Rapport från Industrivärden

Idag kom Industrivärdens bokslutskommuniké och eftersom bolaget är en väldigt transparent ägare till noterade aktier är det som vanligt svårt för dem att överraska. Det som skulle kunna dyka upp i en rapport är att någon storägare valt att konvertera sina konvertibler, att bolaget gjort en större rockad i portföljen, dock liten nog att inte föranleda flaggning, eller att man beslutat ta in ytterligare pengar via nytt konvertibelprogram. Det blev inget av ovanstående.


Höjdpunkterna blev istället att:

• Man bekräftar den usla totalavkastningen på 28 procent för C-aktien under 2011 (men slätar över med en hygglig start på 2012), något som i mina ögon berott på mer än lovligt illa tajmade köp och en hävstång jag inte skulle våga mig på själv. Min egen portfölj, som har vissa beröringspunkter med Industrivärdens, tappade exempelvis betydligt mindre. Man måste nu gå 15 år bakåt i tiden för att finna överavkastning, knappast på Anders Nyréns pluskonto.
• Utdelningen ökas med hyggliga 12,5 procent till 4,50 kronor per aktie

Jag är medveten om att marknadstajming är svårt, men att konsekvent tajma fel som herr Nyrén gjort är inte godkänt i dessa sammanhang. Ledningen är trots allt inga lekmän utan borde finna sätt att åtminstone smeta ut sina inköp över tiden (om inte med fysiska inköp borde det gå att åstadkomma med derivat) så att man åtminstone får sänkt risk för feltajming. Jag pratar här främst om Volvoinköpen de senaste åren.

Som jag också varit inne på tror jag att belåningen i sig skapar felaktigt beteende, där långivarna är nervösa och kräver återhållsamhet när kurserna är nerpressade och köplägena goda, medan humöret är på topp när kurserna är höga och köplägena få.

Jag vet att Investor inte är populärt bland småsparare, inte heller bland mina läsare, men i mina ögon leder Börje Ekholm rejält på poäng före Anders Nyrén, sedan herrarna tillträdde. Ekholm har däremot straffats med en 35-procentig substansrabatt. Nyrén och Industrivärden har en substansrabatt på ungefär 20 procent. Rabatten är i mina ögon i lägsta laget, med tanke på utfallet de senaste åren.

Ett passivt Industrivärden
Jag gjorde ett experiment där jag beräknade Industrivärdens substansvärde om man helt enkelt satt sig på rumpan och inte gjort något med portföljen sedan 2000, året innan Nyrén tillträdde. Om man helt enkelt behållit portföljen man hade då skulle det se ut så här:

Aktie då	Antal (milj)	Aktie nu	Antal (milj)	Dagskurs	Värde (mkr)
Ericsson	186	Ericsson	37,2	63 kr	2 344
Handelsbanken	49	Handelsbanken	49	212 kr	10 408
Skandia	47,9	Old Mutual	108	16,50 kr	1 786
Sandvik	20	Sandvik	100	103 kr	10 270
SCA	20	SCA	60	113 kr	6 798
Skanska	8,1	Skanska	32,4	121 kr	3 933
SSAB	12,1	SSAB	36,3	75 kr	2 724
Lundbeck	2,1	Lundbeck	2,1	133 kr	280
Scania	3	Scania	12	116 kr	1 394
Pfizer	3	Pfizer	3	139 kr	416
Pharmacia	1,3	Pfizer	1,8	139 kr	253
Summa					40 606

Som synes har det hänt en hel del i form av fusioner, förvärv och splittar i portföljen. Utöver detta hade man ytterligare 1,1 miljarder i noterade aktier, ett antal dotterbolag samt en nettoskuld. Jag har eliminerat alla dessa (summan blev mycket nära noll) för att spara lite tid. Delar man substansvärdet ovan med antalet utestående aktier idag landar man på 105 kronor per aktie.

Substansvärdet idag är 128 kronor, så Nyréns gäng har faktiskt gett 22 procent avkastning på elva år, jämfört med om man bara behållit vad som föregångaren förvärvat. Det är en överavkastning på 1,8 procent årligen jämfört med om man ställt in ett kylskåp på kontoret istället. En likvidation hade gett ganska exakt samma effekt.