När det närmar sig årets slut brukar det bli tid att reflektera lite över året som gått och livet i stort, och därför tänkte jag höra lite med er läsare om hur ni ser på er privatekonomi.
Jag skulle vilja börja med att skapa en klassificering av privatekonomin, jag menar att alla kan klassas in i följande skala:
Personligen befann jag mig på nivån "fattig" under studieåren då jag var beroende av CSN för mitt uppehälle, skulderna ökade självklart. De första tio åren efter examen befann jag mig på nivån "löneberoende" där CSN och huslån ständigt tullade på inkomsten, även om den var tillräcklig för att sakta förbättra situationen.
Sedan gjorde jag en serie företagsaffärer och fick ut en del pengar vilket tog upp mig till nivån "på väg", vilket är en relativt trevlig plats att vara. CSN är avbetalt och huslånen under kontroll. Jag måste fortfarande ha en tjänsteinkomst så det är inga problem att fördriva tiden, men samtidigt ser jag att besparingarna successivt minskar mitt beroende av inkomsten och inom tio år hoppas jag nå nästa nivå.
Vad säger du käre läsare? Är det en vettig skala? Hur ser din situation ut, när når du nästa nivå?
Jag skulle vilja börja med att skapa en klassificering av privatekonomin, jag menar att alla kan klassas in i följande skala:
| Nivå | Definition | Kommentar |
| Rik | Kapitalinkomster täcker behov | Du behöver inte arbeta, utmaningen blir vad du gör med din tid så att livet känns meningsfullt |
| På väg | Totala inkomster täcker behoven, kapitalinkomster positiva | Du kan bygga vidare på ditt sparande som redan ger ett positivt tillskott och snöbollen är i rullning, du är på väg mot att bli rik |
| Löneberoende | Totala inkomster täcker behoven, negativa kapitalinkomster | Du kan minska din skuldsättning och är i en positiv trend, men kapitalkostnaderna bromsar dina framsteg |
| Fattig | Totala inkomster täcker inte behov | Ditt sparande minskar eller din skuldsättning ökar bara för att klara behoven, du är mycket farligt ute om inte situationen är temporär |
Personligen befann jag mig på nivån "fattig" under studieåren då jag var beroende av CSN för mitt uppehälle, skulderna ökade självklart. De första tio åren efter examen befann jag mig på nivån "löneberoende" där CSN och huslån ständigt tullade på inkomsten, även om den var tillräcklig för att sakta förbättra situationen.
Sedan gjorde jag en serie företagsaffärer och fick ut en del pengar vilket tog upp mig till nivån "på väg", vilket är en relativt trevlig plats att vara. CSN är avbetalt och huslånen under kontroll. Jag måste fortfarande ha en tjänsteinkomst så det är inga problem att fördriva tiden, men samtidigt ser jag att besparingarna successivt minskar mitt beroende av inkomsten och inom tio år hoppas jag nå nästa nivå.
Vad säger du käre läsare? Är det en vettig skala? Hur ser din situation ut, när når du nästa nivå?
Det var en trevlig indelning. Vore intressant att se fördelningen i landet.
SvaraRaderaJag tycker att det är en vettig skala. Själv funderar jag på om jag är löneberoende eller kanske lite på väg då jag sitter i min hyresrätt som kanske borde ses delvis som en negativ kapitalinkomst om man ska jämföra med alternativkostnaden att äga/lånefinansiera sitt boende och betala ränta till banken istället. Att jag tar upp funderingen tyder väl på att jag är mer löneberoende än på väg inser jag när jag väl skriver det...
SvaraRaderaNästa nivå kommer att nås huvudsakligen genom att låta tiden gå, fortsätta jobba på och undvika stora misstag i investerandet. Det är bara några år sedan studieåren så jag är väl någonstans mitt i där du var under de tio första åren efter studier.
Kanske är en del av hyran en kapitalkostnad (liksom avgiften i en bostadsrätt), men det gör sakerna lite mer komplicerade. Jag föredrar i det här fallet en gräns som är lätt att se, även om den är dragen lite godtyckligt.
RaderaJag rullar min "snöboll" varje månad då en stor del av förvärvsinkomsten sätts undan till sparande som därför månatligen växer. Samtidigt amorterar jag på ett bolån. Så jag har kapitalkostnader som är större än kapitalinkomsterna men det sparas mycket mer än det betalas för lånet. Så jag är väl lite i mitten eller? =)
SvaraRaderaEnligt skalan är du "Löneberoende". Skillnaden mellan "Löneberoende" och "På väg" är främst att när man är "På väg" går det fortare eftersom man har kapitalinkomsterna som medvind.
RaderaSkulle nog säga någonstans mellan löneberoende och på väg. Vi har relativt bra inkomster och kan både spara och amortera mycket varje månad. Men skulle lönen försvinna eller minska kraftigt så sitter vi fortfarande med stora lån. Bostadslån upp till taket har ju tyvärr varit mer eller mindre nödvändigt för oss 70-talister som kommit sent in på bostadsmarknaden.
SvaraRaderaKanske lite "offtopic". Vad studerade du?
SvaraRaderaJag är civilingenjör
RaderaIntressant. Vad läste du för linje? Själv studerar jag civilingenjör elektroteknik på kth.
RaderaJag är vid början av "på väg"
SvaraRaderajag är på väg! Jobbat ett år sedan examen och siktar på nästa nivå om 20år.
SvaraRaderaPå väg men det kommer dröja 15-20 år innan nästa nivå nås. Och på den tiden hinner det hända en del saker :)
SvaraRaderaLöneberoende! Som du själv sa: vi sätter undan en del varje månad, men skulderna (huslån) är fortfarande flera gånger större än investerade/amorterade pengar.
SvaraRaderaJag försöker trösta mig med att jag är ung fortfarande, men det är ganska otryggt. Förstår inte att människor väljer att leva så hela livet.
Mina föräldrar har aldrig lämnat den nivån, och jag tror det är vanligt.
RaderaFaller under kategorin löneberoende, vilket dock får klart godkänt då jag pluggar heltid (även jag till civilingenjör). Tar dock en del av studielånet, men mer än den summan går varje månad till långsiktigt sparande i olika former (främst amorteringar på bolån och aktier).
SvaraRaderaHoppas nå nästa "nivå" ca 2 år efter examen.
Nu finns det ju en annan väg att gå till rik. Så här till Jul så kunde det kanske passa med lite läsning och begrundan av vår tillvaro. Läs gratisboken. Enklare liv av Eric Hartvig.
SvaraRaderamedia.framgangsforetaget.se/2010/12/Enklareliv.pdf
Kalle, den är mycket läsvärd. :)
RaderaVem är denna Eric Hartvig? Har sökt på nätet men gått bet.
Radera/Nisse
Jag har en aktieportfölj som är i samma storlek som mina huslån. Vi kan spara en del varje år, så i början av på väg kanske man kan säga. Jag hoppas att vara rik inom 10 år och blir besviken om jag inte är det inom 20 år.
SvaraRaderaIntressant skrivet! Följer din blogg noga, en av de allra bästa.
SvaraRaderaJag/vi har pluggat och var då precis som du fattiga och levde på CSN. Ja, lånen är fortfarande kvar men det var det bästa lånet jag har tagit i mitt liv. Paybacken är enorm! Jag är civilekonom.
Sen började vi bygga upp tillgångar som sedan en fastighetsaffär satte stopp för. Vi hamnade i en situation med för stora utgifter och en stort blanco-lån och fick ställa om hela vårt liv för att vända situationen. Man kan säga att vi var fattiga vid det tillfället.
Nu har vi vänt och trenden är upp. Vi är på väg mot rikedom och det går i en ganska snabb takt vilket beror på att våra utbildningar har givit oss välavlönade jobb och vi har sänkt våra omkostnader kraftigt.
Vi har välavlönade jobb och omkostnader som en fattig vilket gör att vi nu snabbt är på väg att bli rika.
Lysande inlägg och bra blogg!
mvh
ägamintid
Tackar, jag läser er blogg regelbundet också. Vi har barn och därför är det lite svårare att leva helt fattigt, deras barndom kommer inte tillbaka.
RaderaFör det mest så är vi 'på väg' men emellanåt så kör vi i diket. :)
SvaraRaderaEn god jul och ett gott nytt år! :)
God jul till dig också :-)
RaderaSmart indelning. Jag har, med handen på hjärtat, aldrig funderat över en sådan indelning tidigare.
SvaraRaderaEn spontan reflektion dock. Lån hänförligt till bostadsköp (eller köp/investering av/i annat som inte direkt genererar kapitalinkomst såsom t.ex. utbildning) är enligt indelningen alltid en belastning eftersom man får betala låneränta men inte erhåller kapitalinkomst. Lån till värdepappersköp är dock alltid , enligt indelningen, förmånligt (när avkastning > låneränta).
Även om man försöker justera för detta genom att t.ex. betrakta hela boendekostnaden som ränteutgift torde det i princip ändå alltid vara förmånligare att bo i hyresrätt än i bostadsrätt/villa, i synnerhet om man får rimlig avkastning på kapitalet istället för att låsa upp det i fast egendom.
Men som sagt, som helhet är det en väldigt sinnrik indelning. Jag kommer definitivt fundera vidare på detta.
Jag är väl löneberoende och på väg, främst för att jag har ganska goda kapitalinkomster men å andra sidan inte äger mitt boende. Skulle jag köpa en villa eller lägenhet i Stockholm skulle jag sitta med negativa kapitalinkomster igen då mitt totala kapital inte räcker till att köpa utan lån. CSN-lånen är snart borta.
SvaraRaderaTack för en fantastisk blogg...nu måste jag fortsätta lönearbeta
SvaraRaderaMVH
Jag är inne på samma spår som Kenny och mitt förslag är att skalan korrigeras så att "På väg" utgörs av att dina totala inkomster täcker täcker behoven och att kapitalinkomster täcker kapitalkostnader + hyra.
SvaraRaderaSista året i "På väg". Kan ev gå in i "rik" redan till sommaren men kommer förmodligen vänta till 2014.
SvaraRaderaÄr 46 år (Sambo och barn) och har egen firma sedan -99. Samlat kapital i detta AB sedan start och bara tagit ut 25000 i månadslön. Firmans direktavkastning är i år på ca 160000 vilket om det tas ut som utdelning minus skatt + lite "privata" utdelningar kommer kunna resultera i en månadslön på ca 12000. Har inga skulder och äger mitt hus.
AB's aktieportfölj (och min privata) är väldigt lik Lundaluppens, dock lite fler (och mer) USA-aktier.
/N
Mina företag har givit högre inkomster, men å andra sidan har jag ju kanske 10 år kvar istället.
RaderaDet är en bra indelning! Täcker alla aspekter och ni som vill sätta er mittemellan mâste nog tyvärr acceptera/inse er egen situation.
SvaraRaderaSjälv är jag löneberoende.
Med din indelning är jag väl isåfall att beteckna som rik. Mina inkomster från kapital betalar för familjens kostnader med ca 150%. Men samtidigt så är ju inkomst från kapital inte lika säker som inkomst av lön. I mitt fall så kommer 95% av utdelningarna från ett företag som verkar i en konjunkturutsatt bransch.
SvaraRaderaIntressant att du skriver att utmaningen blir vad du gör med din tid så att livet känns meningsfullt. Faktum är att jag alldeles för ofta funderar över detta. Jag förstår om det kan låta idiotiskt för er som varje månad sliter och släpar för att få ihop till räkningarna. Men jag kan garantera att problemen blir inte färre bara för att det finns gott om pengar. Problemen blir bara annorlunda.
Till exempel så funderar jag ofta på vad jag lägger mina pengar på. Vi har i familjen länge levt väldigt vidlyftigt och bränt fruktansvärt mycket pengar på saker som jag i efterhand kan känna inte är meningsfulla. För cirka ett år sedan gjorde jag en ordentlig översyn av ekonomin och skar ner kostnader ordentligt. Numera lever vi efter en generös men ändå begränsad budget. Vi får då istället massor med pengar "över" som jag försöker investera klokt enligt Luppens principer.
En annan sak som jag funderar mycket på är mitt arbete. Eftersom jag skulle kunna betala alla kostnader utan att behöva jobba så blir det tyvärr att jag allt för ofta grubblar över om jag skulle göra något annat. Jag gillar iofs oftast mitt jobb, men ändå.
//Böll
Jag har redan börjat våndas vad jag ska göra med min tid, jag tror inte att det är hälsosamt att bli passiv...
RaderaAtt bli rik enligt "definitionen" ovan ser jag som en försäkring. Jag tror många skulle bli tokiga av att bli passiva. Dock kan man ta ett jobb eller engarera sig i saker som inte ger så bra betalt att man skulle klara sig enbart med den inkomsten. Tex jobba ideelt för något man brinner för.
RaderaSå jag tror inte att man bara läger av och sitter i soffan bra för man klarar sig på passiva inkomster :)
/XO
Självklart är det inte bra att bli passiv och sitta i soffan.
RaderaMen vetskapen att man KAN sluta jobba gör att man (jag) grubblar över vad det skulle kunna vara.
Vad är tillräckligt meningsfullt för att sluta jobba med det man gör nu. Dessutom är det svårt mentalt att medvetet gå ner mycket kraftigt i lön. Även om man kanske egentligen inte behöver de extra pengar som detta ger. Hur mycket pengar man beehöver är också väldigt glidande. Skall man köpa den där Porschen man har drömt om, eller en lyxyacht, ja då blir det till att fortsätta att jobba och dra in maximalt med pengar.
Hur tänker du kring detta Luppen? Har du några idéer om vad du skall göra istället för att gå till jobbet varje dag?
//Böll
@Böll: Jag är inte det minsta intresserad av lyxliv utan är väldigt nöjd med mitt medelklassliv. Men tanken på vad jag ska göra plågar mig faktiskt lite. Jag vet att jag måste komma hemifrån och träffa människor, och på något sätt göra något som är till nytta för andra.
RaderaKanske driver jag vidare mina företag, kanske hyr jag ett kontor och leker Buffett och bygger upp ett investmentbolag i miniatyr.
Jag har i dag knappt 8 årsinkomster (före skatt) i disponibla medel (blir väl knappt 11 årsinkomster räknat efter skatt). Gör av med ca 30 % av vad jag tjänar i dag när jag lever det liv jag vill leva. Har tjugo år kvar till pensionen.
RaderaHar av detta dragit slutsatsen att jag utan oroa mig desto mer kan gå ned i halvtid, vilket jag nu kommer att göra. (Har ett intressant och givande arbete, så jobbar gärna kvar på halvtid. Men livet består ju även av annat, och bara den frihet som märkbart mindre arbete innebär känns som den största lyxen av alla.)
Vad säger ni? Är de en riskabel kalkyl eller känns den som hållbar?
/Nisse
@Nisse: Eftersom din halvtidsinkomst räcker för dina behov (30 procent) låter det som ett ganska riskfritt beslut om du inte ser några behovsförändringar framåt - barn är väl det vanligaste.
RaderaTack! Den fråga jag tampas med just nu är hur en sådan summa pengar ska förvaltas. Detta givet att syftet är att bevara kapitalet och låta det växa i en sådan takt att det inom säg fem-tio år kan täcka mina omkostnader.
Radera/Nisse
Jag är "på väg". Har inga skulder och sparar pengar varje månad. Dock ser det ut att att dröja cirka 30 år innan jag är "rik" med dagens spartakt och sparkapital, och en modest uppskattad framtida avkastning på sparkapitalet. Nu kan det ju gå snabbare om spartakten ökar eller att avkastningen blir högre, men det skulle kännas bra att bli "rik" även om det bara är med några år kvar till pensionen, som prognosen pekar på.
SvaraRaderaKapitalinkomster täcker nu alla behov. Det har tagit ett antal år att nå dit. Tidigt aktieintresse från 20 årsåldern, en entreprenörsresa i framgångsrikt IT-bolag under ca 6 år - från start up till börsnotering på OMX -och de senaste 6 åren privata investeringar i noterat och onoterat. Nu först är plattformen lagt (exit från börsnotering gav en bra grundplåt men långt ifrån total ekonomisk säkerhet..) så kapitalet täcker behoven, men absolut inte till något vidlyftigt liv. Det intresserar mig inte - den stora vinsten är ett "oberoende" liv där tiden läggs på familj, ett liv utan stress och friluftsliv/träning.
SvaraRaderaNågra lärdomar är att personlig läggning (vara lugn, långsiktig, förmåga mot strömmen etc) är långt viktigare än teoretisk aktieutbildning då det gäller långsiktigt investerande. Att stå utanför det "klassiska" investerarkollektivet har jag sett som en stor fördel.
En annan lärdom är att man ofta också måste ha en del tur... I mitt fall betydde timingen i exiten i börsnoterade företaget i princip allt - hade jag inte timat försäljningen så bra hade det krympt till en liten rännil och grundplåten till att våga hoppa av anställning och satsa helt på egna investeringar hade inte funnits där..
Jag som nu studerar har inställningen att jag hellre vill betala av framtida bostadslån hellre än att betala av CSN-lånen. Detta då CSN har väldigt förmånliga räntor.
SvaraRaderaHur såg det ut för dig med skillnad i räntor mellan dessa båda lån? Är det kanske fler saker man ska ta med i beräkningarna som gör att det lönar sig att betala av SCN snarare än bostadslån?
Anledningen att jag betalde CSN först var att det var mitt lån. Huslånet delar jag med frun och ibland är det lättare att komma överens med sig själv om att tokamortera ;-)
RaderaBra indelning och bra kommentarer...
SvaraRaderaEn aspekt på beteckningen "rik" är att den täcker i stort sett alla av dagens pensionärer med en hyfsad pension och lite extra kapitalinkomster (utdelningar).
Som en "tidig" pensionär är alla lån återbetalda och alla inköp redan avklarade, så de löpande intäkterna överstiger de löpande kostnaderna.
De svåra frågan blir vad man vill (och kan!!) göra på dagarna. Extra jobb på deltid, egen firma eller ideellt arbete för någon organisation eller förening är några alternativ.
Hoppas även "morgondagens pensionärer" får samma möjligheter !!!
Besser
>>En aspekt på beteckningen "rik" är att den täcker i stort sett alla av dagens pensionärer...<<
RaderaIntressant iakttagelse! Hur skulle t ex barn, sjukskrivna eller fångar hamna på skalan? Dessa grupper kan ju inte fritt förfoga över sin tid men de behöver kanske inte arbeta. Skulle vara intressant att se ett diagram över hur folk rör sig mellan de olika "klasserna" över livet, från barndomen till pensionen.
Jag får nog säga att jag är på väg, 10 år efter examen har jag en lägenhet med låg belåning och en aktieportfölj som är dubbelt så stor som lånen. Lånen sjunker i en bra takt varje månad CSN är avbetalt (ingen bra affär men jäkligt skönt)
SvaraRaderaHar precis börjat ställa om min aktieportfölj mot direktavkastning istället för att jaga de stora klippen, men har idagsläget kapitalintäckter som täcker lånekostnaden.
Antar att jag kan klassa mig själv som löneberoende med bra inkomst på ca 48' för min del och ca 32' för min fru låga bo lån på ca 250' samt en månatligt sparande på ca 10' plus lite aktier mm vid sidan om men man kanske snart är på väg :)
SvaraRadera