Att införa euron känns som ett hopplöst projekt och även ett som är dömt att ske vid sämsta möjliga tillfälle.
- När kronan är svag höjs rösterna för euron och kronan benämns som skvalpvaluta. Att binda kronan till euron vid denna gör dock att vår köpkraft sätts lågt, något som tar lång tid att återbalansera.
- När kronan är stark ses vi som för goda för att byta till euron, och euron är en krisvaluta. Att binda kursen vid dessa tillfällen är ju det man skulle önska som svensk...
- När de går dåligt och dränerar ekonomin med sina kapitalbehov vill ingen köpa dem
- När de går bra och pumpar ut utdelningar, och därmed är högt värderade, vill opinionen behålla dem, de dåliga tiderna är bortglömda
Nu kommer alla kommentatorer att skriva att jag ska fortsätta hålla mig borta från makro och politik :-)
Gillar egentligen rent principiellt att staten driver företag. Däremot har jag inget emot att staten i kristider går in och byter kapital/säkerhet mot ägande i viktiga verksamheter som t.ex. banker. När konjunkturen vänder kan aktierna antingen genom försäljning eller utdelningar finansiera en krisfond eller stimulera ekonomin när nästa lågkonjunktur kommer.
SvaraRaderaHåll dig från makro och politik ;)
SvaraRaderaEn liten analys av Tele2 vore mer än bra!
Eller en uppdaterad analys av hela Kinnevik...
SvaraRaderaIntressanta synpunkter på folkopinionen. Kanske ligger något i att den inte är så bra på att tajma rätt säljlägen.
Några tankar kring det här? http://www.dn.se/ekonomi/pernod-snuvar-staten-pa-vs-skatt
SvaraRaderaRiskerar Sverige att förlora skatteintäkter om de nya ägarna skatteplanerar aggressivare än staten?
@Andreas: om staten skulle köpa upp alla som skatteplanerar eller fuskar skulle staten vara en rätt stor ägare :-)
SvaraRadera