The Intelligent Investor/kap 8 - Mr Market

Detta är den nionde delen i min bloggserie om Benjamin Grahams bok, The Intelligent Investor. I första delen finns en innehållsförteckning som hjälper dig att navigera runt mellan delarna, varje del svarar mot ett kapitel i boken.

The Investor and Market Fluctuations

Kapitel 8 är förmodligen Grahams mest kända text där han noggrant beskriver hur marknadspriserna påverkar investerare och hur man bör se på marknadens variationer för att dra nytta av dem, istället för att låta sig stressas till dåliga affärer av dem. Kapitlet avslutas med den odödliga liknelsen av aktiemarknaden med en bipolär person, Mr Market.

Det finns, menar Graham, två sätt att dra nytta av marknadens pendlande mellan billigt och dyrt:

• Timing, att försöka förutspå nästa rörelse på marknaden och dra nytta av detta
• Pricing, att bilda sig en egen uppfattning och bolagets värde och köpa när marknadsvärdet är lägre än detta respektive sälja när det är högre, i sin allra enklaste form kan pricing innebära att man vid aktieköp åtminstone undviker att betala för dyrt

Graham är helt övertygad att en intelligent investerare kan nå tillfredställande resultat med pricing, och precis lika övertygad att den investerare som väljer timing kommer att sluta som spekulerare och nå spekulerarens resultat. Timing är otroligt viktigt för spekuleraren som strävar att nå sitt mål snabbt, medan investeraren kan vänta på resultatet.

Han återkommer också till den 50/50-metod som tidigare i boken rekommenderats för defensiva investerare och menar att den har två viktiga fördelar vid kraftiga marknadssvängningar: den ger investeraren något att göra (!) och dessutom får den investeraren att gå emot strömmen, vilket bör tilltala investeraren om han eller hon är av "rätta virket".

Värdeinvesteringens kärna definieras också här, utan att termen används: investeraren bör se sig som delägare i ett företag och värdera bolaget som en sådan: vad kan det här bolaget ge mig för avkastning och vilka tillgångar har det? Eftersom bolaget dessutom råkar vara noterat har investeraren privilegiet att kunna sälja eller köpa andelar om han eller hon så önskar.

Graham menar att en sann investerare sällan är tvingad att sälja sina andelar i bolaget (om man inte är belånad!) och det står honom därför fritt att strunta i marknadspriset, om han inte anser att det gynnar honom. Om man som investerare låter sig påverkas av en orolig marknad och omotiverade prissänkningar på aktierna tappar man hela fördelen med marknadsnoteringen och den blir istället en nackdel. En sådan stressad investerare skulle då gynnas av att bolaget avnoterades för då slapp han stressas upp av andras misstag.

Liknelsen av marknaden med den mycket mentalt instabile Mr Market är lika lysande som berömd. Föreställ   dig att du är delägare i ett privat bolag, du betalade 1 000 dollar för din andel. En av dina partners i bolaget, Mr Market, kommer varje dag och berättar vad han tycker bolaget är värt och erbjuder sig att köpa dina andelar för det priset, eller sälja ytterligare andelar till dig för det priset. Ofta verkar hans bedömning rimlig och stämma bra med vad du tycker bolaget är värt. Men ibland blir Mr Market omotiverat optimistisk eller dyster och priset han föreslår dig verkar nästintill löjligt. Frågan är då: låter du Mr Markets föreslagna pris styra vad dina 1 000 investerade dollar är värda? En klok investerare står fast vid sin egen uppfattning och bryr sig bara om Mr Market när han kommer med de märkligaste priserna, och utnyttjar dessa för att köpa mer eller sälja av andelar.

När det gäller att förutsäga obligationspriser menar Graham att de är ännu svårare att förutsäga än aktiepriser. Han lämnar därför ingen glasklar rekommendation om huruvida man ska välja obligationer med kort eller lång löptid. Buffett anser idag att obligationer borde förses med varningstext, så min åsikt ligger också i den riktningen och jag väljer själv korta räntefonder eller bankkonto.

Jason Zweig pekar i sina kommentarer ut moderna exempel på när marknaden överreagerat positivt eller negativt och ibland åt båda hållen för samma bolag. Han har också skissat upp ett "kontrakt" där läsaren kan avge ett löfte till sig själv att inte ryckas med i marknadens kast.

Vad tycker du, agerar Mr Market rationellt (enligt effektiva marknadshypotesen) eller blir han ibland irrationell? Kan du blunda och strunta i marknadspriserna på dina innehav? Tror du att du kan nå överavkastning med tajming?

Fortsätt till kapitel 9 ->