tisdag 26 juni 2012

The Intelligent Investor/kap 9

Detta är den tionde delen i min bloggserie om Benjamin Grahams bok, The Intelligent Investor. I första delen finns en innehållsförteckning som hjälper dig att navigera runt mellan delarna, varje del svarar mot ett kapitel i boken.

Investing in Investment Funds

I det här kapitlet diskuterar Graham investeringar i fonder och investmentbolag och konstaterar snart att investeraren ställs inför ett överväldigande och förvirrande utbud av möjligheter. Det utbudet har knappast minskat sedan 1972.

Graham inleder med den nu så vanliga övningen att jämföra ett antal större fonder med index och konstaterar att de ligger ganska nära, vilket han anser som naturligt eftersom de äger så stor del av marknaden. Denna andel har definitivt inte sjunkit sedan dess.

Graham jämför sedan fonder med investmentbolag och konstaterar att på den tiden, liksom idag, såldes tillgångarna i investmentbolag billigare än tillgångarna i fonder. Han menar att det inte finns någon anledning att tro att investeringsförmågan hos investmentbolagen skulle vara sämre än den hos fonderna och att valet naturligt bör falla på investmentbolag. Han diskuterar dock inte maktfrågan som ofta kommer upp när det gäller de svenska investmentbolagen.

Generellt tycker jag det här kapitlet är lite otillräckligt idag. Zweig kompletterar med en diskussion om indexfonder och sedan ETF:er som moderniserar det en aning. Zweig delar min åsikt att det är nästintill omöjligt att välja ut vilka fonder som kommer ge vettig avkastning framåt. Indexfondernas lägre kostnader och transparens gör dem överlägsna som jag ser det, även om de allt som oftast packar med ett och annat skräpbolag.

Väljer du aktivt förvaltade fonder, eller föredrar du indexfonder? Hur ser du på ETF:er? Är substansrabatten ett argument för eller emot investmentbolag, håller du med Graham? 


9 kommentarer:

  1. Utøver rena indexfonder eller ræntefonder ær det enligt mig endast ett par promille av alla fonder dær ute som berættigar sin egen existens.

    Ær du okunnig, ointresserad eller helt enkelt vill lægga tid på annat æn din ekonomi, håll dig till rænte/indexfonder med minimala avgifter.

    Finns egentligen inte så mycket mer att sæga. En av de enklaste sætten att tjæna massa pengar på i dagens samhælle verkar vara att starta en fond.

    SvaraRadera
  2. Jag föredrar indexfonder framför aktivt förvaltade fonder.

    En fråga angående utdelning från investmentbolag (jag vet inte riktigt hur det fungerar). De får utdelning från sina innehav och beskattas således dubbelt precis som vi aktieägare (först betalar bolagen de äger skatt på sin vinst, därefter dras kapitalskatt på den del av nettovinsten som delas ut till investmentbolaget).

    När sedan investmentbolaget lämnar utdelning i sin tur, blir det inte ytterligare två lager skatt (skatt på deras vinst och därefter kapitalskatt på deras utdelning)?

    Känns som att det blir väldigt mycket som går bort i skatt och att det är bättre att äga investmentbolagets innehav direkt i stället (bortser här från substansrabatter och annat)? Eller missar jag någonting?

    Hälsningar

    Carolus

    SvaraRadera
    Svar
    1. Formella investmentbolag betalar en schablonskatt på sitt kapital (har för mig att det ligger kring 1-1,5 procent), men utdelningen är avdragsgill, så det blir inget extra beskattningsled för utdelningarna.

      Lundbergs är inte ett formellt investmentbolag, där blir det trippelbeskattning för innehav som inte anses "näringsbetingade". Noterade innehav med över 10 procent röstandel som ägts i mer än ett år räknas som näringsbetingade.

      Generellt sett: gillar man innehaven så är substansrabatten en bonus i mina ögon. Industrivärden har en i mina ögon långsiktigt intressant portfölj, men substansrabatten är numera väl motiverad av de märkliga köp och försäljningar man gör.

      Radera
    2. Tack för det utförliga svaret! Jag misstänkte något sådant (avdragsgillhet).

      Carolus

      Radera
    3. Carolus!
      Håller med dig indexfonder är att föredra. Det finns bara tre sorter av mänskligheten som tror att marknaden inte fungerar.
      Nordkoreanerna, kubanerna och förvaltaren av en aktivt förvaltad aktiefond.
      MvH
      Lars

      Radera
    4. Lars, du glömde stockpickers (undertecknad), daytraders, TA-folk och alla andra som försöker överavkasta :-)

      Radera
    5. "Det finns bara tre sorter av mänskligheten som tror att marknaden inte fungerar. Nordkoreanerna, kubanerna och förvaltaren av en aktivt förvaltad aktiefond."

      LOL!

      Men vad säger du om att börser överreagerar drivna av investerarpsykologi och massornas hysteri?

      När Fabian Månsson (tidigare VD i H&M) under IT-yran beslutade sig för att lämna bolaget (har för mig att han fick ett flashigt erbjudande från något, numera utdött, hippt bolag) föll kursen med drygt 30 procent på en dag om jag inte missminner mig. Rimligt? Rationellt? Effektivt?

      En väldigt kul bok är "Dot.con" av John Cassidy om IT-yrans excesser. Han berättar bland annat om hur galna börsintroduktionerna var och hur "investerare" konsekvent blandade ihop tickersymboler (handlade aktier i fel bolag). En Warren Buffett på andra sidan skärmen varje gång jag handlar? Verkligen?

      Under samma era kom Ian Wachtmeister ut i en pressrelease om att nu skulle Empire "hålla på med IT" och vips stack kursen jag minns inte hur många procent samma dag...

      Tulpanlökar i Holland? Rationellt så länge det fanns en större tulpanfantast nästgårds som villigt betalade mer än vad jag gjorde, men att uppge ett livs besparingar för att hoppas sälja än dyrare lite senare? Nja...

      Carolus

      Radera
    6. I relation till fonder så är frågan vad det innebär att marknaden fungerar.

      Antag att vi har en fondförvaltare, med gynnsamt mycket kapital under förvaltning. Han har åtaganden i livet som alla andra. Han kanske har dragit på sig lite större åtaganden än snittet på grund av högre inkomst, dvs. lite större hus, lite större båt, osv. delvis dessutom lånefinansierat. Denne vår fondförvaltare vill absolut inte förlora jobbet, eller få sin ersättning sänkt på grund av uttag ur fonden. Det skulle äventyra hela det liv han lever, socialt, materiellt, ja, precis allt.

      Hur ser då utgångsläget ut? Vågar förvaltaren ta diskussionen med kunderna om han skippar de "glamour stocks" som "alla" ser den ljusaste framtid för. Vågar han ta risk i termer av tracking error och temporärt underprestera. Vågar han investera i "deep value" och leta case bland de aktier som är hopplöst "ute". osv.

      För att fortsatt ha det tämligen bra och leva det liv han lever, så finns det alltså uppenbara incitament till att inte avvika speciellt mycket från index, men långsamt låta resultatet lida på grund av passivitet och förvaltningsavgift.

      Om vi antar att förvaltaren på detta sätt behåller jobbet och lever lycklig i alla sina dar, ja, då har ju marknaden "fungerat", men genom att förvaltaren har optimerat med avseende på sitt eget välstånd i förhållande till risk har han bidragit till asymmetrier i tillgång och efterfrågan, och priser, som inte direkt har med bolagen förutsättningar att göra, och skapat möjligheter för andra som arbetar i en annan kontext.

      Radera
  3. Huruvida marknaden är effektiv och huruvida det är möjligt att generera ett alfa, har studerats en del. Artikeln som Lundaluppen länkar till under "The Intelligent Investor/kap 4" är ett måste att läsa (Lakonishok, Shleifer, Vishny Journal of Finance 1994). Där finns även många viktiga referenser.

    I ovanstående artikel finner man alltså stöd för att värdeinvestering (enligt ett antal olika definitioner) kan generera ett alfa, man diskuterar även varför det kan vara så. Bland annat så får sig CAPM en känga.

    Själv skulle jag vilja hävda att eventuellt svaga resultat i medeltal för fonder historiskt inte säger speciellt mycket om hur effektiv marknaden är. Dvs. att det är fullt möjligt att det finns möjligheter till alfa, men att fonder i medeltal inte lyckas ta vara på dem. Fonder har sina utmaningar, främst i att inte förlora kunder och kapital under förvaltning och därmed underlag för ersättningar. Även detta behandlar man i ovanstående artikel (i slutet av artikeln).

    Vidare så är min bestämda uppfattning att det finns bra fonder där ute, problemet är bara att hitta dem. För en privatinvesterare är det nog mycket svårt. Detta på grund av att man i princip hänvisas till lite tidsserier och någon ganska ytlig beskrivning av strategin, vilket inte är tillfredsställande (Driver för övrigt själv ett hobbyprojekt med målet att kunna erbjuda bättre rapporter och beskrivningar av strategier än vad som är vanligt idag.)

    För att seriöst kunna investera i en fond så krävs det bland annat att man har möjlighet att förstå strategin och att kunna bedöma förvaltarens förmåga att verkligen implementera den, eller har tillgång till någon som kan hjälpa en med det jobbet. Svårt läge för privatinvesteraren alltså, som tex. knappast får möjlighet att träffa och intervjua olika förvaltare, och även om man fick träffa en förvaltare så skulle man sannolikt inte ha kunskapen och erfarenheten för att få ut något av mötet.

    På grund av svårigheterna och den kunskap som krävs för att investera i aktiv förvaltning så skulle kunna tänka mig att indexfonder är ett rimligt alternativ för privatinvesterare, men absolut inte på grund av att det skulle vara otänkbart att en fond uthålligt genererar ett alfa.

    SvaraRadera