Spanien söker nödlån

Ja, ni ser rätt, en makrokommentar på Lundaluppen, läs på egen risk...

Klimatzoner, en naturresurs i Spanien

Då var det dags igen, ett euroland tvingas söka nödlån. Till spelets regler hör att man ända tills det är oundvikligt måste förneka behovet överhuvudtaget, för att inte drabbas av alla negativa effekter innan fullbordat faktum. Nackdelen med den strategin är att den undergräver allmänhetens förtroende för alla inblandade politiska institutioner.

Beloppet är som vanligt i dessa sammanhang astronomiskt: 100 miljarder euro. Detta är faktiskt ett stort belopp även med EU-mått mätt, EUs budget ligger på 140 miljarder euro årligen.

Eurons stora problem tycks vara att alla smärtsamma beslut blir politiska, man måste sänka offentlig konsumtion istället för att gå den traditionella vägen: att låta den egna valutan få pyspunka och låta devalveringar göra jobbet. För att komma vidare med euron behövs då ytterligare överstatlighet vilket knappast är det mest opportuna att föreslå idag.

Vad händer nu då? Nödlån avsedda för spanska banker lär stabilisera dessa och paradoxalt nog bör europeiska banker uppvärderas som en konsekvens om att risknivån sjunker. Skatteuttaget i Spanien behöver öka och den offentliga konsumtionen gå ner, men det verkar man inte mäkta med. Så det här är inte slut för staten Spanien, men kanske är bankerna stabiliserade?