torsdag 6 december 2012

Riskvikter

En läsare frågade vad riskvikter är för något och jag gjorde en Google-sökning på ordet och fann ingen pedagogisk och opolitisk definition av begreppet. Därför tänkte jag göra ett eget försök...

Banker lånar in pengar och banker lånar ut pengar. I dagens värld lånar banker även ut merparten av de pengar de lånat in, dvs. de lånar inte bara ut bankens egna pengar. Detta kallas fractional reserve banking.

Detta bruk låter bankerna öka sin lönsamhet genom att få räntemarginal på andras pengar och är väsentligt för bankerna. Problemet är dock att det leder till att de som lånat in pengar till banken, borgenärerna, löper en viss motpartsrisk, en risk att inte kunna få ut sina pengar. Detta sker i princip i två fall:
  1. De som lånat pengar av banken, gäldenärerna, kan inte betala. Om de är tillräckligt många, som exempelvis vid en bostadsbubbla, kan det leda till att banken inte kan återbetala pengar till borgenärerna, i detta fall kan bankens egna kapital vara förbrukat
  2. Borgenärerna vill på grund av nervositet eller något samtidigt ta ut stora pengamängder med kort varsel, en bank run, detta behöver inte betyda att bankens kapital är förbrukat, utan är ett rent likviditetsproblem
För att hantera problem nummer 1 finns regler för kapitaltäckning. Dessa ingår i regelverk med ofta fantasifulla namn efter schweiziska städer, som Basel I, Basel II, eller det allra senaste, Basel III. Reglerna för kapitaltäckning säger i korthet att en viss del av varje kredit måste vara täckt av eget kapital. Detta är en säkerhetsmarginal som ska göra att bankerna klarar en rimlig andel kreditförluster från gäldenärer som inte klarar sina återbetalningar.

Kapitaltäckningsreglerna säger att en bank måste ha eget kapital motsvarande minst 8 procent av de riskvägda tillgångarna. Om riskvikten vore 100 procent på alla tillgångar skulle det alltså betyda att en bank måste ha en soliditet på 8 procent. Nu har historien visat att en 100-procentig riskvikt är mycket konservativt och man tillåter bankerna ha betydligt lägre riskvikter.

Tidigare i år skrev jag om svenska bankers riskvikter för bolån, som för Handelsbanken låg så lågt som 5,4 procent. Detta innebär att för varje miljon Handelbanken lånar ut till en bolånekund måste banken binda upp 1 000 000 * 0,054 * 0,08 = 4 320 kronor. Övriga 995 680 kronor kommer från bankens borgenärer.

Riskvikten är alltså den faktor som bankens fordringar multipliceras med innan kapitaltäckningsbehovet på 8 procent beräknas. Nu talas om att höja den minimala riskvikten till 15-20 procent för bolån, något som självklart kommer att påverka Handelsbanken som därmed behöver ha 3-4 ggr så stort eget kapital knutet till bolånen.

Varför tillåts bankerna låna ut mot så litet eget kapital? Det finns en samhällsekonomisk nytta i att kapital används och inte ligger på hög i bankernas kassavalv. Det är också positivt att möjligheten att låna ut sina pengar mot ränta (istället för depositionsavgift) existerar för juridiska och fysiska personer. Det är helt enkelt ett smörjmedel i samhället.

Varför kritiseras detta system så hårt? Därför att effekterna av att de allt större bankerna riskerar gå omkull är så stora, samt att det är väldigt svårt att säga vad som är tillräcklig riskvikt. Historien upprepar sig aldrig exakt likadant och systemet framstår som alltmer instabilt.

26 kommentarer:

  1. Fantastiskt pedagogiskt förklarat!

    SvaraRadera
  2. "Övriga 995 680 kronor kommer från bankens borgenärer"

    Jag har för mig att det kommer från tomma intet. Eller är det bara en youtube myt?

    Jag tror att problemet uppstår när man låna pengar från en bank och stoppa in den i ett annan bank. Den andra banken kan nu lånar ut dina pengar till andra banker och behålla bara en bråkdel av den, osv...pengar från ingenting.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ur luften är en halvsanning/halvmyt. Pengarna kommer från borgenärerna, men kan för borgenärerna framstå som lika tillgängliga som för gäldenärerna, samtidigt. Båda parterna kan se pengarna som tillgängliga, därmed kan penningmängden anses ha ökat.

      Men om båda parterna skulle försöka använda pengarna samtidigt blir det ett likviditetsproblem, det går inte.

      Radera
    2. Med andra ord - "ur tomma intet" eller "ur luften" - för någon av parterna...
      Eller?
      Jag kan inte riktigt se hur det är halvsanning. Framstår för mig som en ganska helsanning.
      Tack för en mycket välskriven förklaring. Kanske satsa på karriär som lärare om ekonomiska förhållanden inom skolan. Många skulle behöva lära sig mer om vardagliga ekonomiska förhållanden.

      Radera
    3. De kommer väl inte från "tomma intet", någon måste väl vara tagaren av de bankcertifikat/obligationer som bankerna ställer ut?

      Radera
    4. Anonym7 december 2012 15:48

      De kommer väl inte från "tomma intet", någon måste väl vara tagaren av de bankcertifikat/obligationer som bankerna ställer ut?

      -- Den "någon" kan vara dig själv. Du betalar en bråkdel och banken skapa resten av pengarna. tex. i bolån har du en kontantinstats. Allt pengar du ger banken kan banken skapa nytt pengar flera gångar om.

      Radera
    5. Exempel: x sätter in 1 mkr på ett bankkonto. Banken lånar ut pengarna till y för att finansiera ett husköp. Säljaren av huset, z, har nu en miljon som han sätter in på ett bankkonto i samma bank. Banken lånar ut miljonen igen. Det är samma miljon som snurrar runt i samhällsekonomin och hela tiden kommer in som nya insättningar till banken och lånas ut om och om igen.

      Banken kan dock inte låna ut hela miljonen hur många gånger som helst eftersom en andel (fraction) av lånen måste "täckas" med ett visst eget kapital (reserve). Samma miljon kan kanske lånas ut 20 gånger om och den ursprungliga miljonen växer således till totalt 20 mkr vilka räknas in i penningmängden. Pengarna (=fordringarna) skapas alltså inte ur tomma intet utan motsvaras av faktiska fordringar och skulder. Ungefär så.

      Radera
    6. Just det - men som jag förstår det, är endast den första miljonen "på riktigt" - resten är "på låtsas" - dvs skulder och fordringar som är värden som har skapats,men motsvaras inte av "egentliga pengar". Vi kanske tolkar "tomma intet" lite olika.

      Radera
    7. Jag hittade ett intressant dokument om detta "skapande av pengar" från Bank of England: http://www.bankofengland.co.uk/publications/Documents/quarterlybulletin/2014/qb14q1prereleasemoneycreation.pdf

      Där ser det faktiskt ut som om pengar verkligen skapas när banken lånar ut pengar. Det visas t.ex. i figuren på sidan 6 där balansräkningen expanderar när ett lån tas upp. Lånet blir en tillgång för banken, och pengarna som sätts in på låntagarens konto blir en skuld. Dessa pengar fanns inte innan lånet togs. Även figure 1 visar det. Det står också "Whenever a bank makes a loan, it
      simultaneously creates a matching deposit in the
      borrower’s bank account, thereby creating new money".

      Här kommenteras dokumentet också i en film: http://www.youtube.com/watch?v=CvRAqR2pAgw

      Radera
    8. Det är ju inte lögn, men när någon använder ordet "skapa" tycker jag det bör betyda att det är verkligt och oåterkalleligt:

      1. Pengarna försvinner igen i samma takt som lånet amorteras
      2. Om alla låntagare och inlånare till en bank skulle använda dessa pengar så skulle banken sakna täckning - pengarna existerar inte, de framstår bara som tillgängliga

      Radera
  3. Är det inte så att det finns en individuell prövning och en schablonberäkning av riskvikterna. Har för mig att schablonmetoden säger att riskvikterna för bolån uppgår till 35%, så länge bolånen understiger 75% av marknadsvärdet. Det är väl här det blivit lite "orättvist/svåröverskådligt" om nu SHB har 5,4%...

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Reglerna för kapitaltäckning säger i korthet att en viss del av varje kredit måste vara täckt av eget kapital. Detta är en säkerhetsmarginal som ska göra att bankerna klarar en rimlig andel kreditförluster från gäldenärer som inte klarar sina återbetalningar."

      Tycker detta behöver nyanseras eller förtydligas något. Kapital har man ju för att täcka oväntande förluster (eng. Unexpected losses). Se till exempel http://www.bis.org/bcbs/irbriskweight.pdf. De vanliga eller förväntade förlusterna (Expected losses) ska ju tas om hand av bankernas normala verksamhet. Banken har ju således mer pengar än de 4320 som anges i exemplet ovan då dessa bara är för den oväntade förlusten. Formuleringen borde väl egentligen ha varit en rimlig/hög andel oväntade kreditförluster?

      Radera
    2. Ursäkta. Den här kommentaren skulle visst hamnat längst ned. Det är helt riktigt att det finns en individuell metod och en schablonmetod. 35% är för schablon och 5,4% uppenbarligen för den individuella. Alla banker kan ju söka om att få använda en individuell metod, så på så sätt är det ju inte orättvist?

      Radera
  4. Bra luppen!
    Kan du kompletera med att beskriva skillnaden mellan primär och kärnprimärkapital också. Tycker mig uppleva att många har svårt att förstå skillnaden.
    Kalle56

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej!
      Bra kalle 56!
      Har skrivit en kommentar till A Random Walk av Burton Malkiel. Jag upprepar min fråga till de bloggare som lundaluppen följer. Hur många har verkligen slagit OMX-indexet detta år? Skulle vara kul och få veta på ett ungefär!? Året går mot sitt slut och jag har kollat min K4-blanketter. Kanske en kommentar.
      MvH
      Lars

      Radera
    2. Hej Lars!
      Ja. Jag har slagit OMX index rejält i år. Men det är en totalt ointressant uppgift. Dels för att mina innehav inte har några som helst likheter med innehållet i OMX vare sig till vikter, risknivåer eller brancher. Eftersom den typ av investerare som jag tillhör inte tror på att marknaden är alltid effektiv så vore det mycket konstigt om vi jämförde oss mot ett index. Marknaden är lika dålig på att sätta ett pris på värde den 1/1 varje år som under resten av året. Vi mäter inte våra framgångar i våra investeringar genom den prisförändring som har blivit, utan precis som ägaren av ett onoterat företag, genom den "owners Earnings" våra företag har skapat åt oss.
      Mvh kalle

      Radera
    3. Är inte det rätt ointressant enligt dig Lars?

      Det borde vara ungefär lika intressant för dig som att höra många rätt någon fått på en lottorad.

      Radera
    4. Hej Lars. Förra året var min portfölj -8,19% vs SIXRX -13,51%. Halvtid i år var min portfölj +10,72% vs SIXRX +7,0%. Idag när jag kollar är jag upp 13,16% vs SIXRX 15,52%. Dock har jag gjort en del inköp sent på året så de har varken hunnit röra sig uppåt eller neråt eller gett utdelning, vilket gör att de drar ner min avkastning en del enligt den beräkningsmetod jag använder (samma som Lundaluppen). Om jag istället tittar på de innehav jag haft större delen av året så kan jag nämna Swedbank som jag haft några år nu. Jag ökade kring 80 kr förra hösten när den var uppenbart felprissatt. Har också ganska mycket SHB, har gått kanonbra i år (från ca 184 till 230 plus 9,75 utdelning, dvs ca +30%). Fabege som jag köpte tidigare under året är upp ca 23% sen dess.

      Vad har då dessa tre innehav gemensamt? Jo, när dåliga nyheter kommer så prissätts aktier ofta efter worst case scenario och då kan man tjäna pengar för i verkligheten blir det oftast inte sämsta möjliga utfall.

      Förra hösten när börsen panikrasade så såldes allt av, speciellt banker. Trots att man redan hade Q3 och kunde få en hyfsad uppfattning om årets vinst och kommande utdelning. Swedbank fick också höjt kreditbetyg mitt i denna pessimismstorm. I ett sådant läge som var förre hösten tycker jag det är uppenbart att EMH är en skitteori. EMH utgår ju från att folk gör rationella beslut baserade på fakta. Alla de fondsparare som förra hösten såg allvarliga slipsklädda män i TV vräka ur sig domedagsprofetior och sedan sålde sina fonder; kan man verkligen säga att de agerade rationellt? Tittade de på sina fonders innehav, gick igenom nyckeltal och årsredovisningar etc, etc och sedan sålde? Tror inte det. En annan sak jag funderat på är varför vissa fonder ägnar sig åt "window dressing" i en effektiv marknad? I en effektiv marknad tas ju bara rationella ekonomiska beslut eller?

      Fabege köpte jag i våras när de handlades med substansrabatt även inräknat förlust i ALLA skattemål. Detta tycker jag är ytterligare ett exempel på marknadens överreaktion. Förvaltningsresultatet går uppåt, man inledde aktieåterköp i våras och det är ju faktiskt inte säkert man förlorar alla skattemål även om man förlorar en del.

      Med allt detta sagt så tycker jag ändock man ska vara ödmjuk och inse att trots att marknaden är nyckfull så är det inte jättelätt att slå index över längre perioder och det är inte alltid man kan köpa till panikpriser. Ofta får man nöja sig med att köpa när priset är "rimligt". Dessutom är det ganska meningslöst att jämföra ett enskilt år med index. Mitt mål är heller inte att slå index, utan att skapa en stabil passiv inkomst. Jag har alltså mestadels stabila företag med hyfsade utdelningar. Det gör att jag förmodligen går bättre än index under dåliga år men halkar efter lite när det drar iväg uppåt och det är helt ok med mig.

      Jag ska definitivt läsa "A Random Walk". Till dig Lars tipsar jag om: "Value Investing: Tools and Techniques for Intelligent Investment ISBN10:0470683597" och "Contrarian Investment Strategies ISBN10:0684813505".

      Mvh
      /Danne

      Radera
    5. Danne!
      Jag tror oxå jag skall bli värdeinvesterare. Ställde mig faktiskt frågan: How Long Has This Been Going on???
      MvH
      Lars

      Radera
  5. Går det att likställa pengarna som friställs av riskvikterna med de pengar som försäkringsbolagen "lånat" av försäkringstagarna, som är avsättningar till kommande utbetalningar? Finns det motsvarande regler för hur mycket pengar försäkringsbolagen får investera? Borde finnas precis samma risker som beskrivits ovan men med skillnaden att försäkringsbolaget gjort en missbedömning av hur mycket pengar som ska betalas ut (mest aktuellt för försäkringar av egendom) för punkt 1 och att många kunder väljer att byta försäkringsbolag (mest aktuellt för försäkringar av typen pensionsförsäkring) för punkt 2, eller tänker jag fel?


    /Marcus

    SvaraRadera
  6. Hej Luppen.

    Vet inte hur du ställer dig till frågan men skulle vara intressant och höra sig för.
    Fick av en bekant som jobbar på Songa Offshore, ett tips om att det skulle finnas utrymme för ett rejält turn-around-case i aktien. Har du någon gång kollat Songa eller har du någon känsla kring aktien?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, jag kan inget om Songa Offshore, och turn-around-case är inte mitt normala fokusområde.

      Radera
  7. I en föredömligt enkelt uppställning illustrerar Forex banks kapitaltäckningsrapport per 30 juni 2012 Lundaluppens inlägg, titta gärna själv på Forexs pdf, länk nedan

    Enligt Lag (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar
    Kreditrisk enligt schablonmetoden

    Riskvik
    Exponering med statsrisk: 0%
    Exponering mot kreditinstitut 20%
    Hushållsexponering 75%
    Oreglerade poster 100%
    Övrigt 0%/100%

    Sedan multipliceras allt med procentsatsen 8%

    I Forex fall så summerar kreditrisken till 6.9 Mkr men Kapitalkravet blir med ovanstående viktning 0.27 Mkr, dvs 3.9%

    Och Forex bank är inte direkt kända för att deras utlåning till bostadssektorn är stor inom banken.

    Länk:

    http://www.forex.se/PageFiles/694/Kapitalt%c3%a4ckningsrapport%2030%20juni%202012.pdf

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hejsan,

      Det finns mer eller mindre sofistikerade metoder för att beräkna riskvikter. Finansinspektionen är den myndighet som tillser att bankerna använder sig av säkra och lämpliga riskberäkningsmetoder.

      De stora finansinstituten använder sig av Value-at-Risk som beräkningsgrund för att se till att man håller sig till Baselackorden. I princip en sannolikhetsmetod där man normalfördelar historiska utfall. T.ex. om man då vill veta hur riskabel en CDO (colleteralized debt obligation, var ett väldigt vanligt sätt att förpacka amerikanska bolån) ser man helt enkelt bakåt några år efter hur marknaden har värderat obligationen och mäter risken därefter.

      Här blir också diskussionen om marknadseffektivitet högaktuell. Jag menar vad säger att marknaden haft rätt i sin riskbedömning av obligationerna. Metoden tar heller inte hänsyn till s.k. black swans. Alltså att marknaden kolletivt kan krascha.

      Metoden har fått massor av kritik, men faktum kvarstår ändå att den ligger till grund för de allra största bankernas sätt att beräkna riskvikter. Man har heller inget bra alternativ. Tiden när man kunde träffa en kund och skapa en personlig relation och tillit är för längesedan förbi.

      Radera
  8. "Reglerna för kapitaltäckning säger i korthet att en viss del av varje kredit måste vara täckt av eget kapital. Detta är en säkerhetsmarginal som ska göra att bankerna klarar en rimlig andel kreditförluster från gäldenärer som inte klarar sina återbetalningar."

    Tycker detta behöver nyanseras eller förtydligas något. Kapital har man ju för att täcka oväntande förluster (eng. Unexpected losses). Se till exempel http://www.bis.org/bcbs/irbriskweight.pdf. De vanliga eller förväntade förlusterna (Expected losses) ska ju tas om hand av bankernas normala verksamhet. Banken har ju således mer pengar än de 4320 som anges i exemplet ovan då dessa bara är för den oväntade förlusten. Formuleringen borde väl egentligen ha varit en rimlig/hög andel oväntade kreditförluster?

    SvaraRadera
  9. Och så ett litet tillägg till föregående kommentar. Tack för en läsvärd blog! /Teo

    SvaraRadera