En av grundpelarna i MPT är att rationella investerare kräver högre avkastning för att ta en högre risker, och därmed ger högriskplaceringar högre avkastning på den effektiva marknaden. Detta hör man överallt, från #sparpodden, via Hemberg till politiska makthavare oavsett färg. Men för att sätta priset måste därmed marknadens aktörer kunna uppskatta risken, och där börjar sakerna krackelera.
För att kunna beräkna rätt pris måste marknadens deltagare kunna bedöma risken, och därmed var det den kanske första nöten att knäcka i den mångfalt Nobelprisade forskningen. Lösningen på detta blev att approximera risken. Man beräknar standardavvikelsen på prishistoriken för ett instrument jämfört med dess marknadsindex. Risken ansätts sedan vara proportionell med denna standardavvikelse. De flesta som angriper MPT ger sig på detta, men angreppen är sällan så koncisa. Jag tycker följande punkter är de som bäst belyser svagheten i antagandet:
- I ena andetaget säger man att historiska priser saknar betydelse för framtida priser, i det nästa att framtida risken kan bedömas som standardavvikelsen av historiska priser
- Som Alf Riple skrev i sin bok: prisutvecklingen har historiskt inte visat sig vara normalfördelad, och därför är själva beräkningen av standardavvikelsen felaktig rent matematiskt
- Buffetts klassiska exempel: om ett bolag har en jämn utveckling över lång tid och sedan åker på ett problem och faller 50 procent i pris. Är risken större före eller efter att problemet blivit känt och priset fallit? Enligt modellen med standardavvikelse: efter, enligt sunt förnuft: före (då priset var högt och något negativt alltså var på väg att ske). Exemplet pekar både på "abnorma" händelser (besläktat med punkt 2) och tilliten till historiska prisrörelser (punkt 1).
Eftersom marknaden under långa perioder kan ses som effektiv är det viktigt att känna till EMH, men som grund för en livstid av investeringar har den stora brister. Dess förespråkare hävdar "men det är den bästa modellen vi har". Som värdeinvesterare tycker jag annorlunda, men kan ändå inte helt förkasta indexinvesteringen för den som vill ha ett enkelt sparande. Men även den har sina brister.
Om några läsare har bättre förankring i den akademiska världen än jag har så skulle jag uppskatta länkar till forskningsartiklar i ämnet. Helst sådana som förstärker eller förkastar mina punkter #1 och #2 ovan, det kunde bli en intressant uppföljning av det (åtminstone intressant för mig).
I såna här sammanhang brukar Nassim Nicholas Taleb komma upp
SvaraRaderahttp://www.fooledbyrandomness.com/
Har bl.a skrivit boken "Black Swan", där ägnas många, många sidor åt att kritisera användandet av normalfördelning i risk och ekonomiska sammanhang.
Rekommenderas starkt!
/ Fredrik
Ja, det blir allt pinsammare att jag inte läst den :-)
RaderaDen finns till och med på svenska numera.
RaderaSe lite sammanfattning i länken nedan. http://www.black-swans-explained.com/mediocristan-vs-extremistan/
RaderaJust Extremistan vs mediocristan är brilliant till skillnad från mycket annat i den boken.
Jag har fått tag i den nu och kommer att läsa den de närmaste dagarna.
RaderaJag tycker mer om "Fooled by Randomness", även om "The Black Swan" också är läsvärd (jag läste "TBS" sist av de två).
RaderaDet finns två problem med båda böckerna. För det första verkar Taleb drivas av ett hat mot de flesta akademiskt verksamma ekonomer (och andra vetenskapspersoner). Det är i och för sig underhållande när han sågar dem längs med fotknölarna, men lite tjatigt.
För det andra verkar han vilja briljera med sin oerhörda kunskap, såväl allmängiltig som vetenskapshistorisk. Det är ingen hejd på vad han läst och vad han refererar till. Imponerande, men även det tjatigt i längden IMHO. Den röda tråden är inte helt lätt att följa alla gånger...
Såg honom intervjuas på CNBC en gång. Det handlade om hans bok (TBS); hans förakt för kanalen och ankarets korkade frågor lyste igenom. Lite roligt blev det mot slutet av intervjun då han fick frågan om hur han trodde marknaden skulle gå kortsiktigt...
Carolus
Något som Buffett säger om EMH....
SvaraRadera"Att marknaden ofta är effektiv betyder inte att den alltid är effektiv"
.. är en av värdeinvesteringens grunder.
Min syn är snarast att marknaden tvärt om ofta är ineffektiv pga större investerares agerande, t.ex. bankernas stödköp vid IPO, många fonder köper som index och det flockbeteende som osjälvständiga (anställda) fondförvaltare visar.
Besser
Som jag något opassande efterfrågade tidigare, skulle jag uppskatta en utveckling av Lars angående portföljsammansättning och investeringsstrategi.
SvaraRaderaTar mig friheten att kopiera in ett par frågor från ett tidigare inlägg nu när det känns mer relevant.
Sker dina inköp av index kontinuerligt med samma summa varje månad eller väger du in pris? Och hur gör du med dina aktieköp, använder du dig av något liknande luppens bevakningslista eller köper du när andan faller på?
Slutligen hur resonerar du kring att behandla aktier och index olika? Om ditt aktieinnehav faller 7% samtidigt som marknadsindex faller 9% har du även då tänkt fel och följdaktligen säljer av aktieinnehavet?
Tack för en suverän blogg!
@Anonym
RaderaNej jag sparar inte jag allokerar kapital.
Använder ingen bevakningslista. Vet i stora drag vad jag letar efter. Investeringstillfället får presentera sig själv. Köpte Lundbergs för någon dag sedan.
En aktie kan gå till noll typ Northland. Aktiemarknaden som helhet återhämtar sig alltid.
Läs gärna the Intelligent Investor här på bloggen. Har skrivit en hel del på kommentatorfältet.
Med vänlig hälsning
Lars
Köpte Lundbergs för ett par dagar sedan också! // E
RaderaJag är inte riktigt med på din invändning?
SvaraRaderaJag ser det som två delar: Om en aktie är mer volatil så vill man ha med det i sin syn på pris då volatiliteten i sig är en risk. Det här gäller även om underliggande tillgång är rock-solid.
Två, vad är det som ligger bakom svängningarna i kursen och hur långt tillbaka går man? Om man går tillbaka en del så lär man få med dåliga nyheter, räntepåverkan osv. och dess börspåverkan.
Så här gör man i många sammanhang när man ska sätta pris. Vad kostar det att bygga ett hus exempelvis? Vad har det kostat tidigare och hur stor är osäkerheten => pris. Det är en vanlig kalkylmodell.
Om du tar huspriset som exempel. Ett annat sätt att räkna ut kostnaden för ett hus är att analysera kostnaden för varje ingående del och aktivitet. I aktiefallet är väl det samma som att göra en analys av företaget.
Mer specifikt arbete ger mycket bättre uppskattning av kostnaden i ett specifikt fall men de flesta som räknar på kostnad vet att man ofta lurar sig eftersom man underskattar det "övriga" som påverkar ett pris så därför kan historiska data vara väl så relevanta.
Så, vad är din invändning? Kan historiska data för att analysera något vara relevant. Kan du bättre spå i framtiden?
Volatiliteten är en möjlighet, inte en risk om du styr över
Raderaa) tidsperspektivet (du väljer själv när du köper/säljer)
b) har en absolut och någorlunda korrekt syn på tillgångens underliggande värde kring vilket priset ofta varierar
Jobbar du kortsiktigare blir risken för extremhändelser mindre i det enskilda värdepappret, men över tid tar du samma risk som en långsiktig investerare.
Parallellen med husbyggnad ser jag inte, ur ett producentbehov skulle jag snarare se kalkylpriset som en botten. Priset sätts på utbud och efterfrågan, helst med rejäl marginal mot kalkylpriset (oavsett om kalkylen baseras på ingående komponenter eller tidigare erfarenhet).
Min invändning är att EMH, om det vilar på så lös grund som jag uppfattar det, är antingen fel eller oanvändbart eller båda. Samtidigt använder alla framstående sparprofiler och fondsäljare den som grund för påståenden som "du måste ta mer risk i ditt sparande".
Mmmm,
RaderaDå är det ju en risk att du inte styr över a) och b).
Om vi skulle bygga en modell som skulle ge oss stöd för att bedöma en investerings rätta pris, skulle du då vikta in historisk data?
Nej, jag gör ju en grovt tillyxad variant av detta i min bevakningslista, historiska priser har ingen bäring där.
RaderaAngående EMH:
SvaraRaderaOm man skulle få idén att sätta på sig forskarhatten själv så kan man fundera på hur man skulle förkasta EMH utifrån ett vetenskapligt angreppssätt. Eftersom teorin har flera brister, även enligt förespråkarna själva, så är det ju i det närmaste slående att inte EMH söndersmulats sedan länge. Eller? Konsensus bland investerarkollektivet, bloggare, mfl är ju att det är i det närmaste självklart att EMH inte är en korrekt beskrivning av verkligheten. Krydda EMH-raljerandet med ett citat från Buffet så är krossen fullständig.
Ur min synvinkel är det allra största problemet med att testa den effektiva marknadshyptesen är att det är ett "joint-hypothesis problem". För att få EMH empirisk testbar så måste en risk/jämviktsmodell användas, investeraren får betalt i förhållande till den risk personen tar på sig. Dvs det går inte dra exakta slutsatser om marknadseffektiviteten eftersom riskmodellen samtidigt testas. Det är här som det börjar bli intressant tycker jag. CAPM modellen har använts och kritiserats flitigt. Är Beta ett vettigt mått på risk? Historisk volatilitet. Knappast. Beta har som nämnts ovan flera brister. Det här är självklart inget som gått obemärkt förbi utan diskuterats flitigt. Mer avancerade riskmodeller används men problemet är att utifrån en given riskmodell så går det säkerligen gå att hitta anomalier i likhet med P/E, småbolag, Book/Market mfl.
Min personliga åsikt är att vi inte kommer få en slutlig, korrekt riskmodell vilket innebär att vi inte kommer få ett slutligt svar om marknadens effektivitet. Det enda vi vet är att inte Beta fångar risken vilket många intuitivt känner. Däremot tycker jag att det är intressant att följa teoribildningen på området då det utvecklar en som investerare och ger en god bild och insikt i riskproblematiken.
/långtradarn
På samma sätt som värdeinvesterare kan uppfattas som religiösa tycker jag det är med EMH-förespråkare. När man lyssnar på Fama får man ibland känslan av ett cirkulärt bevis. "Priset var visst rätt satt utifrån då kända parametrar". Om priset sätts utifrån kända risker är man illa ute.
RaderaNu är jag inte en del av forskarvärlden, även om jag läst mycket forskning på området. Jag skulle dock gissa att även bland forskare så är konsensus att EMH inte håller. Eftersom det dock inte finns någon bättre, enhetlig teori blir dock lite så att man har EMH som en utgångspunkt som man sedan bygger på med fler och fler avvikelser.
RaderaBehavioral Finance har inom forskarvärlden dykt upp som en gemensam benämning på olika förklaringar till de avvikelser som vi ser på finansmarknaderna.
Japp,
SvaraRaderaFör att vara en blogg för värdeinvesterare tycks EMH-teorin inte lämna lundaluppen någon ro.
Med vänlig hälsning
Lars
Det är nog en personlighetsfråga. När uppenbarligen intelligent och påläst folk hävdar att det jag gör vilar på helt felaktiga grunder vill jag helst förstå deras argument bättre än de själva gör innan jag kan släppa det. Där är jag inte ännu med EMH.
RaderaSamtidigt är det intressant att teoribildningen är så förhärskande och har skapat ett språk som ses som självklart i fondsammanhang. "Du måste ta högre risk" är nog en av de meningar som jag undrar om någon någonsin tar till sig.
Det komiska är att i alla dessa teorier så används begreppet "riskfri" ränta. Och med detta avses statsobligationer. Jo, helt riskfritt, eller? EMH är en omskrivning för trams, vilket gömmer sig bakom diverse elegant matematik.
Radera2. Det var ett tag sedan jag hade detaljkoll på detta, men det är inget fel på standardavvikelsen i sig. Någon får rätta mig om jag har fel, men för vissa av modellerna tror jag inte ens att normalfördelad avkastning är ett krav - däremot krävs det att investerare endast bryr sig om första och andra ordningens moment, alltså den förväntade avkastningen och variansen/standardavvikelsen. Detta representerar givetvis inte heller verkligheten, men när det gäller MPT går det även att utöka ramverket till att inkorporera fler moment, som till exempel skewness och kurtosis. Detta är något som jag själv har gjort i en mindre uppsats, och skillnaderna är väldigt små jämfört med det normala MPT-ramverket.
SvaraRaderaNormalfördelning eller ej, så ligger det stora problemet enligt mig just i att använda historisk data för att approximera framtiden. Om man följer MPT-ramverket slaviskt får detta ofta effekten att man överoptimerar mot historiken, och tar extrema positioner i tillgångar som presterat väl under just den historiska period man använt.
3. Det tredje argumentet har jag personligen alltid haft lite svårt att svälja, och jag tycker det är en knepig situation att generalisera kring. Jag håller (givetvis) med om att den som investerar före kommer få en mycket sämre avkastning än den som investerar efter, men när det gäller riskbedömningen är jag inte lika säker. Enligt mig är svaret på frågan så beroende av vad som orsakat prisfallet att det är nästintill meningslöst att lägga fram detta argument över huvud taget.
(i) Är prisfallet inte orsakat av något problem i bolaget utan endast en justering av värderingen, ja då har risken absolut minskat trots att Beta har ökat - men hur ofta orsakar sådana justeringar prisfall på 50%?
(ii) Är problemet av sådan karaktär att intjäningsförmågan kan misstänkas ha halverats men företaget rullar på ändå, ja då borde sannolikt risken vara oförändrad även fast Beta ökat - detta är kanske det scenario som kommer närmast Buffets argument.
(iii) Om problemet medför både minskad intjäningsförmåga och tvivel kring hållbarheten i företagets affärsmodell eller företagets överlevnad, ja då har både risk och Beta ökat. I de fall när en aktie har tappat 50% på en dag skulle jag gissa att sådana tvivel ofta har dykt upp, och risken för att jag faktiskt förlorar mina pengar därmed har ökat. Här skulle alltså Beta som en approximation för risk kunna hålla någorlunda.
Jag tycker ibland man kan se folk slänga sig med argumentet att "priset har gått ner 50% så då måste risken ha minskat". Det utgår dock från att bolaget i övrigt är oförändrat, och så ineffektiv är inte marknaden att priset sjunker med 50% utan någon egentlig orsak.
I övrigt håller jag dock med om att det inte är något fel på konceptet risk/reward i sig, utan att det är vid mätningen som det fallerar.
Hej, din punkt (iii) och efterföljande om att risken borde minskat påminner en del om Famas argument. Jag menar att då har den kända risken ökat, men den okända risken låg latent och okänt sedan tidigare. Låt oss kalla det att en svart svan flugit in i synfältet.
RaderaAtt bolagets risk minskat menar jag är klart i det läget, en latent okänd risk har blivit känd och inprisad. Men om den är låg nu eller inte är en helt annan fråga. Nästa latenta okända risk kan ligga runt hörnet. Ska man ta hänsyn även till dessa risker så faller standardavvikelsen som riskmått rejält platt. Och nog måste man ta hänsyn även till dessa?
Att informationen som släpps är ny, kurspåverkande information innebär även att den inkluderar information som inte var möjlig att förutspå med den tidigare informationen.
RaderaEn okänd risk är således per definition omöjlig att förutse, och därmed omöjlig att ta med i riskbedömningen.
Du kanske bedömer att risken i Handelsbanken är låg idag, men ponera att det imorgon släpps information som säger att man har begått grova redovisningsbrott - banken är egentligen inte lönsam, kärnprimärkapitalrelationen är farligt låg, och man riskerar saftiga böter och eventuellt indraget banktillstånd (inte det mest sannolika scenariot kanske).
För den som är allvetande och har alla rätta svar så är risken att investera lägre imorgon, eftersom du bär samma risker (kända eller okända) men får ett lägre pris imorgon. Men som investerare kan du omöjligen påstå att din bedömning av verksamhetens risk är lägre imorgon än idag.
Frågan är då om riskestimatet har något värde överhuvudtaget? Om man plockar bort delmängden "okänt" ur mängden "risk" så är inte kvarstoden vad jag skulle kalla risk. Då skulle jag förkasta modellen och välja någon annan modell för att investera.
RaderaMan kan definiera saker och ting hur man vill men du kommer aldrig komma ifrån att det finns saker som man inte kan veta eller förutspå, och sådant kommer vara omöjligt att ta med i någon form av beräkningar vare sig man vill det eller inte.
RaderaEftersom priser, enligt EMH, enbart ska fluktuera på grund av ny information kan man i finans-termer egentligen betrakta risk som ett mått på mängden ny information som tillkommer, eller snarare hur mycket företagets kassaflöden påverkas av ny information som tillkommer. På så sätt är det egentligen ett mått av mängden "okänt" som materialiseras, även om det alltid kommer vara ett bakåtblickande mått som endast mäter detta under en viss historisk period.
Om man lägger finansteorin åt sidan för ett ögonblick, så är det man gör i praktiken att använda sig av förväntade kassaflöden. För att förtydliga så är ju även Handelsbank-scenariot ovan inte omöjligt att föreställa sig, men de flesta investerare skulle nog bedöma sannolikheten för att det inträffar extremt låg. Trots detta, om vi låtsas att denna sannolikhet är säg 0,1% under ett givet år så är detta ändå något som ska minska ner de förväntade kassaflödena med en väldigt liten summa. Detta är alltså en risk som går att beskriva och som går att uppskatta, och jag tror att det kan vara detta som du egentligen menar med en latent risk. Här måste man dock skilja på det som är känt och inprisat (nämligen att det är 0,1% sannolikhet att detta scenario inträffar) och det är som är okänt och ej inprisat (nämligen att denna händelse faktiskt råkar hända imorgon, om man fortsätter mitt tidigare exempel).
Risken som sådan kan alltså vara känd, men när utfallet helt plötsligt avviker från det förväntade kommer fortfarande kursen att påverkas.
Jag är inte rikigt säker på att jag svarade på något, eller att jag ens vet vad jag skriver längre. Detta börjar bli för komplext för mitt lilla huvud :P
Förhoppningsvis går delar av inlägget att begripa sig på.
Lite om pilkastning, och EMH. En sak brukar alltid komma upp när EMH skall kritiseras, och det är pilkastning på börslistor. Pilarna kastas givetvis av apor. Eftersom marknaden är effektiv så är det bara att kasta en pil på börslistan, och köpa det bolag som pilen hamnar på. Bör man agera på det sättet? Svar: Givetvis inte en apa har ju inte det sunda förnuft som krävs för att lyckas med sina investeringar. Skulle apan förvalta pengar åt en 80-årig kvinna kanske pilarna hamnat på en knippe tillväxtbolag utan någon avkastning. När man placerar måste man alltid utgå från den egna risknivån. Lundaluppens portfölj kan ju inte överföras på en 65-årig sjukpensionär utan större inkomster. Risktagandet hade då blivit orimligt stort. Det är därför det är så livsfarligt med detta följa-John som finns på det flesta bloggar. Bonheur finns ju precis överallt.
SvaraRaderaNu skall jag ta en brassestol och sätta mig på badbryggan. Fint väder i Skåne.
Soliga Hälsningar
Lars
Pilkastande apor känns mest som ett roligt experiment som utförts med syftet att visa något som kan vara komplext att förstå för vanliga Svenssons. Riktig forskning bedrivs givetvis inte på detta sätt, utan pilkastningsargumentet blir snarare som en metafor för debatten om aktiv förvaltning kontra indexfonder.
RaderaVidare säger just MPT, rätt eller fel, att risken inte bör justeras på innehavsnivå utan att samtliga investerare bör äga samma väldiversifierade aktieportfölj för att istället justera risken med belåning/räntesparande.
@Investeringsinspektören
RaderaDet jag läst om MPT säger inte alls det, den säger bara att man skall äga en sammansättning som ligger på "efficient frontier" - var någonstans man skall ligga beror på hur man gör avvägningen mellan risk och avkastning.
Innanför "efficient frontier" finns alltid portföljer som ger bättre avkastning till samma risk eller lägre risk med bibehållen avkastning.
Då har du bara läst första halvan av MPT. Den andra halvan säger att om investeraren har möjlighet att gå lång eller kort en riskfri tillgång (i princip räntesparande eller belåning) så går det enkelt att bevisa att det finns en portfölj av riskfyllda tillgångar som dominerar alla andra.
RaderaDärefter justerar man risken i denna riskfyllda portfölj med hjälp av den riskfria tillgången.
@Investeringsinspektören
RaderaJag måste ha missat den möjligheten eller så är det ett missförstånd involverat här.
Rent spontant låter det märkligt att man genom riskfri tillgång kan öka förväntad avkastning samtidigt som man reducerar risken.
Det borde ju innebära att man inte skulle böra kunna förvänta sig någon kompensation för den risk man tar.
@Lars
RaderaDet du skriver ovan verkar onekligen behöva upprepas i allt större utsträckning än det görs!
@Luppen
Jag kan inte tycka att mantrat konstant är att "du måste ta högre risk" från kollektivet. Å andra sidan är jag dock selektivt ointresserad och märker förmodligen inte av det.
För väldigt många är indexfonder med månatliga insättningar ett bättre alternativ än köp av aktier. Det på grund av många orsaker där jag väljer att lyfta fram Okunskap med stort O som en huvudsaklig anledning.
Kritik och teorier åsidosatta, tack för en bra blogg!
Med vänlig hälsning
J
@Anonym 16:49
RaderaDet föreligger inget missförstånd här. Nej, att investera i en riskfri tillgång kommer inte i sig att öka förväntad avkastning samtidigt som man minskar risken. Däremot kommer det, enligt MPT, vara mer effektivt att minska både risk och avkastning genom att investera en del av den kompletta portföljen i en riskfri tillgång, istället för att minska ner risk och avkastning genom att välja en annan portfölj på den effektiva fronten med lägre avkastning.
Alltså - enligt MPT justerar man inte risken genom att byta portfölj längs den effektiva fronten. Man väljer istället den optimala portföljen och justerar med hjälp av en riskfri tillgång.
Du kan läsa om detta under "Modern portfolio theory" på Wikipedia. Tryck på avsnitt 3.5. Förslagsvis tillsammans med denna bild:
http://en.wikipedia.org/wiki/File:Markowitz_frontier.jpg
Bilden finns även i Wikipedia-artikeln, och visar tydligt den optimala riskfyllda portföljen ("Tangency Portfolio") och de optimala kompletta portföljer (i.e. inklusive den riskfyllda tillgången) som är möjliga ("Best possible CAL").
@J
RaderaDu har gjort en bra analys!
Med vänlig hälsning
Lars
@Investeringsinspektören
RaderaÄven med den halvlinjen/sträckan så har du flera alternativ att välja på och MPT säger inget om vilken av dessa som är den bästa. Detta för att det enda man utgår från är att låg risk är bättre än högre risk vid samma avkastning och högre avkastning är bättre än lägre avkastning vid samma risk - någon avägning mellan risk och avkastning görs alltså inte generellt.
För vissa investerare är det alltså bättre att ligga på tangency-portfolio, för andra är risk-free asset rätt och för andra någonstans däremellan.
Notera att den riskfria tillgången inte tillför teorin något egentligen - den kan tas med som vilken annan tillgång som helst.
Notera också att det kanske är fel att kalla en tillgång för riskfri - det baseras bara på att man gissar att risken inte finns vilket man kan och bör ifrågasätta.
Tillägg: vidare är det inte självklart att olika investerare gör samma bedömningar av förväntad avkastning och risk. De har ju olika fördelningar på när och hur innehavet skall leverera värde.
RaderaJag begriper inte riktigt vad du försöker åstadkomma med ditt inlägg, men vi fortsätter väl att härja lite till.
RaderaOm man ska vara petig säger MPT visst något om den portfölj som ska väljas. Någon generell lösning existerar givetvis inte eftersom valet av risknivå är beroende av individens preferenser. Detta löser man genom att applicera någon form av nyttofunktion som beror på användarens riskaversion - vips har man en avvägning mellan avkastning och risk. Men du har absolut rätt i att vissa investerare kommer att välja en allokering medan andra väljer något annat - jag argumenterar inte emot det fria valet.
Det finns ingen som helst anledning att klumpa ihop den riskfria tillgången med de övriga tillgångarna, eftersom samtliga resultat blir otroligt mycket tydligare när man separerar dessa från varandra.
Den riskfria tillgången tillför otroligt mycket till teorin eftersom den bevisar att det kommer att finnas en riskfylld portfölj som dominerar alla andra. Lägger du till antagandet att investerare faktiskt gör samma bedömning av förväntad avkastning och risk har du i princip början på CAPM, där alla investerare kommer att äga samma riskfyllda portfölj och ingen handel mellan investerare är nödvändig, med allt vad det innebär.
@Investeringsinspektören: jag har för mig att vi diskuterade detta i något av dina inlägg för ett tag sedan, länka gärna dit, har för mig att du redovisade resonemanget väldigt väl där.
RaderaDet har du rätt i, hade nästan glömt bort det själv. Jag skulle tro att det resonemang du efterfrågar är följande:
Raderahttp://investeringsinspektoren.blogspot.se/2013/11/att-valja-fond-risk-och-avkastning-och.html?showComment=1385650746646#c2774568089531381435
Håller med om det du säger - "Den kommer att framstå som effektiv under perioder där få överraskningar sker, men detta kan enligt min mening inte sägas vara en sann effektivitet eftersom den kan omkullkastas närsomhelst". Detta har varit min inställning sedan jag började investera och en stor del av min lilla framgång. Svarta svanar kommer alltid dyka upp som omkullkastar alla fina modeller. Utnyttja svanarna och de stökiga perioderna. Se dem som din vän - de kommer däremot vara "alla" andras ovänner - och våga när ingen annan vågar. Enkelt att förstå det är ju precis vad tex buffet säger men svårt genomföra i praktiken..
SvaraRaderaEn annan paradox i EMH är det faktum att kurserna i nutid beräknas på historiska siffror i resultat och balansräkningarna. Detta anser jag är det enda rätta att göra men eftersom EMH hävdar att kurserna i varje givet läge är rätt och man baserar det på siffror som är tre eller fyra månader gamla så anser jag inte att EMH funkar som en modell.
SvaraRaderaAktiekurser "beräknas" baserat på förväntningar om framtiden. Sedan använder man givetvis historiska siffror, tillsammans med annan information, för att gissa hur framtiden kommer att se ut. Att viss information inte finns tillgänglig är varken en paradox eller ett problem med EMH över huvud taget. Ingen kan agera på information som inte finns, och EMH säger ingenting om denna typ av information.
RaderaEMH betyder väl bara att man inte skall kunna förutse marknadens utveckling i större utsträckning än vad den redan är inprisad i kurserna?
SvaraRaderaDet betyder inte per automatik att man kan hitta bra affärer då marknadspriset bara utgör en jämviktspunkt där utbud och efterfrågan tar ut varandra. Det man måste inse är att värdet på något är en individuellt ställningstagande.
Sen bör man fråga sig när det gäller EMH hur många av de som handlar som faktiskt gör en vettig bedömning av värdet och hur många som är pilkastande apor. För att marknaden skall bli effektiv så krävs det tillräckligt med aktörer som nyttjar eventuella arbitage och därmed reducerar arbitagemöjligheterna.
@Rullstolsinvesteraren
Det är ju inte bara informationen i resultat- och balansräkningarna som kan användas för att värdera en aktie. Även bland all annan tillgänglig information kan relevant information hittas. När du lägger en order baserar du den alltid på information som är känd vid tidpunkten du lägger ordern, gör uppskattningar baserad på vad du vet.
Tycker Investeringsinspektören längst ned i sitt inlägg gör en kul iakttagelse som verkar vara vanlig i bloggosfären. Så fort aktiekursen går ned så bjuder "Mr Market" på investeringstillfällen. Det finns aldrig någon substans i verkligheten till nedgången...
SvaraRaderaJag tror att det är vanligt att missuppfatta effektiv marknad med att varje att aktie vid varje given tidpunkt har "rätt" pris. Så är självklart inte fallet. På en effektiv marknad ska man däremot inte kunna erhålla en riskjusterad överavkastning över lång tid. Då är man framme vid riskbegreppet/mätproblemet igen, vilken risk har investeraren tagit på sig?
Men... är det verkligen så att högre risk leder till högre avkastning? Kan man inte ha låg risk och hög avkastning?
/långtradarn
Sista stycket tror jag Fredrik Lundberg har ett bra svar på :)
Radera@Långtradarn: det finns en väldigt tydlig öppning för självbedrägeri inom värdeinvestering - man under ganska långa tider förklara bort aktiepriser långt under den egna värderingen med att "marknaden tänker fel". Det gäller att vara säker på sin sak och ha rätt tillräckligt ofta, annars kan det där vara en säker väg till stora förluster.
RaderaDen som är satt i o-risk är inte fri! Många statistiska och matematiska sanningar inom portföljteori vilar ju på ganska lösa boliner känns det som. Dessutom är ju människan inte så bra på att bedömma hård matematisk risk/sannolikhet när den verkligen är applicerbar på verkligheten. Ta monty-hallproblemet och tvista till det lite så blir det helt plötsligt mkt jobbigt och lätt att gå fel.
SvaraRaderaErnesto
Jag tror inte problemet är teorin i sig vilar på så ganska lösa boliner - stora problemet är som nämnts just att bedöma förväntad avkastning och variansen av avkastningen (sen skall man också bedöma kovariansen av avkastningarna). Man gör iofs antagandet på något sätt att alla avkastningar är normalfördelade eller deras fördelningar är jämförbara.
RaderaDet man isf bör göra är att följa upp sina uppskattningar med observationer och utifrån det göra en bedömning ifall man har gjort en rimlig bedömning av avkastningen. Den skall ju i genomsnitt vara den bedömda förväntade avkastningen och dess varians skall stämma med den bedömda variansen.
Man kan som Buffet noterade inte bara anta att historisk standardavvikelse är en rättvisande bild av risken. Risken att en aktie faller i framtiden är ju inte mindre efter att den har fallit - eller i extremfallet så är ju risken för konkurs i framtiden som minst när den redan inträffat.
Bolinerna inom teorierna är ju hårda.Kopplingen till "verklighetens risk"tycker jag inte är lika stark alla gånger. Historisk standardavvikelse är ett sådant exempel. Även om observationerna skulle stämma överens med modellen (vilket den inte gör)skulle jag inte lita på den. Har helt enkelt svårt att se det hårda sambandet.
RaderaErnesto
Lite mini-off topic. Nån har med rätta sagt "psychiatry is a branch of medicine in search of science". Ibland känns Famas ideer lite som " a branch of science in search of reality" och han sysslar ju inte med fysik direkt. Men jag är nog mest provocerad av honom när han sitter och säger "what bubble!?" i intervjuver.
RaderaErnesto
Ett till lästips: Tänka, snabbt och långsamt av Daniel Kahneman. Innehåller mycket intressant om risker, beslut mm och varför människor inte beter sig rationellt
SvaraRaderaMvh, D
Härligt med någon till som tipsar om denna bok. Jag har nyligen tipsat om denna i något tidigare inlägg. Och jag kom också att tänka på den i detta sammanhang. Kan ju tilläggas att Daniel Kahneman också mottog Nobelpriset i ekonomi 2002.
RaderaGällande diskussionen känns det inte som att jag har så mycket att tillägga. Men min känsla när det gäller ekonomiska modeller är att nästan alla är just vad ordet säger "modeller". Och en modells funktion är att skapa en förståelse för rörelser/riktningar/samband, utan att för den delen vara speciellt bra instrument för att förutsäga utfall med någon sorts precision.
Detta eftersom man i alla dessa modeller måste göra ett antal förenklingar. Ett enkelt exempel på en förenkling är den om människans rationalitet. Eller som i frågeställningen här att definiera risk.
Sedan måste man ju begränsa antalet parametrar/faktorer man mäter och detta är ju också en förenkling.
Till slut sitter man där med en modell som under "rätt" omständigheter och isolerat stämmer. Men att sedan rakt av tro att detta kommer ge exakt samma utfall i en mer komplex miljö är väl naivt.
Så modeller är väl bra för att på ett pedagogiskt sätt lära ut saker i skolbänken, men otroligt dåligt för att förutsäga utfall i en miljö som påverkas av otroligt många fler faktorer än man någonsin kan få med i en vetenskaplig studie.
Mvh VP
Jag är halvvägs igenom denna bok och har varit det i månader. Den är väldigt intressant men blir en aning tjatig efter ett tag. Ska ta upp den igen efter den svarta svanen.
RaderaSamma här! Fixar inte att läsa klart den träiga boken...
RaderaKan hålla med om att det är ganska mycket upprepningar och överförtydliganden i boken, och att en del saker känns ganska självklara som presenteras. Likväl tycker jag den är en "eye-opener". Dessutom upplever jag till skillnad från Alf Riples bok som du nämnde i ditt förra inlägg att författaren inte serverar allt på ett fat utan lämnar en del till oss läsare för eftertanke.
RaderaMvh VP
Lyckas man dessutom som jag förstått att du Luppen gör läsa hela vetenskapliga artiklar, kan det väl inte vara någon konst att plöja igenom en "lagom" tjock pocket...
RaderaMvh VP
Björn "Nalle" Wahlroos berättar om sina tankar kring boken "Kapitalet i det 21:a århundrandet - Thomas Pikkety". Han ger också sina åsikter om företagande i en global miljö och hur han ser på kapitalism. Sommar i P1 ifall någon har missat: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/415502?programid=2071
SvaraRaderaSkönt att en respektabel bloggare tar upp detta! Jag har många gånger haft diskussioner om risk med akademiker. Jag har aldrig blivit helt klar över min egna definition ens men i stort så har min definition mest att göra med operativa risker, d.v.s. negativa händelser som kan drabba den tillgång jag investerar i. I och med att jag läst lite grundläggande företagskonomi på universitetet så har jag förstås blivit tvingad till att sitta och påstå saker i en finansieringstenta som jag själv tycker är fruktansvärda. Därtill har jag läst finansiell matematik. I efterhand känns det lite som att jag varit på islamistiskt läger i Irak där jag lärt mig "se sanningen". En sak som gör mig ödmjuk dock är att varje gång jag diskuterat med någon som helt och fullt antar de klassiska finansaxiomen så visar det sig att jag inte helt och hållet är klar över och förstår min egen ståndpunkt. Det är lätt att dribbla bort sig när man försöker definiera risk.
SvaraRadera@Lars, vad hände med din Bojkott av Lundaluppen-bloggen?? Vill minnas att du var djupt besviken för några månader sedan när Avanza var på tapeten och lovade att aldrig någonsin läsa/kommentera Luppen igen... Tiden läcker alla sår, även ett samarbetsavtal med Avanza? :/
SvaraRaderaPersonligen tycker jag det är ett bra exempel på att "marknaden" överreagerar på (dåliga) nyheter. =)
Radera@Reitka
RaderaHär har du en viktig poäng. Du skriver "marknaden" överreagerar. Det är helt klart så. I mitt fall en felbedömning. Nu kommer det verkligen intressanta marknaden lär sig hela tiden och korrigerar sina misstag. Det är därför det är så fantastiskt svårt att slå kollektiv begåvning över tid!
Det är en av många anledningar till att en indexinvesterar klara sig så mycket bättre än en stock-picker.
Ha det bäst
Lars
@Anonym
SvaraRaderaLundaluppen har verkligen överraskat mig. Det tramsiga Sveriges fegaste investerare har försvunnet. Tycker att Avanza samarbetet har handlagts på ett utmärkt sätt. Bloggaren har visat intrigitet och stor trovärdighet. Jag gjorde en felbedömning helt enkelt. Vill du ha ett bra investeringstips? Kan du erkänna för dig själv att du har fel så har du ett stort övertag mot de allra flesta. Ed Seykota fick en gång frågan What are the elements of good trading? Han svarade: Cutting losses and cutting losses. Detta att erkänna att man hade fel. Jag är på marknaden för att tjäna pengar inte att försvara min prestige.
Soliga Hälsningar
Lars
@Lars, haha tack för kul svar. Jag tycker du tillför mycket, så kul att du är tillbaka i full fräs, även om du kan spola tramset om massa jävla skor av olika märken, finns nog bloggar för det också.
Radera@Lars: tack för de vänliga orden!
RaderaNej, spola inte tramset om skor. Kan tipsa om Hawes & Curtis- skjortor. När de har rea kan man få riktigt fina skjortor till priser som gör Dressman grön av avund.
RaderaHej Lundaluppen,
SvaraRaderabrukar läsa din blogg och uppskattar den mycket. Din frågeställning ovan har intresserat mig mycket genom åren och även om du fått många kommentarer saknar jag konkret de lästtips du efterfrågar.
Jag kan inte göra annat än att hålla med den första kommentaren att rekommendera Nassim Nicholas Talebs böcker. Inte bara för hans teorier utan även för hans stora passion för filosofi och sitt levnadsöde. Hans teorier bygger i stort på Karl Poppers resonemang och Benoit Mandelbrots fraktalteorier och det är den sistnämnda som diskuterar din punkt 2 grundlig, https://www.adlibris.com/se/bok/the-mis-behavior-of-markets-9780465043576 .
Taleb lyfter sedan detta till en investeringsfilosofi som ligger mycket långt från Graham och Buffet som diskuteras ofta i bloggforumen.
Problemen med EMH, som många läsare ovan refererar, är svåra att ge sig på då teorin, enligt min mening, inte är falsifierbar, så som nämda Popper definierar sin vetenskapsfilosofi. Likväl som många religioner kan ta till guds hand som sista förklaring använder EMHs anhängare risk som sin, och alltid 'post ante', dvs efter att man sett resultatet. I det perpektivet blir ju alltid överkastning ett mått på den risk man tagit! Popper kanske inte är den mest lättlästa, vilken filosof är det, men jag delar helt Talebs fascination för gubben och hans svarta svan.
/Bosse
@Bosse (och lite @OP)
RaderaDu menar ex ante antar jag? Och det kanske är svårt att motbevisa då man i såfall behöver veta det "verkliga värdet" och det är då folk kommer dragande med att det beror på den risk man tagit. Beror ju lite på om man argumenterar mot strong, semi strong eller weak form av EMH också
Om vi däremot lättar lite på våra krav så har vi ju EMH där "the efficient-market hypothesis (EMH) asserts that financial markets are "informationally efficient". In consequence of this, one cannot consistently achieve returns in excess of average market returns on a risk-adjusted basis, given the information available at the time the investment is made."
Då borde det ju vara en baggis, formulera en strategi som övertiden presterar en avkastning över marknaden och att resultatet från din strategi går att upprepa. Eftersom människor är riskobenägna (Kahneman och Tversky, exempelvis: Prospect theory) så borde det gå att slå marknaden genom att ta på sig mer risk, men inte ens denna enklare form av test har lyckats särskilt bra.
Nån ovan nämnde Behavioral Finance som exempel och de brukar roa sig med att leta efter de fall som finns. Dock har man hittat få som kan motbevisa EMH och som dessutom visar sig vara uthålliga. Post-earnings-announcement drift (PEAD) är ett exempel, för mer läsning så finns Ball & Brown och Bernard & Thomas. De har även roat sig med att titta på många Kalendereffekter som exempelvis "weekend effect" och "January effect". January effect kan även vara ett exempel på ett fenomen som tidigare funnits och som nu försvunnit efter att folk börjat investera efter det och kunna få arbitrage.
Så formulera en predictive falsifierbar hypotes (annars blir Popper ledsen) baserad på en investeringsstrategi som går att testa mot marknaden och vissa att den över tid och i upprepade test presterar bättre än aktuell marknad eller jämförbart index så är du en bit på vägen. Kanske till och med kan vara intressantare att undersöka det än att jobba, man kan ju trots allt alltid dra på sig lite mer studieskulder.
En annan approach är att hitta nån fond (eller ännu hellre en investerare) som investerar utifrån någon sådan teori och visa att de konsekvent slår marknaden. Tidigare upplagor A Random Walk Down Wall Street av Burton Malkiel brukade innehålla en lista på antingen fonder eller investerar som över en längre tid slagit marknaden men det har tagits bort ur senare upplagor då ingen lyckats eller de som tidigare fanns har lagt av. Tror Buffett var den som fick vara med längst. Vill minnas att Nassim Nicholas Taleb startade nått fond bolag tidigare, har lite dålig koll på hur det gick men tror han nu är rådgivare till sin gamla partner som har startat Universa som nu har fonden fonden Black Swan ETF vilken inte heller har presterat bättre än S&P 500.
A Random Walk Down Wall Street är förövrigt också den bok jag skulle rekommendera i första hand.
Angående punkt tre ovan så låter "sunda förnuft" scenariot förövrigt väldigt mycket som ett försök att fånga fallande knivar och det har vi väl lärt oss är en dålig ide?
Ber redan nu om ursäkt för något ostrukturerat svar samt dålig reffning, blev ett betydligt längre inlägg än jag tänkt
Som en nyligen färdigbakad master inom finans, där mitt exjobb gick ut på att testa olika förklaringar till B/M-effekten. Så har jag bara några åsikter i ämnet.
SvaraRaderaFörst, skulle jag vilja rekommendera boken The Origin of Wealth av Beinhocker. Den tar upp synen på framförallt nationalekonomi, men den grundläggande tesen är relativt överförbar. När man ska studera marknader med mänskliga aktörer, då kan du inte längre skapa några slags modeller eller prognoser. Dessa skulle bli alldeles för enkla, då alla tänkbara variabler inte kan tas med. Detta har sitt ursprung i faktumet att nationalekonomi, och även marknadshypoteser, i grund och botten inte är en naturvetenskap. Du kan inte studera dom på samma sätt och genom att tro att man kan göra det så skapar man problem för sig själv. Helt enkelt den klassiska garbaga in garbage out.
Det andra dilemmat är, som du själv tar upp och som jag stötte på under mitt exjobb. Det är att avkastningen väldigt sällan är normalfördelad. Om den inte är normalfördelad så är det väldigt svårt att mäta riskerna, det spelar ingen roll om man använder CAPM, F&F three factor model eller B&S.
Den effektiva marknadshypotesen är ju också väldigt självuppfyllande, då det finns olika typer av effektiva marknader. Enbart genom mycket enkla tester kan ju även den svagaste formen att förkastas. Detta tillsammans med många andra abnormaliteter är ju goda exempel på att EMH är ett trasigt instrument. Detta har visats i mycket forskning som har granskat EMH positiva artiklar. Då det har visat sig att dessa oftast lider av over fitting av datan.
Tack för kommentar, om du nu är färsk ut från institutionen, hur dominerande är EMH där som förklaringsmodell?
RaderaDet är lite motsägelsefullt på institutionen generellt skulle jag säga. De flesta lägger inte så mycket vikt vid den, men den ligger alltid i bakhuvudet på de flesta och plockas fram när det är svårt att hitta andra förklaringar.
RaderaDå det ovan rekomenderades och diskuterades olika populärvetenskapliga böcker (Kahneman och Taleb) vill jag passa på att slå ett slag för James Surowieckis "the wisdom of crowds.
SvaraRaderaDen känns betydligt mer relevant för EMH -debatten än de andra böckerna vilka jag förvisso också starkt rekommenderar. Nasim Talebs första fond empirica (tror jag den hette) och tänket bakom den beskrivs av Malcolm Gladwell i en av hans böcker, "what the dog saw" vill jag minnas (jag älskar populärvetenskapliga böcker).
I den ovan nämnda boken av Suruwieckis visas först hur den typ av aggregerad kunskap som finns på en marknad är otroligt effektiv exempelvis för att estimera vikten på en gris men sedan visas också att det är det idag bäst användbara sättet att förutspå framtiden inom exempelvis sport också. Ett kapitel ägnas också självklart åt aktiemarknaden.
@indexeraren @Lars
RaderaDet finns stora fördelar med att låta en stor massa göra komplexa bedömningar som det nämnts här. Det förutsätter dock att alla dessa personer gör bedömningarna oberoende. Annars finns risk för snedvridningar.
Säg istället att vi sätter en person i ovan nämnda program som anses vara "expert" på området som frågan gäller och att alla får se vad denne trycker.
Detta är testat, och som ni säkert kan gissa så kommer de flesta att trycka lika som denne "expert", även om denne trycker fel.
Detta kan ju när det gäller stockpicking liknas vid analytiker som vi gillar, andra investerare eller bloggare som vi följer.
Mvh VP.
@Vp
RaderaEn grundbult i tänket är att det skall vara personer med helt olika erfarenheter. Författaren tar Kennedy administrationens invasion av Grisbukten på Kuba 1961 som ett skräckexempel. De personer som planlade hela operationen var samma människor som rådfrågades om det var militärt genomförbart. Man trodde på fullt allvar att 1200 man skulle kunna kontrollera ön. CIA var inte ens tillfrågat. Resultatet blev en katastrof. Kanske därför att en random walker kan vara en stor tillgång på en värdeblogg läsaren får ett annat perspektiv på saker och ting.
Soliga Hälsningar
Lars
@Indexeraren
SvaraRaderaJag kan bara hålla med dig. The wisdom of crowds är omskakande. För oss indexerare är den lite bekräftande i sina utläggningar, om kollektiv intelligens. Har inte sett programmet Vem vill bli millionär? som omtalas i boken, men detta faktum som författaren belyser att man kan ta hjälp av studiopubliken kände jag inte till. Surowiecki skriver: Those random crowds of people with nothing better to do on a weekday afternoon than sit in a Tv studio picked the right answer 91 percent of the time.
Jag tror att den stora majoriteten hade uppskattat Surowieckis bok. Tror att det är betydligt mer konstruktivt att läsa den än att fundera på normalfördelningar, eller utläggningar om cirkelns kvadratur.
Broderliga hälsningar
Lars
Jag har funderat i liknande banor och att anta att investerare är rationella stämmer kanske i vissa fall, men inte alltid. Ett exempel som jag har funderat på är småbolagslistorna där det är privatpersoner som köper och säljer aktier. Samma privatpersoner köper t ex lotter, spelar på på stryktipset mm, vilket ingen rationell person gör. Att säga att en person agerar rationellt i ett sammanhang, men inte i ett annat anser jag är fel. Argumentet att man spelar för att det är kul tycker jag är tveksamt, eller faktiskt fel, eftersom man precis som man spelar på hästar kan spela på börsen.
SvaraRaderaJag anser att antagandet att aktörer som handlar på börsen agerar rationellt är tveksam.
En effektiv marknad kräver inte på något sätt att alla som agerar på marknaden är rationella. Däremot kräver den antingen att irrationella aktörers misstag inte är biased och därmed i genomsnitt tar ut varandra eller, om inte det håller, att det finns arbitragörer som korrigerar deras misstag.
RaderaJag argumenterar dock inte för en 100% effektiv marknad, då det finns mycket forskning kring irrationellt beteende som i slutändan troligen har haft en marknadspåverkan.
Jag har skrivit min masteruppsats i ämnet EMH
SvaraRaderaKul att höra, du råkar inte ha den publicerad på nätet? ;-)
RaderaMen det är ju bara en teori. Jag har inte träffat någon professor som på riktigt tror på rationella individer och så vidare. Det är ju bara utgångspunkter för att kunna spilta upp någon form av analys. Forskningen pekar ju snarare på att människor i hög grad brister i rationalitet. Ta bara att människor inte presterar bättre med mer information än mindre i vissa fall eftersom vi ändå inte kan sammanfoga informationen till något vettigt.
SvaraRaderaEn teori är just det, en teori.
Hej,
SvaraRaderaSom jag förstår det som hittills sagts:
- EMH är en teori. Teorier bygger på förenklande antaganden. Inget konstigt med det, men är dessa inte uppfyllda i verkligheten måste man vara skeptisk till teorins prediktioner. Vidare är ekonomi en samhällsvetenskap. Vi kan inte backa bandet och "köra om" verkligheten under ett alternativt scenario och jämföra med det första utfallet. Blev det värre när Lehman Brothers tilläts gå omkull 2008 jämfört med om företaget i stället hade räddats? Inget vet...
- EMH kan ses som att samtliga individers gissningar (är vi snälla kallar vi det för analyser) utifrån befintlig information i genomsnitt blir ganska bra. Illustreras av att när tillräckligt många individer gissar antalet ärtor i en glasburk hamnar genomsnittet otäckt nära det faktiska antalet...
- Kräver gissningsleken att gissningarna är normalfördelade? Mina kunskaper i statistik är för grunda, men har inte andra fördelningar läges- och spridningsmått (och högre moment)? Får man inte liknande utfall då?
- Beteendeekonomi (antitesen till EMH?) har slagit igenom oerhört starkt i den nationalekonomiska forskningen. Det finns alltså alternativa förklaringsmodeller... Jag läste nyligen någonstans att vetenskap går framåt "en begravning i taget". De som skapat hela sina akademiska livsverk på att utveckla och försvara EMH kommmer förmodligen inte att ändra ståndpunkt på gamla dagar. Fast om 50 år kanske den ligger på teoriernas skräphög?
Till detta kan man väl lägga de implicita kostnader som personer som ägnar sig åt fundamental analys på egen hand drar på sig. Det är mycket (fri)tid som går åt och den har rimligen ett värde... Man måste inhämta kunskaper i grundläggande bokföring, läsa på om företagen och sätta sig in i deras rapporter. Det blir en del timmar som hade kunnat ägnas åt annat och den kostnaden ska också in i kalkylen när man jämför sig med index...
Carolus
Man bör också tillägga att det är med just EMH som fördelen med att göra en fundamental analys "på egen hand" minimeras. Om EMH stämmer så är ju aktien redan "rätt" prissatt och då är det bara att köpa på måfå.
RaderaÅ andra sidan förutsätter ju förklaringen (eller en del av den) av EMH just att folk gör fundamentala analayser för att komma fram till en grundad uppfattning om vad bolaget är värt. Detta torde inte ske ifall EMH stämmer - lite av en motsägelse i resonemangen alltså.
Det finns nog visserligen ett mått av sanning i EMH, men man får nog ta den med en nypa salt. Det som talar för detta är att det tycks vara tämligen svårt att på ett upprepbart sätt åstakomma avkastning (avsevärt) bättre än index (och skulle det finnas så skulle ju mer pengar satsas på det sättet och eliminera den möjligheten) - många har försökt, men många har också visat sig vara inte bättre än apor på det.
Jepp. Men även om alla aktörer vore extremt bokföringskunniga och besatt enorma räknefärdigheter, så har man olika riskprofiler och gör olika antaganden givet exakt samma information. Åsikter torde rimligen kunna gå isär om ett bolags "intrinsic value" även om alla vore världens vassaste värdeinvesterare...
RaderaRobert Shiller ger några exempel på vad han kallar "uppenbara" felprissättningar i sin bok "Irrational Exuberance" (s 181 och framåt i andra upplagan från 2005).
Ett sådant exempel är eToys, etablerat 1997. Efter dess IPO 1999 värderades det till 8 miljarder dollar, att jämföra med "gamla ekonomi-tråkiga" Toys "R" Us marknadsvärde på 6 miljarder dollar.
Går vi till verksamheterna sålde eToys för 30 miljoner dollar 1998 medan Toys "R" Us sålde leksaker för 11,2 miljarder dollar (nästan 400 gånger mer!). eToys gjorde en förlust på 28,6 miljoner dollar; Toys "R" Us gjorde en vinst på 376 miljoner dollar... Gissa vilket bolag investerare helst satsade sina pengar på...
eToys gick i konkurs och avlistades från NASDAQ i mars 2001. Toys "R" Us är fortfarande med oss vad jag vet.
Ett annat exempel är 3coms försäljning av dotterbolaget Palm i mars 2000. Man sålde ut 5 procent av Palm och annonserade att resterande 95 procent skulle säljas ut senare. Priset blev så högt att om samma pris skulle appliceras på de kvarvarande 95 procent 3com ägde, så skulle Palm vara mer värt än dess ägare...
Här ger dock Shiller en förklaring till hur en så pervers prissättning kan bestå: kostnaden att låna Palm (för att blanka aktien och köpa 3com) drevs snabbt upp till en så hög nivå att det inte gick att tjäna på situationen... Egentligen ett argument för en viss effektivitet på marknaden således...
Carolus
Tack för boktipset och en bra blogg som jag följer sedan dryga halvåret. Läste boken med stor behållning häromdagen. Som statistiker är jag lite besviken på hur man inom nationalekonomin ofta håller fast vid vackra teoribyggen trots svagt empiriskt stöd. Är dock själv inte så insat i emh/mpt men det verkar inte så användbart i praktiken eftersom viktiga antaganden inte förefaller vara uppfyllda på aktiemarknaden.
SvaraRaderaMcGordon
Hej!
SvaraRaderaVad anser ni om en större investering i Bonheur i nu läget?
Enligt din bevakningslista Lundaluppen så ser dom ut att liga bra till.