Personkult

I likhet med Spanarna i P1 tycker jag om att supa in tidens anda, zeitgeisten, såklart gärna med ekonomiska och finansiella förtecken. Och ett av de tydligaste tecknen i tiden är personkulten. Individer och framförallt företagsledare tillskrivs nästan övernaturliga förmågor.

I främsta ledet idag står Teslas Elon Musk och Amazons Jeff Bezos. Inte bara har dessa båda herrar skapat företag som förändrat dynamiken i sina branscher och påverkat väldigt många människors vardag. De drivs också av en till synes oändlig framåtanda och en vilja att driva själva mänskligheten framåt, något som synliggörs inte minst med ambitiösa rymdprogram. De är för stora för planeten.

Vi lever i en tid när Internet gör allt det där som den nya ekonomin lovade för tjugo år sedan. Detta har gjort att framförallt en liten grupp individer i USA har lyckats skapa enorma företag med i sammanhanget mikroskopiska kapitalbehov. Dessa nya kejsare av planeten har naturligtvis inte bara varit rätt person på rätt plats. De är utvalda. Unika. I vissa fall, som Bill Gates, har detta lett till en pliktkänsla och en vilja att utrota kommersiellt ointressanta sjukdomar, i andra fall alltså en önskan att tänja själva människobegreppet och bli något som närmast kan liknas vid faraoner. Rymdraketer har ersatt pyramider, men annars finns det tydliga likheter.

För femhundra år sedan pågick renässansen i Europa, antikens ideal skulle återupplivas och återskapas. I denna anda växte idén om universalgeniet fram. Universalgeniet skulle med synbar självklarhet behärska inte bara vetenskap och kultur, men även fysiska konster som fäktning, ridning och musik. Dessa genier har sedan kommit att kallas för renässansmänniskor och jag har märkt att många företagsledare i Sverige gärna velat förknippas med dessa ideal. Oftast har detta uttryckt sig i att vederbörande springer maraton ibland.

Många vd-intervjuer (läs varje nummer av tidningen Chef) det senaste decenniet har innehållit en sektion "hur ser din dag ut" där den intervjuade fått visa upp en otroligt produktiv dag där livspusslet innehållit minst 10 000 bitar, varav minst en varit en löptur eller ett pass på gymmet. Vetenskap och kultur har däremot lämnats utanför. Mitt tips till alla er som aspirerar på en renässansmänniskostatus är att läsa en bok ibland, kanske lyssna lite på musik och måla en tavla.

Mot denna ikoniserande bild står mindre högtflygande högpresterare som Melker Schörling, Warren Buffett och Ingvar Kamprad. Jim Collins gjorde i sin legendariska managementbok "From Good to Great" observationen att extremt framgångsrika bolag i själva verket oftast leds av relativt anonyma och ödmjuka, men engagerade och intelligenta ledare.

Som investerare är det enkelt att bli förälskad och bygga förtroende för halvgudar som Branson, Musk och Bezos. Men glöm inte att de har personliga PR-byråer som bygger deras varumärke och att detta är en ytterst medveten affärsstrategi. Det gör det enklare för dem att attrahera kapital och duktiga medarbetare. Att de gör ett fantastiskt arbete inom en viss kompetenscirkel och kompletterar detta med rymdambitioner innebär inte att de kommer lyckas utanför sin cirkel. Mät och väg istället deras prestation som ni väger grönsaker i butiken. Om deras bolag presterar: investera i bolaget, inte i personkulten.