onsdag 2 augusti 2017

Musikalisk mentalitet?

Det var något år sedan jag läste Mats Qvibergs självbiografi Boken om Q, men ett begrepp som fastnade är att han menar sig vara "musikalisk" när det gäller aktier. Han definierar inte begreppet tydligt men beskriver det som en känsla för vad som kommer stiga i pris respektive sjunka i pris. För mig målar uttrycket upp en bild av en smärt figur som med lätta steg dansar in och ut ur olika investeringar och spekulationer.

Finansbranschen i Stockholm är en ganska liten klubb och har alltid varit så. Denna grupp människor är involverade i det mesta som händer kring företagsaffärer av dignitet i Sverige. För mindre bolag är det dessutom väldigt litet internationellt ägande så den "samlade kunskapen" i denna grupp torde vara relativt heltäckande. Att en social person som är lite om sig och kring sig, samt rör sig med högt anseende i denna miljö kan skapa sig en bild av vad som snart kommer vara högsta mode är inte helt otänkbart. Jag tror att det finns fler än Qviberg som gör sig en hacka på mindre listor som helt enkelt känner av vad som snart kommer bli populärt bland fondförvaltare och andra som styr större penningflöden. Att ligga steget före riktigt stora småbolagsfonder bör ge en hållbar edge på marknaden.

Ginger Rogers
Även om jag besöker huvudstaden någorlunda regelbundet är jag i Lund väldigt avskuren från denna klubb och avstår dessutom från mindre bolag i min förvaltning. Jag vilar alltså inte alls på den musikalitet som Qviberg talar om. Vad andra investerare gör försöker jag istället få att spela mig i händerna genom "pricing, not timing", dvs. ha en absolut uppfattning om vad bolaget är värt idag som är okopplad till aktiens aktuella pris.

Detta gör att jag ibland får frågan om jag är contrarian. Contrarian är liksom Qvibergs musikalitet ett svagt definierat begrepp, men i sin enklaste form betyder det ju att konsekvent gå emot vad som är populärt. För mig låter det som att man väljer sin handlingsplan utifrån vad andra gör, men att man gör tvärtom. Det vore naturligtvis vansinne att agera så, marknaderna har oftast någorlunda rätt. Det contrarian-begreppet däremot har snappat upp är att det är i motaktionen som över- och underavkastningen finns. Vill du följa gruppen är ju indexinvestering ett utmärkt alternativ.

Varje gång du köper en aktie är du den i världen just nu som är beredd att betala mest. Varje gång du säljer en aktie är du den i världen som just nu är beredd att få minst betalt. I själva transaktionen ligger alltså ett contrarian-ställningstagande. Men jag skulle aldrig kalla mig contrarian, snarare tondöv.

22 kommentarer:

  1. Det jag inte förstår är varför du nästan uteslutet äger stora bolag? Varför exempelvis inte äga Kapphal istället för H&M senaste 5 åren? Det är lätt att vara efterklok men om båda bolagen har fina ägare och en fin balansräkning så kommer det mindre växa x10 snabbare

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kappahl har gjort en fin turnaround men den såg jag absolut inte komma. Om H&M har det tufft online är det bara en västanfläkt av vad bolag som Kappahl står inför. Jag önskar dig och dem lycka till men tror mer på H&M framåt.

      Radera
    2. H&M har ingen fördel Online förrutom om man blir ett konglomerat och det verkar inte vara strategin? Hur kan H&M inte valt att köpa upp Zalando exempelvis? Tror ledningen/styrelsen är alldeles för uråldrig

      Radera
  2. Ja, skulle jag få välja mellan en person som presenterade sig som att ha en musikalitet för investeringar, och en annan som utgav sig för att vara tondöv och disciplinerad hade jag satsat på den tondöve i alla väder.

    Såg att HM är upp 3,5% idag. Vem vet om något år kan kanske en känd bloggare i Lund öppna egen sagoberättar hörna för stora och små investerare. När det gäller Mats Qviberg så drev väl han H&Q bank tillsammans med Sven Hagströmer?

    Mvh

    Lars

    SvaraRadera
  3. Om man är medveten om att man är lite korkad,flegmatisk,obstinat,skeptisk och emotionellt handikappad,har jag upptäckt att man med fördel kan försörja på investeringar!
    Kalle56

    SvaraRadera
  4. Jag vill inte på något sätt skryta. Men när jag läste det som Qviberg skrev. Kändes det precis som att jag är inte ensam om att tycka just så. Har alltid tyckt att just ekonomi liksom är helt självklart. Sedan att köra helt på känsla kräver nog sitt ego. Och det är ju något som Qviberg verkligen har.

    Jag har liksom heller aldrig riktigt förstått varför just dem med de bästa betygen från de finaste skolorna skulle bli bättre placerare än någon annan. Också alldeles för många stora egon. Som liksom bara kör på.

    Titta på aktiestinsen. Min stora idol. Han om någon har väl visat att det går att lyckas väldigt bra med stort intresse och antagligen rätt känsla. Och med en viss blygsamhet säger att alla kan bli rika.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fast aktiestinsen körde väl inte på känsla över huvud taget, utan strategin var mer lik buffet/LL.

      Radera
  5. Handlar inte all aktieplacering om en viss del känsla. Eller vad du nu vill kalla det. Säg ett tränat öga. Man letar väl efter vissa kritiker som ska vara uppfyllda.

    Sedan det bästa Qviberg säger är tycker jag. Sälj dem dåliga och behåll dem bra. Jag har fått motfrågan om hur vet man det. Ja det är väl där känslan kommer in kanske. Att det här kommer nog inte sluta väl.

    SvaraRadera
  6. Hehe, att Qviberg skulle vara musikalisk när det gäller investeringar var ganska roligt. Tänker särskilt på hur han agerade i HQ-krisen, det var ju också ganska musikaliskt.

    Som styrelseordförande och storägare i den kanske mest vidriga bankskandal i Sverige genom tiderna är det intressant vilken hjältestatus som du tycker han verkar ha.

    Du brukar ju annars ha så hög svansföring när det gäller etiken kring investeringar - och så tar du upp Qviberg som ett bra exempel?!

    Reflektion?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har inte kunskap nog att döma Qviberg, har läst både hans bok och Neuraths bok och tycker båda lämnar mycket att önska om man vill ha fram vad som verkligen hänt.

      Att Qviberg är duktig på investeringar "ett bra år" tycker jag inte det är någon tvekan om, men kanske är det en högre risk som ligger bakom detta vilket ibland yttrar sig i katastrofer.

      Radera
  7. Vill påminna mig att i HQ Bank smällen figurerade en annan musikalisk person. Kristofer Stensrud på Skagen fonder som alltid omnämndes som stjärnförvaltare. Mannen lyckades väl blåsa 60 miljoner på en dag när banken föll ihop som ett korthus.

    Denne musikaliske man fick en dag för sig att ryska aktier var sexiga bara för att några månader senare befinna sig i panikflykt från Ryssland. Som sagt jag satsar på disciplinerad tondövhet.

    Mvh

    Lars

    SvaraRadera
  8. Är man "tondöv", och inte det minsta intresserad av musik tänker jag att breda indexfonder kan vara ett bra alternativ. Men någonstans så tänker jag att man som vanlig dödlig kan ha en binär bild och möjligtvis avgöra om marknaden går i dur eller moll, eller om värderingen är hög eller låg.

    När det gäller en person med inflytande och ett brett kontaktnät i finansvärlden kan en upplevd "musikalitet",  iaf delvis handla om en självuppfyllande profetia, dvs att det att dennes intresse för tex en bransch eller ett bolag, blir självuppfyllande, då sjäva intresset torde väcka andras intresse, osv. Definierar en man med mycket inflytande ett bolag/bransch som intressant, så kommer han (och andra) att agera som om det är intressant, och konsekvensen blir att (branchen/bolaget) plötsligt blir intressant för flera. Jag tänker att det liksom kan vara en uppskalad variant på det som altför lätt händer om en inflytelserik bloggare skriver positivt om ett litet bolag.//Stavros

    SvaraRadera
  9. Stavros,

    Jag tror oxå att denna musikalitet är självupplevd
    och självuppfyllande. Precis som du säger är det ofta inte mer än en uppskalad variant på det som brukar hända när en inflytelserik bloggare får för sig att ett bolag är köpvärt. Intresset vaknar då till liv var så säker.

    Fallstudie: Läste en analys av SCA. Författaren menad att bolaget erbjöd en sällsynt investeringsmöjlighet i en alltmer uppskattad tillgångsklass. Simon B som är en musikalisk fondförvaltare menad att SCA:s skog är värd dubbla hektarpriset mot bokfört värde. Jag köpte SCA, och aktien började stiga. Jag nöjde mig inte med detta. Nytt inköp av Acadian Timber med en direktavkastning på plus 5%. Exponering mot svenska kronor och kanadensiska dollar. Jag suckade av välbehag över min egen talang. Jag blev så upprymd att jag blandade en GT, och gick ut i trädgården och njöt av min kombinationsförmåga kalla det gärna musikalitet.

    Mvh

    Lars

    SvaraRadera
  10. Ja, insikten om att ekonomi är en beteendevetenskap kan vara nog så lönsam. Blir nyfiken på vilket gin respek och tonic som hamnade i glaset, men det är ju en fråga som inte riktigt hör hemma här //Stavros

    SvaraRadera
  11. Stavros,

    Jag brukar alltid använda Gordons gin och Schweppes tonic water. Jag är noga med att glaset är väl kylt med krossad is. Varma glas från en diskmaskin är ett otyg en sommarkväll. Trycker i några droppar citron. Använder aldrig mindre än 6cl gin som bas. Then you can hear the violins playing.

    Mvh

    Lars

    SvaraRadera
  12. När man pratar om musikalitet och investeringar kan man ju inte undgå att tänka på scenen från Margin Call där Jeremy Irons berättar för riskanalytikern varför han drar in de stora pengarna. Liknelsen med musik börjar vid ca 4 minuter, men hela scenen är sevärd.

    https://www.youtube.com/watch?v=Hhy7JUinlu0&t=454s

    Mvh Mattias

    SvaraRadera
  13. Mattias,

    Tack för tipset. Har inte sett Margin Call. Demi Moors minspel när hela gänget sitter runt bordet är musik om någon skulle frågar mig. Skall faktiskt se filmen vid tillfälle. Fast egentligen kokar det alltid ner till the maintenanance of rigid risk control even in difficult circumstances. Qvibergs trading gäng hade varit på kurs hos Tony Saliba. Denne handlar är helt fokuserad på risk kontroll. Uppenbarligen sov större delen av publiken under den genomgången.

    Mvh

    Lars

    SvaraRadera
  14. Någon mer än jag som tror att "Stavros" och "Lars" är samma person? Samma typ av ton i texten, samma grammatik, samma självupplevda överlägsenhet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. @Joakim

      När Lars skriver att han suckar av välbehag över sin egen talang så läser jag det som ironiskt. Jag tror inte att han i ekvationen ovan tillskriver sig själv någon talang för att han behärskar förmågan att läsa en analys av någon annan, kastar ett snabbt öga på några nyckeltal och sedan investera i bolaget. Lars får gärna rätta mig om jag har fel.

      Vad gäller Stavros så får du gärna förtydliga vad du menar med att han uttrycker en självupplevd överlägsenhet, då det gått mig förbi. Stavros om något har väl över tiden visat en ödmjukhet inför svårigheten att själv förvalta en aktiv portfölj. Som jag förstått det så är han en indexinvesterare.

      Med vänlig hälsning

      J

      Radera
    2. Joakim,

      Mycket av detta med att skriva en blogg, och för den delen kommentera på en blogg har ju lite av allmänhetens fria åkning över sig. Resultatet brukar bli att man får det som är riktigt bra, och för den delen riktigt dåligt.

      Varför skriver man eb blogg? Som jag har förstått det gör de flesta det för att man upplever det som en form av personlig utveckling. Varför skriva en kommentar? Egentligen av samma skäl. Läste faktiskt igenom en intervju med Tony Saliba något jag troligtvis inte skulle gjort om jag inte skrivit ett inlägg här på bloggen. Fick tips om filmen Margin Call av Mattias. Man får ofta något tillbaka.

      Sedan måste jag säga att din vinklig angående signaturen Stavros förstår jag faktiskt inte alls. Vad ligger det för värde i att diskutera med sig själv under en annan signatur? Det finns ju inga pengar på bordet att tjäna. Skulle vara kul om du skrev några rader om detta. Jag har inte tänkt på att någon gör detta.

      Mvh

      Lars

      Radera
  15. I avvaktan på Joakims svar kan jag bara konstatera att Novo Nordisk tar inga fångar nu. För att använda ett språkbruk från Fundamentalanalysbloggen är vi fan boys nöjda:-))

    Mvh

    Lars

    SvaraRadera
  16. Hej,

    Förmodligen är informell kunskapsspridning och delande av information inte oviktigt. Sägs ju vara en drivande faktor till klusterbildningar av olika slag, exempelvis av diverse högteknologiska företag i Silicon Valley.

    Risken man löper i en sådan miljö är väl att drabbas av grupptänk. Herr Buffett valde ju som bekant att flytta hem till Omaha för att distansera sig från bruset från Wall Street.

    Hoppas för övrigt att Lundaluppen och alla trogna kommentatorer hade en skön sommar!

    Själv reste jag ner till södra Europa med min familj. Tillbringade många veckor på ett antal spännande platser. Efter en "back of the envelope"-kalkyl tror jag att priset vi betalade med råge understeg resans inneboende värde... ;-)

    Mvh

    Carolus

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.