tisdag 8 januari 2019

Likviditet

Likviditet är en intressant aspekt av en investeringsverksamhet som erbjuder både möjligheter och risker, precis som volatilitet, och i detta inlägg tänkte jag diskutera vad olika nivåer av likviditet innebär för dig som investerare. För vissa instrument finns garanterad likviditet (fonder t.ex.), för andra kan likviditeten vara mycket låg och väldigt varierande (derivat för de som minns HQ Bank).

Här tänkte jag dock tala om aktier och jag delar in dem i tre nivåer av likviditet, med de fantasifulla namnen hög, medel och låg. Vad som är hög likviditet varierar med ditt kapital och storleken på dina positioner. Om du rör dig med hundratals miljoner i varje innehav så finns hög likviditet bara bland de absolut största och mest omsatta bolagen, om du har tiotusen kronor att investera är likviditeten hög på alla börsens listor och mer därtill.

Likviditet, att kunna köpa tillgången eller att kunna omsätta den till kontanter

Hög likviditet

Här talar jag om aktier där du kan köpa en hel position eller sälja hela ditt innehav på någon enstaka handelsdag. Hög likviditet är oerhört bekvämt och kan spara en del courtage, men kommer definitivt med ett högt pris, i synnerhet i hausse när i princip alla likvida bolag trycks upp i värde.

Värdet av hög likviditet kommer främst fram i baisse dock. När likviditeten dalar på många håll kan en höglikvid del av portföljen fungera som ett bankkonto, enkelt att komma ur för att snabbt slå till på annat håll eller för att hoppa ur marknaden helt om man är lagd åt det hållet.

Volatilitet och en hög likviditet är en bra kombination för en kall investerare och ligger till grund för Mr. Market-berättelsen i The Intelligent Investor. Med en egen och korrekt syn på vad ett bolag är värt kan en hög volatilitet i en likvid aktie innebära många möjligheter att både köpa och sälja till under- respektive överpris.

Medellikviditet

Med medelhög likviditet menar jag innehav där du kan komma i och ur ett innehav på någon vecka upp till en månad. När du möter denna nivån av aktier kommer du att märka att likviditeten varierar ganska kraftigt. Runt rapporter, större bolagsnyheter eller vid börsoptimism går det snabbare, annars kan det vara riktigt långsamt. Återigen, detta kan vara ganska stora bolag om din portfölj har vuxit till sig.

När likviditeten är medelhög för dig är den sannolikt ganska låg för de flesta institutionella investerare vilket innebär att detta är ett attraktivt område för att hitta felprissatta aktier. Det är betydligt färre jägare kring varje villebråd. Detta slår både upp och ner beroende på hur huvudägare agerar och hur marknaden uppfattar bolaget. Många duktiga investerare utnyttjar detta till sin fördel och jagar primärt i dessa jaktmarker.

Priset för medellikviditet kommer i baisse när det plötsligt kan vara mycket svårt att komma ur sitt innehav. För ett fantastiskt bolag man tänkt äga länge är detta inget problem i sig, men i baisse, liksom i hausse, dyker det ibland upp ännu bättre lägen och då kan en svagare likviditet innebära ett hinder och skapa alternativkostnader.

Att hantera volatilitet i en lite lägre likviditet kan vara jobbigt för en investerare, innehavens värdering på börsen gungar upp och ner utan möjlighet att agera på svängningarna, i synnerhet om hela portföljen är av lite lägre likviditet och det saknas kassa. Tittar man på investerare som arbetar mer med aktier av lite lägre likviditet så ser man därför ofta att de håller en viss kassa i nästan alla väder.

Låg likviditet

Här talar jag om aktier där det kan ta flera månader eller till och med år att köpa eller sälja den mängd du vill ha. Om du ger dig ut på väldigt små listor så finns det en del bolag, inte alla, som handlas extremt sällan. Här påminner ägandet mer om onoterade bolag. Att vara minoritetsägare utan inflytande i denna typ av bolag är litegrann som att gifta sig med en extremt dominant partner, du får hänga med så gott det går och att komma ur kan vara väldigt jobbigt. Är det rätt partner så kan det såklart vara riktigt bra ändå.

För aktier och bolag av denna sort behöver du göra en väldigt djup analys och närapå en due diligence för innehaven. Här kommer du att vara med länge och för att ta en riktigt stor position bör du nästan sikta på att få ett inflytande, det kan vara att lära känna ledningen eller att till och med komma in i styrelse, valberedning eller liknande.

Jag själv värderar likviditet på börsen ganska högt och merparten av min portfölj erbjuder hög likviditet enligt definitionen ovan. Den del som jag kallar "illikvida aktier" är av medelhög likviditet och det är bara ett innehav som vuxit sig så stort att det idag gränsar till låg likviditet.

I gengäld har jag onoterade innehav utanför portföljen där jag dock, i samtliga fall, har något mått av inflytande som jag tycker står i proportion till innehavets risk och storlek.

Hur ser likviditetsmixen ut i din portfölj?

tisdag 1 januari 2019

Portföljbokslut 2018

På många sätt var 2018 det mest spännande året sedan millennieskiftet för mig. Heltidsjobb har bytts mot friare arbetstider och arbetsformer och ett av arbetslivet givet socialt sammanhang har bytts mot något annat.

För börsinvesterandet och bloggandet har utvecklingen däremot varit den motsatta. Lundaluppens portfölj har sällan varit så statisk som 2018, men statisk behöver inte betyda underpresterande. När vi nu passerar ännu en av livets checkpoints, som ett årsskifte är, har portföljen via mycket tur tagit ännu ett litet steg från den gråa indexutvecklingen.

Detta är det fjortonde året jag mäter och för elfte gången blir totalavkastningen bättre än SIX30RX, +0,4 procent att jämföra med index -7,0 procent. 

År
Lundaluppen
SIX30RX
Differens
Kommentar
2005
67,8 %
33,2 %
34,6 %
Saknar dok. -2004
2006
21,6 %
22,8 %
-1,2 %

2007
-19,6 %
-3,0 %
-16,6 %

2008
-26,0 %
-36,3 %
10,3 %
Skrev investeringskriterierna
2009
52,1 %
49,4 %
2,7 %

26,2 %
24,9 %
1,3 %
Startade bloggen
-4,7 %
-11,6 %
6,9 %

22,5 %
16,4 %
6,1 %

35,6 %
25,5 %
10,1 %

16,6 %
14,0 %
2,6 %
Bloggen pausades (okt)
1,9 %
2,2 %
-0,3 %

19,5 %
9,4 %
10,1 %
Bloggen återupptogs (okt)
12,3 %
7,7 %
4,6 %

2018
0,4 %
-7,0 %
7,4 %
Slutade heltidsjobba
Ack
490 %
211 %
280 %

Snitt
13,5 %
8,4 %
5,1 %


Tidigare år har det varit väldigt enkelt att spegla min portfölj då den varit helt öppen men under 2018 har den illikvida innehaven fortsatt växa och gör det svårare att imitera min avkastning. De illikvida innehaven har precis som 2017 totalavkastat mer än portföljen som helhet, dock väsentligt mindre än förra året och avkastningen har stannat vid +7 %. Utan dem hade portföljen landat under noll för året, men fortfarande bättre än index.

Livet och tiden är kontinuerliga, åren är godtyckliga diskretiseringar av det förloppet, och det finns många, inte minst värdeinvesterare, som utmanar uppdelningen och bruket att göra årsavslut. Jag håller med, ett år är inte jätteintressant och ett plus den 31 december kan vara borta den 22 februari. Men det viktiga är att mäta mot någon måttstock och att göra det med regelbundna intervaller. Annars kan ett självbedrägeri ("men intrinsic value har ju ökat") pågå ostört väldigt länge.

Att utvärdera år för år är slagigt, med min strategi är det en rimligare målsättning att försöka slå index varje femårsperiod, något som redovisas nedan.

Period
Lundaluppen
SIX30RX
Differens
2005-2009
13,1 %
8,6 %
4,5 %
2006-2010
6,8 %
7,2 %
-0,4 %
2007-2011
1,7 %
0,4 %
1,3 %
2008-2012
10,6 %
4,1 %
6,5 %
2009-2013
24,9 %
19,2 %
5,7 %
2010-2014
18,4 %
12,9 %
5,5 %
2011-2015
13,5 %
8,5 %
5,0 %
2012-2016
18,7 %
13,2 %
5,5 %
2013-2017
16,7 %
11,5 %
5,2 %
2014-2018
9,8 %
5,0 %
4,9 %

Jag behåller ett betryggande avstånd gentemot index, vilket i grund och botten är vad som motiverar mig att fortsätta investera manuellt istället för att låta en indexfond ta hand om mina pengar. Att söka upp och bevaka en duktig aktiv förvaltare har aldrig känts aktuellt, i så fall ligger det närmare till hands att jag väljer ut en portfölj av investmentbolag. Här nedan är dumpar från mina båda Avanzakonton:

Det stora kontot
Det lilla kontot
Som synes ligger det stora kontot nära noll och det lilla på -5 %, hur kan detta bli +0,4%? Det beror på att jag under perioder haft kontanter som legat utanför Avanza-depåerna. Detta har dämpat några kraftiga nergångar i kontona under hösten. Sharpekvoten som jag brukar rapportera har rasat ihop under året till 0,04 för det stora kontot och -0,37 för det lilla.

Portföljen per den 31 december 2018 ser ut så här:
Portföljsammansättning vid årsslutet, klicka för att förstora

Årets enda egentliga investeringsbeslut var ett negativt sådant, när jag i januari valde att sälja Hennes & Mauritz, ett företag som funnits i portföljen sedan bloggens start. Jag tyckte mig se rätt initiativ från ledningen och en logik i den allt större kapitalbindningen, men till slut var det uppenbart att den vändning jag väntade på skulle dröja långt längre än jag trott.

Jag gjorde ett misstag i att gå i svaromål och "försvara H&M" vilket triggade min egen tävlingslusta och fick mig att borra ner hälarna i H&M-caset. Detta var kanske det tydligaste exemplet i min bloggkarriär när det varit skadligt att vara publik med ett innehav. Om jag inte haft bloggen hade jag sannolikt varit snabbare med att ompröva mitt innehav.

Utöver H&M-försäljningen var det mest spännande kanske att jag lyckades byta fram och tillbaka mellan Handelsbanken A och B inte mindre än tre gånger (här, här och här) under året. Detta gjorde att totalavkastningen för mig i SHB blev några procentenheter bättre än om jag varit passiv.

Annars var detta första gången sedan 2008 som kapitalet i portföljen krympte, denna gång berodde det dock på nettoförsäljning och inte ett prisfall på innehaven. Jag har i allt större utsträckning hittat investeringsmöjligheter i illikvida innehav och helt utanför börsen i onoterade innehav. Detta kan med fog tolkas som att jag tycker börsen blivit allt dyrare jämfört med inneboende värde. Kanske har vi påbörjat en korrektion som förändrar detta nästa år, kanske inte.

När jag la de operativa skorna på hyllan föreställde jag mig att mitt intresse för börsen skulle öka och att bloggen skulle vara full av nya analyser mot slutet av året. Så blev det inte alls. Kanske berodde det på bristen på intressanta objekt inom synhåll, kanske på att börsinvesterandet var roligare som hobby i stulna stunder än vad det är på heltid.

Jag ser fram emot 2019, ett år som kommer innebära mer arbete än 2018 men fortsatt väldigt mycket på mina egna villkor. Blicken kommer sannolikt fortsätta vara mer åt det onoterade och illikvida, men vem vet, om börserna fortsätter falla kanske jag ser till att frigöra kapital i rörelserna för att investera på börsen. Då lär aktiviteten på Lundaluppen-bloggen stiga igen. Till dess önskar jag er ett gott nytt år!

söndag 23 december 2018

Jul i Lund

Snön var både efterlängtad och välkommen när den nådde Lund i morse. Jag började dagen med en varm kopp kaffe och kände julandan falla på mig. Tanke blev till handling och jag halkade åter ut på Lunds cykelvägar och körde mot färdriktning och rött ljus, som sig bör i bildningens hufvudstad.

Jag började med min vanliga runda och stötte på några vänner från förr, som återkommande läsare fick lära känna för två år sedan.

Först ut på rundan var återigen Fri Vid Nitton, eller Fullständigt Fri som han kallar sig numera. Han nådde sitt mål och blev helt fri vid nittonårsdagen. Husvagnen står kvar på mammas garageuppfart i Genarp. Husvagnen är tom sånär som på en bärbar dator FF fått från pappa. På den har han nu skrivit två böcker som han valt att inte ge ut, han är ju fullständigt fri, men en dag ska hans hemligheter avslöjas.

Hela hans gärning ska då komma fram: böngryterecepten, avgångsbetygen från gymnasiet, hur han sparade 97 % genom att bo hos mamma. Jag passade förresten på att fråga mamma hur det går på tjejfronten. Jag tänker inte återge den blick jag fick, det fanns ingen julstämning där.

Utdelningsfantasten Dividanna har haft ett antal bra år och fortsatt sin outtröttliga jakt efter utdelning. Idag finns det ingen dag på året som inte innebär någon utdelning. För att lösa lördagar och söndagar öppnade hon en fond tillsammans med sin pappa där hon betalar in en gång i månaden varefter pappa delar ut pengarna varje dag.

Dividanna har nu startat ett bolag där hon ger ut utdelningskalendrar där namnsdagarna ersatts med de två bolag som ger högst direktavkastning just denna dag. Det står fortfarande "Pater Noster-fonden" på alla lördagar och söndagar, men hoppet står till fjärran länder, religioner och subkulturer för att täppa igen dessa luckor.

Det blev snabbt mörkt idag och glöggen jag fick hos Dividanna gjorde sig påmind, varför jag olyckligt hamnade lite vilse i de dunklare kvarteren på Norra Fäladen. Men investerare finns överallt efter tio års hausse och jag mötte den hårt rappande och avkastande 50 Percent. Hon uppvisade ett extremt kunnande om marknaden och har länge haft en hög avkastning, men det riktiga uppsvinget kom inte förrän hon upptäckte Twitter. Där byggde hon sig ett välförtjänt rykte och fick snabbt ett följe.

Genom att vandra neråt i börslistorna och uppåt i följarantal fick hon snart allt mer avkastning på sina investeringar. Hur mycket är en hemlighet men "namnet är en ledtråd" skrattar hon.

Efter vi sagt adjö hittade jag en cykelhandlare som monterade på ett par stödhjul varpå jag kunde cykla hem utan att portföljen tog alltför mycket stryk. Jag hann reflektera lite över att alla mina gamla vänner mådde väldigt bra och de kunde med julens anda skaka av sig den oro vi sett på marknaden på sistone.
Granen på Stortorget, bildkälla: Lunds kommun
 En sista sak bara innan jag återgår till glöggen. God Jul från Lund!

(gamla julsagor finner du här och här)

tisdag 11 december 2018

Stiftelser, framtidens ägandeform?

För någon vecka sedan skrev Gerhard Bley, vd på stiftelseägda Kavli, en insändare i Svenska Dagbladet med budskapet att stiftelseformen är nyckeln för att ge företag en ny roll i samhället.

Bley pekade framförallt på att många bolag kämpar med att motivera sina medarbetare. En nyckel för att få bukt med detta problem är enligt honom att finna associationsformer som snarare strävar efter en bättre värld än att optimera resultat varje kvartal.

En stiftelse är en juridisk person utan ägare vars syfte och mål bestäms i ett stiftelseförordnande. Förordnandet skapas vid stiftelsens stiftande och är därefter väldigt trögrörligt. Det finns lite olika sorters stiftelser, men oftast ska de donera till olika välgörande ändamål eller försörja någon grupp, en släkt, ett företags pensionärer m.fl. Stiftelsen förvaltas av en styrelse som enligt olika regler tillsätter sig själv, under tillsyn av länsstyrelsen.

Att Bley är positiv till stiftelseformen är ingen överraskning och han är i sitt inlägg naturligtvis stolt över Kavli, det vore ju närmast tjänstefel av honom att inte lyfta Kavli till skyarna. Att han sällar sig till kören som klankar ner på den onda, kortsiktiga kvartalskapitalismen ser jag som ett rätt billigt knep att vinna poäng för sitt företag.

Jag har ingen personlig erfarenhet av att arbeta i stiftelser men har några invändningar mot formen som helhet:
  1. Alla talar om en snabbrörlig värld där organisationer måste anpassa sig mot nya förändringar och konkurrens. Hur rimmar detta med att ha en huvudman som styrs av ett dokument som kan vara 30-50 år gammalt? Om förordnandet inte är väldigt öppet och genomtänkt riskerar stiftelsen bli förlegad
  2. Om stiftelseförordnandet är väldigt öppet får man en organisationsform där tjänstemannastyrelsen själva kan styra utan en ägarmotpart. Detta gör kulturen i organisationen fullständigt avgörande och riskerar leda till maktfullkomliga byråkrater och vänskapskorruption om man inte passar sig
  3. Det finns ofta ett drag av narcissism i stiftarnas ansats: "vi vet bäst, vi kan inte låta våra efterträdare agera fritt och utifrån marknadens händelser, utan nu ska vi skriva tidernas instruktion och styra upp dem för alltid med vår visdom"
Men åsikterna ovan är alltså helt teoretiska. Om man istället tittar på verkligheten är såklart existerande, fungerande stiftelser relativt framgångsrika, genom survivorship bias.

En framgångsrik stiftelses mål. Novo Nordisk-stiftelsen har rötter från 1920-talet.


Novo Nordisk A/S som är ett av mina portföljinnehav majoritetsägs av Novo Nordisk-stiftelsen som använder sin del av utdelningen för grundforskning som kommer bolaget tillgodo. Detta har varit väldigt framgångsrikt och är en otrolig ynnest för oss minoritetsägare. En majoritet av bolagets direktavkastning "skänks" i princip tillbaka till bolaget i en förädlad form och kommer oss till nytta genom framtida avkastning.

Från studenttiden minns jag å andra sidan stiftelser som gav stipendier på typ 40 kronor per termin till gudfruktiga men fattiga studentskor från Staffanstorp. Denna typ av stiftelser är felkonstruerade från början och blir oundvikligen förpassade till historiens fotnoter.

Skall man summera detta så tycker jag välgörenhetsstiftelser har ett existensberättigande, men medarbetarmotivation hanterar man genom ledarskap, inte bolagsform. Vi behöver ägare av kött och blod som är engagerade i företagen, inte statiska dokument i toppen.

onsdag 5 december 2018

Den enkla vägen till ekonomisk frihet - recension

Jag följer många bloggar inom de flesta delar av ekonomispektrat, från nationalekonomi, politik via börs och aktier till privatekonomi. Det bloggarna har gemensamt, åtminstone de jag följer lite mer aktivt, är att a) de är duktiga skribenter och b) de tillför något eget till mig som läsare.

Miljonär innan 30 (Mi30) läser jag ofta och han uppfyller både a) och b) ovan, där den unika egenskapen är hans kompromisslösa inställning till sparande. För ett tag sedan recenserade jag hans första bok, "Miljonär innan 30 och pensionär innan 40", och nu är det dags för den andra, "Den enkla vägen till ekonomisk frihet".

Bildkälla: Bokus. Klicka dig dit om du vill köpa, jag har ingen affiliate-länk ;-)
Boken består av två huvudsakliga delar. Den första delen handlar om att bli ekonomiskt fri och vad som menas med det. Den andra delen består istället av intervjuer med ett antal personer som är eller aspirerar på att bli ekonomiskt fria.

Att bli ekonomiskt fri och hur friheten definieras diskuteras flitigt på Mi30:s blogg och andra bloggar och den första delen i boken blir därför mest en repetition av vad som sagts tidigare. Texten är dock nyskriven så det finns några nya formuleringar som även höll mig alert genom ett välkänt material.

Bokens kärna och nyhetsvärde ligger snarare i intervjuerna, åtminstone för mig. För den som följer ekonomibloggar eller finanstwitter är intervjusubjekten överlag väldigt välkända. Här finns de som aspirerar på ekonomisk frihet: Sandra Bourbon (Framtidsfeministen) och Christina Engelen samt de som är fria redan: Maribel Lindberg (inredare, gift med Farbror Fri), Günther Mårder, Patrik Wahlén, Ulf Egestrand, Per H Börjesson och Maud Lindh.

Om man ska vara kritisk är subjekten kanske lite väl kända, det hade piggat upp med några outsiders. Ulf Egestrand var egentligen den ende jag inte hade någorlunda koll på tidigare. Intervjuerna är generellt välgjorda och välskrivna men överraskar inte.

Om jag ska försöka mig på några slutsatser från intervjuerna så noterade jag två saker. I gruppen "fria" arbetar hälften vidare som de alltid gjort, medan den andra hälften valt olika nivåer av pensionering. De som jobbar vidare är i positioner med hög grad av självständighet och kontroll över sin vardag, vd i lite mindre linjetunga organisationer eller styrelseordförande.

Det var också lite intressant att jämföra intervjuerna med Wahlén och Börjesson där den förre verkade lite stressad av en pressad aktiekurs medan Börjesson är lite mer avslappnad efter de senaste årens raketfärd på Paradox-bränsle.

Om jag ska summera tyckte jag att den första boken bättre fångade Mi30:s essens, men att den här boken var läsvärd. Den är allt annat än tungläst, jag läste igenom den på under två timmar, men den väcker ändå lite tankar.

Eftersom jag spenderat merparten av året som "fri" blev jag inspirerad att genomföra en egen intervju, jag intervjuade Fru Lupp, det blev inga 200 sidor:

Klicka för att förstora

Jag ska försöka få frun att läsa boken.