Bara för jämförelsens skull tänkte jag titta på totalavkastningen från några av våra största investmentbolag under perioden 2005-01-01 - 2009-12-31. Jag utelämnar Melker Schörling eftersom man inte existerat hela perioden.
Så här ser avkastningstopplistan ut:
| Pos | Aktie | Årlig avkastning (5 år) |
| 1 | Ratos B | 28 % |
| 2 | Öresund | 15 % |
| 3 | Investor A | 13 % |
| 4 | Kinnevik | 12 % |
| 5 | Lundaluppen | 10 % |
| - | SIX RX | 10 % |
| 6 | Lundbergföretagen | 7 % |
| 7 | Industrivärden C | 6 % |
Vad drar man då för slutsats av detta? Inte så mycket skulle jag vilja säga! Alla har väl läst fondbolagens friskrivning "historisk avkastning är ingen garanti för framtida avkastning". Resultaten beror väldigt mycket på var man sätter tidsfönstret. Hade man flyttat det ett år bakåt i tiden tror jag att Öresund och Kinnevik hade tappat rejält.
Ratos resultat är häpnadsväckande, men kan man upprepa det? Det beror otroligt mycket på ledningen, mer än jag skulle önska. Jag menar att Öresund i dagsläget är relativt högt värderat. Investor har som synes klarat sig bra, kanske bättre än vad folk tror och samtidigt känns bolaget inte övervärderat idag. Det är många som slagit index under perioden, Lundbergföretagen och Industrivärden hör inte till dem. Lundbergföretagen gick in i perioden med en ganska hög värdering. Industrivärden gjorde sitt Volvo-köp som sänkte ner dem i källaren men har efter periodens utgång gått lite bättre.
Jag tror och menar att man i varje ögonblick måste värdera innehaven i bolagen för att förstå potentialen. Denna metod är konservativ och fungerar bäst i de bolag som har lite mer statiska innehav. Det är kanske priset man betalar för att vara en defensiv investerare, man missar vissa chanser men kammar hem lite långsammare och förhoppningsvis stadigare vinster.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.