Investera via eget bolag - aktieägande

Detta är det femte inlägget i en serie om att investera via ett eget bolag, istället för att äga aktierna privat som de flesta gör. Det första inlägget finner du här.

Något jag inte tagit upp hittills är hur själva ägandet kan gå till. När det gäller börsnoterade aktier har du två olika alternativ som påminner om hur en privatperson har det, direkt ägande i depå eller indirekt ägande via kapitalförsäkring. Investeringssparkonto finns inte för företag.

Äga noterade aktier direkt i depå

Att äga aktierna direkt i depå innebär att ditt bolag äger det noterade bolagets aktier direkt, registreras i bolagets aktiebok och har rösträtt på dess stämmor.

Direktägande innebär att mottagna utdelningar bokas upp som en skattepliktig intäkt (om du äger mindre än 10 procent av det noterade bolaget, vilket väl får räknas som normalfallet) och att försäljningar leder till skattepliktiga vinster eller avdragsgilla förluster. Dessa förluster är dock endast avdragsgilla mot vinster av samma slag, dvs. aktievinster. Detta är en kraftig inskränkning som blir problematisk vid breda nedgångar då det kan ta flera år innan du har möjlighet att utnyttja avdragen fullt ut.

Aktiebrev från 1288, källa: Wikipedia

Bolagsskattesatsen är 22 % idag och enligt beslut i Riksdagen kommer den att sänkas kommande år för att jämka den minskade avdragsrätten för finansiella kostnader. Det är alltså en lägre skattesats inom bolaget än vad du som privatperson betalar vid ett direktägande (30 %). Jag ser ibland diskussioner på temat att "detta bör man kunna kapitalisera på" genom att stoppa in pengar som EK och sedan ackumulera inom bolaget. Men den dubbelbeskattning som uppstår gör att jag fortfarande inte sett något mer allmänt exempel där detta skulle vara gynnsamt.

Eftersom kostnader för förvaltningen, inklusive eget löneuttag, är fullt avdragsgilla kan det finnas en idé att låta en del av portföljen utgöras av direktägda "utdelningsaktier" som genererar en pålitlig intäkt som i sin helhet kan kvittas mot förluster. Om man inte har någon vinstgenererande rörelse kan detta vara det allra mest skatteeffektiva sättet att äga aktier.

Utländska noterade aktier innebär en liten extra bokföringsprövning när källskatt ska hanteras, den ska bokföras som en skattefordran som sedan avräknas när källskatten slutligen återbetalas (jag lovar att återkomma om SKAT, apropå tidigare inlägg).

Fondanalys.se påminde mig i kommentarerna om en detalj: handel med noterade aktier som direktägs innebär numera att bolaget måste ha ett LEI-nummer, i princip ett internationellt organisationsnummer. Jag använder mig av Bloomberg LEI som kostade 75 dollar för första året. LEI behövs endast för direkt ägande i publika bolag, inte för kapitalförsäkring eller onoterade innehav.

Noterade bolag värderas till det lägsta av anskaffningsvärdet och aktuellt värde och normalt bedömer man portföljen som helhet. Om portföljen vid bokslut har ett lägre värde än anskaffningsvärdet ska du göra en nedskrivning (ej avdragsgill). Om marknadsvärdet senare återgår mot anskaffningsvärdet får du göra återföringar. Värderingen får dock aldrig överstiga anskaffningsvärdet.

Över tid kommer detta att innebära att du kan ha mycket stora osynliga övervärden i ditt bolag. Det kan vara ett litet hinder om du vill göra en belåning för vidare investeringar, men är ju inte jättesvårt att resonera med banken kring.

Äga noterade aktier via kapitalförsäkring

Det enda egentliga alternativet till direktägande för ett bolag är en företagsägd kapitalförsäkring (KF). Den försäkrade är generellt du själv och när du dör tillfaller försäkringsbeloppet bolaget.

Aktierna i KF ägs, precis som vid privat KF, av försäkringsbolaget, inte av ditt bolag. Du saknar därmed rösträtt vid stämma och löper en (liten) mellanhandsrisk om något skulle hända med försäkringsbolaget.

När du stoppar in pengar i en kapitalförsäkring så bokför du debet mot ett tillgångskonto och kredit mot kassan, precis som när du köper aktier. Alla transaktioner inom försäkringen är däremot osynliga i bokföringen, dvs. köp, sälj, utdelningar, skatter och den lilla försäkringspremien.

När du plockar ut pengar ur försäkringen så tittar du först på marknadsvärdet i försäkringen. Om det överstiger ditt bokförda värde så bokar du uttaget som en vinst till övervärdet är kvittat. Resterande bokas mot tillgångskontot. Denna vinst är dock skattefri och ska justeras bort i deklarationen - dvs. du betalar ingen bolagsskatt alls för KF utan endast de skatter som tas ut varje kvartal inom försäkringen. Samma skatter som en privatperson som äger en KF betalar.

Mer info om bokföringen hittar du på utmärkta Bokföringstips (helt osponsrad länk).

På samma sätt som direktägda aktier ska KF tas upp till det lägsta av anskaffningsvärdet och aktuellt värde och det kan därmed bli aktuellt med nedskrivningar och återföringar på samma sätt som vid direktägda aktier.

Direktpension

I det andra inlägget i serien diskuterade jag bolagsstruktur och beskrev min struktur som skyddar kapitalet i holdingbolaget från eventuella rörelserisker i dotterbolag.

Ytterligare en nivå av skydd kan uppnås med en direktpension. Som enda ägare och enda anställde i den helägda delen av min koncern ser jag hela bolaget som min pensionsförsäkring och har inte upprättat någon direktpension. Men har man flera ägare inne eller flera anställda finns det självklart anledning att titta vidare på detta.

En direktpension är i princip två papper: ett avtal mellan dig och bolaget där bolaget förbinder sig betala ut kapital när du går i pension, samt en pantförskrivning som ger dig företräde till pengarna vid en konkurs.

En pant är värdefull så länge det finns några pengar i bolaget så vad den egentligen är värd vid konkursen är ovisst. Om jag har någon obeståndsjurist bland läsarna får ni gärna fylla i om det finns någon lönegaranti eller liknande för pensionsutfästelser.

Jag använder som sagt inte direktpension men det finns mycket att googla om i ämnet, här är en sida på Visma som diskuterar ämnet.

Äga onoterade aktier

Om det finns ett område där ägande via eget bolag har tydliga fördelar mot privat ägande så är det i onoterade aktier. Aktier i onoterade bolag räknas nämligen som näringsbetingade andelar även om du äger under 10 procent, till skillnad från noterade aktier. Resultat från näringsbetingade andelar är inte skattepliktiga men heller inte avdragsgilla.

Att äga onoterade aktier fungerar likadant som att äga noterade aktier i depå, redovisningsmässigt. Du redovisar resultat vid försäljning och utdelningar, men inget är alltså skattepliktigt.

Detta innebär att ett holdingbolag kan allokera onoterade utdelningar mellan olika innehav utan skatteavbränning, en tydlig fördel gentemot en privatperson som behöver skatta av 30 %.

Som en parentes kan nämnas att bolag på Alternativa listan/Pepins räknas som onoterade. Som en parentes till den parentesen är Investmentbolaget Spiltans aktier ett undantag där utdelningen är skattepliktig men inte resultatet vid försäljning. Skattelagstiftning är... intressant.

Att äga onoterade aktier är en konst i sig, ett ämne som är alldeles för stort för denna inläggsserie, men jag kan ju återkomma om det finns intresse.

Låna till onoterade köp

Jag brukar ju vara väldigt skeptisk till belåning här på bloggen. När det gäller lån mot kontrollerade rörelser (eller fastigheter) har jag en helt annan syn. Jag kan mycket väl köpa en rörelse och belåna den hårt om dess kassaflödesegenskaper kan motivera det.

I ett sådant köp vill banken generellt ha säkerhet i den förvärvade rörelsen. Banken har också en absurd förkärlek för anläggningstillgångar, det kan vara långt enklare att belåna en maskin som kanske har en funktion för två bolag i landet, medan det är helt omöjligt att belåna ett likvitt lager som du kan sälja till miljoner konsumenter eller tusentals hantverkare.

I sådana lägen kan moderbolagets tillgångar användas som säkerhet. Banken vill såklart ha garantier så högt upp i din koncern som den kan få, och ditt intresse är att isolera ner riskerna. Men ibland kan villkoren bli så mycket bättre om du ökar upp säkerhetsmassan så att det motiverar att ta upp risken i toppen.

Beräkna substansvärde m.m.

I avsnittet om bolagsstyrning glömde jag faktiskt att kommentera en sak: interna rapporter. Som ni kanske märkt här på bloggen gillar jag generellt att dokumentera och även om jag skriver för ekande tomma salar så gör jag månadsrapporter i min koncern med tre huvudsakliga delar:

• Konsoliderad resultaträkning, jämförd med budget. Tråkig till och med för mig, men för att våga vara "min egen" behöver jag känna att jag har kontroll här
• Substansvärdering, som för alla investmentbolag är detta ett mycket viktigt värde och över tid en indikator på bolagets intrinsic value
• Mottagna utdelningar rullande 12 månader

Resultaträkningen och mottagna utdelningar är ganska rakt på sak. Balansräkningen gör jag ingen konsolidering av då den inte representerar värdena i bolagen särskilt väl längre.

Substansvärdet kan förtjäna en kommentar, det beräknas i princip som:

• koncernens egna kapital 
• plus orealiserade värden i noterade innehav 
• minus upplupen skatt (den skatt som skulle uppstå om de noterade innehaven såldes omedelbart)
• plus orealiserade värden i onoterade innehav, här är jag mycket försiktig och värdeuppgången måste vara extremt tydlig innan den tas upp

Detta beräknar jag alltså varje månad och berättar passionerat om vid middagsbordet. Responsen är inte översvallande.