The Intelligent Investor/kap 1

Detta är en del i min bloggserie om Benjamin Grahams bok, The Intelligent Investor. I första delen finns en innehållsförteckning som hjälper dig att navigera runt mellan delarna, varje del svarar mot ett kapitel i boken. Lämna fotbolls-EM en stund och var med i läsecirkeln!

Investment versus Speculation: Results to Be Expected by the Intelligent Investor

Benjamin Graham var en matematiskt kunnig person som insåg faran i att införa alltför precisa metoder i ett sammanhang där indata alltid är oprecisa. Precisa metoder ger precisa resultat och detta kan vilseleda folk att tro att de också är korrekta. Något man märker genom hela boken är att Graham gillar tumregler och enkla skiljelinjer som delar upp problem och antaganden i en säker och en osäker zon, där alla intelligenta investerare bör hålla sig i den säkra.

Den första sådana skiljelinjen är den mellan investering och spekulation. Han hämtar denna definition från Security Analysis som han skrev tillsammans med David Dodd 1934.

"An investment operation is one which, upon thorough analysis promises safety of principal and an adequate return. Operations not meeting these requirements are speculative."

Min översättning av detta blir att en investering är en placering som efter noggrann analys utlovar både att investerat kapital är säkert och att man erhåller en tillräcklig avkastning. Eller nerbrutet i delkraven:

1. Noggrann analys, det duger inte att en bloggare eller en ekonomijournalist säger att bolaget är på gång, det här kravet gör också fonder väldigt otympliga (Graham återkommer dock till detta i ett senare kapitel och är inte lika skeptisk som jag är)
2. Investerat kapital ska vara säkert, man ska alltså inte riskera en kraftig prisnedgång på sin investering
3. Tillräckling avkastning, man ska få en avkastning (i form av värdeökning eller utdelning) som är rimlig jämfört med den risk man tar och de alternativ man har

Syftet med att tydligt dela in placeringar i investeringar och spekulationer är att ge läsaren ett tankesätt och en disciplinerad syn på placeringar. Graham menar också att hans erfarenhet visar att väldigt lite långvarig framgång har nåtts genom spekulation, även om han inte fördömer spekulation, och att läsaren ska vara medveten om vad han eller hon gör.

Graham delar vidare upp sina läsare i två grupper: defensiva respektive aggressiva/företagsamma ("enterprising") investerare. Skillnaden mellan grupperna är främst hur mycket tid och energi man kan tänka sig lägga på investeringar, där den första gruppen har begränsad tid och den andra kan lägga mycket energi och tid på investering. I det här kapitlet sammanfattar han hur dessa grupper lyckats sedan tidigare upplagor om de följt hans råd, grupperna återkommer mycket i kommande kapitel. Som jag skriver i bloggrubriken klassar jag mig själv som en defensiv investerare. En företagsam investerare bör enligt Graham vara beredd att i princip vika hela sin arbetstid åt investering.

Graham beskriver också med stor skepsis "The Dow Theory", en teknisk investeringsmetod som var väldigt populär på 1900-talet och diskuterar hur metoden förlorade sitt värde i samband med att den blev allmänt vedertagen. Metoderna på det här området har såklart utvecklats och det kommer nya hela tiden, men de principiella invändningarna kvarstår: historien upprepar sig aldrig exakt, och populära metoder förstör sig själva.

Zweigs kommentarer handlar främst om hur Grahams kriterier för vad som utgör en investering skulle kunnat skydda IT-bubblans offer, han går också till attack mot ett antal tekniska analysmetoder.

Håller du med om Grahams syn investering kontra spekulation, och finns det någon mening att göra indelningen? Är du själv en investerare eller spekulant och om du är investerare, är du defensiv eller företagsam? Hur ser du på teknisk analys?

Fortsätt till kapitel 2 ->