fredag 28 oktober 2016

Överanalys, finns det något sådant?

Jag brukar lyssna på de stora aktiepoddarna när jag har skrivbordstid. För det mesta är det inte jättemycket som fångar mig som lyssnare, men när Börspodden intervjuade Kenny och Erik från Värdepappret uppstod en kort men intressant diskussion om att överanalysera bolag och värdepapper.

Tesen som Kenny och Erik förde fram är att man kan läsa för mycket och att det kan ha skadlig effekt. En annan journalist/bloggare, Olle "Snåljåpen" Qvarnström skrev för ett tag sedan ett inlägg med den motsatta tesen; det finns inget onödigt vetande.

Eftersom jag är väldigt dålig på sensationsjournalistik konstaterar jag att båda har rätt, men att frågan behöver behöver analyseras (men inte överanalyseras!) lite mer. Jag tar hjälp av en artikel i Business Insider häromdagen där följande citat av Charlie Munger har bäring på frågan:
  • Resist the craving for false precision, false certainties etc.
  • It is better to remember the obvious than to grasp the esoteric
  • Keep it simple and remember what you set out to do
  • Don't overlook the obvious by drowning in minutiae
Med stöd av 92-årige Mungers visdom ovan menar jag att all information är bra, men att ett överflöd kan göra att den viktigaste uppgiften: värderingen av informationen blir svårare eller till och med övermäktig. 

Till det skulle jag vilja lägga till en reflektion till: flera bloggar (däribland faktiskt även utmärkta Värdepappret) har en tendens att sammanställa enorma informationsmängder, ibland i väldig detalj. När man går ner i de minsta detaljerna lämnar man snabbt alla meningsmotståndare bakom sig och blir ganska ensam i analysen. Detta kan göra att man ses som en auktoritet på området, vilket kan vara smickrande, men samtidigt blir confirmation bias ett mycket svårare hot.

Är jag själv felfri här då? Nej, mina Bonheur-analyser var väl ett utmärkt exempel på att alla detaljer kring korsägandet, tillgångsvärdering etc. var korrekta, och gjorde mig till en auktoritet i detaljernas kungarike. Men att hela riggbranschen var på väg ner i ett bottenlöst hål "glömdes ju bort" även om den biten stod med i ett av de första inläggen.

48 kommentarer:

  1. Om det fanns en ofelbar auktoritet som har tillgång till all relevant information. Då skulle den auktoriteten med lätthet kunna skriva en utmärkt analys på en A4 sida eller ännu mindre. Problemet är att den typen av auktoritet inte existerar och då blir det relevant att kunna redovisa de antaganden och data som använts för att komma till sin slutsats.

    En välskriven analys blir dessutom inte värdelös bara för att utfallet de första tre åren är fel. Om jag var mer av en contrarian skulle det här mycket väl kunna vara en gyllene tidpunkt för att gå igenom gamla analyser inom oljesektorn. De makroekonomiska miljön har varit värre än förväntat och jag tror att man kan lära sig mycket av att läsa gamla analyser. Vi färgas alltid av nuläget och en gammal analys har den unika fördelen att den alltid kan jämföras med "facit" i form av den faktiska utvecklingen. Så istället för att försöka göra nya analyser med ny bias kan det vara en bra idé att läsa omfattande gamla analyser och utvärdera dem med det vi nu i efterhand har lärt oss.

    Däremot finns det gott om utrymme för att göra långa och värdelösa analyser. Det misstag jag oftast reagerar på är man spenderar extremt mycket tid med att analysera ett scenario som man själv har hittat på. Den typen av analyser skapar gärna optimism samtidigt som de snabbt blir värdelösa när externa faktorer innebär att scenariot man skissat på inte inträffar som förväntat.

    SvaraRadera
    Svar
    1. @Aktieingenjören

      Jag har mer än en gång undrat över varför inte gamla analyser aktualiseras. Jag tog upp detta på Spartacus blogg vid några tillfälle. Det var i samband med att Maersk kostade runt 8000kr. Nu om någonsin måste det väl vara läge att kolla på transport, och oljesektorn.

      Reaktion blev lite konstig ingen tycktes ha hört talas om bolaget. Jag hänvisade till Lundaluppens köp i bolaget till priser högt över vad Maersk handlades till när jag skrev inlägget.

      En läsare menade att jag var hård mot den store mannen i Lund.

      Med vänlig hälsning

      Lars


      Radera
    2. Är du säker på att det var Maersk?
      Har ett minne av en liknande diskussion där jag skulle vilja uppdatera totalavkastningen men hittar inget med hjälp av Maersk (det enda jag hittar där är Spartacus som är positiv http://spartacusinvest.blogspot.se/2016/06/checklistor-och-beslutsprocesser.html?m=1)

      Radera
    3. @Lars

      Jag känner inte till diskussionen du hänvisar till men en sidledeskommentar: Maersk tycker jag fortfarande är väldigt intressant, i synnerhet transportdelen där man genom att köpa upp hamnar försöker skapa sig vissa konkurrensfördelar som inte existerar på öppna havet.

      Mitt GAV ligger idag över aktiepriset, men man bör justera ca 1300 DKK/aktie eftersom man delvis likviderat en del av sin verksamhet genom att sälja ut Danske Bank-innehavet.

      Avkastning strax norr om säkra räntan på ett tioårigt innehav imponerar säkert inte på någon...

      Radera
    4. @LL, Aktieingenjören

      Vad jag minns gällde diskussionen Maersk. Jag tyckte det var konstigt att ingen var intresserad av bolaget kring den kursnivå det befann sig på. Sedan utbröt ett meningsutbyte kring vilken nivå Lundaluppen hade som ingångsvärde. Jag hade för mig att det var högre än det Lundaluppen anger.

      Fritt ur minnet tror jag signaturen J bröt in med ett inlägg där han frågade sig. Hur många sitter och kollar i Lundaluppens gamla inköpslistor? Hur som helst varför inte läsa vad som skrevs här på bloggen när JNJ kostade runt 67 dollar?

      Med vänlig hälsning

      Lars

      Radera
    5. Givet temat med bolag som gått ned tycker jag det kan vara mer relevant att jämföra med t.ex. Novo Nordisk och H&M som diskuterades flitigt ungefär samtidigt.

      Radera
  2. I den här frågan tycker jag att en av investerarens viktigaste egenskaper kommer in, självkännedom. All info är som du säger nyttig men det finns en gräns för var mervärde av extra analyserande är värt det. Var den gränsen går är högst personligt och beroende på vem du är som person, hur stort intellekt (mängd kunskap) du har samlat på dig, hur mycket tid/energi du har över, vilka nyckeltal/mjuka faktorer du tycker är viktigast, din helhetsbild av caset och hur mycket big picture du har m.m.

    SvaraRadera
  3. Just övertygelsen om att man har rätt tror jag ofta är den största fallgropen. Många gånger tror jag att  man sitter hemma och sätter sig in i en massa detaljer, och när man sedan kan slå eventuella tvivlare på fingrarna med lite siffror så tar man det dom intäkt för att man har rätt.

    Jag tänker att det ofta räcker med att man tittar på det mest uppenbara, ska man gå djupt in så blir det ofta på tok för mycket information för att en "hobby analytiker" ska kunna se hela bilden. //Stavros

    SvaraRadera
  4. Intressanta tankar! Jag tror ett praktiskt sätt att motverkar överinformation är att använda sig av en relativt enkel checklista av något slag. Om man sedan fördjupar sig, och går ner på detaljer, så är man fortfarande bara kvar på ett ställe i checklistan, och glömmer inte bort det andra.

    Men en checklista kan också vara grund för confirmation bias. Det är inte "grönt" bara för att bolaget passerar. Se bara på misslyckade analyser som MTN t.ex. för min del.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Checklistor funkar bättre för att gallra än för att välja. "Invert always invert" som Munger brukar säga. En stor del i att välja bra investeringar ligger i att välja bort dåliga.

      Radera
  5. Analysen av ett bolag bygger väl till stor del att allt går som tänkt. Men dom gånger det inte går det då?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Då är man diversifierad och hoppas man har rätt oftare än fel ;-)

      Radera
    2. Hahah :-) kan bara inte sluta tänka på han som sänkte Barings bank. Gjorde sin analys, investerade för att "vinna" tillbaka det han förlorat. Gick och la sig för att sova. Vaknade upp till jordbävningen i Kobe. I och med det sänkte han sin arbetsgivare Barings Bank.. (jag kan han fel på detaljerna) men ändå! ☺

      Radera
  6. Att göra analyser själv av enskilda bolag istället för att gå på marknadens samlade bedömning är en hårfin och inte helt lätt balansgång mellan hybris och ödmjukhet.

    Jag har faktiskt inte hunnit lyssna på vad jag sade i Börspodden men jag har ett hum om vad jag tror att jag sade. ;-) Ofta finns det ett par nyckelfaktorer som är viktiga i ett case. Det är viktigt att 1) identifiera dessa nyckelfaktorer och 2) tolka dessa rätt. Sedan finns det mängder med mer eller mindre viktig sidoinformation och/eller brus som kompletterar den viktiga informationen.

    Om man jobbar i ett företag eller i en bransch har man per automatik ett informationsövertag mot de flesta. Man vet vilka faktorer som är viktiga, vilka trender som kommer smygande och är på väg att bli viktiga, vilka rykten som florerar osv. Viss information är värdefull medan annan information är ointressant för en investerare.

    Jag har haft intressanta diskussioner med investerare "utifrån" om bolag i den bransch jag jobbar i och det som har tagit dem hundratals timmar att läsa på är sådant som jag kan som ett rinnande vatten och jobbar dagligdags med. Väldigt många i branschen har koll på vad som händer i branschen och snappar upp det före marknaden och har lättare att tolka det än outsiders. Man vet dessutom mycket kring hur redovisning fungerar, vilka antaganden, osäkerheter m.m. som finns där och kan bilda sig en uppfattning om hur subjektiv en resultaträkning verkligen är i praktiken ;-)

    Jag har även haft intressanta diskussioner med personer med djup insikt i bolag och branscher som kan varenda rykte, vem som har fått sparken och varför osv. när jag är outsider. Jag inser att denna typ av information är man helt chanslös kring och någon annan vet det alltid först. Frågan är bara om informationen är viktig eller inte, vilket varierar.

    Min uppfattning som bara blir starkare och starkare med tiden är att man måste inse sina styrkor och svagheter för att kunna lyckas på aktiemarknaden. Har man en edge måste man utnyttja den. Har man ingen edge ska man inte tro att man har någon. Som småsparare har man vissa fördelar som att man kan styra över sitt eget kapitalflöde, man kan välja och vraka fritt bland småbolag och man måste inte svara upp mot vad någon annan tycker. Det sista är en tydlig edge: man behöver inte ha åsikter om allt och alla utan man kan fokusera på det lilla som är viktigt. Sedan finns det lite mer vilket jag har skrivit floder av inlägg om som den som söker skall finna.

    Om jag får tolka edgen som Lundaluppen-strategin har så är det att identifiera bra bolag som alltid kommer tillbaks via diverse kvalitetskrav och med hjälp av marknadens nyckfullhet och volatilitet köpa när marknaden är tillfälligt pessimistisk. Det fungerar bra, ungefär som att köpa en indexfond men välja bort skräpet. Det kommer att slå index över tid.

    Om man jobbar på fond eller som säljsideanalytiker och en kund ringer och är förbannad och undrar över varför femte största konkurrentens näst största leverantörs orderingång plötsligt stiger, eller vad som helst, så måste man ha koll på det. Man kan inte säga "jag bryr mig inte" eller "det är inte viktigt", för då tappar man ansiktet eller förtroendet från kunden. Om man investerar åt sig själv kan man filtrera bort sådant brus.

    Men man måste fortfarande hitta vad som är viktigt och få en bra helhetsbild över bolag och marknad. När jag skriver analyser försöker jag, för min egen skull (och även läsarens skull även om jag ser mig själv som den huvudsakliga målgruppen), att hitta en balans mellan för mycket och för lite information. Det är inte lätt och ibland blir det för mycket. Ibland kanske för lite. Och ibland förhoppningsvis lagom :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ang informationsövertag, ja där har du verkligen rätt. Skulle aldrig investera i den bransh jag själv jobbar i! Alldeles för många parametrar som kan ställa till det för bolagen!

      Radera
    2. Många bra synpunkter där Kenny. Jag känner verkligen igen mig i "analytiker som skriver om min bransch". Jag har fortfarande inte sett någon som riktigt förstår branschmekanismerna.

      Radera
    3. Kenny,

      Du skriver "Det fungerar bra ungefär som en indexfond men man väljer bort skräpet. Det kommer att slå index över tid". Det tror jag också. Det stora problemet är givetvis att definiera vad detta skräp är för något.

      LL har sålt bolag som Lundberg och JNJ in i portföljen har tydligen preferensaktier i ett flygbolag, och ett knippe illikvida aktier kommit. Vilket som är vilket när det gäller skräp får väl framtiden utvisa.

      Med vänlig hälsning

      Lars

      Radera
    4. Jag tycker inte att det är ett så stort problem att definiera skräp. Följer man Lundaluppens kritetier, alltså i princip Grahams kriterier utformade för 100 år sedan, kommer man långt. De exempel du nämner handlar om bolag som absolut inte är skräp, men som däremot är dyra. SAS pref gav 10-12 % ränta garanterat av staten så det var väl ingen ko på isen där heller. Nu backar staterna och om jag får gissa kommer SAS pref snart vara ute ur Lundaluppen-portföljen eftersom pappret börjar likna skräp.

      Den största orsaken till att man lyckas glömde jag bort och det är att man följer sin strategi och inte backar ur när det går tillfälligt dåligt, vilket det alltid gör. Följaktligen är det när man avviker och går för långt utanför strategin som det kan gå på tok.

      Radera
    5. Apropå branschkännedom från "insidan":

      Handlar det inte mest om detaljerna? Är man verkligen medveten om de stora dragen? Jag är inte så säker på det...

      "Häst och droska" var säkert en gång en väldigt stabil verksamhet. Såg vagntillverkarna automobilens intåg före alla andra och insåg blixtsnabbt dess konsekvenser för den egna framtiden?

      Thomas Watson (IBM) trodde 1943 att det skulle finnas en världsmarknad för som mest fem datorer. Nu talar vi i och för sig om gigantiska monster som fyllde flera rum och sköttes av män i vita laboratorierockar, men i alla fall...

      Chefen för det då mest moderna företaget (i världen?) kunde inte ens i sin vildaste fantasi föreställa sig den miniatyrisering som låg i korten...

      Nokia. Alla dessa stolta ingenjörer som legat i framkant i decennier... Först på bollen?

      Jag är skeptisk.

      Med vänlig hälsning

      Carolus

      Radera
    6. Det här är en fråga som ligger mig varmt om hjärtat och jag brukar ofta försöka prata med personer inom branschen. Däremot är det ungefär 50-50 om mitt investeringsbeslut hamnar i linje med vad insiders tycker. Ett glasklart exempel där det var bra att lyssna på ingenjörerna är Sandvik där det var tydligt att Nyrén/Faxanders omstöpning gick illa utan att det framgick i finanspressen. Men tittar vi på IT har jag några bra exempel på hur jag ser på expertråden jag fått i några bolag.

      Vitec - Mäklarna var missnöjda och Vitec har förlorat kunder. Däremot verkar de ha förlorat färre kunder än deras kunder trodde att de skulle göra och har kompenserat detta genom förvärv inom andra sektorer.

      eWork - De flesta konsulter är väldigt ljumma till bolaget och tycker de är dåliga på att sålla fram rätt expertis åt kunden. Flera konsultbolag har dessutom själva börjat mäkla expertis inom nischade områden med god lönsamhet. eWork går däremot urstarkt ändå då deras affärsidé är skalbar och säljs in mot chefer som prioriterar annat än experterna gör.

      Atea - Atea är nog ett av få bolag som kan konkurrera med SAP om att vara hatat av användarna. Mina kollegor brukar se lätt illamående ut när jag nämner att jag äger aktier i bolaget men rent krasst är de framgångsrika så länge IT-inköp hanteras som de gör.

      Formpipe Software - Enligt de experter jag pratat med är Platina-plattformen på väg att bli ganska föråldrad. Ineffektiva processer och svår att anpassa men den är branschledande vilket innebär att Formpipe fortfarande vinner affärer. Hade omsättningstillväxten varit högre skulle jag inte sålt aktierna, men kombinationen av missnöjda experter och halvtrist utveckling bör man vara vaksam på.

      I ett fall har jag alltså gjort bort mig genom att följa branschinsiders åsikt, i ett fall får vi se hur det går och i två fall har det hittills gått bra genom att köpa aktier i bolag som branschinsiders ogillar.

      Radera
  7. Läsvärda reflektioner både i inlägg och kommentarer. Mitt bidrag är att det handlar om två saker. Det ena är förmågan att se utanför den egna analysen och ta in omvärld och andras perspektiv. Den andra är helt enkelt marginalnyttan av analysen. Om vi tar exemplet med en djup analys av redovisningen - efter x timmar kommer det vara mer värt att läsa en branschtidning istället. Eller gud förbjude, ta en promenad.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis. I det generella fallet så sjunker marginalnyttan ganska fort, men ibland ligger de stora riskerna i detaljerna. Att anta att bolaget eller de analyser man läser direkt lyfter fram det allra mest väsentliga kan vara riskabelt.

      Radera
  8. Luppen är bytt! Vad ska detta innebära?

    SvaraRadera
    Svar
    1. FinansElsa på Twitter påpekade att det var gigantiska sorgkanter på naglarna i förra bilden. När man väl sett det är det omöjligt att ignorera.

      Radera
    2. Precis så. Om man saknar den gamla tumnageln, eh luppen, är det bara att söka på Wikipedia.

      Radera
    3. Jag ville aldrig påpeka det då jag trodde att det var en egen bild.

      Preffar och ny bild. Så mycket förnyelse... Var ska det sluta? ;-)

      Med vänlig hälsning

      Carolus

      Radera
    4. @Carolus

      Vi får också ta med den gamla sanningen: There is no exuse for nose hair. Kanske tur att Lundaluppen är anonym så att inga uppbyggda bilder krossas.

      Ha det bäst

      Lars

      Radera
    5. Anonymitet: definitivt bäst så (för oss alla!).

      Gamla bilden: Jag gillade den, trots allt. Att leta efter undervärderade aktier är ett smutsigt arbete, men någon måste göra det... ;-)

      Med vänlig hälsning

      Carolus

      Radera
  9. Jag är nog inne på Kavastus linje. Efter 20 år som börsnörd har jag hittat "min grej" och tycker att jag lyckas ganska bra med den. Min grej är att begränsa informationen. Jag läser bara om mellanstora svenska företag och struntar i resten. Är totalt ointresserad av allt makrosnack, räntor och olja.
    Till och från blir det också lite böcker i börshistoria och företagshistoria.
    Har cirka 400 följare på Twitter.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Låter sunt, vad heter du på Twitter?

      Radera
  10. "...har en tendens att sammanställa enorma informationsmängder, ibland i väldig detalj. När man går ner i de minsta detaljerna lämnar man snabbt alla meningsmotståndare bakom sig och blir ganska ensam i analysen. Detta kan göra att man ses som en auktoritet på området, vilket kan vara smickrande, men samtidigt blir confirmation bias ett mycket svårare hot."
    Huvudet på spiken! Jag har intuitivt känna att jag har gjort detta på bloggen ibland. Men har nog inte riktigt vågat erkänna detta för mig själv. Om vi tar min gigantiska Tesco genomgång, så var mycket ganska deskriptivt - och bara delar analytiskt. Undermedvetet försökte jag försvara en större investering som jag kanske egentligen förstod inte var så klok. Att skriva rikligt om alla delar av bolaget blev ett sorts försvar. Men jag lärde mig mycket om livsmedelsbranschen (-:
    Likaså nyligen när jag skrev två inlägg om Ratos, det andra inlägget är också som att jag undermedvetet försöker att övertyga mig själva om bolagets möjligheter - eftersom jag är aktieägare - genom att nörda ner mig i detaljer i dess framgångsrika historia = confirmation bias.
    En ara analys måste innehåll relevant fakta. Men ibland kanske man inte ser skogen för träden. Analys betyder sönderdelning, men konsten är att hitta de relevanta delarna och vrida och vända på dem. Inte att studera alla delar lika mycket. Och inte kunna dra de rätta slutsatserna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för en väldigt ödmjuk kommentar! Det är nyttigt att se sig själv i spegeln ibland, det är väldigt lätt och dyrt att lura sig själv :-)

      Radera
  11. Detta är bland det bästa jag sett skrivas på ett tag.

    "Till det skulle jag vilja lägga till en reflektion till: flera bloggar (däribland faktiskt även utmärkta Värdepappret) har en tendens att sammanställa enorma informationsmängder, ibland i väldig detalj. När man går ner i de minsta detaljerna lämnar man snabbt alla meningsmotståndare bakom sig och blir ganska ensam i analysen. Detta kan göra att man ses som en auktoritet på området, vilket kan vara smickrande, men samtidigt blir confirmation bias ett mycket svårare hot."

    SvaraRadera
  12. Min erfarenhet av detta är att ju mer omfattande, och detaljerat man skriver en analys ju meningslösare blir det. Kom och tänka på något Burton Malkiel skrev. Han hade inlett sin karriär med ett trainee jobb hos den legendariske järnvägsanalytikern Railroad Roger.

    Roger beskrevs som en man med förmågan att recount every conceivable statistic on track miles and freight carloadings for hours on end. But Roger hade inte the faintest clue what the rails will earn next year , or which should be favored for purchase.

    Själv tycker jag det sammanfattar detta analyserande ganska bra. Svaret på frågan: Överanalys? Finns det? Är ett enkelt JA!

    Med vänlig hälsning

    Lars

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, kunde inte sagt det bättre själv.

      Radera
  13. Lite som den klassiska fällan att veta tillräckligt mycket för att tro sig veta allt, men inte tillräckligt mycket för att veta att man inte vet något alls.

    Så ja, det kan vara farligt att veta mer för att det skapar en felaktig självsäkerhet. Ser man den fällan så skadar det dock inte att lära sig fler detaljer.

    SvaraRadera
  14. Kom och tänka på ett roligt inlägg jag läste i veckan. Det är Avanzas Placera som skriver ut ett recept mot ränteångest.

    Man skall tydligen satsa på en hedgefond som heter Atlant Stability. Fonden beskrivs som en av Placeras favoriter. Tråkigt nog har det inte gått så bra på sista tiden. Fonden hade gjort misstaget att investera i norska företagsobligationer som kollapsade i pris. Annars fungerar allt utmärkt i Atlant Stability.

    Kom och tänka på Malkiels kompis Charles Ellis. Han konstaterade att alla 20-åriga bilförare som lånat pappas bil är fantastiska bilförare bara man kunde utesluta dessa Daddy that car came out of nothing situationerna.

    På samma sätt är dessa hedgefondförvaltare fantastiska förvaltare bara man kunde utesluta den där förargliga spekulationen i företagsobligationer i oljesektorn. I verkligheten kan man inte det!

    Med vänlig hälsning

    Lars

    SvaraRadera
    Svar
    1. Intressant, den där Atlant Stability dök upp i ett pensionsrådgivningssamtal jag hade för ett antal år sedan. Hela pitchen osade "vi startade sju fonder i det tysta och denna funkade bäst så vi la ner de sex andra och marknadsför nu denna".

      Jag är inte förvånad över dess performance sedan dess alltså.

      Radera
    2. Jag hade en del av min semi-likvid i Atlant Stability under något år. Det gick rätt bra jämfört med obligationer/långa räntor och det var väl då de blev höjda till skyarna. Sedan när det blev svårt att gissa vilket håll allt skulle gå åt så verkade de gissa rätt och fel om vartannat (som om det vore slump) så jag hoppade av innan det tvärdök (tur!)

      Ser man på kurvan nu så var nog förlusten på papperet större än i verkligheten för det ser ut som att de hämtar sig igen.

      Radera
  15. Tja, tack för en bra blogg!
    Jag har sparar till största del i investmentbolag och fonder. Jag har investerat 80k spritt över en 10 månaders period, och har nu 100k kvar som jag ska investera. Dom 100k som jag har kvar ligger på ett vanligt sparkonto. Hur hade du gjort? Hade du spridit ut köpen, eller hade du investerad alla 100k nu på måndag t.ex?
    Jag sparar långsiktigt!

    Tack på förhand!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej, det blir ungefär som #3 i min FAQ, jag vet inte. Om 100k representerar en stor del av dina besparingar som det verkar, så var försiktig och sprid köpen.

      Radera
  16. Vad roligt att du är tillbaka! /Gunilla

    SvaraRadera
  17. En av poängerna i Lundaluppens inlägg är att man missar de stora dragen när man gräver ner sig i (för många) detaljer. Här är en annan möjlig nackdel med mycket information (som vi antar leder till större kunskap och/eller överanalyserande).

    Jag delar upp inlägget i två på grund av teckenbegränsningen.

    Att vara välinformerad och besitta gedigna kunskaper skulle kunna innebära en nackdel på följande vis: ”goda” (kunniga eller väl informerade) aktörer på en marknad kan kanske drivas ut av ”dåliga” (okunniga eller sämre informerade)? Detta är mer troligt ju mindre andelen kunniga aktörer är. Två exempel får illustrera.

    Första exemplet: bostadsköp

    Jag har tittat på relativt många hus de senaste åren. Har lärt mig en hel del om vad olika brister kostar att åtgärda: takomläggningar, dräneringar av källare, konstruktion av takkupor, löpmeterpriser vid syllbyte, renoveringar av badrum etc etc. Om jag nu är den ende som känner till allt detta har jag ett påtagligt underläge vid budgivningen.

    Anta att vi är ett antal intresserade budgivare och att huset i fråga har en hel del skavanker. Den mest kunnige vet då att det är en hel del pengar som ska satsas även efter en eventuell vinst i budgivningen. Om alla de andra är djupt okunniga kommer inte deras betalningsvilja att minska i motsvarande grad som den kunniges.

    Därmed drivs priset upp mer än om alla hade haft samma (korrekta) informationsmängd som den kunnige aktören. Det är förmodligen inte heller den kunnige som vinner budgivningen (och om hon skulle vinna är priset högre än vad som är fundamentalt motiverat utifrån de stora renoveringsbehoven). Priset bestäms med andra ord av den med minst kunskap…

    Detta utfall blir än mer troligt om ”de kunniga” sitter hemma med Excelark och räknar på boendekostnader baserade på sex, sju procents ränta medan de ”okunniga” extrapolerar nuvarande ränteläge (eller inte räknar alls). Att vara försiktigt kalkylerande har inte varit en vinnande strategi på den ägda delen an bostadsmarknaden de senaste decennierna…

    Med vänlig hälsning

    Carolus

    SvaraRadera
    Svar
    1. "... på den ägda delen av bostadsmarknaden..." (inte "an").

      Petigt, petigt!

      Med vänlig hälsning

      Carolus

      Radera
    2. För eller senare sker ju prisjusteringar på alla marknader och då kan detta underläge visa sig vara det motsatta. Men när marknaden fortsätter uppåt i 15 år blir ju vilket köp som helst bra.

      Radera
  18. Andra exemplet: handel med aktier

    "There is nothing so disastrous as a rational investment policy in an irrational world." (Keynes)

    Jag känner inte till proportionerna mellan ”kunniga” och ”okunniga” aktörer på aktiemarknaden. Tror inte ens att jag har definitionen av ”kunnig” klar för mig i detta sammanhang.

    Trots det har jag inte svårt att se framför mig hur oerfarna och mindre pålästa aktörer kan bjuda upp aktiekurser förbi vad en ”kunnig” och ”initierad” person skulle finna rimligt. Lundaluppen och alla andra värdeinvesterare avstår ju aktier (på goda grunder) hela tiden medan andra uppenbarligen tycker de är köpvärda.

    Vi tänker oss en person som inte känner till grundläggande storheter för värdering, som inte varit med om någon speciellt stor nergång i en ägd aktie (eller allmänt).

    En sådan person skulle kanske kunna köpa en aktie på måfå, helt i blindo. En aktie som gått upp 50 procent på tre månader ”verkar bra” och ”går säkert upp mer”.

    Okunskap om risk gör helt enkelt att du försätter dig i mer riskfyllda situationer, eller snarare: du inser inte ens att de är riskfyllda och bjuder glatt vad det nu är säljaren vill ha.

    En slöja av okunskap leder alltså till ett agerande som samma (oinitierade) person inte skulle ägna sig åt överhuvudtaget om hon hade besuttit större kunskaper eller ”varit med förut” på aktiemarknaden. Därmed bestäms kurserna inte av den kunnige och defensive värdeinvesteraren som i stället har ett underläge i så motto att hennes betalningsvilja för en aktie är uppåt begränsad.

    Notera att detta inte enbart behöver vara en följd av att de som bjuder mer har andra, i fundamental analys väl grundade, uppfattningar om aktiens värde. Efter att alla värdeinvesterare har sagt sitt om vad aktien borde vara värd når vi en övre gräns för kursen. Denna gräns springer en ”okunnig” person eller en jagare av momentum snabbt förbi. Kursen drivs upp förbi vad som är fundamentalt sett rimligt…

    En given invändning mot ovanstående resonemang vore att försiktighet minskar risken för att överbetala för en aktie eller ryckas med när marknaden blir euforisk. I själva verket är det hela poängen med att vara defensiv. Warren Buffett köpte som bekant inga IT-aktier under 1990-talets hysteri.

    Att vara försiktigt kalkylerande på aktiemarknaden i nuvarande lågräntemiljö innebär dock att man halkar efter (så till vida att antalet köpvärda aktier är begränsat).

    Eller att man sitter i hyresrätt för att man år 2 000 tyckte att "det var för dyrt"...

    Kan man säga att det alltid är de oförsiktigas (mindre kunnigas) marknad? I alla fall så länge det finns en större dåre med stor plånbok längre fram längs uppgången?

    Med vänlig hälsning

    Carolus

    SvaraRadera
    Svar
    1. På kort sikt håller jag med dig helt och hållet. I princip har du skapat två utmärkta exempel på konceptet "winners curse" som jag ska komma ihåg för framtida bruk.

      Min upplevelse är att vad som kortsiktigt fungerar på aktiemarknaden även speglar av sig på hur vi värderar aktier. För några år sedan kunde vi efter finanskrisen se hur vissa bolag tagit permanent skada medan andra gått stärkta ur krisen samtidigt som deras aktiekurser gått ned. Då kändes det naturligt att göra djuplodande analyser där man sållade agnarna från vetet. Därefter hade vi en kortare period med "köp kvalitet då allt bra går upp" och nu har vi en mer kaotisk marknad där det känns poänglöst att analysera aktier allt för djupt. Ändrade prognoser och valresultat trumfar helt enkelt fundamenta.

      Radera
    2. Som något slags bekräftelse/exempel på vad du skriver fick jag en ganska extrem aversion mot Melker Schörlings bolag efter senaste krisen (Assa, Securitas, Hexagon) eftersom deras tunna balansräkningar i princip satte alla i kris.

      Men självklart är det dessa bolag som sedan i snart tio års tid svängt uppåt enormt. De hade den största hävstången.

      Radera