Värdeinvesteringens budord - 5-7

Budord 1-3 definierar värde, budord 4 knyter ihop värde och investeringar. I de följande budorden definieras investering, och här är det åter Graham som har initiativet i formuleringarna.

5. Alla dina investeringar skall föregås av en noggrann analys baserad på mätbara kriterier och konservativa antaganden om framtiden

Detta budord stammar från Security Analysis, Grahams bok från 30-talet. En otillräcklig analys sätter dig i en riskabel situation. Basen i analysen bör vara mätbara kriterier som minimerar risken att efterrationalisering uppstår. Alla investeringar innebär ett antagande om framtiden, men framtiden är per definition oviss. Att extrapolera trender kan leda till mycket dyrbara misstag, arbeta med bevisade vinstnivåer och tillgångsvärderingar och kontrollera att historisk tillväxt åtminstone kan antyda att det finns tillväxtmöjligheter framöver.

Som investerare bör du också vara ödmjuk inför marknaden. För det mesta är marknaden rationell och hjälpligt effektiv. När du köper en aktie istället för en indexfond siktar du troligen på överavkastning gentemot index. Chansen är stor att den du köper ifrån försöker göra samma sak, varför är det du som gör rätt val? Endast genom en noggrann analys kan du i vissa fall nå fram till att du med hög sannolikhet gör rätt.

6. Du skall sträva efter en rimlig avkastning från varje investering

En defensiv värdeinvesterare ska sträva efter en rimlig avkastning, inte en stor överavkastning. Det senare kan leda till överdrivet risktagande och orimliga förväntningar. Graham var mycket noga med den här punkten medan Lynch, Fisher m.fl. har en mer positiv syn till att försöka hitta de stora vinnarna.

7. Ditt kapital är ditt arbetsredskap, skydda ditt kapital i varje investering och skydda ditt kapital från dig själv genom tillräcklig diversifiering

Varje investeringsbeslut ska grundas på en analys (enligt budord 5) som visar att det investerade kapitalet är skyddat från betydande förlust. En defensiv värdeinvesterare söker en rimlig riskjusterad avkastning genom att hålla nere risken i första hand, hålla uppe avkastningen i andra hand.

Den andra delen i budordet, att skydda kapitalet från dina egna misstag genom tillräcklig diversifiering, är viktigt. Här skiljer sig värdeinvesterare genom tiderna. Vissa använder extrem diversifiering medan andra, som Fisher och Munger, tvärtom talar om koncentration och att de få goda investeringsidéer man har ska maximeras. Ingen talar dock om att inte diversifiera alls, utan frågan är vad som är tillräckligt.

Nästa del->

Recension av One Up on Wall Street

I listor av legendariska värdeinvesterare brukar Peter Lynch inta en självklar position. Hans bok "One Up on Wall Street" från 1989, skriven tillsammans med John Rothchild, nämns ofta som obligatorisk läsning för värdeinvesterare. Jag har läst boken den senaste veckan och har sovit väldigt bra...

Peter Lynch blev berömd i värdeinvesterarkretsar genom att under åren 1977-1990 förvalta fonden Fidelity Magellan och nå exceptionella resultat över denna hyggligt långa tidsperiod. Han har även skrivit "Beating the street" och "Learn to earn".

"One Up on Wall Street" är en bok i tre delar, med för mig väldigt olika läsupplevelse. Introduktionen och del 1, "Preparing to invest" var ett rejält sömnpiller för mig. Jag har inte sovit så gott på länge. Här driver Lynch en enda tes: att du som konsument har en fördel före professionella placerare därför att du, dina vänner och din familj kommer i kontakt med företag dagligen just i egenskap av kunder och konsumenter. Denna tes, som i mina ögon lite idiotförklarar hans eget skrå, blandas med värdeplacerarklyschor som att aktier inte är papperslappar eller siffror på skärmar, utan ägarandelar i verkliga företag. Det håller inte för en bra bit över 100 sidor text.

Att konsumenter skulle ha en investeringsfördel bygger också, åtminstone till en viss del, på att Lynch saknar lite perspektiv. För honom är det busenkelt att undvika företag med bra produkter men sönderbombad balansräkning, ohederlig ledning och andra fundamentala svagheter. För gemene man är denna del av analysen betydligt svårare. Han har en poäng i att man ska undersöka företag ur ett kundperspektiv, men att säga till alla att de har en fördel mot professionella investerare därför att de gillar att handla på ICA (och därför ska köpa Hakon?!?!) är inte speciellt hjälpsamt.

I del 2 "Picking winners" byter boken skepnad. Helt plötsligt minskar mängden klyschor och one-liners. Lynch börjar istället diskutera sitt sätt att klassificera investeringar och även sina investeringskriterier. Helt plötsligt blir det svårt att somna och svårt att överhuvudtaget lägga ifrån sig boken. Han klassificerar sina investeringar i sex fack, "slow growers", "stalwarts" (trofasta i meningen pålitliga), "fast growers", "cyclicals", "turnarounds" och "asset plays" (Grahams favoriter, köp dollar för cent). Han beskriver också sina investeringskriterier för vardera typen och hur han klassificerar och dokumenterar alla sina investeringar i respektive kategori.

Även Philip Fisher var väldigt intresserad i tillväxtcase och hans berömda "Common Stocks and Uncommon Profits" handlar mycket om detta. Vad Lynch gör är att han definierar mer stringenta investeringskriterier för dessa "fast growers", enkelt uttryckt blir han intresserad när P/E är lägre än tillväxttakten (P/E < g). Jämför man detta med Grahams tillväxtformel (P/E < 8,5 + 2g) är det uppenbart att Lynch är väldigt försiktig och köper bara tillväxt när den är mer eller mindre på köpet.

Naturligtvis är hans kommentarer om andra case också väldigt intressanta, men dem får ni läsa själva. Jag måste erkänna att hans bok påverkade mig till att öppna plånboken för Apple häromdagen. Apple är för övrigt ett bolag som Fidelity äger mer än 5 procent av och som omnämns i boken.

Del 3 "The long term view" handlar bland annat om portföljhantering och exitstrategier. Detta är frågor som varken Graham, Buffett eller Fisher skriver särskilt mycket om och där jag tycker Lynchs bok kommer med goda insikter. Han gör bland annat processen kort med stop-loss och andra typer av automatiska beslut som jag själv har svårt att sympatisera med.

Jag rekommenderar denna bok varmt, vad som började med en gäspning slutade med djup koncentration. Om detta är din första kontakt med värdeinvestering tycker jag du ska läsa del ett, annars rekommenderar jag att ganska snabbt gå vidare till del två och tre, där de verkliga guldkornen finns!