Utländska aktier

Jag kan inte påminna mig att jag någon gång förklarat varför jag huvudsakligen har svenska aktier i portföljen - och jag har inte heller skrivit varför jag i vissa fall valt att gå utanför landets gränser. Här kommer ett försök att förklara det kort och koncist :-)

Varför ska man huvudsakligen investera i svenska bolag?
Det finns ett antal ganska enkla anledningar att man först ska titta inom Sveriges gränser efter investeringsmöjligheter. De viktigaste för mig är:

• Kännedom om regelverket: svenska bolag följer svensk lag, svensk redovisningsstandard (eller iaf svensk tillämpning av IFRS) vilket gör att jämförelser blir enkla, nyckeltal blir definierade som man är van etc. En annan aspekt är nivån av korruption inom och utom organisationerna. Korruption existerar på en viss nivå i Sverige, jag förväntar mig en del vänskapskorruption på styrelse- och ledningsnivå exempelvis. Korruption ser ut på ett annat sätt i andra länder.
• Kännedom om bolagen: svenska bolag är mer välkända, och framförallt bevakas de i större utsträckning i svenska media
• Begriplig information: jag har alltid haft högsta betyg i engelska, men jag inbillar mig inte att min engelska är lika bra som mitt modersmål, att läsa på andra språk betyder en liten informationsförlust. Om avsändarens modersmål dessutom är något annat än engelska sker informationsförlusten i två led.
• Enklast möjliga valuta- och skattesituation för mig som svensk medborgare och innevånare. Jag är inte intresserad av valutaspekulation, och växlingskostnader blir som ett extra courtage. I kapitalförsäkringar, bolagsform och det kommande investeringssparkontot ställer utländsk utdelningsbeskattning till det en del  .

Det är ingen slump att nästan alla företag och verksamheter först växer lokalt och sedan, när alla möjligheter är uttömda, väljer att ta steget utomlands. Att kunna spelreglerna är nödvändigt i alla affärssammanhang.

Varför gör jag undantag?
Ett vanligt argument, inte minst från fondförsäljare, är att man ska exponera sig mot andra marknader (oftast tillväxtmarknader), men jag anser att de bolag jag främst tittar på, Large Cap-bolag, är globaliserade idag och har inom sig en exponering mot tillväxtmarknader. Därmed är detta argument inte så starkt i mina ögon, men jag ser några andra:

• Tillgång till branscher: Stockholmsbörsen har ett ok sortiment, men det finns ett antal branscher som saknar representation helt eller delvis. Detta är en huvudsaklig orsak att jag sökt upp utländska bolag. Sampo är ett försäkringsbolag, Maersk bedriver containerfrakt m.m. Även olja och energi är bristfälliga branscher i Stockholm i mina ögon.
• Tillgång till spetsföretag: återigen saknas lite på Stockholmsbörsen, i vissa branscher finns inga riktigt starka alternativ. JNJ har en konsumentproduktdel jag saknar bland svenska hälsosektorsbolag, Wal-Mart har ett alternativ i Axfood, men jag tycker inte de kan jämföras på samma dag. Inom konsumentprodukter är för övrigt USA helt outstanding, visst finns Unilever och Nestlé, men Coca-Cola, Pepsico, P&G, Kraft etc. ger en rejäl slagsida åt andra sidan Atlanten.

Några andra orsaker till att gå utomlands och investera ser jag personligen inte. Ett vanligt skäl att andra går utomlands kan nog vara att det finns bra pristillfällen någonstans för stunden. Billiga banker i Frankrike idag t.ex. Jag själv har dock alltför stor respekt för trösklarna (regelverk etc.) för att söka exempelvis banker utanför Sverige, även om priserna tillfälligt skulle vara bättre. Detsamma gäller industri, telekommunikation, byggsektorn och fastighetssektorn, där det finns utmärkta bolag i Sverige.

Om man ska göra undantag och ge sig ut utanför landet tycker jag att man gör klokt i att hålla nere antalet länder man engagerar sig i. Jag själv har aktier i danska, finska och amerikanska bolag. Jag försöker undvika att gå in i flera länder. Jag kommer absolut aldrig köpa aktier i icke-demokratiska länder eller instabila länder. Välutvecklade kontrollorgan och välimplementerade regelverk ser jag som ett absolut måste.