tisdag 16 januari 2018

Du har ingen edge, men...

Om jag fick 5 kronor varje gång jag läst en artikel som först konstaterar att du kämpar mot miljoner högintelligenta motparter på börsen och att du saknar en edge (fördel gentemot andra investerare), för att sedan glatt gå vidare och tipsa om hur du ska kunna aktivt öka din avkastning, så skulle jag kunna starta min egen hedgefond.

Två eggar!
Senast i raden var utmärkta Oddball Stocks som i blogginlägget "You have no edge! Get over it.." först listar de vanliga argumenten bakom effektiva marknadshypotesen; X miljoner personer smartare än du kontrollerar oändliga summor och styr aktiemarknaden med något som får Adam Smiths osynliga hand att verka trubbig och långsam.

Detta är en giltig åsikt och många personer betydligt smartare än jag delar den åsikten, det finns massor med vetenskapliga studier som stöder det och en och annan som talar emot. Det intressanta är det som väldigt ofta följer i denna typ av artiklar, du förväntas:
  • Allokera kapitalet över fler tillgångsslag, för det är det ingen smart som gör?
  • Köpa en fond från skribenten, eller en robotrådgivningstjänst eller...
  • Ändå ha en edge via X eller Y, högre känslomässig kontroll föreslår Oddball Stocks i just detta exempel
Min åsikt är att om du inte anser dig ha en edge: starta ett sparprogram där du köper regelbundet och spara i en indexfond. Då accepterar du den hypersmarta marknaden och drar nytta av värdeskapandet bolagen utför.

I den världsbild jag uppfattar är (aktiva) fondförvaltare inte perfekta, om än välutbildade. De har sina käpphästar, de har ofta samma utbildning, de följer modenycker, de följer varandra. De har krav utanpå avkastningskraven (rättvisa, jämställdhet, etik, miljö, godtyckliga gränser i innehavsstorlek etc.). De har kort tid på sig att analysera varje innehav och de mer kvalitativa analysmomenten verkar sällan vara oberoende av varandra.

När du ger dig in på marknaden möter du två bud runt spreaden på en aktie. De är oftast ok i ett kort- till medellångt perspektiv men ibland helt fel, i mina ögon. Du måste göra en bättre bedömning än personen som säljer aktien till dig, eller köper aktien av dig. Du måste inte vara smartare än alla. Du behöver få mer rätt än något fler än hälften eftersom bordet har sin rake.

Har jag en edge? Vem vet, mätserien jag har på tretton år är alldeles för kort, men den avskräcker inte. Har du någon edge?

21 kommentarer:

  1. En bra påminnelse men man kanske bör gå ett steg längre till? Du behöver inte ens vara smartare än den som säljer/köper dina aktier. Det är inte helt ovanligt med situationer där en transaktion möjliggörs helt enkelt därför att förutsättningarna förändras så att någon aktör utifrån deras regelverk bör sälja eller köpa.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis vad jag tänkte skriva, säljaren och köparen kan ju göra affären av helt olika anledningar där den ene inte nödvändigtvis behöver ha fel och den andre rätt.

      Radera
  2. Räknas naiv optimism som edge? :-)

    Att kunna välja aktier ganska fritt jämfört med en fondförvaltare kanske räcker ganska långt? Sen återstår det att se om man väljer rätt aktier över tiden, har ganska kort historik än så länge.

    SvaraRadera
  3. Den effektiva marknadshypotesen verkar ju även på fondtorget där den normalbegåvade småspararen köper tjänster, vilket kan skapa incitament och beteenden hos leverantören (fondförvaltaren) som gör att marknaden inte är effektiv vis-a-vis bolagens framtida intjäning utan vad andelsägaren efterfrågar (exempelvis "jämn och fin" avkastning år för år)

    SvaraRadera
  4. Namntips till Lundaluppens fiktiva/framtida fond: edgefond (förmodligen redan taget), double-edge fond, eller double-hedge sword.

    SvaraRadera
  5. Ja, i alla fall tycker jag historiken från 12 års fulltidsinvesterande talar för en möjlig edge. Men tycker att det krävs minst ca 20 års period innan det verkligen är etablerat att man har en edge - flera konjunkturcykler ska genomlevas först. Ev edge består inte av någon större smarthet eller analytisk överförmåga utan mer lite vaga faktorer som totalt oberoende där man inte styrs av faktorer som regelverk, kortsiktiga resultat/behöva prestera varje vecka, mäta sig med kollegor etc och en lite lagom udda personlighet där det naturliga är att gå sin egen väg.

    Jag har ett mkt högt satt slutmål, det ligger ca 15 år fram i tiden - egentligen är det inte förrän då jag kan säga att jag har en klar edge, om målet nu uppfylls. So far so good..

    SvaraRadera
  6. Andrew Lo beskrev det ganska bra att EMH är ett exempel på ekonomers fysikkomplex, medan kritiken huvudsakligen kommer från beteendevetare, psykologer etc som utgår från observationer av verkligheten. Det är top-down vs bottom-up och då kommer man förstås till helt olika slutsatser.

    Jag tror en edge kan uppstå i vissa marknadssituationer t.ex. i en aktie som är illikvid, en aktie som är väldigt underbevakad eller en aktie där det finns ett starkt sentiment. En duktig stockpicker/bolagsanalytiker bör kunna hitta tillräckligt många tillfällen under ett år där det öppnas en möjlighet till 'överavkastning' för att kunna slå index i genomsnitt över en längre period. Men det blir förstås svårare ju större kapital du har att förvalta.

    Mvh Mattias

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra kommentar, har du något bra tips om artiklar om Lo? Har läst lite på hans hemsida men inte riktigt hittat någon bra "starting point".

      Radera
    2. Kollar inte du på Uppdrag Granskning om Maersk och Göteborgs Hamn? :)

      Andrew Lo har ju lanserat en egen hypotes där han försöker väva ihop EMH med de kritiska synpunkter som har kommit i vad han kallar för Adaptive Markets Hypothesis. I hans artikel från 2004 ger han lite bakgrund.

      Går att ladda ned gratis på
      https://papers.ssrn.com/sol3/papers.cfm?abstract_id=602222

      Sen vet jag att han varit gäst i podcasts på Bloomberg under förra året, om man föredrar den formen.

      Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om hans egen AMH, men han har en del intressanta insikter att bidra med.

      Mvh Mattias

      Radera
  7. Detta har nämnts förut men tål att upprepas. Jag anser att den största edgen man har som småsparare/privatinvesterare är enligt mig tiden. Det är ingen som utvärderar min avkastning på kvartalsbasis och jag har ingen press på att leverera gentemot ett index för att locka till mig investerare - detta gör att volatiliteten på marknaden blir din vän och du kan investera mer utifrån den långsiktiga trenden.

    Detta förutsätter såklart att du har mage och nerver för att rida ut volatilliteten samt att du inte hamnar i en situation där du måste tvångssälja.

    /RA

    P.s. Sen är det såklart imponerande av LL att skapa överavkastning mot index mätt på kalenderår men det säger inte emot min tes :)

    SvaraRadera
  8. Jag har ingen edge, är för känslostyrd. Därför har jag förlikat mig med tanken att jag ska satsa på indexfonder oavsett hur hårt det blåser. Jag tänker köra "strutsmetoden", nämligen att köra ned huvudet i sanden och logga in på kontona med ett par års mellanrum när jag måste ombalansera portföljen. Att titta varje dag gör mig känslomässigt engagerad i innehaven.

    SvaraRadera
  9. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  10. När alla dessa kloka hjärnor springer åt samma håll finns det alltid mer eller mindre stora rewards för att göra det motsatta. Vi börjar få ordentliga övervärderingar av flera börser pga alla dessa kloka personers marknadstro.

    SvaraRadera
  11. Min "edge" är att jag är svårflörtad. Mina aktieförändringar är få (ca 1 per år). Jag vill ha god historik i bolagen och en styrning som indikerar bra koll på bolaget ,inga återkommande stora avskrivningar eller pressmeddelanden i Facebookanda som nästan verkar vara för att företagsledningen ska få "likes". Detta investeringssätt har gett 1600% på den klumpsumma jag satte in på avanza 2002. Nibe och Aq group är bolag i min anda.
    /to

    SvaraRadera
  12. Tja, vad sägs om att slippa köpa Fingerprint Cards när bolaget togs in i OMXS30 efter en galen rusning 2015? En hyfsad fördel att kunna låta bli om någon frågar mig...

    Delar inte slutsatserna i artikeln Lundaluppen länkar till. Nu vet jag inte om siffrorna gällande aktiva investerare och befintliga bolag stämmer, men det är betydelselöst för följande åsikt (varning för övertro på den egna kapaciteten! :-)).

    Det verkar finnas en rejäl övertro på professionella investerares kapacitet. Är de övermänniskor? Halvgudar? "Masters of the Universe"?

    Högutbildade? Ja, men det betyder (tyvärr...) inte välutbildade. Genier? Verkligen inte! Om vi begränsar oss till den svenska ankdammen talar vi om före detta svenska universitets- och högskolestudenter... (Mitt argument är giltigt även för den stora, vida världen)

    Med risk för att uppfattas som arrogant, men vet ni hur de uttrycker sig i tal och skrift? Känner ni till nivån på deras läsförståelse samt deras "digra" räknekunskaper?

    Tror ni verkligen "stock pickers" har en kognitiv förmåga som överstiger vår? Är de mer intelligenta i genomsnitt än, säg, läkarstudenter eller litteraturvetare? Knappast!

    Deras största fördel (här avviker jag från Lundaluppens åsikt) stavas tid... Att kunna ägna sig på heltid åt att följa och analysera ett fåtal bolag eller marknader är en oerhörd fördel proffsen har.

    Småsparare med ett yrkesliv utanför börssfären, och som kanske dessutom har familj, kan inte ägna sig åt analys i lika stor utsträckning. Detta är det enskilda största handikapp vi har IMHO. Handlar absolut inte om att vi skulle ha sämre förmågor.

    Detta är också anledningen till rådet att spara i indexfonder. Vi kan ägna oss åt "det riktiga livet" och ändå få ta del av marknadens avkastning utan större ansträngning.

    Nu har vi konstaterat att kejsaren är naken. Övriga argument i artikeln då?

    Tålamod, att kunna sitta still i båten. Där tar artikelförfattaren fullständigt miste. En oerhörd fördel för oss. Aktiva förvaltare, fondbolag, affärs- och investmentbanker samt rådgivare av alla de slag möter helt andra (perversa) incitament.

    De tjänar sitt levebröd på aktivitet, courtage, höga avgifter för rådgivning samt att börsintroducera bolag; sjösätta nya fonder och utveckla nya sparprodukter. När efterfrågan på skräp är omättlig, måste de tillhandahålla skräp (oavsett vad de tror om bolaget/sektorn/teknologin/fonden/det nya derivatet som ska torgföras). Annars söker sig kunderna någon annanstans.

    Deras löner och bonusar beror på kortsiktiga resultat, vilka ständigt utvärderas. Det saknas utrymme för långsiktighet, hela systemet kretsar kring kortsiktig profit relativt alla andra.

    Flockmentalitet. Följer av ovanstående stycke. Svårt att slå en konkurrent som köpt Fingerprint i början av 2015. Varför inte själv hoppa på tåget? Kan ju i slutet av året stoltsera med att sitta på Europas bästa aktie (kursutvecklingsmässig sett) 2015... "Titta, vad smarta vi är!"... Bitcoin andra halvan av 2017, någon?

    Det är också en viss skillnad att spela med husets pengar jämfört med sina egna (även om proffsens anställningar ligger i balansvågen, kanske speciellt i USA).

    Även jag fann ett visst underhållningsvärde i att bloggförfattaren avslutar sitt inlägg med att erbjuda läsarna att köpa hans/hennes handbok om hur man investerar i banker... Som sagt, avgifter är a och o! :-)

    (Som vi alla vet är det inte Buffett som myntat uttrycket i texten)

    Mvh

    Carolus

    SvaraRadera
    Svar
    1. Carolus,

      Betyder ditt inlägg att du blivit indexinvesterare på ålderns höst? Vad jag förstår har du tillhört värdeinvesterarnas skara. De flesta inläggen i detta ämne andas en tro att man har en edge. I verkligheten finns den inte där.

      En av de vanligaste föreställningarna är att eftersom investeraren aldrig behöver göra något så har han en edge. Buffett och de tjugo slagen. Hur ser verkligheten ut? Det räcker väl att säga uppesittarkväll i samband med lön. Prata om att ha bråttom. Sedan inbillar många sig själva att de har högre avkastning än man har. Nästan alla tycks slå index. Hade varit kul om Lundaluppen följde upp detta inlägg med ett om Avanzaavkastningen för spararkollektivet. Jag tror att siffrorna kommer att ge en hel annat bild.

      Mvh

      Lars

      Radera
    2. Lars,

      Jag har ett gott öga till indexering, vilket framgår om du läser mina äldre kommentarer i diverse inlägg (likaså gillar jag utdelningar).

      Som investeringsfilosofi är värdeinvesterande en synnerligen sund attityd IMHO. Hur kan man närma sig analys av enskilda aktier på ett bättre sätt? Ser inget vettigare alternativ...

      Mvh

      Carolus

      Radera
  13. Uppskattningsvis 99,9% av alla privatinvesterare har bara en edge gentemot profesionella förvaltare: att deras portföljer är små. Det är dock en fantastiskt viktigt edge.

    SvaraRadera
  14. Tycker du borde skriva ett inlägg om min husgud, du tvittrade om! Morgan Housel.
    Kalle56

    SvaraRadera
  15. Din uppenbara edge är att du konsekvent handlar billigt i form av lågt P/E. Det är väl belagt i litteratur och forskning att detta ger överavkastning.

    Med vänlig hälsning,
    Frans

    SvaraRadera
  16. Hej! Vad har du för förväntningar på HM rapport? Tror du de sänker utdelningen? Mvh Henric

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.