onsdag 18 april 2012

Allt har ett slut

I veckan har vi kunnat läsa om Maersk McKinney Möllers bortgång och Warren Buffetts cancerdiagnos, godartad men det får en att tänka lite. Båda dessa herrar har haft långa liv och i synnerhet i Buffetts fall har detta varit en nyckel till framgången.

Som värdeinvesterare försöker man köpa hög avkastning till låga priser och agera långsiktigt. Förutsättningarna för framgång är alltså:
  1. Nå vettig avkastning till låg risk för permanent förlust
  2. Återinvestera och bygg med ränta-på-ränta-effekt
  3. Lev länge
Vi kan inte alla räkna med att bli 80-100 år gamla. Ska man då "leva i nuet" och överge tanken på att bygga en förmögenhet på grund av risken ett inte få ta del av avkastningen? Jag tycker ju inte det. I mitt eget fall tröstar jag mig med att om jag inte själv får uppleva avkastningen kan jag åtminstone ge min fru och mina barn bra förutsättningar för att klara sig utan mig. Jag misstänker att ni som läser bloggen ställt er samma fråga, hur tänker ni?

32 kommentarer:

  1. När jag först läste rubriken blev jag rädd att du skulle sluta blogga. Tack för ett kort men tänkvärt inlägg.

    Jag resonerar som du och planerar på att bli gammal för att kunna ta del av min framtida avkastning. Skulle det inte ske kommer pengarna förhoppningsvis vara i goda händer, har varken fru eller barn än.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Allt för att dra publik :-), tack för kommentaren!

      Radera
  2. Man kan väl både tänka på framtiden samt spara men ändå leva i nuet? För mig utesluter i alla fall inte det förstnämda det senare. Det handlar (för mig) bara om att spara på rätt saker och slösa på det som verkligen är viktigt.

    Eftersom min fru har noll disciplin vad gäller sparande så räknar jag med att hon blåser pengarna om jag inte ger dem till barnen :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag lägger undan en rätt stor del av lönen "för gott" men har inget dåligt samvete för att jag bränner resten, så jag håller med. Det går att kombinera.

      Radera
  3. Drömmen är att bygga upp en portfölj med bolag, som ska kunna ge tillräcklig stor avkastning för att kunna investera i och gärna starta upp nya projekt/ bolag. Ser inte riktigt mina investeringspengar som "mina pengar" utan mer som en resurs för mina projekt/bolag. Men naturligtvis hoppas jag på att avkastningen även ska räcka till att sätta en guldkant på min tillvaro, men det är sekundärt. Förhoppningsvis bygger man upp något som barnen vill och klarar av att fortsätta att bygga på för i så fall kan man verkligen dra nytta av långsiktighet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Micke,

      Instämmer till fullo i din sista mening! Det är också därför (att barn kan fortsätta) som jag mest sparar i aktier (och aktiefonder). Min investeringshorisont sträcker sig förbi mitt eget korta liv, ner till (åtminstone) eventuella barnbarn...

      Mvh

      Carolus (fortfarande ingen robot)

      Radera
    2. Ja, man får väl paketera allt i ett AB så får barnen och deras barn göra upp sinsemellan om de vill likvidera, konsolidera eller vad som helst. Förhoppningsvis hinner man fostra dem till dess :-)

      Radera
  4. Hej,

    Till din lista kan vi lägga ett svenskt exempel, Lennart Israelsson ("Aktiestinsen"). Minns inte nu i vilken ålder han fick ihop sin första miljon, men det var relativt sent i livet (jag är medveten om att det vore mer räknat i dagens penningvärde, men i alla fall).

    Det är ett dilemma, helt klart. Funderar själv ofta på om jag sparar för mycket... Vad ska jag med pengar till när hälsan vacklar och jag ändå inte kan (eller kanske vill) unna mig någonting längre?

    Har man barn kan det så klart hjälpa dem, men då gäller det att ha rustat dem väl. Hantera en (förhoppningsvis) ansenlig summa pengar lär man sig inte över en natt. Dessutom kan intresset för privatekonomi saknas och branschen (inklusive "rådgivare" på banken) är ju inte känd för att vara altruistisk...

    Det tål att tänka på hur man kan gynna sina barn ekonomiskt utan att ge dem fullständig kontroll över eventuella finansiella tillgångar. Någon form av stiftelse, måhända?

    Min familj funderar på att byta bostad och det kommer att tugga i sig en hel del av våra besparingar samt ge ett dyrare boende. Samtidigt är ju hela poängen att få ett bättre boende än vad vi har i dagsläget. Avvägningar, avvägningar...

    Mvh

    Carolus (ingen robot)

    SvaraRadera
  5. En dröm är att skapa en stiftelse typ nobelstiftelsen.
    Läste någonstans att Alfred Nobel fick läsa sin egen dödsannons i tidningen när de blandat ihop han med broderns död. Han gillade inte sitt eftermäte så han skapade nobelstiftelsen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mmm, jag har faktiskt ingen sådan dröm att bli känd eller lämna något efter mig. Mer att hjälpa barnen och eventuellt världen, men ingen stiftelse i mitt namn eller så.

      Radera
    2. Jag hyser inte heller några förhoppningar om att bli berömd à la Nobel. Trevligt, men fullständigt orealistiskt i mitt fall! :-)

      Min tanke med en stiftelse vore att skydda äppleträdet så att mina arvingar kan leva på äpplena utan att frestas att hugga ner trädet. Förr eller senare kommer det säkert en odåga som vill leva lyxliv och börjar hugga på trädet. Då gäller det att ha en rask skogsvaktare på plats... :-)

      Mvh

      Carolus

      Radera
  6. Målet är att man ska kunna leva på enbart avkastningen innan det är dags för pension, gärna runt 55-56 års ålder. Sedan är tanken att om man får några barn kunna fostra dem så väl inom privatekonomi att de kan ta över "pengarmaskinen". På så sätt har dem en passiv inkomst och slipper starta från ruta ett som en annan.

    Det svåraste är balansen mellan hur mycket man ska lägga undan nu och hur mycket ska man leva upp. Man kan alltid diskutera om man behöver en nyare bil, större bostad, unna sig fler resor och semestrar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra tänkt,,

      Om man tänker sig att man tar ut en del av utdelningarna som inkomst och låter en del stå kvar för att bygga på pengamaskinen, hur ser föedelningen ut då tro?

      Någon hugad matematiker som vill ta tag i "Problemet"? ;-)

      Radera
    2. @Anonym: du kan ju läsa "The Richest Man in Babylon" eller bloggen "Early Retirement Extreme", då går in en del på detta.

      Radera
  7. Carolus nämnde aktiestinsen, jag tror att han var några år över 40 när han fick ett arv på ca. 5000 kr. Låter inte mycket för oss men i början på 50-talet var en hyfsad månadslön på ca. 600 kr. Man kan säga att karln var ganska galen som investerade dessa pengar i bl.a. Sandvik, skulle nog tycka det även idag. Tur (?) som en tokig hade han i alla fall.

    Själv är jag 50 och lite sorgligt är det att jag inte tidigare upptäckte "principer om ackumulerade effekter". dvs ränta på ränta - att även ett litet sparande ger stora effekter över tid. Jag tror inte att jag kan leva på min avkastning men jag hoppas (och tror) att jag med avkastningens hjälp inte behöver jobba tills jag är 75 samt att jag kan överföra något av min filosofi till mina barn.

    ...../sjodan

    SvaraRadera
    Svar
    1. sjodan,

      Något jag upptäckte under finanskrisen 2007-2009 är att tidsresor är möjliga! Mars 2009 (även före och efter denna tidpunkt för vissa bolag) kunde man köpa nordamerikanska bolag på nivåer som inte setts sedan 1997...

      Världen har ju förändrats betydligt sedan 1997. Många solida bolag hade helt andra marknader, vinster och utdelningsnivåer 2009 jämfört med 1997; ändå kunde man få dem för 1997 års priser! De som vågade köpa då tog alltså (kursmässiga) kliv bakåt i tiden på 12 år... Vi som har (finansiellt sett) mognat sent får hoppas på fler framtida kriser och nergångar så att vi kan ta igen förlorad mark på samma sätt! :-)

      Mvh

      Carolus

      Radera
    2. Jag började köpa aktier i liten skala i december 2008, försiktigt och oerfaret. Tänk om man vetat! Vissa av dom första hundralapparna blev till tusenlappar. Aktiestinsen sa något som fastnat hos mig "Aktier ska köpas billigt men egentligen spelar priset ingen roll, det är antalet aktier du har som kommer att ha betydelse i slutändan"

      Hoppas på en framtida kris - men att vara en "contrarian" är både en plåga och en njutning.

      Mvh......./sjodan

      Radera
  8. Mitt mål är att göra så bra investeringar så att jag kan gå i pension tidigt eller njuta av den frihet det för med sig att få en extrainkomst "gratis". Jag tror precis som ni sagt att om man lär sina barn värdet av pengar tidigt och låter dom vara med när familjen lägger upp budgeten så är hälften vunnet. Förhoppnignsvis blir de ekonomiskt vettiga och inte bränner allt på några år efter man gått bort. Tanken att lägga grunden till något som en dag blir något stort är naturligtvis lockande men är inget jag strävar efter, kommer det så kommer det. Känd vill jag iaf inte bli före min död.

    SvaraRadera
  9. Excellent blogg!!!
    En liten kritisk punkt dock. Om du anser dig vara liknande Warren Buffett och försöka värdeinvestera så följer du detta ganska bra. Dock med ett viktigt undantag: En av de absolut viktigaste delarna i värdeinvestering är att ha tålamod och köpa till rätt pris!!! Kan innebära ansamlande av kapital i flera år tills ett "läge" dyker upp. Detta praktiserar inte du eftersom du varje månad investerar i "det bästa just nu" vilket är helt annorlunda.
    Varför?
    Anledning?

    mvh
    tlwc

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har själv funderat en hel del på avvägning mellan kontinuerliga köp och bunkrande till nästa stora ras. För mig verkar en hybridlösning passa bäst. Eftersom jag inte vet om börsen tänker krascha i morgon eller om 5 år så
      känns det skönt att sakta öka i mina innehav och se min passiva månadsinkomst öka kontinuerligt. Å andra sidan vill jag bygga upp ett kapital för att kunna satsa lite större när nästa riktigt bra tillfälle dyker upp.

      /Niclas

      Radera
    2. tlwc: Jag köper bara så länge jag hittar något köpvärt och det har jag lyckats med under hela bloggens livslängd tycker jag. Om man sätter väldigt höga avkastningskrav så kan det bli långa perioder utan köp som du skriver.

      Även Buffett har köpt mycket publikt noterade aktier de senaste åren :-)

      Radera
    3. @tlwc: det är förresten inte mitt mål att likna Buffett, den kapaciteten har jag inte. Jag försöker navigera mig fram till en egen filosofi, främst influerad av Graham och Buffett, men även med inslag från Lynch och kanske en och annan egen vinkling...

      Radera
    4. Buffett själv brukar ju säga "Don't be greedy". D.v.s. när du har hittat någonting som fundamentalt borde ge dig en avkastning i linje med ditt avkastningskrav nöjd dig med det.

      Sedan beror det ju på var man har sitt avkastningskrav. Buffett har sitt på 15%, vill jag minnas. De flesta håller nog med mig om att det är ganska orimligt för en privatsparare. Jag begriper åtminstone inte hur det skulle gå till.

      Om jag minns rätt ligger Luppens avkastningskrav på ungefär "högre än riskfrian räntan". Det tycker jag låter begåvat. Och då hittar man naturligtvis möjligheter oftare än om man kräver 15%.

      Radera
    5. @Sven: ja, om företaget uppfyller alla mina kvalitetskriterier så är avkastningskravet 6,7 procent per år, vilket ger en säkerhetsmarginal.

      Missar man något kriterium vill jag ha mer avkastning och tror jag på mycket stark tillväxt är jag beredd att betala lite premium.

      Charlie Munger nämnde någon gång att de inte köper om det inte finns en avkastning på 10 procent, så det är nog deras "hårda botten".

      Radera
  10. "Allt har ett slut" - utom korven för den har två

    SvaraRadera
  11. Visst finns det många som tycker att man måste välja mellan att spara eller spendera. Jag tycker dock att ha en stark ekonomi är det viktigaste i livet tillsammans med god hälsa och kärlek. Jag sover tryggare på natten och har gladare drömmar om jag har 50 000 kr extra på sparkontot än om jag köper en Hästens säng och sedan är pank. För mig är det nästan så "at leva i nuet" = "att ha ett stort sparande/aktieportfölj". Sparande och en stor aktieportfölj ger trygghet och möjlighet att realisera drömmar i framtiden. Visst kan man köpa ny dator, gå på krogen, resa, köpa bostad och så, men det kan man göra för en liten del av avkastningen när den kommer.

    SvaraRadera
  12. Hur bestämde du dig för avkastningskravet 6,7%?

    Jag kämpar för tillfället på att formulera ned ett eget mål men är mer inne på inflation+en viss %-enhet. Tänker jag fel när jag vill "inflationssäkra" min avkastning?

    /Johan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Absolut inte! Inflationen måste definitivt med i kalkylen. Vidare borde ett avkastningsmål också ta hänsyn till den riskfria nominella räntan. Man ska alltså (minst) försöka slå den riskfria realräntan (ungefär den riskfria nominella räntan minus inflationen), annars kompenseras man ju inte för den större risk som ägande av värdepapper innebär.

      Mvh

      Carolus

      Radera
    2. 6,7 procent kommer ursprungligen från Ben Grahams förslag på P/E 15 (1/15 = 6,7 %) och den avkastningen måste täcka inflationen. Graham föreslog detta mål för defensiva amatörinvesterare i en tid när både räntor och inflation var högre än idag, så efter en hel del funderande bestämde jag att detta var en lagom grundnivå.

      Sedan finns det såklart bolag jag inte skulle köpa till P/E 15 (och därmed har jag alltså högre avkastningskrav på dem).

      Radera
    3. Aha, så enkelt var det. Tack.

      >>Carolus, om man täcke inflationen + t.ex. 4%-enheter, tror du inte man täcker den riskfria räntan med marginal då?

      /Johan

      Radera
    4. Inflationen är väl ungefär 1.5 procent i dagsläget (eller någonting ditåt). Sedan är frågan vad vi menar med riskfri ränta och jag måste erkänna att jag inte vet vilket mått (vilka statspapper) som används av proffsen för detta ändamål.

      Bankbok är ju annars så nära riskfri ränta man kan komma. Enkla sparkontot hos SEB ger för närvarande 1.4 procent (utan restriktioner). Det blir alltså en negativ realränta (-0.1 procent) om inflationen är 1.5 procent. Binder man sina pengar hos samma bank (via ett så kallat "Placeringskonto") erbjuds man en högre ränta beroende på löptiden.

      Binder du exempelvis i tre månader får du 2.7 procents ränta (men då måste du sätta in minst 50 000 kr), vilket svarar mot en effektiv årsränta på 2.73 procent. Då når vi alltså en positiv realränta på 1.23 procent på årsbasis.

      Hos Riksgälden får man 1.25 % i rörlig ränta (utan tidsgräns); de erbjuder också en real fast ränta på 0.1 procent om man sparar 5 eller 8 år. Enligt deras egen information (hemsidan idag) så gäller följande för dessa sparformer (real fast ränta):

      "Räntan för reala konton anges utan inflation. Ersättning för inflationen under sparperioden läggs på i efterhand."

      De tar alltså 0.1 procent och lägger på inflationen. Då verkar ju inflationen + fyra procentheter betydligt mer ambitiöst... ;-)

      Som sagt, vet inte säkert vilket mått som används på marknaden. Med dagens låga ränteläge i minnet tycker jag det är intressant med aktier. Många fina bolag (H&M exempelvis) ger en direktavkastning på fyra, fem procent; klart bättre än bankräntan. Detsamma gäller många nordamerikanska bolag. Dessutom höjer de utdelningarna med tiden och nästan alltid med mer än inflationen.

      Mvh

      Carolus

      Radera
    5. Summa summarum: Riksgälden verkar vara supersnåla! :-)

      Och ja, inflation + fyra procentenheter (5.5 procent totalt) ser ut att vara tillräckligt med marginal (fast Benjamin Graham skulle uppenbarligen inte hålla med).

      Mvh

      Carolus

      Radera