The Intelligent Investor/kap 19

Detta är den tjugonde och näst sista delen i min bloggserie om Benjamin Grahams bok, The Intelligent Investor. I första delen finns en innehållsförteckning som hjälper dig att navigera runt mellan delarna, varje del svarar mot ett kapitel i boken.

Shareholders and Managements: Dividend Policy

Efter några kapitel med analyser och exempel på dåtida bolag kommer Graham tillbaka här med ett mer kärnfullt men kort kapitel om aktieägarnas roll och hur man bör se på utdelningar. Först konstaterar Graham att efter 36 år av argumenterande för att aktieägarna ska ta en aktivare roll i företagen har han inte kunnat se några spår av att detta är på väg att hända. I själva verket ser han småägarna som i princip maktlösa mot företagsledningen, och passiva eller inkompetenta ledningar avsätts främst när nya huvudägare kommer in i bolagen.

Graham för sedan ett i mina ögon lysande resonemang om utdelningar och deras betydelse för investeraren. Han konstaterar att utdelningen som andel av vinsten varierat mycket över tid och att framgångsrika bolag gärna håller inne utdelningen för att nå lönsam expansion genom återinvestering. Detta känns lika aktuellt idag som då, motstånden mot utdelning från Apples och Googles ledningar och ägare kommer från samma grunder. Graham menar dock att det finns ett antal goda skäl för bolag att lämna utdelning:

• Vinsterna tillhör aktieägarna och de har rätt att få dem utbetalda så länge det inte innebär någon fara för bolaget
• Många ägare behöver utdelningar som inkomst
• Utdelningar är verkliga pengar i handen, inte framtida eventuella vinstökningar

Graham konstaterar att marknaden då (som nu) fäster värde vid utdelning från långsamt växande bolag, medan tillväxtbolag främst värderas utifrån sin antagna tillväxttakt. Argumenten för att lämna utdelning är dock så goda att Graham menar att bevisbördan för att återinvesterade medel ger bättre avkastning än aktieägaren kan nå med andra investeringar ligger på bolaget.

Kapitlet avslutas med en diskussion om aktiesplittar jämfört med aktieutdelningar, en diskussion som känns fullständigt omodern och, precis som Zweig kommenterar, helt kan hoppas över. I sina egna kommentarer nämner Zweig att Graham i tidigare upplagor argumenterade starkt för att aktieägare ska aktivera sig och ställa krav på styrelser och ledningar, men att han i denna upplaga kastat in handduken.

Zweig konstaterar också att Graham i tidigare upplagor argumenterat för oberoende styrelseledamöter som skulle rapportera direkt till aktieägarna om tillståndet i bolaget. Zweig kommenterar detta syrligt med att Graham nog inte skulle uppskatta de "golfpolare och sömniga föredettingar" som idag sitter som "oberoende" ledamöter i bolagen. Jag kan inte påstå att Zweig har fel...

Vidare belyser Zweig hur otroliga pengar vissa moderna företag har samlat ihop och nämner Microsoft som exempel. Dessa pengar ligger i princip på konton till låg avkastning och utgör en bekväm krockkudde om ledningen skulle göra jätteblunders, alternativt bränns upp i tveksamma förvärv.

Hur ser du på småägarnas makt i bolagen, finns den i praktiken? Spelar Aktiespararna någon roll här? Eller bör man ha huvudägarna med som en parameter i investeringsbeslutet? Hur ser du på utdelningar från växande bolag, hur reagerade du när Apple deklarerade att man skulle dela ut pengar?

Fortsätt till kapitel 20 ->