måndag 9 juli 2012

The Intelligent Investor/kap 16

Detta är den sjuttonde delen i min bloggserie om Benjamin Grahams bok, The Intelligent Investor. I första delen finns en innehållsförteckning som hjälper dig att navigera runt mellan delarna, varje del svarar mot ett kapitel i boken.

Convertible Issues and Warrants

Graham inleder med att konstatera att konvertiblers värde som investering beror mer på de enskilda konvertiblernas villkor än på värdepappersklassen som sådan. Han visar därefter på ett antal matnyttiga exempel, men det är svårt att sammanfatta dem här utan bättre att läsa direkt. Det mest allmännyttiga rådet gällande konvertibler i kapitlet är "Never convert a convertible bond", dvs. behåll konverteringsrätten eller sälj konvertibeln. Så länge man inte har konverterat har konvertibeln det högsta värdet av obligationen eller de aktier man kan konvertera till, när man konverterat mister man denna fördel.

När det gäller warranter (och optioner som inte nämns explicit) är Graham ytterst kritisk till att de ens existerar eftersom de enligt hans åsikt utfärdas lättvindigt utan att de negativa effekterna för befintliga aktieägare belyses. Graham talar här om warranter som utfärdas av det emitterande bolaget, dvs. i praktiken dåtidens motsvarighet till dagens optioner. De här bitarna har förbättrats väsentligt i modern GAAP, personaloptioner  tas numera upp som en kostnad och vinster per aktie rapportas alltid efter utspädning.

Sammantaget är detta ett av de mindre intressanta kapitlen i boken och Jason Zweigs kommentarer bidrar främst med några moderna skräckexempel.

Handlar du med warranter eller optioner? Har du kommit i kontakt med konvertibler? Hittade du något intressant i kapitlet som jag missade


Aktiespararen

Jag har varit lite elak mot svensk ekonomipress tidigare, och även mot Aktiespararnas webbtjänst Aktieinvest. Nu kom jag över nummer 6/7 2012 av Aktiespararen, Aktiespararnas tidning och tänkte jag skulle säga min åsikt om den...

Och nej, det här blir faktiskt inte tredje raka sågningen. Det var länge sedan jag blev så positivt överraskad av en tidskrift som jag blev av Aktiespararen. En snabb jämförelse mot Privata Affärer (som gjorde mig riktigt besviken) visar att:
  1. Aktiespararen innehåller en mängd eget redaktionellt material
  2. Innehåller inte så mycket av de värsta fondflosklerna
  3. Har en tydlig avsändare och när det är Aktiespararna-reklam är det helt uppenbart
Jag tänkte inte gå igenom tidningen lika noga som Privata Affärer utan ger några höjdpunkter och lågvattenmärken:

Intervjun med Stefan Ingves håller hög klass med lite nya frågor jag inte sett förut. Dessutom tillåts Ingves svara och till synes tala till punkt, så jag fick en lite bättre inblick i hur Ingves resonerar kring privat och offentlig skuldsättning. Reportern kunde kanske ställt lite vassa frågor om inflationsmålet, men det kommer väl nästa gång.

Oron i Grekland finns såklart med i all finanspress just nu, men i Aktiespararen avhandlar man det en gång och lite mer på djupet, inte med utspridda ytliga kommentarer över halva tidningen.

En stor del av tidningen viks åt småbolag och även om jag knappast håller med om allt som skrivs är det en hygglig genomgång av listorna. Man kanske kunde varit ännu lite noggrannare med att poängtera de enorma kvalitetsproblem som finns på några av listorna. En lite rolig observation är att Neurovive steg som en raket när "Löparn" började skriva om aktien för ett par år sedan - för att sedan rasa ihop. På de här listorna kan alltså vilken skojare som helst skapa kursrusningar, med eller utan pengar.

Peter Malmqvist skriver en längre analys av makroläget och till stora delar tror jag den saknar praktiskt värde, men genomgången av vinstutvecklingarna i olika branscher under det gångna decenniet är riktigt intressant. IT-erans fall och finanskrisen har givit väldigt olika utslag i olika branscher. Hälsovårdsbranschen har haft resultattoppar i båda kriserna. Jag trodde att aktierna kanske steg för att folk vände sig till icke-cykliska aktier, men nej, resultaten stiger. Hur stor del av branschen är antidepressiva medel? 

Fyra bolag analyseras: Sampo, Nobia, Proact och Alliance Oil. Alla utom Nobia får köprekommendation, Nobia får avvakta. Analysmetoden är lite skakig och större delen är friformsbeskrivning. Det förekommer ett antal nyckeltal som presenteras, liksom kursutveckling och ett antal 5-gradiga betyg. Nyckeltalen skiljer mellan bolagen och kommenteras egentligen inte i texten. Sedan blir jag inte riktigt klok på Nobias "avvakta"-slutsats. Låg tillväxtpotential, ingen direktavkastning, P/E 20 på den vinst som analytikerna hoppas på i år. Vågar man inte skrika sälj på detta, när alla de tre andra verkar betydligt mer attraktiva enligt deras eget sätt att se det, så vågar man väl aldrig säga sälj? Sampo rekommenderas hyfsat varmt, vilket ju är glädjande ;-)

Björn Wahlroos, Sampos ordförande, uppmärksammas i ett reportage och reportern skriver "Öppenheten är uppfriskande, men de impulsiva uttalandena i media riskerar att skada affärerna", vilket påminner en del om min egen åsikt som jag skrivit om.

Bosse Steiner skriver i en "portföljskola" om hur man bör strukturera och arbeta med sin portfölj. Märkligt nog verkar han ha nästan exakt samma syn som jag på hur man ska hantera en portfölj. Det man kunde önska av artikeln var att han också redovisade andra sätt att se på saken. Hans resonemang blir en ganska personlig (för all del klok) åsikt, men jag skulle gärna se lite mer motiv till varför han frångår modern portföljteori.

Svagaste artikeln i tidningen är förmodligen "referatet" av Per H Börjesson (är karln överallt, har han inte ett bolag att driva?) och Joel Dahlbergs pensionsdiskussion. De resonerar om eget och offentligt pensionssparande och diskussionen återges på ett rätt märkligt sätt. Den ene tycker att de offentliga pensionssparandena är tillräckliga, åtminstone med tjänstepension inräknad. Den andre tycker att hela rasket är en bluff. Till slut enas de om något. Jaha.

Sammanfattningsvis var Aktiespararen en riktigt trevlig bekantskap med mycket redaktionellt innehåll och relativt hög kvalitet på det som skrevs. Jag är inte med i Aktiespararna, och har aldrig varit.

lördag 7 juli 2012

The Intelligent Investor/kap 15

Detta är den sextonde delen i min bloggserie om Benjamin Grahams bok, The Intelligent Investor. I första delen finns en innehållsförteckning som hjälper dig att navigera runt mellan delarna, varje del svarar mot ett kapitel i boken.

Stock Selection for the Enterprising Investor

Kapitlet, som riktar sig till företagsamma (enterprising) investerare, dvs. investerare som viker merparten av sin tid och sitt engagemang till investering, inleds med en lång diskussion om val av individuella aktier och vilka utsikter en investerare har att prestera bättre än genomsnittet. Redan på 70-talet hade man observerat att väldigt få professionella investerare slog index och detta är naturligtvis ännu mer välkänt idag. Slutsatsen är att om man ska lyckas med detta måste man välja urvalsmetoder som både förnuftiga och impopulära. Lyckligtvis existerar sådana metoder menar Graham.

Graham pekar på ett antal metoder han själv använde i sitt bolag, Graham-Newman Corporation:
  • Arbitrage: utnyttjande av felprissättningar vid utköp, samgåenden och liknande situationer. Detta är inte helt enkelt att göra idag, men ibland kan det uppstå möjligheter i mindre bolag som inte är lika påpassade.
  • Likvidation: deltagande i likvidationer med positiva resultat, inte många vill delta i dessa utdragna processer och därför kan tillfällen uppstå - men jag kan inte komma ihåg när detta skedde med ett noterat bolag senast
  • Hedgning av relaterade papper: utnyttjande av obligationer eller preferensaktier med konverteringsrättigheter för att göra vinster vid blankning och påföljande prisfall på aktier samtidigt som konverteringsrättigheten hindrar förlust vid eventuell uppgång
  • Nettoomsättningstillgångar: Grahams kanske mest kända metod, att köpa aktier som värderades lägre än omsättningstillgångarna minus alla skulder
Resten av kapitlet viks åt diskussioner om mindre bolag respektive samtida exempel på ovanstående metoder. Graham letar även efter ett enda kriterium som skulle kunna indikera vilka aktier som är intressanta men finner inget.

Jason Zweig föreslår i sina kommentarer ROIC (return on invested capital) som ytterligare en indikator på vilka bolag som kan vara intressanta. Om man ska vara kritisk mot Graham så fäster han inte så mycket vikt vid denna aspekten av företagande som är väldigt styrande för hur ett bolags tillväxt påverkar ägarnas situation. Zweig kommenterar även kort Warren Buffetts investeringsteknik, och Buffett med sina långa investeringshorisonter är naturligtvis i högsta grad intresserad av hur investerat kapital avkastar eftersom det visar hur innehållna vinstmedel förvaltas.

Jag har tidigare recenserat Joel Greenblatts bok om särskilda investeringssituationer, "You Can Be a Stock Market Genius", där några av metoderna Graham beskriver finns mer utförligt diskuterade. Den enda "tvärsäkra" och kortsiktiga investeringen jag själv lyckats genomföra var teckningen av 17 Swedbank A utan teckningsrätt. Jag betalde 39 kronor per aktie och börskursen låg på 71 kronor då, så om jag sålt direkt hade det gett 544 kronor minus ett courtage...

Har du gått in i någon särskild situation, motsvarande ovanstående eller andra? Är det något som intresserar dig? När du genomför mer "vanliga värdeinvesteringar", tittar du på ROIC, ROE eller ROA då?


fredag 6 juli 2012

Analysskola: Tele2

På allmän begäran - uppemot tre (3) kommentatorer har efterfrågat den - kommer här en genomgång av hur jag genomför och skriver analyser. Som övningsexempel tänkte jag använda Tele2 eftersom den som gav mig idén var intresserad av just Tele2.

Först en varningstext (läs!): om du har svårt att hitta i resultaträkningar och balansräkningar och om det jag skriver om här verkar svårt bör du nog tänka en extra gång innan du satsar dina IRL-pengar på personligen utvalda och analyserade aktier. Det finns ingen skam i att köpa en indexfond, och vissa hävdar att det är bättre än att välja individuella aktier. Den metod jag beskriver är min egen. Den lånar mycket från Ben Grahams The Intelligent Investor, men jag kan inte vara säker på att han skulle sympatisera med mina justeringar och tillägg. Du läser inte en allmän analysskola, de allra flesta analytiker använder metoder med stora och väsentliga skillnader från min metod.

En Lundaluppenanalys består av tre delar: en inledning på fri form, en genomgång av investeringskriterierna samt en slutsats. Inledningen på fri form är självklart den svåraste att beskriva systematiskt, här utgår jag ofta ifrån vad jag känner till om bolaget eller branschen bolaget verkar i. En bra utgångspunkt är att beskriva vad bolaget tjänar pengar på, varför det är troligt att bolaget kommer att fortsätta tjäna pengar och vilka hot som kan tänkas finnas.

Inledning på fri form

Om bolaget är okänt kan det vara en bra idé att läsa på Wikipedia om bolaget, där dess historia ofta är välbeskrivet. Sedan är det obligatoriskt att läsa senaste årsredovisningen och även senaste kvartalsrapporten. Slutligen bör du även titta på bolagets hemsida och läsa alla nyheter sedan kvartalsrapporten. Google Finance är en bra källa för information om amerikanska bolag. Generellt sett är all kunskap av värde, men var också källkritisk.

Läs nu igenom vad Wikipedia skriver om Tele2, bolagets senaste årsredovisning, senaste kvartalsredovisningen samt de senaste nyheterna på investerarsidorna på deras webbsajt.

Mina reflektioner efter att ha läst detta: Tele2 är ett försörjningsföretag (eng. utilities, tack Kristian) i det att man säljer en reglerad tjänst som anses samhällskritisk. Mobiloperatörsbranschen är i omvälvning, en omvälvning där intäkten per fysisk abonnent ökar eftersom fler SIM-kort säljs till olika enheter, men intäkten per SIM-kort minskar. Det senare oroar mig mer än det första glädjer mig, fokuseringen på datatrafik gör operatörerna alltmer utbytbara och till skillnad från försörjningsföretag inom exempelvis elnät eller fjärrvärme finns det en reell konkurrens. Om denna observation stämmer kan vi förvänta oss en prispress på operatörernas tjänster framöver samtidigt som jag misstänker att det kommer att dyka upp allt fler multi-SIM-paket där flera uppkopplingar för en abonnent går på samma avtal - förmodligen med ytterligare lägre priser som följd.

Det är mot bakgrund av detta man får se de relativt låga P/E-talen och höga direktavkastningarna hos dagens teleoperatörer. Mer om detta när vi nått nyckeltalen för Tele2.

Om man jämför Tele2 med TeliaSonera ligger skillnaderna i marknadsposition (TeliaSonera är starkare i Sverige) och vilka geografiska marknader man är etablerad i. Generellt anser jag den politiska risken i Tele2 vara större än den i TeliaSonera.

Investeringskriterier

Efter inledningen går jag igenom investeringskriterierna, och detta är en mer mekanisk övning som går att skriva en instruktion för. I tabellerna nedan ser du mina investeringskriterier tillsammans med instruktion hur varje kriterium bedöms handgripligen.

Först de kvalitativa kriterierna som bedömer om bolaget är intressant för investering, här tas inte aktiepriset med i någon aspekt:

KriteriumUppfyllt?Kommentar
Tillräcklig storlek:JALarge Cap
Mitt krav här, för ett svenskt bolag, är helt enkelt att bolaget är listat på OMX NASDAQ Stockholms Large Cap-lista, vilket du exempelvis kan se här. Långt ner i listan finner du både Tele2 A och B.
Stark finansiell ställning:NEJOmsättningstillgångarna är mindre än bolagets kortfristiga skulder, därtill kommer hyfsat stora långfristiga skulder.
För att bedöma detta kriterium behöver du slå upp koncernens balansräkning i senaste rapporten. En balansräkning är en ögonblicksbild, jämför med ett kontoutdrag, och det är alltid bäst att ta den senaste. Titta alltså i Q1-rapporten, sidan 13. Observera att rapporter enligt IFRS ska innehålla både koncernens och moderbolagets balansräkningar (finns på sidan 24), det är i princip alltid koncernens balansräkning som är intressant. Du är förmodligen inte intresserad hur tillgångarna fördelas inom de olika koncernbolagen utan vill se summan.
  På sidan 13, i den gråade kolumnen, framgår att omsättningstillgångarna är 9 508 miljoner kronor. De kortfristiga skulderna är 15 345 miljoner kronor. Villkoret för att få ett JA är att omsättningstillgångarna är dubbelt så stora som de kortfristiga skulderna - här är de mindre. Delvillkor två är att de totala skulderna, dvs. de kortfristiga 15 345 plus de långfristiga 8 970 totalt är mindre än omsättningstillgångarna. Även detta misslyckas. Ett mycket tydligt NEJ alltså.
Intjäningsstabilitet:NEJFörlust 2007 senast
Villkoret är att bolaget ska varit förlustfritt de tio senaste helåren. En titt på sidan 5 i årsredovisningen för 2011 visar att bolaget gjorde en förlust 2007. Vi får här två uppsättningar data, en för "kvarvarande verksamheter", överst, som bara gjorde ett marginellt negativt resultat, och en för total verksamhet som var mer kraftigt negativ.
Utdelningsstabilitet:NEJIngen utdelning 2002, snart preskriberat
Bolaget ska ha delat ut pengar varje år de senaste tio åren. På sidan 5 i årsredovisningen syns att det varit utdelning varje år 2007-2011, vi får gå vidare och titta i 2006 års bokslutskommuniké (jag hittade inte årsredovisningen) också, även 2004-2006 bjöd på årliga utdelningar enligt sidan 25. Sist tittar jag på 2004 års bokslutskommuniké som är den tidigaste jag kunde hitta och där framgår under Not 17 att 2003 var det första året under decenniet med utdelning. Alltså var det ingen utdelning 2002, ett NEJ på villkoret som säkert kommer att bli ett JA från och med nästa år.
Intjäningstillväxt:JAMycket stark men ojämn tillväxt av intjäningen.
Nu återvänder vi till 2004 års bokslutskommuniké, Not 17 Femårsöversikt och försöker bedöma intjäningsförmågan per aktie 2001. Resultaten för 2000-2002 är -3,47, 2,70 och 1,51 kronor per aktie. 2003 tjänar man 16,20! Vad är intjäningsförmågan 2001?? Eftersom vi ska bedöma utvecklingen antar vi högt här, 2,70 kronor per aktie. Om man jämför 2004 och 2006 års bokslutskommuniké ser vi att utdelningen för just 2004 skiljer. I 2004 står det 15 kronor per aktie, i 2006 står det 1,67 kr utdelning och 3,33 kronor inlösen. Vad är nu detta? En Googlesökning på "tele2 split inlösen" ger denna Skatteverket-länk. Här framgår att det 2005 genomfördes en split där en aktie blev till tre (plus en som automatiskt löstes in, jämförbart med en utdelning). Våra 2,70 kronor måste alltså delas med 3, 90 öre per modern aktie alltså.
  På sidan 47 i 2011 års årsredovisning är antalet aktier 444 miljoner, ungefär lika många som 2006, se sidan 12 längst ner. Inga senare splittar har alltså skett. Intjäningsförmågan 2011 tar vi från sidan 5, där syns att resultat per aktie efter skatt och utspädning varit 10,98, 15,64 och 10,59 per aktie de senaste - väldigt goda åren. Medel för dessa är 12,40 kronor. Men ojämnheten i intjäningen är också uppenbar 5,50 kr 2008, förlust 2007!
  Kravet är att tillväxten över tio år ska vara minst 30 procent, här har vi (12,40/0,9 0- 1) * 100 = 1 278 %. Knappast uthålligt och extremt ojämnt fördelat men kriteriet måste anses uppfyllt.
Trovärdig ledning:JAKänner inte till något negativt
Jag kommer inte på något direkt. Därför ser jag i 2012 Q1-rapporten sidan 2 att VD heter Mats Granryd. En Google-sökning ger länk till en intervju, men inga braskande skandalrubriker. Jag antar att inget särskilt har hänt - inget jag kan komma ihåg eller finna enkelt i alla fall.
Gynnsam ägarbild:JAKinnevik uppfyller mina krav på bra huvudägare
Ovanligt nog finner jag ingen bra ägarförteckning i årsredovisningen utan den finns istället på hemsidan där det framgår att Investment AB Kinnevik äger 30 procent av kapitalet och har 47 procent av rösterna. Kinnevik är en aktiv och stark ägare utan egentliga intressekonflikter med Tele2s verksamhet.  

Sedan följer de kvantitativa kriterierna som hjälper till att bedöma om aktierna är köpvärda just nu, följaktligen är alla kopplade till börskursen och börsvärdet.

Måttlig P/E

För intjäningstillväxten ovan bedömde vi intjäningsförmågan till 12,40 kronor per aktie. Dagens aktiepris är 108,60 kronor per B-aktie (A-aktien är dyrare, så den struntar vi i). P/E blir då 108,6/12,4 = 8,8, dvs. klart under kravet på 15, OK. Här bör man minnas vad vi diskuterade i inledningen, det finns en farhåga att vinstnivån i hela branschen är på väg ner, och detta reflekteras av P/E. Antingen är bolaget billigt eller så finns en verklig risk att vinsterna sjunker, då är bolaget en så kallad värdefälla.

Måttlig EV/EBIT3

Detta är mitt nyaste investeringskriterium. Det är extra väsentligt när "Stark finansiell ställning" i de kvalitativa kriterierna är ett NEJ, vilket det är här. Om balansräkningen är svag är det viktigt att intäkterna ger alla intressenter (aktieägare och fordringsägare) en vettig avkastning, annars kommer du som aktieägare att lida först och mest... Kravet är att EV/EBIT3 ska vara mindre än 12, vilket implicerar en avkastning på 8,3 procent på allt investerat kapital före skatt (och fordringsägarna får betalt före skatt), så det svarar mot en räntetäckning på lite drygt två idag, oavsett hur svag balansräkningen är.

EV, Enterprise Value är totala börsvärdet, plus räntebärande skulder, minus kassa, bank och finansiella placeringar om sådana finns. Siffran finns exempelvis på Avanzas hemsida. Jag tror värdet gäller för gårdagens slutkurs, så om det varit stora svängningar får du multiplicera börskursen med antalet aktier. Här använder jag värdet direkt, 49 050 miljoner. Räntebärande skulder, kassa, bank och finansiella placeringar framgår av balansräkningen på sidan 13 i Q1-rapporten.

Räntebärande skulder (lång- och kortfristiga) är 7 822 + 5 524 = 13 346 miljoner kronor. Kassa, bank (likvida medel) och finansiella placeringar är 59 + 546 = 605 miljoner kronor. Alltså kan vi räkna ut EV = 49 050 + 13 346 - 605 = 61 791 miljoner kronor.

EBIT3 hämtas enklast ur årsredovisningen från 2011, sidan 5 (vår kära femårsöversikt). EBIT står på fjärde raden och medelvärdet för de tre senaste åren är 6 597 miljoner kronor.

EV/EBIT3 blir då 61 791 / 6 597 = 9,3, dvs. klart under kravet 12, OK. Om vinstnivåerna är hållbara bör inte Tele2:s finansiella ställning vara ett problem alltså. Räntetäckningen (som vi inte räknat ut) bör vara väl tilltagen med EBIT3 på 6,6 miljarder och räntebärande skulder på 13,3 miljarder.

Måttlig P/B

Börsvärdet är 49 050 miljoner enligt ovan, priset för alla aktier. Det egna kapitalet är enligt Q1-rapporten (sidan 13) 22 268 miljoner kronor. Detta ska dock justeras för goodwill som enligt samma sida är 10 604 miljoner. Kvar är då 22 268 - 10 604 = 11 664 miljoner kronor. P/B blir då 49 050/11 664 = 4,2. Kravet är att det ska vara högst 1,5, EJ OK.

För försörjningsbolag i allmänhet är P/B ett relevant värde. Om min tes att operatörerna blir alltmer utbytbara stämmer blir detta nyckeltal viktigare eftersom det grovt berättar kostnaden för att starta upp en konkurrerande verksamhet. Övningsuppgift: jämför P/B för TeliaSonera för att bedöma om nivån är normal för branschen.

Slutsats

Tele2 har gjort extrema utdelningar de senaste åren, men balansräkningen ser inte alltför hemsk ut ändå. I bolagets pris finns inbakat ett antagande om sjunkande framtida intäkter. Jag tror att det ligger något i detta antagande och avstår därför. Om du inte tror på detta och tror att marknaden har fel bör du:
  1. Läsa på om marknadens bedömningar och se om du fortfarande tror på dina egna antaganden
  2. Jämföra med värderingen av andra bolag i branschen, t.ex. TeliaSonera
Det finns ganska stor risk att Tele2 är en värdefälla, dvs. har synbart låga multiplar som dock är mer än väl motiverade av fallande framtida intäkter.

Vad tyckte du om "Analysskolan"? Var den på rätt nivå? Missade jag att förklara något? Kan du genomföra motsvarande analys för TeliaSonera efter att läst denna?

torsdag 5 juli 2012

Rapport från Industrivärden

Idag kom Industrivärden med sin rapport för Q2 och som vanligt är de flesta siffrorna som presenteras bara olika summor av hur börskurserna i innehaven och i bolaget självt rört sig under våren.

Så här skulle jag mäta ledningens prestation under perioden, märkligt nog gör man inte själva samma uträkning:
  • Aktieportföljen har stigit till 59,75 miljarder från 56,90 trots en nettoförsäljning om 0,43 miljarder. Värdestegring plus försäljning ligger alltså på (59,75+0,43)/56,90 - 1 = 5,8 procent
  • Inkluderar man utdelningarna om 1,35 miljarder blir avkastningen på aktieportföljen 8,1 procent, att jämföra med SIXRX som steg med 7,0 procent, överavkastning på 1,1 procent över halvåret alltså
I rapporten väljer företaget att jämföra den egna aktiens pris med SIXRX, vilket naturligtvis är högst relevant för mig som ägare, men det ger i mina ögon inte den bästa värdemätaren på ledningens insats. C-aktien som jag äger har stigit i pris med 13 procent.

Med den inbyggda hävstång som bolaget numera har, har substansvärdet stigit med 9,0 procent, vilket innebär att aktiens stigande pris till viss del beror på en sänkning av substansrabatten.

Om man tittar bortom siffrorna och försöker finna något intressant i texten så noterar jag:
  • De försäljningar som jag kommenterat tidigare kommenteras nu med att de skett till följd av "korta derivataffärer till goda resultat", det finns säkert goda skäl att genomföra dem inom de egna innehaven, men det ser inte snyggt ut när det leder till flaggningsmeddelanden...
  • Den korta handeln gav återigen positivt resultat som täckte merparten av förvaltningskostnaderna (51 av 58 miljoner), vilket är positivt. I balansräkningen ser man att omsättningstillgångarna är små, så det är förhoppningsvis ingen HQ-katastrof på gång
  • Konverteringskurserna till C-aktier för konvertibellånen ligger nu på ca 113 kronor för lånet som löper ut 2015 och 160 kronor för det som löper ut 2017. Vi får väl se vart C-aktiens pris tar vägen fram till dess. Dagens lån har inga villkor till belåningsgrad eller kreditrating, detta kan dock vara aktuellt framöver vid omteckning eller nya konvertibellån eftersom skuldsättningsgraden nu är uppe i 27 procent.
Om man ska summera läget tycker jag det är bra att försäljningarna berodde på tradingen och att tradingen som sådan binder lite kapital åtminstone enligt balansräkningen. Jag gillar Industrivärdens innehav och bolagets ledning tycks inte gjort några nya Volvo-misstag på sistone, så sammantaget var det en bra rapport i mina ögon.