lördag 31 december 2016

Investeringar, tumregler och åldrande

Efter mitt senaste inlägg som egentligen handlade om långsiktighet blossade den gamla diskussionen om storbolag mot småbolag upp, statistik togs fram, frågan om var gränsen dras dryftades. Debatten gick igång, kort och gott.

Jag hamnade i de vanliga diskussionerna, hur små bolag är för små för mig? En diskussion på Twitter med duktige Aktiefokus-Värdepappret-Kenny gällde TiksPac som rekommenderades i senaste Sparpodden (#164). Hör ett bolag som omsätter < 30 miljoner hemma på börsen, ett bolag där en stjärnsäljares avhopp skulle kunna leda till kundavhopp, ett bolag som inte tagit sig förbi de svåra organisationströsklarna när mellanchefer tillkommer, ett bolag som sannolikt har mycket litet strukturkapital? Jag anser inte det, det borde ägas av sin ledning.

Men var gränsen går i bolagsstorlek är bara ännu en av alla dessa tumregler vi matas med när vi kliver in i området investeringar. Det tar inte många möten med rådgivare inom pension eller annat innan en nybörjare mött en hel rad av tumregler:
  • En diversifierad aktieportfölj bör innehålla minst 12 innehav
  • Du bör ha minst 7 fonder i ett fondsparande
  • När en investering fallit med 7 % bör du ha en stop-loss
... och många andra mer eller mindre kloka "sanningar". Många av de gränsdragningar och tumregler man möter är väldigt kloka och om de följdes lite bättre skulle människor kunna se fram emot en trevligare pension. Om du är sparare snarare än investerare så gör du definitivt klokt i att följa råd som dessa från Avanzas Alexander Boman.

Varför omgärdas investeringar av så mycket tumregler? Till att börja med är investeringar ingen vetenskap. Värdeskapandet i en aktie är en kamp som utspelas i flera nivåer och med mänskliga motståndare på samtliga:
  • Bolag och deras ledningar bedriver sin verksamhet i konkurrens med andra företag i samma bransch
  • Bolagsstyrelser fattar strategibeslut och kapitalallokeringsbeslut i konkurrens med andra bolag i samma eller nya branscher och i konkurrens med alternativa idéer och förslag
  • Huvudägare tillsätter styrelser i konkurrens om kompetensen med andra bolag och efter avvägning mot alternativa kandidater
  • Investerare försöker genom bedömningar välja vilka bolag som har bäst förutsättningar, i konkurrens med alternativa investerare, att ge en god avkastning till sina ägare. Genom att finna aktier som är missbedömda försöker investerare och spekulanter även att vinna överavkastning från varandra.
Varje nivå i denna trappa ser nivåerna ovanför som sannolikhetsspel eftersom de inte har full insyn. För aktörerna på en nivå framstår det dock inte som slumpmässigt. När man leder ett bolag och lyckas ta marknadsandelar ser man det sällan som slumpmässigt, när man gör en bra fastighetsinvestering i ett bra läge och vinner sina nya hyresgäster är det ett gediget arbete baserat på sunda beslut, inte tur.

Men så fort man står på utsidan är processerna innanför till synes slumpmässiga. Vad gör människor när något är slumpmässigt eller framstår som det, jo man tar till statistik. Problemet med finansiell statistik är att den är historisk och i princip all vetenskap lutar sig därmed mot historisk data. "Småbolag går alltid bättre än stora", "Aktier avkastar mer än guld", "Historiska priser i denna aktie har varit volatila, därmed är aktien riskabel framåt". När människor på alla nivåer konkurrerar söker de nya strategier för att besegra varandra, de ändrar sitt beteende, de ser till att inte vara lättlästa, de ser till att historien inte avslöjar framtiden. Med andra ord räcker det inte med att titta på statistik, utan det krävs en solid hypotes och en vilja att tro på denna hypotes - i tillägg till statistiken.

Viss statistik är självklart oomtvistad och riskerar inte bli ogiltig på grund av konkurrenssituationer och medföljande strategiskiften. Diversifieringsstatistik är en sådan, jag kan inte se någon aktör som vinner på att skjuta optimala diversifieringsantalet till 17 aktier eller till 5. 

Investeringar handlar om att tjäna pengar och området är alltså både värdefullt och svårfångat. Hur agerar mänskligheten då, jo genom att samla in enorma mängder data och forska på datan. I ett fält med enorma mängder data där en hel del berör den som vill utkonkurrera andra uppstår tumregler av bekvämlighetsskäl. En del väl underbyggda, andra snarare sägner eller ordspråk.

När jag för första gången läste The Intelligent Investor var det en sak som var väldigt irriterande; Grahams förkärlek för tumregler och godtycklig gränsdragning. Varför definiera en viss typ av agerande som investeringar och en annan som spekulation när det helt uppenbart finns en gråzon bredare än Normandie mellan dem? Varför säga att bolag med en till synes godtycklig omsättning var ok, medan bolag med en lägre omsättning var för riskabla?

Nu när jag tittar tillbaka på det var min reaktion typisk för mig - i den åldern. Jag var närmare 25 än 50 då och examinerad civilingenjör med rätt att ifrågasätta. När någon serverade enkla sanningar utan att presentera underliggande fakta ryggade jag tillbaka. Precis så reagerar många läsare när jag säger att jag avstår mindre bolag. "Hur kan du säga så, är det inte kvaliteten som avgör?"

Efterhand som jag åldrats har jag valt att minska antalet aktiva beslut för att fokusera på de beslut som a) är deterministiska så att mitt beslut faktiskt har avgörande inverkan på utfallet och b) får någon verklig betydelse. På så sätt kan jag fatta fler beslut och fokusera min förmåga där den gör mest nytta. Alla andra beslut skärs bort genom att tillämpa tumregler eller ibland rätt godtyckliga gränsdragningar. Nästan varje avsnitt av podden "25 minuter" handlar om det här, så lyssna gärna på ett om du inte gjort det redan.

Jag tittar generellt inte på bolag mindre än Large eller Mid Cap. Jag hinner inte med att titta på världens eller ens Sveriges alla bolag med det heltidsjobb jag har. Jag kunde med det argumentet lika gärna valt bort bolag vars namn börjar på E-Ö. Att välja bort mindre bolag minskar sannolikt både min avkastning och min risk, men min riskaversion väger tyngre än min avkastningslust eftersom investeringarna sköts på fritiden. Därför är det rimligt att låta storlek vara en avgränsande faktor.

Som läsare av Lundaluppen utsätts man ofta för mina åsikter i ganska kortfattad form. En text ska vara så kort som möjligt men inte kortare, och det introducerar en hel del tumregler och godtyckliga gränser. Bakom dessa regler och gränser, som jag på grund av min envishet ofta "uppfunnit" själv trots att de redan funnits att läsa eller lära av andra, finns ändå en hel del statistik, data, hypoteser, erfarenhet med mera. Med åldrandet har det dock uppstått två problem:
  1. Jag glömmer ibland bort motivationen till en tumregel och kan inte svara upp när någon ung och hungrig läsare frågar mig varför, det kan ta flera timmar att komma ihåg varför jag gör på ett visst sätt
  2. Om en tumregel föråldras, vilket sker om någon grundläggande förutsättning ändras, kan det ta lång tid att inse att jag agerar fel. Här har jag väldigt stor nytta av alla ni ifrågasättande läsare
Detta är kanske essensen av åldrande trots allt, intelligens och nyfikenhet faller tillbaka men ersätts förhoppningsvis med ett mått av visdom och beslutsförmåga. Kanske leder det också till att avkastningen faller från potentiellt höga men volatila nivåer till lite mer indexnära och trygga nivåer. Jag kan i så fall leva med den utvecklingen.

39 kommentarer:

  1. På själva nyårsafton till råga på allt!

    Tror det här var det mest insiktsfulla inlägget av dig genom tiderna!
    Gott Nytt År!
    Vänta bara till du kommer i uttagsfasen, då kommer en rad nya ställningstagande. ��
    Kalle56

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för det Kalle56, jag uppskattar alltid dina kommentarer och önskar dig ett gott nytt år!

      Radera
  2. Nyfikenheten avtar absolut med åldern liksom viljan att ifrågasätta allt. Jag tror dock absolut inte att intelligensen avtar, snarare tvärtom ivf förmågan att fatta intelligenta beslut inte minst inom investeringar. Bakgrundsstörningarna avtar i och med att man redan funderat ut vilket liv man vill leva, löst hur det ska gå till osv i långt större utsträckning vid t.ex. 40 än 25. Det och den enormt mycket större erfarenhet man bär med sig, inte minst vad gäller förståelsen av sina styrkor och begränsningar, för varje tiotal år man levat och verkat gör att misstagen blir färre och framgångarna fler. Även om det inte alltid känns så.

    SvaraRadera
  3. Kanske kommer med erfarenheten (och ålder) ett visst mått av intuition samt "nöjdhet" (= inte ta för stora risker genom att investera i vissa aktier, utan hellre ha mer stabilitet).

    I mitt eget fall har jag inte lika mycket kunskap och erfarenhet som du (jag jobbar på det dock), men har insett att i mitt fall spelar en enkel faktor som slumpen ganska stor roll. Vissa kallar det tur, andra bonnaröta!

    Kul att du är tillbaka och bloggar. Jag ser fram emot fler fina inlägg under 2017.

    Mvh

    Egon

    SvaraRadera
  4. När man tittar på ett företag och funderar på att köpa eller sälja en andel i det är det i princip omöjligt att se hela bilden och man behöver då förenkla, generalisera, ha tumregler osv. Vissa saker måste man bara acceptera att de förhåller sig på ungefär ett sätt, och det är som bekant bättre att ha ungefär rätt, än exakt fel.

    En tumregel är att mindre bolag är känsligare för vissa typer av förändringar, som tex den där säljaren som slutar och startar eget, den där kunden eller leverantören som får problem. Sådant kan man liksom inte förutse, men man kan inte bortse från risken det händer. Sedan finns det andra svårigheter som de där organisationströsklarna man ska över, att anpassa produktionsflöden, att skapa och behålla en sund företagskultur osv. Små företag blir liksom känsligare på gott och ont, lika så gäller för större företag, att de blir mer trögrörliga, eller stabila om man så vill. Andra tumregler som rör sill och kräftor, ja de kan man väl bortse från.

    Min erfarenhet säger mig att behovet av, och viljan att ta risk minskar i takt med att kapitalet ökar. Det är ju väldigt stor skillnad på att riskera ett belopp på någon årslön eller så och att riskera resultatet av låt oss säga 20-30 års arbete, företagande och investerande. Det gäller i synnerhet när man kanske börjar dra sig tillbaka, intjäningsförmågan minskar, och det kapital man har samlat ihop utgör det man ska leva av. De tumregler som är relevanta när man är 35, är inte nödvändigtvis det när man är 55 då man förhoppningsvis har det man behöver, men man kanske inte längre har tid, möjlighet eller förmåga att skaffa det igen.

    Jag vill även tacka dig för att du har återupplivat din blogg, den håller precis som tidigare en hög lägstanivå.

    Gott nytt år!
    //Stavros

    SvaraRadera
    Svar
    1. Stavros,

      Kan bara hålla med dig. Viljan att inte ta risk ökar med kapitalets storlek. Buffett brukar prata om att tål man inte en nedgång på 50% bör man inte ha pengar placerade på aktiemarknaden.

      Det betyder att har du en portfölj på 4 miljoner, och vi får en ordentlig nedgång så är man 2 miljoner fattigare. Jag tror att det ger ett visst perspektiv på tillvaron som man inte kan läsa sig till. Vissa saker här i livet får man uppleva.

      Ha det bäst

      Lars

      Radera
    2. @Stavros: om man spelar sina kort rätt så växer ju kapitalet i takt med åldern så det kan definitivt vara två korrelerade händelser som båda leder till ett förändrat beteende, en ökad riskaversion.

      Radera
    3. Jag lutar iaf åt att så oftast är fallet. Just i dagsläget håller jag på att titta på förutsättningarna att "trappa ner",så frågorna är högaktuella. Har tyvärr sett lite för mycket av de ekonomiska och sociala riskerna för att inte vara väldigt försiktig. Vill egentligen invänta en större sättning på börsen och på fastighetsmarknaden,men det vet man ju aldrig när den kommer eller ens hur den ser ut.//Stavros

      Radera
    4. Det ekonomiska känns bara som en del av problemet, en större utmaning för mig skulle vara det sociala som jobbet ger samt att ha en meningsfull sysselsättning.

      Bloggande och investeringar är kul som hobby, men skulle det hålla som heltidssyssla i framtiden? Tveksamt.

      Radera
  5. Tror du, nu när du inte är ung längre, att du gjort samma bankinvesteringar som du gjorde för knappt tio år sedan? Jag känner igen mig i en del du skriver och jag tror för egen del att mitt åldrande gjort att jag inte vågar när jag ser en öppning på samma sätt som när jag var yngre.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är en relevant fråga som är svår att svara på. Mina anteckningar från den tiden är inte kompletta, men i den mest aktiva inköpsfasen (2008-2009) var Swedbankinnehavet < 10 % av portföljen. När bloggen startade hade det vuxit till 20 % pga kursuppgång.

      Med andra ord var min satsning inte så extrem ändå, så förhoppningsvis har jag samma mod idag.

      Radera
  6. Det verkar som om vi människor har någon form av inbyggd risktermometer som gör att "risk" tenderar att väga lika mycket till fördel/nackdel vart efter vi och omgivningen utvecklas. Exempel finns, men ur pedagogisk synvinkel är det bättre att själv fundera... En annan fråga som sällan diskuteras; När i livet ska det börja minska på kontot?

    Gott Nytt 2017 tillönskas alla!

    SvaraRadera
  7. Trevligt inlägg och nyttiga diskussioner! Man ska bara investera i vad man själv är bekväm med. Att ha sin egen investeringsstil och sina egna ramar eller icke-ramar är viktigt.

    Min egen övertygelse är att du över tid skulle vinna på att lägga in 1 eller 2 högkvalitativa småbolag istället för tex Wal-mart och Maersk. Särskilt med buy and hold och kandidater med vinsthistorik bör tidsåtgången vara liten. Tänker på bolag som Vitec, eWork, Bahnhof, Kopparbergs och Avensia. Extremt många kan du filtrera bort. Vitec kan du förresten investera i från och med tisdag (byter till mid-cap)

    Men jag ska inte tjata:) Så länge det inte är din övertygelse så spelar det ingen roll! Och du behöver inte ändra på något, vare sig gäller bloggen, eller investeringarna.

    Får tacka för en fantastisk blogg, goda diskussioner och årets comeback! Gott nytt år! Och god gammal investeringsstil!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, jag tackar för dina synpunkter och vill inte att du slutar komma med dem! Helt omöjlig att påverka är jag inte, jag kanske tar upp några av dina bolag någon dag :-)

      Radera
  8. "Knowledge is what remains after one has forgotten what one learned." -Anon

    SvaraRadera
    Svar
    1. Själv tycker jag samtliga bloggare som jag läser skall fortsätta som man gjort. Aktiefokus och Fundamentalanalysbloggen ligger på avkastnings tal långt över index. Alla tycks slå index. Då jag varken är eller varit intelligent eller för den delen speciellt nyfiken får jag kämpa på som jag alltid gjort.

      Mvh

      Lars

      Radera
    2. Samma här. Jag ser inte att jag har någon som helst edge. Men tar gärna del av den värdeutveckling marknaden erbjuder mig. Har inte kollat, ska göra det imorgon. Men jag är rätt säker på att min portföljutveckling för 2017 är väldigt snarlik avkastningen för SIXRX.

      Små bolag i all ära men ur mitt perspektiv motsvarar det bara en onödigt hög risk. Jag nöjer mig med en hyffsad riskjusterad avkastning. Att förlora pengar är det sista jag vill göra.

      Gott nytt önskar jag er alla!

      Med vänlig hälsning

      J

      Med vänlig hälsning

      J

      Radera
    3. J,

      En sund inställning. En realistisk inställning. Livet är inte rättvist. De flesta av oss kommer aldrig nånsin fram till Samarkand.

      Sedan finns det bloggare vars aktieportfölj är upp 47%. Det sker samtidigt som man skriver böcker, och producerar ett inlägg om dagen på bloggen. Man får väl antaga att han har en investeringstaktik som ligger Investeraren varmt om hjärtat. Man nöjer sig med att plocka pengar från de mindre kunniga.

      Ha det bäst.

      Lars

      Radera
    4. Tror ni verkligen inte att långsiktighet är en otroligt stor edge? Jag tror inte att det är någon slump att Lundaluppen slår index över tid med en strategi som i stort sett går ut på att 1) sålla bort dåliga storbolag och 2) agera långsiktigt. Det är en edge som bara växer och växer i takt med att marknaden blir allt mer kortsiktig.

      Ett tips till er är att gå in på Twitter. Allt sämre än 50-100 % avkastning per år ses som lite pinsamt. Vem som helst inser att det inte är hållbart, för då tar man över jorden på ganska kort tid, men genom en sund och långsiktig strategi går det att skapa någon procent överavkastning varje år vilket också blir ganska fint på lång sikt. Om man har tålamodet att vänta, det vill säga...

      God fortsättning :-)

      Radera
    5. @Kenny

      Vad är skillnaden mot att vara långsiktigt i ett selektivt utvalt litet antal bolag mot att vara långsiktig i samtliga bolag? Jag investerar exempelvis gärna i en indexfond som följer SIXRX. Handelsbanken har en sådan till 0,6 % avgift. Lite dyr kan jag tycka men det får gå. Där får jag ta del av de bolag som når framgång och de som inte gör det.

      Som det ser ut i dagsläget har jag inte förmågan att bedöma vilka bolag som exempelvis ska sållas bort och vilka som ska få vara kvar. Jag låter marknaden sköta det åt mig. Kunskapsbristen i relation till att jag vill lägga så lite tid som möjligt gör det till en omöjlig ekvation. Även bloggstjärnor som Aktieingenjören, Kenny och LL går bet på de frågorna då och då. Jag skulle göra ett betydligt sämre jobb.

      Jag lägger min tid på annat, sådant jag tycker är roligare och som ger mig mer. Jag investerar med devisen så lite tidsåtgång som möjligt med en hyfsad avkastning till en hyfsad risk. Om du har ett bättre alternativ till mig så är jag idel öra :)

      Självklart kommer vissa att slå index och jag hoppas bland annat att du är en av de som gör det. Men väldigt väldigt många fler gör det inte och kommer inte att göra det.

      Med ovan sagt, jag är enkom en novis i jämförelse med er och ni sitter på kunskaper jag inte gör. Jag önskar er givetvis all lycka till!

      God fortsättning :)

      Med vänlig hälsning

      J

      Radera
    6. Det finns vissa avgörande skillnader som t.ex. att man kan köpa det som för tillfället är billigast och sälja det som blir för dyrt, ungefär som Lundaluppen redovisar att han gör. Ut med Lundbergs när värderingen bygger mer på drömmar än verklighet. Om man lyckas med en överavkastning på någon procentenhet tack vare detta så gör det enorm skillnad på sikt. Nu vet jag ingen som gör på det här viset utan det är vanligare att leta fram de 10 som man tycker ser bäst ut och välja bort resten.

      Jag är ingen fondexpert men till barnen kör jag Avanza zero. Den följer någon slags Stockholmsindex utan fondavgift. Det finns ju även motsvarande på Nordnet med deras superfonder. Vet inte om det finns någon hake eller några dolda avgifter men annars är det väl bra alternativ till 0,6 % avgift? Tycker det är ett utmärkt sparande på 18-20 års sikt helt utan ansträngning. Den lilla ansträngning jag har funderat kring är om, när och hur jag ska börja skifta över till likvida medel jämfört med att ligga fullinvesterad.

      Bland storbolagen tror jag att det är enklare att peka ut några bolag som kommer att gå sämre än andra än några som kommer att gå bättre.

      Det sägs att de allra bästa i världen i tennis och basket lyckas ungefär 75 % med att vinna sina matcher eller sätta sina kast. Detta är i sporter där skicklighet är nästan allt. I sporten investeringar finns det också, på lång sikt, stora inslag av skicklighet men på kortare sikt finns det också ganska mycket slump inblandat. Att tro att man ska lyckas varje gång ser jag som galenskap. Man kommer att misslyckas med jämna mellanrum. Målet är att misslyckandena inte ska medföra stora förluster. Det är de stora förlusterna som förstör avkastningen. Jag har dessvärre haft stora förluster som har förstört min avkastning.

      Vi får se hur det går i fortsättningen. Jag har en aktieportfölj som jag har redovisat i fyra år nu och som går att spåra med gamla blogginlägg etc. utifall någon skulle tro att jag fejkar som vissa fonder gör som startar 10 och lägger ned 9 för att spara den bästa och visa upp. Det finns inga garantier för att framtiden går som historiken men jag ska försöka. Jag tycker som bekant att det är kul att läsa på om bolag, aktier och affärsmodeller. En hobby som har spårat ur, skulle man kunna säga.

      Tack för lyckönskningarna :-)
      Mvh

      Radera
    7. Absolut, det tar emot att via index ibland köpa bolag till höga multiplar. Samt att jag får Fingerpring på köpet vilket jag egentligen skulle vilja välja bort. När jag väljer att direktinvestera i aktier så är det inte när H&M står i 360 utan snarare runt 240 som bjöds förra året.

      Jag håller med dig i att frågan om fullinvestering som du brottas med är svår. Det talar även blogghistoriken för. För ett par år sedan kunde jag läsa på både bloggar och bland kommentatorer att man var 20, 30, 40 % eller helt likvid då man väntade på en korrigering. De förlorade förmodligen på det då börsen har fortsatt upp. Det jag läser idag är att belåning snarare är en regel än ett undantag och vi har en betydligt dyrare börs idag än när många var delvis likvida. Kan fördelen du beskriver ovan i det ljuset ses som en nackdel?

      Att jobba med de fördelar du beskriver ovan verkar vara svårare än vad många tror. Jag tror inte att den fördelen du beskriver skulle vara en fördel jag kan anamma. Jag tror att genom kontinuerligt investera i ur och skur med kontinuerlig ombalansering av ränta/indexfond andelen så parerar jag en övervärderad och undervärderad börs utan att behöva lägga ner någon energi i frågan.

      SHB´s indexfond som följer SIXRX var ett exempel på hur du i princip kan exponeras mot hela marknaden. Det finns även vissa begränsningar över hur stora fondinnehaven får vara. Avanza zero eller Nordnetssuperfonder är jag personligen inte intresserad av. De följer ett för smalt index vilket jag tycker är riskabelt. För stor andel eriksson, för mycket fingerprint etc.

      you are most welcome!

      Med vänlig hälsning

      J

      Radera
    8. Jag hoppas inte du fick bilden av att jag tror/förväntar mig att alla ska lyckas 100% av gångerna? Jag håller med om att det skulle vara galenskap. Var det inte Peter Lynch som sa/skrev att om man lyckas med 6/10 så är man hemma?

      Med vänlig hälsning

      J

      Radera
    9. Kenny,

      Svar på dina frågor: Långsiktigheten en edge? Sannolikt om man investerar som signaturen J. Lång sikt på aktiemarknaden är cirka 15 år.

      Lundaluppens prestation en slump? Svar:Ja

      Hur det går till att sålla bort storbolag av dålig kvalitet skulle det vara intressant att få ta del av. När det gäller HM så tycks det bara vara jag och Lundaluppen som är positiva till bolaget.

      j,

      Klockrena inlägg!

      Lars

      Radera
    10. Jag kan inte hitta någon tillförlitlig data över den genomsnittliga tiden att äga en aktie men jag läser allt mellan några månader och några dagar, vilket kan jämföras med storleksordningen flera år för ett antal decennier sedan.

      När allt längre än några månader börjar likna långsiktighet låter femton år som en oändlighet. Jag tror att det räcker att lyfta blicken några år för att kunna skörda frukterna av marknadens kortsiktiga fluktuationer. Men när man väl gör det kallas det för slump, six-sigma event osv. Bättre att kalla en spade för en spade.

      Radera
    11. @Kenny/Lars: Jag kan bara säga som jag brukar, jag har 12 års resultat nu. Det är inte statistiskt signifikant data för att bevisa skicklighet (eller motsatsen). Men resultaten har inte heller avskräckt.

      Jag har ett förtroende för min investeringsstrategi vilken i bästa fall ger en överavkastning, i sämsta fall en placeboeffekt som får mig att investera lugnare och konsekventare och hindrar mig från att panikköpa eller paniksälja. En edge i sig?

      Historiken hittills har alltså inte avskräckt mig att fortsätta. Så oavsett om ni tror eller tvivlar på mitt sätt att investera får ni dras med mig ett tag till.

      Mvh
      LL

      Radera
    12. Lundaluppen,

      Finns det en smärtgräns för när du skulle upphöra med aktiva val av aktier och bli en indexkramare?

      Hur många år av underpresterande jämfört med index skulle få dig att fundera på att lägga ner aktiv kapitalförvaltning och sälja av portföljen?

      Vänliga hälsningar

      Carolus

      Radera
    13. Jag har inte sagt någon skarp gräns nej, men jag om en femårsperiod skulle underavkasta igen som 2006-2010 gjorde vore det anledning att utvärdera operationen.

      Radera
  9. Vad är målet med din aktieportfölj?

    Jag vill passa på att önska LL och alla läsare ett gott nytt är! Tack för en intressant blogg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Som för de flesta andra var det att nå ett ekonomiskt oberoende och en tryggad pension. De bitarna är väl egentligen redan på plats, så nu handlar det mer om att skapa något för barnen att ta över om de vill.

      Radera
    2. Och med det så borde det bli ännu mer fokus på att inte förlora värde än att till varje pris slå index kan jag tänka mig....
      Sen tror jag en bra utveckling på portföljen kommer med automatik om man är försiktig och väljer bra företag som genererar vinst till hyfsat låg risk,, 😉
      Stort tack för comebacken och ett riktigt gott nytt år önskar jag dig!

      Radera
  10. Även jag vill önska alla i blogosfären ett gott nytt (investerings)år 2017. När jag utifrån min egen portfölj, där INVE och INDU är största enskilda innehav, blickar ut mot det nya året kan jag fundera på om bolag som SAND och ATCO verkligen kan leva upp till förväntningarna och om nyss genomförda generationsskiften på VD-stolarna i investmenbolagen kommer att visa sig lyckade.

    Skulle jag ha LL:s portfölj skulle jag nog framför allt oroa mig för vart HM tar vägen. Jag skrev tidigare att HM inte slagit index sedan hösten 2002. Det som inte slog mig då var att grundaren Erling Persson dog just hösten 2002. Kanske är det mer än en tillfällighet att Inditex sedan dess utklassat HM, mtp att Inditexgrundaren Ortega fortfarande lever och sannolikt även styr i bakgrunden?

    Jag tror man ibland underskattar ägarnas och de duktiga företagsledarnas betydelse för företagens utveckling. Jag tänker t.ex. på det vitt spridda Warren Buffettcitatet om att bara köpa företag som kan ledas av en idiot, för det är oftast bara en tidsfråga innan det görs det. Det är också en tumregel, men en mycket konstig sådan tycker jag.

    Varför skulle jag vilja äga ett företag som leds av en idiot? Hur många företag har idag en sådan vallgrav att de kan fortsätta att erbjuda en bra avkastning med en medioker ägare och/eller ledning? Jag tror generellt vi underskattar den framgångsrike ledaren och istället blåser upp betydelsen av affärsmodeller, varumärken, strategier, butiksnät, stordriftsfördelar etc.

    När jag läser om hur framgångsrika företag växt fram så slås jag av hur mycket av det som existerar är resultatet av oändligt många små och stora beslut, som alla är följden av grundarens sätt att vara och tänka. Sen kliver konsulterna och journalisterna in och beskriver det i form av traditionell businessjargong. Men vad händer den dag de oändligt många små och stora besluten tas av en helt annan person som inte är lika duktig som grundaren. Hur lång tid tar det innan allt börjar förfalla?

    HM är inne i ett kritiskt skede anser jag. Kan de inte få ordning på marginaler och vinsttillväxt i befintliga butiker så är slutet för det företagets storhetstid. Företagskyrkogården är full av gamla retailjättar som först växte lavinartat, sen hade en storhetstid då de verkade oövervinnerliga och sen började en långsam nedgång till det oundvikliga slutet. Att HMs är solventa kan visa sig bli en klen tröst om goda pengar kastas efter dåliga framöver.

    IKEA står sannolikt inför en ännu större utmaning den dagen Ingvar Kamprad dör. Ett så slutet företag som är helägt av en person via stiftelser där alla tre arvtagarna verkar sakna varje talang till företagande - det kan inte sluta lyckligt.

    Mitt nyårslöfte (läs tumregel) blir därför att inte låta sig förföras av det som varit i tron att det kommer att förbli.

    Mvh Mattias

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker H&M och Walmart (båda i portföljen) står inför ungefär samma utmaning. En mycket framgångsrik befintlig affärsmodell måste till viss del rivas ner och byggas upp igen (kreativ förstörelse i Schumpeter-termer) och det är på flera sätt mycket svårare än att bygga ett e-handelsbolag utan att ha motsvarande historik.

      I ett sådant skede skulle jag nästan säga att ett ledningsskifte är nödvändigt. Det är svårt att vända en organisation men oftast ännu svårare att vända en äldre, framgångsrik man eller kvinna som byggt upp organisationen. Operationen är dock väldigt riskabel.

      Ortega har gjort det bra med Inditex men bolaget har också haft många makrofaktorer med sig. Produktionen som ligger i Spanien/Portugal har blivit billigare i spåren av finanskrisen och man har sluppit dollarberoendet som ställt till det för H&M. H&Ms produktion har tvärtom fördyrats av högre krav på hållbarhet och stigande välstånd/löner i lågkostnadsländerna. H&M har såklart möjligheten att kopiera Inditex och ta in egen produktion i bolaget, men det sitter säkert långt inne.

      Jag tror H&M fokuserar rätt på att utveckla kunderbjudandet med nya varumärken (för många om du frågar mig), onlineerbjudande och säljkanalsynergier mellan fysisk butik och e-handel. Därmed har jag också förtroende för KJ Persson.

      Radera
    2. Är det verkligen så att det är svårare att bygga upp ett e-handelsbolag utan historik? Jag tycker att man ser många exempel på det motsatta. Det är klart att man har nytta av etablerade leverantörskontakter mm, men det är också en väldig nackdel att behöva rasera något befintligt som funkar (om än med minskande marknadsandelar/framgång). Amazon slog ut Barnes & Noble, Dustin kom från ingenstans och har nu en stor del av hemelektronikbranschen, Webbhallen är ett annat exempel på ett bolag som lyckats utan historik, Zalando har slagit sig in utan historik, mm. Min hypotes är att det är svårare än man tror att omvandla ett bolag från "brick and mortar" till "online".

      Radera
    3. Klumpig formulering av mig, jag menar precis det du säger. "det är svårare ÄN att bygga..."

      Radera
  11. Jag hoppas att jag gav en någorlunda balanserad syn på Tikspac i Sparpodden och att det jag sade inte var "köp köp KÖP!!". Det finns helt klart problem med så små bolag och det är jag medveten om. Den stora risken i just Tikspac är just att de är så små och att något går galet på grund av det, på grund av att nyckelpersonal försvinner, att en ny ledning som inte äger tillräckligt mycket aktier misslyckas osv. Ibland är småbolag mer riskfyllda och i detta fall är det delvis så, men i andra fall är det en illusion.

    Apropå diskussionen stora vs. små bolag tycker jag som jag tidigare påpekad att det är en konstig diskussion. Man borde söka efter bra bolag och undvika dåliga bolag istället för att välja stora och välja bort små.

    Idag finns det så lättillgängliga verktyg att man med minimal arbetsinsats kan välja bort "dåliga bolag". Sätt vissa krav på vinsthistorik, utdelning, marginaler, tillväxt, värdering, vad som helst men det godtyckliga storlekskriteriet fyller ingen funktion med än att godtyckligt sålla bort bra bolag som råkar ha en omsättning som underskrider X. Om det är mängden bolag som omsätter mer än X som är problemet är det inga problem att strama åt valfritt annat kriterium för att minska urvalet i gruppen som är kvar.


    Om bolag som omsätter mindre än 30 miljoner hör hemma på börsen kan man fundera på. Jag har sett många bolag i mitt småbolagsletande som man kan fundera på varför de finns på börsen, eller finns överhuvudtaget... Samma fråga går dock att ställa även för de stora bolagen. Varför finns H&M på börsen? Vad gör Investor på börsen? Det är inte direkt så att de många år efter börsnoteringen är på jakt efter nytt riskkapital. Borde inte dessa företag vara helägda av sina ägarfamiljer istället så att de kan fokusera på bolaget istället för allt brus som börsen medför?


    Bloggen Aktiefokus går nu in på sitt nionde år sedan starten 2009. Jag kan, som du, konstatera att tumregler och halvsanningar är något som ständigt är närvarande i investeringsvärlden. Jag tror att det är bra att ifrågasätta eller åtminstone försöka förstå vad de kommer ifrån. Att agera på ett visst sätt på grund av att man följer John eller följer Graham eller följer Malkiel är livsfarligt om man inte har lagt eftertanke på varför man gör det och hur man reagerar när det ändå går fel.

    Mycket av strategin man tillämpar baseras, åtminstone för mig, på sunt förnuft, forskning etc som man har läst och inte minst summan av alla tidigare erfarenheter om vad som har fungerat respektive inte har fungerat. Detta beror också på ens egna förutsättningar med tid, disciplin, slutledningsförmåga etc. Kruxet här är att det finns oändligt med strategier som fungerar och därför kommer olika individer att dra olika slutsatser. Till exempel "stora bolag har alltid fungerat för mig, därför är det en bra tumregel". Det behöver ju inte var något fel heller. Jag själv begränsar mig mer eller mindre godtyckligt till Norden i de allra flesta fall av bland annat samma skäl. Man kan inte hålla koll på jordens alla bolag och sedan tror jag det är alldeles för riskabelt att leta bolag i Angola också.

    Jag får be att återkomma med ytterligare reflektioner i november 2022 när jag också är närmare 50 än 25 ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker diskussionen om Tikspac var balanserad men att själva subjektet var underligt ;-)

      Nu är ju du oförskämt ung och arbetsvillig när det gäller investeringar, det ska bli intressant att läsa Kenny 2022!

      Radera
  12. Tack för ett mycket bra inlägg. Känner till viss del igen mig hur jag resonerade vad gäller intelligens, nyfikenhet, visdom och beslutsförmåga när jag var nybakad student som precis fått jobb kontra nu när jag är 42 år gammal. Man förändras genom erfarenheten och just det här med förenklat beslutsfattande är intressant. De som inte klarar av det verkar (nu pratar jag om mina anektodiska observationer) gå in i väggen och/eller bli mer utarbetade än andra.

    SvaraRadera
  13. Som framgår av och mellan raderna i min kommentar i ”Portföljarkeologi” (jag älskar dina rubriker!) är jag ingen stor beundrare av småbolag. Föredrar utdelande storbolag med god historik framför att försöka hitta nästa H&M/Microsoft/valfri aktiestjärna. ”Bränt barn skyr elden…” :-)

    Som ni redan varit inne på är sådana gränsdragningar, liksom investeringskriterier, i viss mån godtyckliga. Fast nog är det väl bättre att försöka orientera sig efter en grovt skissad karta än ingen karta alls?

    Apropå investeringar och åldrande. Å ena sidan vill jag tro att man kan lära livet ut; att osunda beteenden går att påverka ända till det bittra slutet.

    Å andra sidan kommer jag nog inte att överge den investeringsfilosofi jag nu (efter mycket möda och stort besvär) anammar. Den känns självklar och rätt.

    Någon likvidation av portföljen är inte aktuell med stigande ålder i mitt fall. Den ska hjälpa mig till en ekonomiskt mer dräglig tillvaro som pensionär.

    Vidare: som jag nämnt vid några tillfällen sträcker sig dessutom min placeringshorisont (numera) förbi mitt eget liv. Hoppas kunna lämna över portföljen till min dotter samt att hon i sin tur fortsätter förvalta den i samma anda för att så småningom lämna vidare till sina eventuella barn. Med den typen av placeringshorisont räds jag inte aktieägande på ålderns höst.

    Skulle det otänkbara ske att hon avlider före mig har jag lösa funderingar på att sätta upp en stiftelse för välgörande ändamål. Den skulle inte vara aktiv direkt vid mitt frånfälle utan först förvaltas enligt mina instruktioner en viss tid.

    Förresten: mänskliga motståndare, kanske de svåraste i börssammanhang (?), som inte nämns i inlägget är… Vi själva! ;-)

    Mvh

    Carolus

    SvaraRadera