Mina sämsta aktieaffärer

Året var 2007, det var vår och börsen var på toppenhumör. Efter ett antal år där ganska mekaniskt månadssparande varvats med en enorm tur i marknadstajming trodde Lundaluppen att han kunde investera, att han hade känslan. Nu var det dags att göra lite större manövrer. Det gick... inte så bra. Som helgunderhållning bjuder jag här på de sämsta aktieaffärerna jag kan minnas mig gjort.

Worst. Investor. Ever.

Sämst av de sämsta var inköpet av NSP Holding. Jag resonerade att det måste vara en utmärkt affärsidé att sälja hamburgare, och Burger King är ju ett starkt varumärke. Vilken idiot som helst kunde ju driva detta till succé. Tydligen inte, värderingen var i himlen när jag köpte, vilket jag inte hade någon egen uppfattning om, och de som drev bolaget bevisade den förra tesen fel. Aktien föll med nära nittio procent från min köpkurs och bolaget genomförde en nyemission. Under nyemissionen lyckades jag dock räkna lite och hämtade via teckningsoptionsaffärer kanske tillbaka en eller två av de nittio procentenheterna igen.

Brott: ingen uppfattning om bolagets värde vid inköp, ingen koll på marginaler och konkurrenssituation, ingen förståelse för franchisetagarnas situation jämfört med integrerade restauranger, såg bolaget som en "krydda" och gjorde därmed ingen som helst hemläxa.

Straff: närmre 90 procent i permanent förlust. Knappt 90 000 kronor, dyrt att vara korkad.

Näst sämst men med en pinsam svans var inköpet av Maersk. Dels köpte jag dem till all-time-high-pris utan att veta vad de var värda. Sedan gick de upp i pris. Efter att ha stigit tio procent sålde jag en av de två aktierna för att "plocka hem lite av vinsten". Sedan fortsatte de stiga ytterligare fem procent, då tänkte geniet i mig att det verkade finnas mer att hämta här och jag köpte tillbaka den sålda aktien! Där brände jag tiotusen kronor på ingenting. Sedan kom finanskrisen och aktien rasade i värde. Där började jag äntligen lära mig något och behöll de plötsligt undervärderade aktierna och äger dem fortfarande.

Brott: ingen uppfattning om bolagets värde vid inköp, försäljning för att "göra en vinsthemtagning", återköp vid ännu högre kurs, återigen utan att veta bolagets värde.

Straff: högt inköpspris, kommer säkert att vara en bra investering till slut, men inköpspriset tar bort avkastningen de första fem åren, minst.

Ytterligare misstag samma år var att jag köpte Ratos, Holmen, Investor och Industrivärden på alldeles för höga kurser. Trots att jag fyllt på flera gånger sedan dess är Investor och Industrivärden idag på samma nivå som mitt GAV, fem år senare. Ratos var dyr då, men blev väldigt snabbt dyr igen efter finanskrisen, så på ren tur blev det en rätt bra affär.

Den gemensamma faktorn i alla misstagen var att jag köpte aktier utan att ha en underbyggd uppfattning om bolagens värde (eller kvalitet i fallet NSP). Jag litade på riktkurser och - ännu värre och pinsammare - prishistorik. Detta kostade mig nästan 20 procent av mitt totala kapital under 2007, ett år när SIXRX sjönk med knappa 3 procent.

När det gällde kvalitetsbolagen så har jag ju kvar en del av aktierna och de kommer så småningom att växa ikapp även de höga värderingar jag en gång köpte dem till, men det har kostat några års avkastning. När det gäller bolaget av sämre kvalitet blev förlusten av kapital permanent. NSP ligger fortfarande och harvar på de nivåer jag sålde dem vid, en helt ny ledning har inte lyckats lösa problemen.

Det positiva i det hela var att jag insåg att jag hade mycket att lära, började läsa och hittade fram till värdeinvesteringar, Graham och Buffett. Där hittade jag en investeringsfilosofi jag kunde sympatisera med, förstå och som passade mitt temperament. Jag var en bit över trettio år 2007, så jag hoppas att mina läsare hittar rätt tidigare i livet! Jag själv kommer såklart att göra fler misstag, men förhoppningsvis inte samma misstag igen.