Detta är nionde delen i en serie där jag kommenterar Handelsbankens årsredovisning 2013 i detalj. Serien började i ett inlägg som beskriver seriens syfte. Detta inlägg handlar om förvaltningsberättelsen för moderbolaget.
Man kan inte äga aktier i en koncern. När man köper aktier i Handelsbanken är det aktier i bolaget med organisationsnummer 502007-7862 som man köper, men vad heter bolaget egentligen? Enligt koncernnoten K49 heter det "Handelsbanken AB (publ)", medan allabolag.se kallar det för "Svenska Handelsbanken AB". Bolagsordningen anger "Bankens firma är Svenska Handelsbanken AB. Banken är ett publikt bankaktiebolag (publ)". Revisorerna (se sidan 177) anser att bankens firma är "Svenska Handelsbanken AB (publ)", vilket - om jag känner revisorer rätt - är det korrekta namnet.
Som aktieägare är man alltså delägare moderbolaget som i sin tur äger de andra bolagen i koncernen. I koncerner med betydande minoritetsintressen, t.ex. Bonheur eller Ratos, är moderbolagets redovisning intressant för att förstå koncernens interna finansiering och kassaflöden. I en koncern som Handelsbanken där alla väsentliga dotterbolag ägs till 100 procent är dock moderbolagets redovisning av måttlig betydelse, utan det mesta intressanta står att finna i koncernredovisningen.
Jag kommer därför inte vara lika detaljerad i genomgången av moderbolagets redovisning utan istället göra nedslag på saker jag tycker är intressanta.
Det första jag lägger märke till i räkenskaperna är att en väldigt stor del av verksamheten ligger direkt i moderbolaget. Många moderbolag i börsnoterade koncerner är relativt tomma holdingbolag med aktier i verksamhetsdrivande dotterbolag. Så är det inte här, i själva verket ligger två tredjedelar av koncernens balansomslutning här liksom en majoritet av intäkter och kostnader. Lägger man till dotterbolaget Stadshypotek ABs räkenskaper så har man täckt upp en väldigt stor del av balans- och resultaträkning.
Den intressantaste noten är förmodligen M14 på sidan 159 som beskriver ägandet i koncern- och intresseföretag. Här kan man exempelvis se att Handelsbanken äger 24,48 procent av Upplysningscentralen UC AB som i sin tur äger allabolag.se som jag nämnt och länkat till ett par gånger i detta inlägg. Det är en fantastisk tjänst som saknar motstycke i andra länder.
Som vanligt i denna typ av noter har den en jättebrist: den redovisar inte samtliga dotterbolags dotterbolag utan endast de största, därmed är inte hela koncernstrukturen synlig. Det är inte ett stort problem för SHB men kan vara det i andra koncerner där ägandet är i flera led, där det finns minoritetsägande i flera av leden och där väsentliga verksamheter ligger några steg ner i strukturen.
För den som vill gräva i skattesituationen är not M32 också av intresse. Den visar de obeskattade reserver moderbolaget har. Varje bolag i en koncern är skattesubjekt och måste deklarera och betala sin egen skatt. Om vissa bolag gjort vinst och andra förlust så kan man (med många undantag) genom koncernbidrag kvitta detta så totala skatten inte blir större än om man bedrivit verksamheten i ett enda bolag.
Obeskattade reserver i form av periodiseringsfonder är ett sätt att skjuta upp en del av årets beskattning. Sedan ett antal år betalar man ränta på den innehållna skatten så många bolag har frångått att använda sig av periodiseringsfonder. När det stod klart att bolagsskatten skulle sänkas från 26,3 procent till 22 procent var det dock självklart många som ville skatta efter sänkningen. I noten framgår att man under 2012 bokade upp en sådan periodiseringsfond som man sedan upplöste och skattade 2013.
Resten av moderbolagets förvaltningsberättelse är en delmängd av vad som fanns i koncernens motsvarighet och därmed av ganska begränsat intresse i mina ögon. Är det något jag missat?
Som jag sade på Twitter känns moderbolagssidorna mest som något man råkar slå upp om man har bläddrat för långt, men en fråga som jag kom att tänka på när jag läste det här inlägget är om det finns några situationer när uppdelningen mellan moderbolag, helägda och delägda dotterbolag kan spela roll. Kan t.ex. modern hamna på obestånd fast döttrarna går bra eller vice versa. Eller skickar döttrarna upp lite koncernbidrag till modern så löser det sig?
SvaraRaderaJag antar att man i många fall skapar koncernstrukturer så att risken hamnar hos dotterbolagen (Ratos?).
Hoppas du förstår vad jag är ute efter. Finns det fall när det är av stor praktisk betydelse att hålla koll på utvecklingen för moderbolaget kontra dotterbolagen?
Ratos moderbolag är intressant för att man skapat brandväggar mellan olika delar av koncernen. Tittar man på koncernens balansräkning vill man springa därifrån. Genom den tydliga riskfördelningen har man däremot en betydligt stabilare ställning som framgår av moderbolaget.
RaderaOm man vill bedöma utdelningsutrymmen så kan även Ratos moderbolags kassaflöde vara intressant att titta på. Dotterbolagens kassaflöden och nettoskulder ger ingen bra vägledning för bolagets förmåga att dela ut pengar till sina ägare, och därmed blir koncernräkenskaperna vilseledande för det fallet.
Bonheurs moderbolag är intressant av andra skäl. Här tvivlar jag inte på att man tar stort ansvar för sina dotterbolag, men man äger dem till < 90 procent. Därmed är koncernbidrag uteslutet utan överföring mellan bolagen måste gå via utdelning. Moderbolaget blir därmed mycket mer fristående i förhållande till koncernen än det skulle vara annars. Även här blir kassaflödet och balansräkningen i modern då väsentligt för att bedöma finansiell ställning och möjlighet till utdelningar.