onsdag 8 februari 2017

Bokslutskommuniké Handelsbanken

Anders Bouvin, ny VD på Handelsbanken, gjorde två generalmisstag i dagens rapport:
  1. Han lyfte inte upp alla engångsintäkter, 624 miljoner låg där "for the taking", Visaförsäljningen*) lyckades Swedbank redovisa fullt ut medan Handelsbanken lät pengarna gömma sig i totalresultatet ett kvartal till
  2. Han slopade extrautdelningen och sänkte därmed utdelningen från 6 till 5 kronor
Tillsammans med en stor kreditförlust så kostade detta honom väldigt negativa rubriker idag. Bortsett från dessa aktiva och konservativa val ser jag denna enskilda rapport som klart bättre än Swedbanks dito, där Handelsbanken uppvisade bättre tillväxt i räntenetto, samma tillväxt i provisionsnetto, mindre kostnadsökningar och mindre kreditförlustökningar.

Handelsbanken råkade ut för en rejäl smäll i kvartalet med en kreditförlust på 400 miljoner gällande ett enskilt engagemang i Danmark. Nordea och Swedbank har visat upp liknande problem tidigare men Handelsbanken har i decennier haft mycket hög svansföring gällande kreditkvalitet, så detta var en näsbränna. Detta är alltså mycket ovanligt och en liten spricka i den fina fasaden.

Valutaförsvagningen i Storbritannien är också något som sticker ut och har på egen hand gjort att den tidigare tillväxtregionen nu backar lite. I lokal valuta har man dock en fortsatt god tillväxt.

När det gäller utdelningen tycker jag att snart sagt alla bolag ökar sin utdelning oavsett vad som händer med vinsten nuförtiden. SHB står eventuellt inför en justering av sina låga riskvikter och även om bolaget är välkapitaliserat är det klokt att bygga eget kapital fram till det är utrett hur riskvikterna kommer att bli.

Om man lyfter perspektivet lite och tittar på hela året så kan det vara intressant att jämföra alla fyra storbanker som nu rapporterat:

Handels-bankenNordea
(lokal valuta)
SE-BankenSwedbank
Räntenetto
+1%
-3%
-1%
+3%
Provisionsnetto
-2%
+1%
-9%
+1%
Totala intäkter
+1%
-1%
-3%
+5%
Kostnader
+1%
-2%
0%
+1%
K/I-tal
45%
50%
50%
42%
Kreditförlustnivå
0,09%
0,15%
0,07%
0,09%
Kärnprimär-kapitalrelation
25%
18%
19%
25%
Räntabilitet
13,1%
11,5%
11,3%
14,2%
P/E
15,4x
12,2x
14,4x
14,5x

Samtliga siffror ovan inkluderar justeringar för engångsintäkter och -kostnader för att få så jämförbara siffror som möjligt. Nordeas siffror var betydligt svagare i SEK.

Om man tittar på de översta fyra raderna i tabellen är min slutsats att det händer nästan ingenting i bankbranschen idag. Det är låga ensiffriga procenttal överallt, nästintill inom felmarginalen. SEB:s fall i provisionsnetto (-9 %) sticker ut. Jag har länge tänkt mig att SEB är den stora förloraren på fintech och nischbanker som i huvudsakligen angriper provisionsnettot. SEB har en betydligt större andel provisionsnetto än alla andra banker.

Nordea sticker ut när det gäller kreditförlusterna och har gjort det i flera år, framförallt efter problem i Danmark och Norge. De övriga ligger ganska samlat.

När det gäller kapitalisering, kostnadsnivå (K/I) och räntabilitet ligger bankerna i två skikt: högt kapitaliserade och höglönsamma Handelsbanken och Swedbank, och de lite sämre presterande SEB och Nordea.

Om jag skulle utse en stjärna i församlingen år 2016 är vinnaren Swedbank och med dagens värderingar framstår den som mest köpvärd. Tänker man i decennier istället för år är SHB ohotade så jag är nöjd med mitt innehav.

Alla väntar nu på vad som ska driva nästa steg i bankerna. Om man bortser från tillväxt som vore det mest intressanta, så är det väl räntan alla väntar på. Högre räntor skulle kunna leda till större spreadar och större lönsamhet, men samtidigt lär det snabbt leda till högre kreditförluster. När kreditförlusterna stiger har de 30 senaste åren vittnat om att Handelsbanken är den relativa vinnaren. Bloggosfärens makrokommentator Gottodix skrev bra om detta idag, läs gärna det.


*) Visa Inc. köpte ut Visa Europe i andra kvartalet vilket skapade engångsintäkter i samtliga svenska banker, ca 700 MSEK i SHB, 2 100 MSEK i Swedbank, 600 MSEK i SEB och 200 MSEK i Nordea. Alla utom Handelsbanken har tagit upp dessa engångsintäkter i resultaträkningen...

måndag 6 februari 2017

Handelsbanken-flipp

Idag var det dags igen att byta Handelsbanken-aktier. Jag sålde Handelsbanken B för 137 kronor och köpte Handelsbanken A för 135,30 kronor per aktie. Därigenom slutade jag dagen med ungefär samma kassa men lite fler Handelsbankenaktier och framtida utdelningar än jag inledde den med.

Tyvärr är mitt Handelsbankeninnehav till stora delar gammalt och ligger i depåer där skatten vid försäljning skulle bli skyhög, alltså kan jag bara flippa en ganska liten del av innehavet. B-aktien är dock ändå så illikvid att jag flyttar aktiekursen något varje gång jag gör detta. Denna gång gick en ganska stor del av vinsten till Avanza i form av courtage, men om jag byter tillbaka till B-aktier får jag låta differensen i värdering vara lite större. Jag skriver "om" för det är ju ingen naturlag att A- och B-aktierna ska fortsätta växla i prisnivå.

A-aktien bör enligt all logik vara marginellt högre värderad än B, aktien har högre rösträtt och är mer likvid.

Senast jag gjorde det omvända bytet var den 11 november 2016 och innan dess bytte jag från B till A i januari 2016. Intressant att detta växlande fortsätter.

Så här ser den aktuella portföljen ut efter köpet:

Bolag
Andel
Handelsbanken
20 %
Hennes & Mauritz
12 %
Illikvida aktier
12 %
Deere & Co
9 %
SAS Pref
7 %
Industrivärden
7 %
Castellum
6 %
Investor
6 %
AP Møller-Mærsk
5 %
Wal-Mart Stores
5 %
Novo Nordisk
5 %
Sampo
5 %

söndag 5 februari 2017

Investors innehav i Mölnlycke

I gårdagens uppdaterade analys av Investor valde jag att använda Investors egen substansvärdering av dotterbolaget Mölnlycke vilket var den punkt i inlägget som väckt mest protester. Jag fick några kommentarer som "det är värt 40 miljarder" till lite mer offensiva "där finns övervärden på 40 miljarder". Då det sistnämnda skulle innebära 50 kronor per aktie valde jag att räkna lite på det.

När det gäller Investors noterade innehav använder jag en klassisk P/E-värdering. Detta är möjligt eftersom bolagen på alla sätt drivs som självständiga bolag ansvariga för sin egen finansiering och kapitalisering. Att räkna P/E på dotterbolag är betydligt vanskligare då de kan vara väldigt högt skuldsatta. En börsnotering innebär ofta att man tar in kapital för att göra balansräkningen stabilare.

Mölnlyckes balansräkning har en soliditet på 19 procent (31 december 2015) vilket inte imponerar. Men med väldigt stabila intäkter är det inte helt omöjligt att ha en sådan kapitalisering. Amerikanska Kimberley-Clark har enligt Google Finance en betydligt lägre soliditet.

Investors rapporter redovisar EBITA för Mölnlycke vilket är den utgångspunkt jag tänkte ta. EBITA är alltså Earnings (resultat) Before Interest (räntenetto), Taxes and Amortization (av- och nedskrivning av immateriella anläggningstillgångar). Amortization verkar vara blygsam inom själva rörelsen och när det skett (2015) så har man ändå räknat med det i EBITA märkligt nog. Jag väljer att bortse från den posten helt.

Per den 31 december 2015 hade Mölnlycke en nettoskuld på 909 miljoner euro (enligt Investors bokslutskommuniké) och i senaste årsredovisningen nämndes en ränta på 1,75 % vilken jag tänkte använda i brist på annan information. Då skulle en hög-median-låg-värdering av Mölnlycke se ut så här:

HögMedianLåg
EBITA (MEUR)
392
337
322
Räntekostnad (MEUR)
-16
-16
-16
Skatt (22%)
-83
-71
-67
Resultat (MSEK)
2.773
2.640
2.257
Investors andel
2.745
2.614
2.234
Investors VPA
3,41 kr
3,16 kr
2,91 kr
Pris vid P/E 15
51 kr
47 kr
44 kr

Om man jämför detta med tabellen över de noterade innehaven i förra inlägget ser man att Mölnlyckes bidrag till Investor är i samma storleksordning som ABB och Atlas Copco.

Om man jämför med bolagets egen värdering (28 kr) av innehavet visar det sig att kommentatorerna hade rätt, här finns ett tydligt övervärde som är för stort för att bortse ifrån, uppemot 20 miljarder kronor (Riskminimerarens "det är värt 40 miljarder" visade sig vara ganska mitt i prick om man räknar på högsta historiska vinst). Några lärdomar:
  • Den förenklade beräkningen i förra inlägget gav en försiktig värdering, vilket är bra och skapar säkerhetsmarginal
  • Om man är gör det för lätt för sig kan man ibland missa investeringstillfällen
Om man justerar värderingstabellen från förra inlägget med denna information får man istället följande tabell:

KomponentHögMedelLåg
Noterade exkl Sobi
266 kr
230 kr
179 kr
Sobi
15 kr
11 kr
8 kr
Mölnlycke
51 kr
47 kr
44 kr
Övriga onoterade
62 kr
47 kr
31 kr
Nettoskuld
-22 kr
-22 kr
-22 kr
Summa
372 kr
313 kr
239 kr

Helt klart gjorde jag en missbedömning i förra inlägget, det var värt att räkna på Mölnlycke. Då väcks ju direkt frågan: finns det fler övervärden att hämta?

Dessa "dolda" värden uppstår endast i Investors onoterade innehav som inte är finansiella. EQT omvärderas varje år till exempel. De bolag som över tid kan skapa värden som inte syns i Investors egen substansberäkning är alltså Laborie (helt nytt), Aleris, Permobil, BraunAbility, Vectura, Grand Hotel och 3. Frånsett Laborie står dessa för 24 kronor per Investoraktie och är för mig inte värda att räkna på. Laborie är så nytt att det knappast skapats några stora övervärden redan.

Jag justerar med andra ord min bevakningslista för andra gången denna helg, nu med ett motiverat pris på 313 kronor.

lördag 4 februari 2017

Uppdatering Investor

I en av bloggens första analyser för nästan sju år sedan tittade jag på familjen Wallenbergs maktbolag Investor. På den tiden ansågs bolaget ineffektivt eftersom det var ett maktbolag och familjen förmodades ta större hänsyn till sina egna maktambitioner än att maximera avkastningen i bolaget.

"[...] nye VDn Börje Ekholm går från klarhet till klarhet och är duktig på att kommunicera (även om han har lite väl mycket Buffett-komplex)." skrev jag då och Börjes inträde i rampljuset innebar inte bara ett effektivare Investor utan även en snabb omsvängning av bolagets image. Ett par år senare började Spiltan Fonder sin investmentbolagsfond baserad på det enkla faktum att investmentbolag historiskt avkastat bra, att man är lite dopade av substansrabatt och belåning har inte avskräckt någon. Häromdagen såg jag även Henrik Mitelman twittra om hur mycket pengar familjen Wallenberg skänkt till forskning de senaste åren.

Attityden till familjen Wallenberg och synen på Investor har alltså radikalt ändrats de senaste sju åren. Detta avspeglas även i substansrabatten som numera ofta ligger i intervallet 10-15 procent istället för 30-35 procent som det ofta var då.

Börje stuvade även om bolaget genom att öka inslaget av onoterade innehav samt ett minskat inslag av riskkapitalverksamhet. Detta har hans efterträdare Johan Forssell drivit vidare och överlag verkar Johan vara en person med liknande värderingar som Börje Ekholm, numera vd på Ericsson alltså.

En jämförelse av portföljen för sju år sedan och idag visar att merparten av innehaven finns kvar, men några har tillkommit, främst Sobi, Wärtsilä och Nasdaq. De onoterade innehaven har flyttats till dotterkoncernen "Patricia Industries".

Denna dotterkoncern har nu fått en egen hemsida, den har en egen styrelse och en egen ledning. Hemsidan visar stolt upp 26 ansikten med olika grad av skönhet. Detta är för mig en varningssignal, behövs verkligen två separata organisationer ovanpå de operativa innehaven, behövs dubbla styrelser och dubbla ledningsgrupper? En jämförelse med Berkshire Hathaway blir inte så smickrande. Förvaltningskostnaderna är på intet sätt alarmerande i Investor men jag tycker det är en kulturfråga.

Jag har gått igenom innehaven och deras bokslut för att titta på "lookthrough earnings", en term som (mig veterligen) Buffett myntade i sitt Berkshire Hathaway där han summerade alla sina bolag som om de vore ett enda och tittade på intjäningsförmågan. Jag ser det som ett rimligt sätt att värdera investmentbolag. Den främsta utmaningen är eventuella förlustbringande innehav som enligt det sättet att se på verksamheten bidrar negativt till koncernens värde - något de sällan gör.

BolagSenaste bokslutKapitalandelVPA HögVPA MedVPA Låg
Atlas Copco
2016
16,9 %
3,04 kr
2,68 kr
2,58 kr
SEB
2016
20,8 %
5,21 kr
4,89 kr
4,63 kr
ABB
2015
10 5 %
3,34 kr
3,11 kr
2,32 kr
AstraZeneca
2016
4,1 %
1,64 kr
1,32 kr
0,58 kr
Ericsson
2016
5,9 %
1,05 kr
0,86 kr
0,15 kr
Electrolux
2016
15,5 %
0,91 kr
0,45 kr
0,32 kr
Wärtsilä
2016
17,7 %
0,98 kr
0,78 kr
0,77 kr
Saab
2015
30,0 %
0,55 kr
0,46 kr
0,29 kr
Sobi
2015
39,6 %
0,00 kr
0,00 kr
0,00 kr
Nasdaq
2016
11,7 %
0,57 kr
0,55 kr
0,14 kr
Husqvarna
2016
16,8 %
0,41 kr
0,20 kr
0,18 kr
Summa


17,70 kr
15,31 kr
11,95 kr

Tabellen visar de noterade innehaven och hur stor Investors andel av deras vinst per Investoraktie är. Hög är det högsta resultatet de senaste tre åren, låg är det lägsta och med är medianen. Tyvärr har inte alla bolagen hunnit släppa sina bokslut för 2016 så för några av innehaven har jag fått räkna med åren 2013-2015 istället.

Vinsten per Investoraktie från de noterade kärninvesteringarna blir alltså 11,95-17,70 kronor beroende på hur offensiv man vill vara i sin värdering. Om jag schablonmässigt väljer en rimlig P/E på 15 för dessa bakåtblickande vinster skulle alltså denna del av portföljen motivera en substans i Investor på 179-266 kronor. Värderingen per aktie enligt Investors bokslutskommuniké är 325 kronor, multiplarna på större industriföretag är idag offensiva enligt mitt sätt att se det.

Det substansvärde Investor själva uppger för övriga innehav är 18 kronor för EQT och 72 kronor för Patricia Industries (varav 28 kronor är Mölnlycke). Till detta lägger jag 15 kronor för Sobi, vinstvärderingen ovan ger ju en nollvärdering av Sobi vilket är alldeles för negativt.

Det kan egentligen vara motiverat att räkna även på Mölnlycke men bolaget är "private equity"-kapitaliserat och Investor redovisar bara EBITA och andra inkompletta nyckeltal då bolaget inte drivs som ett självständigt bolag när det gäller kapitaliseringen. Därmed blir min P/E-analys svår att göra och jag väljer att förenkla och istället behandla Mölnlycke som alla andra onoterade innehav (not: detta visade sig vara lite väl förenklat och jag gjorde en uppdatering i detta inlägg).

Totalt ger detta en värdering av dessa innehav på 105 kronor. Jag anser att det är högt att räkna på 100 % värde. För sju år sedan räknade jag med 50 % rabatt på alla onoterade innehav och det kan få vara den låga värderingen, 52 kronor. Medel däremellan, 75 % kan får vara medelvärdet, 79 kronor.

Sammantaget kan då substansen i Investor då värderas enligt nedan:

KomponentHögMedelLåg
Noterade innehav
266 kr
230 kr
179 kr
Onoterade innehav plus Sobi
105 kr
79 kr
52 kr
Nettoskuld
-22 kr
-22 kr
-22 kr
Summa
349 kr
286 kr
210 kr

Om man kombinerar de bästa resultaten historiskt och adderar de bokförda värden Investor har på sina bolag motiverar detta alltså ett pris på Investoraktien på 349 kronor. Detta tycker jag inte erbjuder en tillräcklig säkerhetsmarginal utan väljer att använda "medel"-nivån för min bevakningslista (förklaring). Kan man få tag i aktien till "låg"-värderingen får Investor ses som ett fynd, men det lär inte hända förrän nästa börskrasch.

Investoraktien står idag i 347 kronor och är alltså för högt värderad enligt mitt sätt att se på saken. Detta beror huvudsakligen på att svenska industriföretag, inklusive Investors största innehav, är prissatta för kraftiga vinstuppgångar de kommande åren. En annan komponent är att substansrabatten är låg i ett historiskt perspektiv. Investor kan säkert vara en bra placering på lång sikt men de kommande åren räknar jag inte med några underverk från detta innehav. Jag behåller mina aktier men kommer sannolikt inte att öka på länge.

tisdag 31 januari 2017

Rapport från H&M

Jag tycker jag följer de mest sansade och balanserade bloggarna i branschen (listade i högerkolumnen) men ändå kunde jag för en vecka sedan se en rad väldigt svarta rubriker om H&M, för att idag se rubriker som mer liknar jubelrop. Det säger något om hur stressat läget är bland H&M:s ägare och det avspeglas till viss del av vd-orden i dagens rapport.

En sak som framstår som lite tydligare än vanligt är att Perssons läser tidningarna. Tidigare har jag ibland fått känslan att jag är inbjuden med vänsterhanden i en familjeangelägenhet (och jag har varit väldigt glad för att fått den chansen!), men idag tycker jag Karl-Johan Persson svarar upp väldigt tydligt mot de tvivel man kunnat läsa om på sistone. Många kort hålls fortfarande nära kroppen, men de angelägna frågorna besvaras åtminstone med något slags avsiktsförklaringar.

För att komma tillbaka lite till vad jag skrev om för någon vecka sedan så upprepade vd att branschen är tuff och att man tvingats till många reor. Han lyckades även, i diskussionen om omnikanalhandel, nämna några av de viktigaste funktioner och fördelar som kan uppnås när man kombinerar onlineförsäljning med butiksförsäljning.

Som för att cementera detta justerades även det lite märkliga gamla tillväxtmålet med 10-15 procent fler butiker till att istället vara 10-15 procent högre omsättning. Med tanke på de senaste årens utveckling är detta offensivt och kräver krafttag på onlinesidan och sannolikt även ökande försäljning i jämförbara butiker, något man inte varit nära i år.

Om vi ska leta oss in i rapporten och siffrorna så var det fjärde kvartalet, isolerat, ett halvdant kvartal sett med mina ögon: en sjuprocentig försäljningsökning sipprade ner till sista raden och blev en sjuprocentig resultatökning. Läser man siffrorna däremellan upptäcker man dock att halva vinstökningen var en skatteeffekt som blev lite extra gynnsam i år, H&M brukar nämligen schablonmässigt boka 23,5 % bolagsskatt Q1-Q3 vilket i år var lite för högt och krävde en justering nu i sista kvartalet.

Helåret kan däremot knappast ses som en succé där stora kostnadsökningar gjort att en rimlig försäljningsökning på 7 procent landat i en fallande vinst, 11,26 kronor per aktie jämfört med 12,63 kronor förra året.

En titt på kassaflödet visar att koncernen återigen planerar dela ut mer än årets kassaflöde. För att lätta på bördan och slippa ta kortfristiga lån löser man detta genom att senarelägga halva utdelningen.

För en ägare som inser tidsvärdet av pengar är detta en sänkning av årets utdelning. Inte förvånansvärt, mer förvånansvärt är att en del ser det som positivt. För min del kunde man valt att sänka utdelningen, det hade säkert öppnat upp en köpmöjlighet i aktien...

En positiv bieffekt av senaste tidens upprörda känslor att det inspirerat till många bra artiklar i ämnet, här är ett par jag inte länkat till tidigare:
För att summera detta blogginlägg anser jag att dödsrunorna förra veckan var prematura, men detsamma gäller dagens lättnadsrally. Jag tror vi hinner få ytterligare några besvikelser innan H&M till slut får den fart på försäljning och lönsamhet jag ser framför mig.