onsdag 20 november 2013

Recension av Common Stocks and Uncommon Profits

Under genomgången av The Intelligent Investor kom Philip Fishers bok "Common Stocks and Uncommon Profits" upp i diskussionerna. Det var ett tag sedan jag läste den så jag tog upp den igen och tänkte bjuda på en liten rundtur...

Philip A. Fisher var en amerikansk investerare och författare som främst blivit känd efter att Warren Buffett beskrivit sig själv som varande "85 procent Graham och 15 procent Fisher". Hans första och mest välkända bok "Common Stocks and Uncommon Profits" kom ut 1958. Den utgåva jag har läst har tillägget "And other writings" och innehåller även "Conservative Investors Sleep Well" och "Developing an Investment Philosophy".

Common Stocks and Uncommon Profits

Detta är huvudtexten och Fishers "Claim to Fame" och den innehåller ett par centrala punkter. Den första är den checklista på 15 punkter som Fisher rekommenderar för investerare, och redan här börjar jag undra vem som är tänkt att läsa boken, här är listan:
  1. Har bolaget produkter och tjänster med tillräcklig marknadspotential för att få kraftig försäljningstillväxt ett antal år framåt?
  2. Är ledningen fast besluten att fortsätta utveckla produkter eller processer som kan skapa tillväxt när nuvarande produkters eller tjänster potential blivit uttömda?
  3. Hur effektiv är bolagets forskning och utveckling?
  4. Har bolaget en försäljningsorganisation som är bättre än genomsnittet?
  5. Har bolaget en tillräcklig vinstmarginal?
  6. Vad gör bolaget för att bibehålla eller förbättra vinstmarginalen?
  7. Har bolaget utmärkta relationer med sin personal?
  8. Har bolaget utmärkta relationer inom ledningen?
  9. Har bolaget djup och återväxt i sin ledning?
  10. Hur bra är bolagets kostnadskontroll och kontroll över räkenskaperna?
  11. Finns det några andra aspekter i branschen som ger viktiga ledtrådar om hur starkt bolaget är jämfört med sina konkurrenter?
  12. Bygger bolaget sina resultat på kort eller lång sikt?
  13. Finns det en risk att framtida kapitalbehov leder till så stor utspädning att nuvarande ägare inte får tillräcklig andel av utvecklingen?
  14. Talar ledningen öppet med investerare när det går bra, men tystnar när det blir problem?
  15. Har ledningen en otvivelaktig integritet?
Jag har ju själv startat företag och kan ärligt säga att jag inte kan svara glasklart på alla dessa frågor för mina egna företag. Det som är tydligt för mig är att denna lista vänder sig till proffsanalytiker, som även de kommer att ha svårt att få tag i all information. Listan är för all del tänkvärd, men i praktiken oanvändbar för mig. Och vad värre är: jag anser att den är farlig att försöka följa. Den lägger fokus på saker som är svåra att få tillförlitlig information men missar frågor om konkurrens och finansiell styrka.

Den smygande känsla jag får när jag läser "Common Stocks and Uncommon Profits" - som innehåller mycket bra också - är att här är en man som fått till en fullträff med sin Motorola-investering, och sedan målar upp en investeringsfilosofi som beskriver hur metodiskt han kom fram till denna investering och hur förträffligt detta bolag redan från början visade sig inifrån och ut. Jag är inte lika säker att han skulle vara så nöjd med Motorolas senare utveckling. Det är lite som om Lundaluppen skulle skriva en investeringsfilosofi som kretsar kring hur förträffligt det är med oligopolverksamheter och bankrörelser och bevisa det med ett par lyckosamma investeringar några år bakåt.

Conservative Investors Sleep Well

Denna del i boken sammanfattar lite mer koncist den första delen plus att den pratar om priset och hur mycket vikt man ska lägga vid det. Man kan nog säga att här läggs grunden för två koncept som Warren Buffett ofta talar om: vallgravar ("moats"), dvs. konkurrensskydd som vissa bolag åtnjuter, samt  det bevingade uttrycket "It's far better to buy a wonderful company at a fair price than a fair company at a wonderful price."

Developing an Investment Philosophy

Detta är i mitt tycke den intressantaste delen av boken: här beskriver Fisher sin historik som investerare och hur han formats av olika händelser i karriären. Den här delen är i mina ögon den som samtidigt ger mest men som även avväpnar de andra delarna en aning. Svagheten med berättelsen är att den (till skillnad från en blogg eller Buffetts brev till aktieägarna) skrivs i retrospektiv och då kan allt läggas tillrätta och snedsteg målas ut som mer eller mindre medvetna eller värdefulla erfarenheter.

Summering

Eftersom jag har väldigt svårt att ta till mig och se nyttan med huvuddelen i boken så har jag nu, precis som tidigare, problem att se den storhet i boken som många andra ser. Möjligen hade den en viktig plats för länge sedan, men i mina ögon har Fishers budskap förfinats och förklarats så mycket av andra personer att hans egna ursprungliga texter mist sin funktion.

18 kommentarer:

  1. Jag kommer ihåg att den lämnade ett liknande intryck på mig. Det var intressant att läsa om en analysstrategi som står ut från mängden och man blev inspirerad att lära känna sina innehav lite djupare, men just den metod som förespråkades var inte i närheten av att vara praktiskt genomförbar för min del (och förmodligen inte för många andra heller).

    SvaraRadera
  2. Delar din uppfattning av boken.
    Kalle56

    SvaraRadera
  3. Själv skrev att det vore synnerligen olyckligt om läsekretsen fick tag i denna volym när the Intelligent Investor avhandlades. Helt oanvändbart för den stora majoriteten. Bra genomgång av boken.
    Med vänlig hälsning
    Lars

    SvaraRadera
  4. Håller med om att den är oanvändbar för nästan alla, men tycker ändå Fisher har ett par poäng. Bla har jag för mig att han argumenterar mycket för företag som använder sig av intern rekrytering för ledartjänster, och en del andra liknande detaljer :)

    Nu var det ganska länge sedan jag läste den men tror också han hade en del kloka tankar kring portföljallokering.

    Boken är kanske mer relevant för Buffett som kan granska bolagen lite noggrannare än oss vanliga småsparare.

    SvaraRadera
  5. Jag håller delvis med dig men jag tror nog att mycket av Philip A. Fischers rykte bygger på att han under en mycket lång tid var en ledande karaktär på Stanford Business school och att han var framgångsrikt med fler bolag än Motorola.

    Däremot håller jag med om att de 15 punkterna har begränsat läsvärde idag. Förutom Motorola köpte han en hel del annat inom elektronik, materialteknik och kemibranschen men det verkar som att han hela tiden siktade in sig på Amerikanska bolag i tillväxtbranscher. När jag läste Kenneth Fischers förord till boken fick jag intrycket av att Philips track record blev rejält mycket sämre från och med finanskriserna på 70-talet. Så min känsla är att han byggde upp en bra investeringsfilosofi för en tid då det fanns flera "vildvuxna" tillväxtbranscher där USA var ledande och det var svårt att se vilka bolag som tillslut skulle kunna vinna.

    Ibland skulle det här kanske gå att tillämpa. Vi har till exempel inom biotekniken haft liknande problem inom "next generation sequencing" (läsa hela genom med väldigt avancerade instrument) och utav det stora antal bolag som började kampen är det numera ett bolag som har 80 % av marknaden (några konkurrenter har då köpts upp till priser som gynnat grundarna/tidiga ägare).

    Men för en vanlig småsparare tycker jag främst att det är "Defensive investors sleep well" och "Developing an Investment Philosophy" som är läsvärda om man inte planerar att gå på Stanford Business school eller motsvarande.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Även om du är proffsanalytiker från Stanford tvivlar jag på att du kan få rätt svar på samtliga 15 frågor av två skäl:

      1. Ledningen vet förmodligen i många fall inte själv
      2. Ledningen har skäl att skönmåla och upprätthålla en positiv fasad när det gäller ett antal av frågorna

      Radera
    2. Jag tror att du kan ha ett lite företagsinternt perspektiv på vissa av frågorna. Philip Fischer hade ett extremt interventionistiskt perspektiv på sina investeringar och han tar upp både behovet av företagsbesök och vilka kontakter han använde.

      Vissa av frågorna (t.ex. personalrelationer) kan vara svåra att få ett entydigt svar på. Men i många fall så skulle jag säga att det är förvånansvärt lätt att få reda på hur stämningen är på en forskningsavdelning eller på om säljarna ger ett professionellt intryck i kontakten med sina kunder. Jag håller just nu på att experimentera lite med den här typen av analys av Vitec men just nu känns det som att min begränsning har varit min egen tid snarare än företaget och kundernas villighet att dela med sig av information.

      Huruvida ledning har koll är helt enkelt inte alltid det viktigaste utan det handlar om att identifiera företag som erbjuder en kombination av bra produkflöde, nöjda anställda och en hög kundnöjdhet.

      Radera
    3. Bör nog omformulera sista stycket. Jag menar självfallet inte att ledningen inte ska ha koll på sitt företag. Det jag menar är att en extern investerare med Fischers ställning kan skapa sig förståelse ur ett annat perspektiv och om det perspektivet ser ut att överensstämma på ett bra sätt med ledningens perspektiv så är det en god indikation på köpvärdhet.

      Radera
    4. Som jag skrev förra gången jag recenserade en Fisher-bok: "Ibland framstår han som en person som aldrig arbetat i ett företag överhuvudtaget och ibland uppvisar han en väldigt modern syn på hur utvecklingsarbete bör bedrivas."

      Han är absolut kunnig men har uppenbarligen aldrig arbetat i en styrelse eller ledning.

      Radera
  6. Usch vilken tung bok att läsa. Jag gav upp rätt tidigt. Fick samma intryck som Aktieingenjören av sonens förord.

    SvaraRadera
  7. Jag beställde precis boken. Jag tycker generellt folk verkar ha en negativ inställning till information och andra personers välutvecklade idéer och åsikter. Ska man bara läsa böcker där man kan använda allt praktiskt och enkelt? Det är ju intressant att skaffa sig en så bred bild som möjligt av hur investeringsidoler som t ex Fisher tänker. Å andra sidan kanske det mest är av personligt intresse än av ren nytta.

    Lars: Det är väll aldrig olyckligt att läsa en bok? Vill du censurera allmänheten från komplicerade investeringstekniker? =)

    Erik (E)

    SvaraRadera
    Svar
    1. @Erik
      Nej det är aldrig fel att se på en sak från olika synvinklar. Man kan läsa böcker om teknisk analys man kan ägna tid åt att sitta och göra Point&figure diagram över sina aktier. Visst finns det mycket att studera, men denna bok har den stora majoriteten ingen användning av. Jag kan ge tips på fyra förstklassiga investeringsvolymer: Först A Random walk givetvis. Charles Ellis Winning the loser´s game är en pärla. Dessa böcker representerar det lägret jag befinner mig i. På andra sidan Löwensteins Buffett: The making of an American Capitalist är den den bästa boken jag läst om Buffett. Sist men inte minst One up on Wall Street av Lynch. Ett studie av dessa böcker ger en bra grund att stå. Två olika synsätt som står mot varandra.
      Med vänlig hälsning
      Lars

      Radera
    2. Precis min åsikt, jag läser allt som jag tror håller en viss kvalitet. Det tror jag Fisher gör, och många andra för den delen som jag kanske inte alls håller med.

      Det är dock farligt att sortera in sig själv i ett fack. Helt plötsligt kan situationen ändras och så sitter man med en helt annan giv än tidigare. Då är det bra att ha andra tankesätt nära till hands. Det handlar ju om att identifiera sina egna förutsättningar, väga dem mot andras förutsättningar och utnyttja de eventuella fördelar som uppstår.

      Bra boktips för övrigt, jag har läst hälften och resten ligger på kö.

      Erik

      Radera
  8. Jag har läst boken, eller åtminstone delar av den eftersom den är rätt seg att läsa.

    MEN jag tycker Fisher har en viktig poäng!

    Han lägger nämligen ett väldigt tydligt fokus på företagets själva verksamhet. Det är nämligen ett rätt stort problem i aktieanalyskretsar, kanske framförallt inom den akademiska finansskolan, att man lägger på tok för stort analysarbete på finansiella nyckeltal och historiska aktiepriser.

    Det han med de 15-punkterna försöker sätta fingret på, som Buffet har förstått, är att det kan finnas goda skäl att betala mycket för ett riktigt bra företag... hellre än att betala lite för ett dåligt. Det var en bra slutsats att göra på 1950-talet på samma sätt som att Graham och Dodd gjorde stora bidrag utifrån sitt perspektiv.

    På senare tid har det kommit stora forskningsbidrag av Michael Porter och Bruce Greenwald som man kanske kan läsa hellre än Fisher. Den senare skriver dessutom ganska lättsamt.

    SvaraRadera
  9. Även jag har läst boken för några år sen.
    Lite svårt att tillämpa idéerna bokstavligt, men ändå en bok som ger lite tankar om värdeinvestering.
    Jag tror inte att man skall ta andra värdeinvesterares alla fantastiska teorier och möjligheter allt för bokstavligt.
    Vi har alla olika bakgrund, kunskap och erfarenheter så varje privatinvesterare får utveckla en egen variant av värdeinvestering som man själv kan följa.
    Fishers bok var bara en av många som ger en bra bild av vad aktieinvesteringar kan vara.
    Besser

    SvaraRadera
    Svar
    1. @Besser
      Ett bra inlägg man måste finna sin egen investeringsstil. Hur reagerar jag på stress? Hur agerar jag när jag står under beskjutning? Jag hade aldrig klarat av att ha en portfölj som lundaluppen har. Helt enkelt för jag inte har den mentala styrkan.
      Med vänlig hälsning
      Lars

      Radera
  10. Hej,

    Vi var ganska överens när vi diskuterade kapitel 8 i The Intelligent Investor att Fishers bok inte håller toppklass. Ser ut att hålla i sig (?)...

    Carolus

    SvaraRadera