Här tänkte jag mer resonera kring modellen och funktionen av kriterierna - inte så mycket vilka de är och hur de är utformade. Idag ser mina analyser ut såhär:
- Friformsanalys där jag fångar upp det som lockar mig med bolaget, branschen etc.
- Kvalitativa investeringskriterier som svarar JA/NEJ på en uppsättning frågor och därmed säger om bolagets investeringskvalitet är tillräckligt hög
- Kvantitativa investeringskriterier som ringar in priset i förhållande till företagets fundamenta
Den första delen är alltså där jag försöker finna ut varför jag vill ha bolaget överhuvudtaget. Den andra delen är där mina kriterier ska skydda mig från skräp genom helt objektiva kriterier där jag inte tillåts lura mig själv. Den tredje delen ska besvara frågan om huruvida bolaget är köpvärt på dagens prisnivå.
Jag är nöjd med denna grova indelning, och jag tycker den är mer systematisk än många jag sett i tidskrifter, i analyser från bankanalytiker etc. De allra flesta analyser man ser i dessa sammanhang köper vilket bolag som helst om priset är rätt. Detta är inte per definition fel, men passar inte mig. Jag anser att det introducerar risker jag inte är beredd att ta. Om alla skulle följa mina kriterier skulle vissa bolag inte kunna hitta ägare, så det vore orimligt att tro att de skulle kunna få en stor utbredning.
Många saker kan dock förbättras i analyserna. Friformsanalysen är på väldigt fri form, och där skulle jag nog vilja introducera en kort lista med frågor som alltid ska besvaras. Det kan röra sig om konkurrensfördelar, branschen, prissättningsförmåga etc. Jag kommer inte alltid att kunna svara intelligent på frågorna, men de är inte kriterier så mycket som ett analysstöd.
De kvalitativa kriterierna vill jag behålla som få till antalet. De ska så långt som någonsin möjligt vara mätbara och objektiva och måste därmed vara baserade på historisk fakta. De bör vara ortogonala och alltså inte överlappa varandra helt eller delvis.
De kvantitativa kriterierna ska svara på om priset är rimligt. Med tanke på att P/E (jag återkommer till vilket P och vilket E) i praktiken är det enda jag följer i min bevakningslista är det egentligen där jag borde lägga krutet. Andra mått kan sannolikt slopas eller bakas in i friformsanalysen eller som bivillkor i kvalitativa kriterier.
Om man sammanfattar dessa tankar skulle en analysmetod framåt kunna innehålla dessa tre justerade element:
- Friformsanalys som minst svarar på ett antal kontrollfrågor
- Kvalitetskontroll med minimala kriterier med högt mått av objektivitet och mätbarhet
- Prisbedömning med få men välavvägda mått
Mer av en 1.1 än en total revision alltså. I grunden är det samma upplägg som idag men något justerat. Vad tycker ni?