringar har den stora brister. Dess förespråkare hävdar "men det är den bästa modellen vi har". Som värdeinvesterare tycker jag annorlunda, men kan ändå inte helt förkasta indexinvesteringen för den som vill ha ett enkelt sparande. Men även den har sina brister.
Om några läsare har bättre förankring i den akademiska världen än jag har så skulle jag uppskatta länkar till forskningsartiklar i ämnet. Helst sådana som förstärker eller förkastar mina punkter #1 och #2 ovan, det kunde bli en intressant uppföljning av det (åtminstone intressant för mig).
söndag 10 augusti 2014
Läst Lögn, förbannad lögn & prognoser
Av en slump kom jag i helgen över svenske fondförvaltaren Alf Riples (@alfriple på Twitter) bok "Lögn, förbannad lögn & prognoser - en bok om finansmarknadens självbedrägerier". Om jag ska vara helt ärlig strök inte titeln mig medhårs och förhoppningarna var ganska låga. Ett par timmar senare märkte jag till min förvåning att jag var halvvägs genom boken och försjunken i den.
Titeln till trots är boken inte bara en kommentar till senare tiders finanskris och prognosmakares tillkortakommanden, nej det är istället en bok som täcker väldigt mycket mark trots att den bara är 235 sidor lång. Här avhandlas modern portföljteori, behavioral finance, teknisk analys och värdeinvestering, samtliga med en klar blick. Kortsiktighet kritiseras, långsiktighet kritiseras, att sälja vinnare kritiseras, att sälja förlorare kritiseras, buy-and-hold kritiseras. Kort sagt skjuter Riple åt alla möjliga håll - men identifierar också självmotsägelserna och kommer till väldigt balanserade och i mina ögon kloka "slutsatser" i denna verklighet som inte innehåller särskilt många enkla lösningar.
Utöver förvaltning och strategier avhandlas också finansmarknadens egenheter, dess masspsykologi och en stor del viks även till Riksbanken och dess funktion.
Det är en fröjd att läsa en bok skriven av en svensk fackman på svenska. Språket är bra och det är skillnad på översättningar och originaltext. När man läser böcker inom området som är översatta tappar man ofta tempo när termer är felanvända, det slipper man här.
Mot slutet visar det sig att Riple trots allt förespråkar värdeinvestering - en absolut syn på en investerings värde som en motpol till dess pris - som det sundaste sättet att nå en rimlig riskjusterad avkastning, i begreppet risks sanna mening. Detta är såklart helt i min smak, men jag var fast i den här boken långt innan dess.
Titeln till trots är boken inte bara en kommentar till senare tiders finanskris och prognosmakares tillkortakommanden, nej det är istället en bok som täcker väldigt mycket mark trots att den bara är 235 sidor lång. Här avhandlas modern portföljteori, behavioral finance, teknisk analys och värdeinvestering, samtliga med en klar blick. Kortsiktighet kritiseras, långsiktighet kritiseras, att sälja vinnare kritiseras, att sälja förlorare kritiseras, buy-and-hold kritiseras. Kort sagt skjuter Riple åt alla möjliga håll - men identifierar också självmotsägelserna och kommer till väldigt balanserade och i mina ögon kloka "slutsatser" i denna verklighet som inte innehåller särskilt många enkla lösningar.
Utöver förvaltning och strategier avhandlas också finansmarknadens egenheter, dess masspsykologi och en stor del viks även till Riksbanken och dess funktion.
Det är en fröjd att läsa en bok skriven av en svensk fackman på svenska. Språket är bra och det är skillnad på översättningar och originaltext. När man läser böcker inom området som är översatta tappar man ofta tempo när termer är felanvända, det slipper man här.
Mot slutet visar det sig att Riple trots allt förespråkar värdeinvestering - en absolut syn på en investerings värde som en motpol till dess pris - som det sundaste sättet att nå en rimlig riskjusterad avkastning, i begreppet risks sanna mening. Detta är såklart helt i min smak, men jag var fast i den här boken långt innan dess.
onsdag 6 augusti 2014
Wallenstam vs. Castellum
Jag skrev några tweets om det men tycker det är så intressant att det får ett kort blogginlägg - prissättningen på Castellum jämfört med Wallenstam. Det är två börsnoterade svenska fastighetsbolag, båda fokuserade på tillväxtregioner i södra Sverige, båda med huvudkontor i Göteborg.
Det finns några stora olikheter också: Wallenstam har en vindkraftverksamhet som är ganska blygsam och åtminstone på sistone förlustbringande. Castellum fokuserar på kommersiella fastigheter vilket är mer konjunkturberoende än Wallenstams bostadstunga bestånd. Båda bolagen är aktiva inom fastighetsutveckling.
En enkel tabell belyser vad jag är ute efter, och alla siffror är per aktie:
Det finns några stora olikheter också: Wallenstam har en vindkraftverksamhet som är ganska blygsam och åtminstone på sistone förlustbringande. Castellum fokuserar på kommersiella fastigheter vilket är mer konjunkturberoende än Wallenstams bostadstunga bestånd. Båda bolagen är aktiva inom fastighetsutveckling.
En enkel tabell belyser vad jag är ute efter, och alla siffror är per aktie:
Castellum
|
Wallenstam
| |
| Aktiepris |
111,00
|
108,00
|
| Förvaltningsresultat 12 mån |
8,63
|
3,15
|
| Utdelning |
4,25
|
2,00
|
| Nyinvestering 12 mån |
8,70
|
17,06
|
| Eget kapital |
76,40
|
75,40
|
Tycker ni prissättningen är rimlig? Eftersom fastigheterna värderas baklänges (via avkastningskrav) är alltså Wallenstams avkastningskrav mindre än hälften av Castellums. Uthyrningsgraderna ligger omkring 98 procent för Wallenstam och 89 procent för Castellum.
söndag 3 augusti 2014
Varför inte Berkshire Hathaway?
Bloggrannen Spartacus och läsaren Lars verkar i kommentarfältet i förra inlägget eniga om att Berkshire Hathaway skulle passa i Lundaluppen-portföljen och jag tänkte kommentera det i ett separat inlägg istället för i kommentarerna.
Berkshire Hathaway är ett konglomerat med en extremt stark och tydlig huvudägare, Warren Buffett. Den allra mest framträdande verksamheten är en försäkringsverksamhet som står ut som ett unikum i världen. Bolaget har en evig vinsthistorik, investerar sitt kapital på ett beundransvärt sätt, men delar inte ut pengar. Och som jag nämnt tidigare: vill man ha Buffetts fenomenala avkastning så ska man äga Berkshire. Allt verkar ju perfekt, är det då utdelningen jag hänger upp mig på?
Nej mitt problem är Warren Buffetts ålder. I mina ögon är hans roll som investerare ersättningsbar, Todd och Ted kommer säkert att lösa det utmärkt. Men om hans betydelse som investerare är något överskattad är hans betydelse som företagsledare kraftigt underskattad.
Buffett har byggt upp ett konglomerat av mycket modernt snitt, med starkt delegerade ansvar och mandat där enskilda företagsledare driver sina bolag extremt självständigt. Det som knyter ihop detta konglomerat och motiverar och skapar lojalitet hos dess ledare - som nästan aldrig träffat varandra - är Warren Buffett själv. Hans person, utstrålning och kändisskap gör honom till en frontfigur de kan ställa sig bakom. Han är därmed en single point of failure, nästan vem som än efterträder honom kommer att mista lojaliteten från åtminstone en minoritet av ledarskapet. Dessutom blir själva händelsen att han avgår en väckarklocka för alla; de får en ny vardag, det är kanske dags att se över sin karriär?
Till slut begår Buffett själv en dödssynd i mina ögon när han bäddar för sin efterträdare. Succession är något mycket svårt och jag har aldrig i min karriär sett någon som lyckats utse sin egen efterträdare på ett bra sätt, hur bra koll på verksamheten denne företrädare än haft. Som huvudägare är Buffett tvungen att engagera sig i frågan, men när kaptenen lämnar skutan ändras alla sociala regler - den nya kaptenen måste utses ifrån den nya verkligheten, inte den gamla.
Så nej, Berkshire Hathaway kommer jag att avstå ifrån, trots att i princip alla parametrar stämmer.
Berkshire Hathaway är ett konglomerat med en extremt stark och tydlig huvudägare, Warren Buffett. Den allra mest framträdande verksamheten är en försäkringsverksamhet som står ut som ett unikum i världen. Bolaget har en evig vinsthistorik, investerar sitt kapital på ett beundransvärt sätt, men delar inte ut pengar. Och som jag nämnt tidigare: vill man ha Buffetts fenomenala avkastning så ska man äga Berkshire. Allt verkar ju perfekt, är det då utdelningen jag hänger upp mig på?
Nej mitt problem är Warren Buffetts ålder. I mina ögon är hans roll som investerare ersättningsbar, Todd och Ted kommer säkert att lösa det utmärkt. Men om hans betydelse som investerare är något överskattad är hans betydelse som företagsledare kraftigt underskattad.
Buffett har byggt upp ett konglomerat av mycket modernt snitt, med starkt delegerade ansvar och mandat där enskilda företagsledare driver sina bolag extremt självständigt. Det som knyter ihop detta konglomerat och motiverar och skapar lojalitet hos dess ledare - som nästan aldrig träffat varandra - är Warren Buffett själv. Hans person, utstrålning och kändisskap gör honom till en frontfigur de kan ställa sig bakom. Han är därmed en single point of failure, nästan vem som än efterträder honom kommer att mista lojaliteten från åtminstone en minoritet av ledarskapet. Dessutom blir själva händelsen att han avgår en väckarklocka för alla; de får en ny vardag, det är kanske dags att se över sin karriär?
Till slut begår Buffett själv en dödssynd i mina ögon när han bäddar för sin efterträdare. Succession är något mycket svårt och jag har aldrig i min karriär sett någon som lyckats utse sin egen efterträdare på ett bra sätt, hur bra koll på verksamheten denne företrädare än haft. Som huvudägare är Buffett tvungen att engagera sig i frågan, men när kaptenen lämnar skutan ändras alla sociala regler - den nya kaptenen måste utses ifrån den nya verkligheten, inte den gamla.
Så nej, Berkshire Hathaway kommer jag att avstå ifrån, trots att i princip alla parametrar stämmer.
lördag 2 augusti 2014
Deeres balansräkning och annat
Nuförtiden behöver jag bara göra en ganska enkel analys här på bloggen så väller det in information och kloka synpunkter, något som jag tackar för och något som underlättar mitt arbete enormt. Analysen av Deere & Co häromdagen var inget undantag, en del av kommentarerna är klart intressantare än min egen text.
Först nämnde jag att Deere var omtyckt bland bloggare, så det kan vara på sin plats med lite länkar:
... och sedan skulderna, totalt 49 254 miljoner dollar:
Det egna kapitalet blir då 10 268 miljoner dollar, vilket ger en lövtunn soliditet på 17 procent. Om man tittar igenom tillgångar och skulder ser man dock några saker:
Sist tänkte jag diskutera Shareholder Value Added, SVA, ett begrepp Deere själva använder för att beskriva hur mycket värde de skapar för sina aktieägare. Till att börja med ska man vara otroligt skeptiskt när bolag uppfinner egna mätetal för att bedöma sin verksamhet. Det finns mycket goda anledningar till att redovisningsregler uppkommit och standarduppställningar blivit obligatoriska. När ett bolag uppfinner ett eget mått så ligger bevisbördan för det måttets värde och grad av rättvisande helt på bolaget.
Med det sagt är SVA ett mått på hur mycket Deeres verksamhetsgrenar avkastat jämfört med kostnaden för kapital, dvs. en normal avkastning på investerat kapital. Man har i ledningen ansatt en kostnad för materiella tillgångar i produktionen till 12 procent av normalt värde och i finansieringen 15 procent av riskerat eget kapital. Denna kostnad drar man sedan från rörelseresultatet för att komma fram till det mervärde bolaget skapat, dess SVA.
För mig är det helt naturligt att en styrelse har denna typ av mått internt i sina diskussioner men för mig som ägare tycker jag det är helt värdelöst. Det finns vedertagna mått på avkastning på eget kapital eller investerat kapital som resten av världen använder - använd dem. Och ansätt inte en (eller två) interna kostnader för eget kapital och kommunicera dem som något slags fakta. Era finansieringkostnader är inte mina, era avkastningskrav är inte mina. Nåja, det är inte svårare än att jag struntar i deras SVA och tittar direkt i räkenskaperna istället.
Sammanfattning av ett långt inlägg: a) läs de andra bloggarnas inlägg samt kommentarerna till förra inlägget, de håller hög kvalitet, b) balansräkningen är inte stark men ok enligt mina kriterier och c) strunta i SVA.
Först nämnde jag att Deere var omtyckt bland bloggare, så det kan vara på sin plats med lite länkar:
- Trygg Framtid har både analyserat och köpt Deere-aktier, i hans inlägg finns också en del matnyttiga länkar till andra media
- Investeringsinspektören har gjort en analys med rätt mycket sammanställande statistik, han brukar inte vara så tydlig med sin portfölj, så jag vet inte om han äger. Han kommer fram till en normal intjäningsförmåga på 7,83 dollar per aktie vilket är nära min på 7,80 (nej, jag sneglar aldrig på andra när jag gör mina bedömningar)
- Spartacus har också köpt och analyserat Deere, även här många kloka tankar
| Anläggningstillgångar |
MUSD
| Kommentar |
| Materiella tillgångar |
5 467
| Byggnader, mark, maskiner |
| Intresseföretag |
221
| Investeringar i intresseföretag |
| Goodwill & immateriellt |
922
| Blygsam post |
| Uppskjuten skatt |
2 325
| |
| Övriga tillgångar |
1 826
| "Other assets" kan jag bara gissa är anläggningstillgångar, jag lägger även in "retirement benefits" här. |
| Omsättningstillgångar |
MUSD
| Kommentar |
| Kassa & bank |
5 129
| "Cash and cash equivalents" + "marketable securities" |
| Kundfordringar |
3 789
| Både mot externa kunder och mot intresseföretag |
| Finansieringsfordringar |
29 786
| Fordringar mot finansieringskunder, som synes en mycket omfattande del av balansräkningen. En del av detta är securitized, dvs. paketerade i värdepapper och använda som säkerhet vid upplåning |
| Utleasad utrustning |
3 152
| Ännu ett sätt att finansiera kunderna är att leasa ut maskiner |
| Varulager |
4 935
| |
| Andra kortfristiga fordringar |
1 464
| |
| Tillgångar till salu |
505
| Tillgångar i verksamhetsgrenar man avser avyttra |
... och sedan skulderna, totalt 49 254 miljoner dollar:
| Långfristiga skulder |
MUSD
| Kommentar |
| Räntebärande lån |
21 578
| |
| Övriga skulder |
5 577
| Uppskjutna skatter, pensionsskulder och övrigt |
| Kortfristiga skulder |
MUSD
| Kommentar |
| Räntebärande lån |
12 898
| Cirka en tredjedel är lån i värdepappersform |
| Leverantörsskulder |
9 080
| Skulder till leverantörer och till intresseföretag |
| Skulder till salu |
120
| Skulder i verksamhetsgrenar som man avser avyttra |
Det egna kapitalet blir då 10 268 miljoner dollar, vilket ger en lövtunn soliditet på 17 procent. Om man tittar igenom tillgångar och skulder ser man dock några saker:
- En stor del av balansräkningen är från Financial Services, mer än halva balansomslutningen. Enligt deras SVA-uträkning är 4 073 miljoner dollar eget kapital allokerat till finanseringen. Eliminerar man detta blir soliditeten 6 195/26 583 = 23 %, fortfarande magert!
- Kortfristig utlåning är till stor del finansierad med långfristig upplåning. Jag vet inte exakt hur kontrakten med kunderna ser ut, men detta förhållande är väldigt gynnsamt jämfört med de flesta bankers vardag. Detta innebär att likviditetsrisken ur ett löptidsperspektiv är minimal
- Varulagret är hälsosamt litet
Sist tänkte jag diskutera Shareholder Value Added, SVA, ett begrepp Deere själva använder för att beskriva hur mycket värde de skapar för sina aktieägare. Till att börja med ska man vara otroligt skeptiskt när bolag uppfinner egna mätetal för att bedöma sin verksamhet. Det finns mycket goda anledningar till att redovisningsregler uppkommit och standarduppställningar blivit obligatoriska. När ett bolag uppfinner ett eget mått så ligger bevisbördan för det måttets värde och grad av rättvisande helt på bolaget.
Med det sagt är SVA ett mått på hur mycket Deeres verksamhetsgrenar avkastat jämfört med kostnaden för kapital, dvs. en normal avkastning på investerat kapital. Man har i ledningen ansatt en kostnad för materiella tillgångar i produktionen till 12 procent av normalt värde och i finansieringen 15 procent av riskerat eget kapital. Denna kostnad drar man sedan från rörelseresultatet för att komma fram till det mervärde bolaget skapat, dess SVA.
För mig är det helt naturligt att en styrelse har denna typ av mått internt i sina diskussioner men för mig som ägare tycker jag det är helt värdelöst. Det finns vedertagna mått på avkastning på eget kapital eller investerat kapital som resten av världen använder - använd dem. Och ansätt inte en (eller två) interna kostnader för eget kapital och kommunicera dem som något slags fakta. Era finansieringkostnader är inte mina, era avkastningskrav är inte mina. Nåja, det är inte svårare än att jag struntar i deras SVA och tittar direkt i räkenskaperna istället.
Sammanfattning av ett långt inlägg: a) läs de andra bloggarnas inlägg samt kommentarerna till förra inlägget, de håller hög kvalitet, b) balansräkningen är inte stark men ok enligt mina kriterier och c) strunta i SVA.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)