Kapitalförsäkring eller direktägande?

Jag tror inte att det är sunt att i någon typ av verksamhet låta beskattningen styra ens beslut alltför mycket. Generera så mycket vinst som möjligt och betala den skatt det blir. Men självklart ställs man ibland inför beslut som huvudsakligen har effekt på skatten.

Kapitalförsäkring eller direktägande är ett sådant beslut. Om man inte ger sig in på att tömma försäkringen varje avstämningsdag så innebär det ingen förändring i investeringsbeteendet, bara förenklingar (enkel deklaration) och en annan skattestruktur.

Om du missat kapitalförsäkringar helt så innebär de i korthet att du betalar en skatt (0,84 % för 2010) på kapitalets storlek men slipper helt beskattning för realisationsvinster och utdelningar. I symmetrins namn mister du även avdragsrätten vid realisationsförluster. Utöver skatten tillkommer vissa, mycket små hos nätmäklarna, avgifter. En mer genomgripande beskrivning hittar du hos 40 % 20 år.

Skattesatsen 0,84 % kan vid första anblicken tyckas märkligt låg, men den är satt av Skatteverket för att vara skatteneutral. Av det kan man utläsa att folk inte tjänar så mycket på sina aktieaffärer som de tror ;-).

För mig som huvudsakligen har en buy-and-hold-strategi innebär detta att 30 % skatt på utdelning byts mot 0,84 % beskattning på kapitalet. En enkel räkneövning visar att vid en direktavkastning på 2,8 % eller mer under 2010 är det lönsamt att ha aktierna i en kapitalförsäkring. Jag räknar med att ha en direktavkastning på ca 2,7 % förutsatt att inget drastiskt händer med kurserna, bättre att inte ha kapitalförsäkring alltså.

Just där ligger mina största problem med kapitalförsäkringar:

• Man binder en utgift till börskursen och gör sig alltså beroende av kursvariationer. Under perioder av kraftigt överdriven börsoptimism riskerar man alltså att betala större delen av utdelningarna i skatt därför att någon annan värderar dina aktier överdrivet högt!
• Man kopplar loss kostnaden från intäkten, minskade intäkter minskar inte dina kostnader. För att tala företagarspråk byter man en rörlig kostnad mot en fast kostnad, och detta är Något Man Bara Inte Gör. 

För en defensiv värdeinvesterare kan man även konstatera att

• Kapitalförsäkringar är lönsammast för dem som konsekvent gör lönsamma aktietransaktioner, något som skatteneutraliteten visar att innehavarna faktiskt inte gör. Goda aktieaffärer ger dessutom en evig skattekredit så länge man behåller aktierna, och på denna skattekredit får man avkastning i form av utdelningar.

Slutligen finns det den inte så lilla teknikaliteten att man inte äger aktierna själv och att konkurs i försäkringsbolaget kan leda till trubbel. Trots allt detta funderar jag ofta på kapitalförsäkringar. Att utan skattekonsekvens kunna balansera om sin portfölj när som helst kan vara oerhört värdefullt, bara man inte lockas att göra det alltför ofta...