Varje år brukar jag skriva ett halvårsinlägg om hur avkastningen i portföljen ser ut jämfört med index. Eftersom det gått nästan två månader sedan mitt senaste inlägg blir detta dock en lite längre uppdatering.
Portföljen har under årets första sex månader totalavkastat 4,7 procent jämfört med index (SIX30RX) som stigit med 2,4 procent. Sedan jag började mäta 2004 har portföljen stigit med 14,6 % årligen vilket är 4,9 procentenheter mer än index. Jag är glad för att totalavkastningen varit bättre än börsen men det har verkligen varit en volatil vår för mina innehav så den valda brytpunkten spelar stor roll. När jag tittat till portföljen har jag ömsom legat 5 procentenheter över index, ömsom 5 under.
 |
| Klicka för att förstora |
Påverkan på självförtroendet av all time high
Om jag varit helt frånvarande här så har det sett lite bättre ut på Twitter där jag är hyfsat aktiv fortfarande. Twitterluppen är dock en lite annan persona än Bloggluppen, jag tillåter mig att skoja en hel del där och även munhuggas med personer av annan världsåskådning, så följ på egen risk.
Jag skrev i alla fall följande rad av Twitterinlägg för ett tag sedan:
 |
| Klicka på bilden för att förstora |
Om vi översätter detta till en svenska anpassad till mer än 280 tecken brukar portföljframgång leda till ökat självförtroende, ökad risktagning, tankar på belåning etc. Vårens uppgång har dock haft helt motsatt inverkan på mig. Jag upplever att min portföljviktning varit kontraproduktiv, att mina aktiva val varit tveksamma men att mindre innehav mer än väl kompenserat för detta.
Känslan är helt enkelt att jag haft en oerhörd tur, jag är i själva verket helt övertygad. Visst har jag valt samtliga bolag så något har jag gjort rätt men när turen kompenserar för tveksam analys är det på plats att fundera på sin egen roll i investerandet.
Trots att jag faktiskt haft mer tid att fundera på mina investeringar än någonsin har jag alltmer lutat mot att lägga in större delar av kapitalet i index eller investmentbolag, inte att bli mer aktiv och välja och vraka bland börsens smörgåsbord av bolag. Som synes i portföljen ovan jag har dock inte gjort något åt detta.
Något om bolagen och branscherna
Fastighetsbolagens aktier har utvecklats i något bättre än börsen som helhet i år. Avkastningskraven på fastigheterna fortsätter sjunka så sakteliga och ränteläget gör hela affären aptitlig, men befarade räntehöjningar lägger sordin på stämningen och aktiepriserna innehåller fortfarande en viss säkerhetsmarginal mot säkra ränteplaceringar.
Byggarna har det tuffare och Skanska har haft nollutveckling med återlagd utdelning. Byggbolag brukar ses som sencykliska men jag upplever att marknaden tar ut den prediktionen i förtid, det är fortfarande hausse men marknaden agerar som att den redan avtagit och prisar in byggfall, sannolikt påeldat av bostadsutvecklarnas kris i Stockholm. Skanska är större än så och jag tror de kommer tillbaka, de måste först igenom sin stora omorganisation.
Byggarna har det tuffare och Skanska har haft nollutveckling med återlagd utdelning. Byggbolag brukar ses som sencykliska men jag upplever att marknaden tar ut den prediktionen i förtid, det är fortfarande hausse men marknaden agerar som att den redan avtagit och prisar in byggfall, sannolikt påeldat av bostadsutvecklarnas kris i Stockholm. Skanska är större än så och jag tror de kommer tillbaka, de måste först igenom sin stora omorganisation.
Bank och finans är tungt i portföljen med Sampo och Handelsbanken och båda har haft sina utmaningar under våren med mycket skriverier främst om Handelsbanken men även om Nordea (som utgör en stor del av Sampo).
På temat platt utveckling har även BMW legat relativt stilla under våren för att sedan alltmer smittas av dieselskandalerna. Bolaget är ännu så länge underligt förskonat från skandalerna i Tyskland. Men misstänksamheten (inte minst min) är stor, kan de verkligen ha skött sig så mycket bättre än VAG och Daimler? Skandaler smittar av sig branschvis.
Maersk och Deere är mina gungande aktier, kan gå upp och ner 10 % varje månad verkar det, trots att de verkar på ganska tröga marknader. Minsta hopp om spannmålspriser eller fraktrater extrapoleras till ett börsvärde som är långt mer volatilt än bolagets verksamhet. I Maersk är det mörk stämning just nu och bolaget har krympt ihop till att bli mitt minsta innehav.
På temat platt utveckling har även BMW legat relativt stilla under våren för att sedan alltmer smittas av dieselskandalerna. Bolaget är ännu så länge underligt förskonat från skandalerna i Tyskland. Men misstänksamheten (inte minst min) är stor, kan de verkligen ha skött sig så mycket bättre än VAG och Daimler? Skandaler smittar av sig branschvis.
Maersk och Deere är mina gungande aktier, kan gå upp och ner 10 % varje månad verkar det, trots att de verkar på ganska tröga marknader. Minsta hopp om spannmålspriser eller fraktrater extrapoleras till ett börsvärde som är långt mer volatilt än bolagets verksamhet. I Maersk är det mörk stämning just nu och bolaget har krympt ihop till att bli mitt minsta innehav.
Andra halvlek i livet?
En bidragande anledning att jag skrivit mindre på sistone är att jag under våren avskaffat mig själv från alla normala arbetsuppgifter. Jag har inte längre något åtta till fem-jobb utan försörjer mig på avkastningen på min portfölj bestående både av Lundaluppenportföljen, egna bolag och onoterade investeringar. Som bonus har jag arvoden från styrelsearbetet bland bolagen samt lite konsultuppdrag även till externa bolag. Detta ger inte bara en liten extraintäkt men framförallt en meningsfull syssla och ett sätt att dra nytta av den erfarenhet jag ändå fått genom arbetslivet.Jag har länge följt bloggare som Farbror Fri och Onkel Tom och sympatiserar med deras strävan att skapa egen tid och styra sin vardag. Jag har dock en helt annan syn på vad jag vill göra med min tid. Om man tar bort mina kunskaper om företagande och sätter en yxa i min hand för att klyva ved på ett torp i skogen så blir jag a) otroligt improduktiv i jämförelse och b) väldigt uttråkad.
Å andra sidan känner jag inte heller igen mig i Twitters trejdingkretsar där ekonomiskt överskott helst ska omsättas i sportbilar och en ständig ström av champagne.
Jag är något så otroligt tråkigt som en människa som trivs med att bygga företag och leva ett helt normalt medelklassliv med min familj, i en svensk tätort med hygglig service och hög utbildningsnivå.
Men när jag nu frigjort väldigt mycket av min tid så har jag inte fyllt den med det jag trodde jag skulle göra. Jag springer och idrottar definitivt lite mer än tidigare, men mina barn är så stora att umgänget där inte ökat nämnvärt. Bloggen har också blivit mindre viktig, helt enkelt för att jag inte har samma behov för en "hemlig identitet" och ventil i vardagen. Bloggen kommer fortsätta i det tempot jag känner för, jag fortsätter följa min portfölj såklart.
Livet är i alla fall ett ovanligt blankt papper nu och det känns omväxlande otroligt fritt och en aning skräckinjagande. Kanske skriver jag något om den lite märkliga ekonomin man får som anställd i eget bolag mixat med olika sidoinkomster och arvoden? Det är ett liv väldigt långt från den vanliga månadslönelunken.
