Recension av Privata Affärer

Jag har kommit över nummer 6 för 2012 av tidningen Privata Affärer och tänkte ta en titt på tidningen genom luppen. Är Privata Affärer en tidning att rekommendera till värdeinvesterare? Jag vill på förhand ursäkta för en rätt lång recension...

Privata Affärer ges ut av Bonnier Tidskrifter och ett nummer kostar 69 kronor, jag fick tag i det här gratis. Jag tänkte ta en titt genom tidningen från start till slut. I detta nummer ingick även en bilaga "Fondguiden" som jag kommenterar sist.

Tidningen

Ledaren av Per Hammarlund behandlar storbankernas nya gratisfonder som även jag kommenterat, sedan kommenterar han några av tidningens artiklar vilka jag återkommer till. Jag fastnar på en passage i ledaren "[vi ska inte] glömma Europa. De negativa nyheterna om Pigs-ländernas finanserna avlöser varandra, men Europafonderna  har ändå gått riktigt bra i år.". Kanske lite petigt, men jag tolkar det som att läsaren rekommenderas överväga Europafonder eftersom de blivit dyrare? Inte värdeinvesterarmässigt.

På sidan 6 finner vi ett reportage om ekonomijournalisten Alexander Noréns bok om boendekarriärer i Stockholm, "Hög på hus", utgiven på - Albert Bonniers Förlag. Jag själv är inte intresserad av boendekarriär utan mitt boende är en kostnad för en livskvalitet. Artikeln är rätt intetsägande åtminstone för mig.

Sidorna 8-10 innehåller ett fotoreportage från Privata Affärers Stora Placeringskväll, ett återkommande evenemang i Stockholm, Malmö och Göteborg. Många kända branschprofiler på bild, men ingenting om vad som egentligen sades.

Den första texten med lite tyngre redaktionellt innehåll finner man på sidorna 11-12 under rubriken "Aktuellt". Här diskuteras skuldkrisen i Grekland med makroresonemang om arbetsmarknad, räntor, valutor och slutligen kommer en i mina ögon fullständigt lösryckt rekommendation att investera i Nordic Absolute Return Fund eftersom förvaltarna lyckats tajma rätt hittills i år. 7 spalter Grekland och en spalt rekommendation att satsa på en hedgefond annorstädes i världen. Just det ja, glömde att rekommendationen följs upp med en rad andra fondrekommendationer eftersom de är "ett starkt och defensivt kort" eller "investerar i världens starkaste varumärken".

På sidan 12 finner vi även artikeln "Så mycket kostar ditt fondsparande" med en tabell över Normanbeloppet för de billigaste fonderna. Normanbeloppet är en prognos för konstnaderna att spara 1 000 kronor per månad i 10 år. 120 000 kronor alltså för att bespara kvällströtta läsare lite huvudräkning. På listan finner man mina fondfavoriter Avanza ZERO (Normanbelopp 0 kronor, bingo!) och Spiltan Räntefond (femma på 826 kronor). Intressantare är att den genomsnittliga kostnaden är knappt 14 000 kronor, väl över 10 procent av insatt belopp alltså. Den högsta avgiften är enligt artikeln sanslösa 46 000 kronor! Intressant läsning och mitt enda klagomål är att man inte publicerar skamlistan över de dyraste.

Sidan 14 handlar om bostäder, huvudtexten beskriver hur man sparar ihop till olika belopp genom att sätta in pengar på bankkonton med ränta. Ja, man lyckas faktiskt fylla tre spalter med detta innehåll. Den fjärde spalten innehåller tre tabeller. En innehåller genomsnittliga bostadsrättspriser i olika län, oavsett storlek, och hur dessa genomsnitt förändrats på ett år. För län som Kronoberg där 72 bostadsrätter bytt ägare lär ju storlekarna på de 72 lägenheterna ha en viss inverkan på priserna. I större län varierar säkert inte medelstorleken så mycket, där har man istället problemet att länsgenomsnittet är fullständigt irrelevant. I Skåne har vi kommuner med närmast norrländska priser varvat med områden som kan mäta sig med åtminstone Göteborg i prisnivå. Den andra tabellen innehåller oprutade bolåneräntor och den tredje elpriser, ett utdrag från Compricer.

Den kunnige Klas Eklund från SEB resonerar på sidan 15 om krisen i Grekland och spekulerar i potentiella effekter ett grekiskt utträde ur eurosamarbetet skulle ge. Sakligt, kunnigt och utan att rabbla slumpmässiga fonder i slutet, en utmärkt om än kort och sensationslös artikel. I höderkolumnen på samma sida finner man tabeller över inlåningsräntor, rörliga och bundna, tagna från Compricer igen.

Sidan 16 tas upp av Kalendern, en återblick på den gångna månaden med till synes slumpvis valda "händelser", eller vad sägs om "LO-kritik mot regeringspolitik" från den 3 maj? Någon som minns hur detta stack ut ur nyhetsbruset? Eller "Fler tror på stigande bopriser" från den 8 maj, ett datum och en händelse att reflektera över så här i efterhand... Högerspaltens lista över kommande viktiga datum är åtminstone sakligare och nyttigare, där skrivs till exempel att H&M kommer med en rapport den 20 juni.

På sidan 18 svarar Marcus Hernhag på läsarnas frågor i en "Aktiechatt". I en artikel mitt på sidan (största utrymmet på chatten är alltså inte en chatt) resonerar Marcus utifrån fundamenta (tack!) kring vad Black Pearl Resources kan tänkas vara värd. En gnutta rörigt och med slutsatsen "chanstagare kan hoppas att bolaget når sina prognoser" är det kanske inte så glasklart vad som egentligen rekommenderas, men visst ett rätt ok resonemang. Materialet håller hygglig bloggklass. Frågorna från chatten handlar i princip bara om bolag X eller Y är köpvärda och svaren är väldigt kortfattade men baserade i fundamenta. Jag har klart större nytta av bloggarna i min blogglista till höger än av de väldigt korta "analyserna" på denna aktiechatt.

"Fråga experterna" fyller sidorna 20-22 och jag får erkänna att jag är rätt svag för denna typ av vardagsjuridiska spörsmål. Här kommer frågor upp om hur man pensionssparar om man arbetar i Norge, eller hur man hanterar underleverantörer som i efterhand visar sig sakna F-skattsedel. Jag gillar den här typen av inslag och tycker tre sidor kan vara ganska lagom.

Avsnittet Planera som täcker sidorna 25-31 är något slags finansiell "Råd och rön", se upp med räntefria köp i butikskedjor samt var noggrann med att läsa igenom avtal och villkor för sparprodukter. Matnyttigt men genuint tråkig läsning.

AdLibris VD Magnus Dimert intervjuas på sidorna 32-34. Intervjun är intressant och det är roligt att läsa framgångssagan om det lilla bolaget som startades av fyra killar för att sedan köpas av... Bonnier, kan ni tänka vilken slump! Nåja, intervjun är som sagt intressant och välskriven.

Uppslaget på sidorna 36-37 handlar om hur som företagare man sparar pengar på sparkonton, i pensionsförsäkringar samt i fonder och aktier. Märkligt nog bidrar Spiltans VD (som ju brukar varna för pensionssparande) med ett eget resonemang om hur man kan skapa egna aktieindexfonder genom att kombinera räntesparande med aktier eller fonder. Allt är basic. Allt är välkänt. Allt är otroligt tråkigt på detta uppslag. På sidan 38 följer man upp med det smått bisarra tipset att den som nyss lärt sig att man kan pensionsspara skulle kunna bli affärsängel! Hmm, där tog vi några rätt långa kliv i min värld. Man ska nog behärska sidorna 36-37 och en hel del annat innan man börjar "investera" i omogna verksamheter.

På sidorna 40-41 under rubriken Investera återkommer Marcus Hernhag med att man kan ta rygg på Stenbeck/Kinnevik eller Schörling eftersom de varit framgångsrika de senaste åren. Det behöver inte vara fel men för att lyda detta resonemang skulle man behöva dyka lite djupare in i fundamenta för investmentbolagen och deras innehav. Här blir det vagt underbyggda tips som åtminstone jag inte fäster någon vikt vid.

Tidningens svenska redaktion tävlar på sidan 43 med sina nordiska kollegor i en aktieplaceringstävling, och det vet mina läsare vad jag tycker om. Inte helt ointressant, men inget som hjälper mig att bli en bättre investerare. Fundamentala resonemang verkar ligga bakom aktievalen.

Spendera heter avsnittet som täcker sidorna 47-54 och de behandlar livets goda, som båtköp, viner och golfvagnar. Att spendera är inte ett av mina huvudintressen, så jag läser knappt ens detta. ;-)

På sidan 55 börjar avsnittet Placera med en krönika om att det är stormigt i Grekland, att rapporterna trots allt varit ok och att analytiker höjt rekommendationer för ett antal bolag. Här visas även grafer över hur ett antal portföljer som Privata Affärer komponerat har utvecklats värdemässigt sedan 2005. Uppslaget 56-57 innehåller ett referat om hur en lång rad aktier rört sig prismässigt och uppföljning av några tidigare tips.

På sidan 58 hettar det till, äntligen ett par analyser! Det handlar om Autoliv och Loomis som båda rekommenderas. Analyserna är baserade på fundamenta men det tycks inte finnas någon enhetlig analysmetod utan man plockar i Autoliv-fallet upp en omsättningsökning och ett framtida P/E-tal beroende på vad analytiker tror medan man i Loomis-fallet har fokus på marginaler och en vinstprognos utan källhänvisning.

Tekniska analyser av Max von Liechtenstein fyller sidan 59, inte min specialitet och jag läser inte ens igenom sidan.

Den egna aktieportföljens sammansättning diskuteras på sidan 60. Man väljer att sälja Volvo på grund av makroosäkerhet, men behåller SKF och Trelleborg eftersom makroosäkerheten "innebär en möjlighet till snabb uppgång om läget skulle ljusna". Det är möjligt att här finns en djupare tanke som inte kommer fram i texten men i min värld låter det inkonsekvent. Generellt sett är man i portföljen väldigt känslig för korta svängningar och det kan vara intressant läsning om man vill förstå hur vanliga fondförvaltare resonerar.

Efter detta följer ett antal tabellsidor efter vilka man på sidan 70 når fondsidorna, med inte mindre än tre portföljer: PPM, kort och lång. Här är det beta och standardavvikelser som helt ersätter fundamental analys. Inget företagsnamn nämns trots att alla aktiefonders framgång beror på vilka företag de investerar i. Naturligtvis vore en sådan analys fullständigt otymplig och det är därför jag inte investerar i fonder om jag slipper... Det redaktionella materialet på sidan 70 slår fast att det är oroligt i Grekland.

På sista sidan i tidningen, sidan 72 handlar det om ett gäng ETF:er och vilka index de är konstruerade att följa. Indexinvestering är något jag själv gör i PPM, men smaka på det här: "Själv har jag valt att köpa in iShares MCSI Emerging Markets Minimum Volatility Index Fund till några av våra ETF-modellportföljer.", läser någon människa detta?

Bilagan

Bilagan Fondguiden med "Allt om 2170 fonder" lyckas sammanställa detta utan att nämna ett enda bolag någon av dessa fonder investerar i *).Världen analyseras med kommentarer som "Vi är positiva till Sverige och Norden" och "Man kan fortsätta älska Ryssland". Generellt sett tycks fondinvestering endast handla om makro och beta. Två tredjedelar av tidningen är utdrag ur Morningstars register, eller ser ut som det. Minus möjligheten att sortera. Minus möjligheten att filtrera.

*) Detta var faktiskt en lögn, högst upp på sidan 23 ställs tre frågor till Kristoffer Stensrud och när han tillfrågas om sin fond tror han inte på en region eller älskar ett land utan han nämner några bra bolag han investerar i! Hatten av för denne man som jag faktiskt har respekt för.

Sammanfattning

När jag först läste igenom tidningen var jag mest överraskad över hur snabbt den tog slut. När jag nu finkammar den för att skriva denna recension blir jag ganska uppretad. Stora delar av tidningen håller en väldigt låg kvalitet och dess värde för en "privat affärsman" är otroligt begränsat. Vissa delar av tidningen är nästan absurda och andra bara svepande och jargongmässiga. Jag tyckte att fyra inslag höll måttet både gällande opartiskhet och innehåll: Så mycket kostar din fond, Klas Eklunds kolumn, Kristoffer Stensruds faktaruta och Fråga experterna.

Privata Affärer behöver, för att intressera mig:

1. Vara noggrannare med att redovisa när man gör redaktionell reklam
2. Skaffa sig en analysmetod och redovisa den
3. Hitta en förklaringsmodell för fonder och deras utveckling, inte bara redovisa historiska mätdata. Vad innehåller fonderna, varför har förvaltare X lyckats så väl? Är innehaven undervärderade vilket bäddar för framtida värdeökning?

Det är såklart möjligt att jag är helt utanför deras målgrupp, men jag tillhör nog deras annonsörers målgrupp i alla fall.