Så här på lördagförmiddagen kostar jag på mig ett inlägg med lite teori och investeringsfilosofi. Jag har själv funnit att ju mindre jag tittar på historiska priser desto bättre beslut fattar jag, och här försöker jag resonera kring varför.
Det första argumentet varför prishistorik är av begränsat informationsvärde framför Burton Malkiel utmärkt i sin "
A Random Walk Down Wall Street", i det korta till medellånga loppet uppvisar prisrörelserna ett "random walk"-beteende, dvs. det finns en slumpmässighet och en löskoppling mellan historiska rörelser och framtida rörelser. Det går att finna mönster historiskt men de upphör att gälla när man tittar framåt.
Ben Graham menar dock i "
The Intelligent Investor" att börsen i det långa loppet är en "weighing machine", en våg, och att prisutvecklingen över tid sammanfaller med bolagens fundamentala utveckling. Ovanpå denna långa rörelse ligger ett brus av nyhetsvärdering och marknadspsykologi som i det korta loppet omvandlar börsen till en "voting machine", en omröstning. Det senare gör att Graham är överens med Malkiel att kortsiktig prisspekulation är ytterst vanskligt och han menar att han aldrig träffat på någon som varit långsiktigt lyckosam med detta.
Teknisk analys
Jag själv tillhör egentligen den grupp människor som lockas mest av teknisk analys. Jag har relativt hög utbildning i matematik och statistik och har arbetat ett antal år professionellt med tillämpad matematik. När jag ser en signal (som prishistorik) vill jag genast arbeta med transformer och försöka prediktera nästa steg.
Den tekniska analysen baseras (såvitt jag vet) huvudsakligen på prishistorik, handelsvolymer och köp- respektive säljdjup i orderläggningen.
Handel baserad på teknisk analys sker oftast på så kort tidshorisont att värdeskapandet i underliggande bolag blir mycket litet jämfört med transaktionskostnaderna (courtage, spread, skatt). Detta innebär att det kollektiv som sysslar med teknisk handel som helhet kan förvänta sig negativ avkastning. Eftersom eventuellt framgångsrika strategier är oerhört värdefulla lär vi vanliga dödliga aldrig få höra talas om dem. Jag är övertygad att kortfristig handel baserad på teknisk analys för småsparare som jag själv är en förlustverksamhet.
Jag tror alltså inte att studie av prishistorik kombinerat med annan metadata - volymer, orderdjup etc. - kan ge någon prediktion med positiv avkastning för mig.
Hybrider
Ett ganska vanligt mått många tittar på är historiska P/E-värden, vilket är ett sätt att se hur marknaden i historien värderat bolagets intjäning, oftast baserat på löpande tolv månader. Detta kan ses som ett värde på vilka tillväxtutsikter marknaden sett i bolagen vid varje tillfälle. Många personer med högre intelligens och längre erfarenhet än jag har tittar på historiska P/E-värden, men inte jag, varför?
Dels är det beroendet av prishistoriken, P:et i täljaren, som särskilt i det korta loppet är en "random walk" och meningslös att analysera. Över längre tid och medelbildat borde ju dock P:et vara "framvägt" snarare än "framröstat" och då borde väl historiska P/E vara intressanta? Nja är mitt svar. Då tillkommer de historiska avkastningskraven och tillväxtförväntningarna som ytterligare parametrar. I historien har både inflation, ränteläge och relativt långvariga bubbeluppbyggnader lett till att P/E-tal även på lite längre sikt har genomgått stora svängningar. Därför finner jag begränsat värde även i detta hybridvärde.
Sensmoralen
Är då historiska priser helt irrelevanta? Vore det lika bra om alla bolag gjorde en IPO varje gång du ska köpa och att de vore onoterade historiskt? Som jag nämnde tidigare är det många personer med längre erfarenhet än jag som drar slutsatser från exempelvis historiska P/E. Även Ben Graham har i sina analyser ofta med i vilket prisintervall bolaget handlats det senaste året.
Jag själv har dock funnit att ju mindre jag tittar på historiska priser desto bättre beslut fattar jag. Jag har en gång köpt Industrivärden-aktier för 45 kronor och jag har även sålt för 100 kronor. Betyder det att jag blev rånad häromdagen när jag köpte dem för 112 kronor? Känslomässigt kan man ibland komma fram till ett svar på den frågan, medan man intellektuellt vet att det saknas massor med parametrar för att besvara den. Historiska priser och historiska affärer skapar ofta den typ av mentala "motstånd" och "stöd" som den tekniska analysen letar efter. Bästa sättet att undvika sådana fällor är att alltid titta här och nu.
Vad är priset nu? Vad är bolaget värt för en långsiktig ägare? Genom att försöka besvara dessa båda frågor (där nummer två är svår) kan man fatta köp- eller säljbeslut. För mig är det enda sättet att hålla de mentala fällorna borta, att vara medvetet agnostisk mot historiska priser. Hur resonerar du?
Bloggaren Finanstankar inspirerade detta inlägg, läs gärna hans erfarenheter.
