The Intelligent Investor/kap 3

Detta är fjärde delen i min bloggserie om Benjamin Grahams bok, The Intelligent Investor. I första delen finns en innehållsförteckning som hjälper dig att navigera runt mellan delarna, varje del svarar mot ett kapitel i boken.

A Century of Stock-Market History: The Level of Stock Prices in Early 1972

I det här kapitlet gör Graham en återblick på börsutvecklingen i USA mellan 1871 och 1972. Han noterar att under de tidigare åren gick konjunkturcyklerna väldigt regelbundet fram till haussen av hausser, "The New Era" vilken föregrep 1929 års krasch och följande depression. Han tittar på hur P/E-talen varierat över decennierna, från 9,5 under 40-talet till 18,6 under början av 60-talet.

När man ser direktavkastningen över de 100 åren kan man se att fram till 40-talet låg den klart över den då säkra räntan (7 procent direktavkastning 1949 mot 2,6 procent på "high-grade bonds") för att 1961 ha sjunkit till 3,1 procent, klart under den då säkra räntan som stigit till 4,5 procent. "This is certainly the most remarkable turnabout in the public's attitude in all stock-market history". Det som skedde var en rejäl uppvärdering av aktier som investeringsverktyg vilket påverkade avkastningskraven neråt och priserna uppåt. Det som är oerhört intressant är att detta efter sekelskiftet har vänt igen. Idag ligger direktavkastningarna nära 4 procent (i Sverige) medan räntan ligger långt söder därom. Allmänheten har alltså åter bestämt sig för att aktier är något så osäkert att man kräver en direktavkastning över den säkra räntan, förväntningen på prisutveckling ligger under noll.

Graham följer sedan upp råden från tidigare utgåvor och recenserar sig själv på ett öppet sätt, vissa råd har varit bra och i andra fall har tajmingen inte stämt, bull markets har fortsatt längre än han förväntat sig etc. För 1972 är rådet att ha en liten andel i aktier, högst 50 procent, samt att absolut inte belåna portföljen.

I sina kommentarer fortsätter Jason Zweig Grahams resonemang in i nutid och konstaterar lite mindre ödmjukt än Graham skulle gjort att Grahams råd från 1972 hade räddat läsaren från det stora kursfallet 73-74. Zweig understryker hur viktigt det är att kontrollera priset och att deviser som att aktier alltid slår obligationer i det långa loppet inte skyddar den som köper för dyrt.

Hur ser du på direktavkastning mot säker ränta, vad anser du borde vara normalt? Hur ser du på börsvärderingen idag, är börsbolagen i genomsnitt billiga eller dyra?

Fortsätt till kapitel 4 ->