Rapport från Handelsbanken

I morse publicerade Handelsbanken sin niomånadersrapport för 2016 och det var i princip idel positiva besked från nye vd:n Anders Bouvin med kollegor:

• I ett nollränteläge och med ständig prispress på provisionsnetto ökade intäkterna med 4 %
• Kostnaderna hölls i schack vilket gjorde att resulatet ökade med 8 %. Kreditförlusterna är nu nere på 0,06 %, vilket är mycket bra även med SHB-mått mätt
• Resultatet per aktie hittills i år är 6,66 kronor, eller 9,02 kronor de senaste 12 månaderna, långt över de 7,50 kronor jag har i mitt investeringsantagande, kanske dags att revidera bevakningslistan snart
• Kvartalets vinst påverkades positivt av reavinsten vid försäljningen av Industrivärdenaktierna, medan övriga intäkter låg relativt stilla, reavinsten var 39 öre per aktie före eventuell skatteeffekt

Om man borrar ner i regionerna ser man att Sverige gjorde ett fantastiskt resultat - dock var merparten av detta en engångseffekt från en ombokning av personalkostnader. Storbritanniens raketutveckling har däremot stannat upp, mestadels på grund av pundets försvagning. Att expansionen i Storbritannien inte är lika extrem som tidigare år är inget som bekymrar mig, bankverksamhet måste tillåtas växa med bra bankaffärer. Att göra dåliga bankaffärer är ett väldigt enkelt sätt att växa, något som andra banker märkte i Baltikum och Ukraina för snart ett decennium sedan.

Eftersom Handelsbanken är mitt största innehav tänkte jag kommentera min syn på bolaget lite extra.

Det långsiktiga hotet mot bankerna brukar ofta anses vara ökad konkurrens från fintech och nischbanker. Om man ser var spelplanen ändras snabbast är det inom betalningslösningar, courtage, fonder, fondförmedling och liknande verksamheter. Även corporate banking är under angrepp från aktörer som Pepins m.fl. Med andra ord är det provisionsnetto som är under press hos alla banker, inklusive Handelsbanken.

Handelsbanken är dock den svenska bank som tillsammans med Swedbank är tydligast inriktad på traditionell bankverksamhet, dvs. räntenetto med fokus på företags- och bolån. Detta anses idag som riskabelt, men det beror lite på vilka gäldenärer man har, och Handelsbanken är välkända för att vara nogräknade. Denna del av bankverksamheten är den jag är övertygad kommer vara svårast att ta bort från storbankerna. Allt handlar om riskhantering och det är en konst som bankerna slipat på i hundratals år och SHB bevisligen varit bäst på de senaste decennierna.

Turerna kring Handelsbankensfären, SCA m.m. har inte varit helt vackra senaste åren. Tydligt är att Fredrik Lundberg kopplat ett grepp om hela sfären men till skillnad från Sverker Martin-Löf tycker jag det är en nödvändig utveckling. SHB har varit tjänstemannastyrt, vilket jag för det allra mesta är rädd för, men har utvecklats väldigt positivt i denna miljö. Men att ha ledare som tillsätter varandra är ett säkert sätt att förr eller senare köra i diket, så jag välkomnar Lundbergs intåg.

Vd-karusellen det senaste året är inte heller helt smickrande. Att medge ett misstag och agera på det är starkt, men det minskar marginalen för ytterligare fel. Anders Bouvin måste nu vara rätt person, vilket jag tror att han är.

Summerat så har jag ökat mitt innehav under året (och betalat 101-111 kronor/aktie) och den här rapporten får mig inte att ångra dessa köp på något sätt.