Att prata ekonomi

När två av mina bloggkollegor, Brachyura och Jobb & Firma, skriver om att tala ekonomi med sin omgivning kan jag ju haka på temat med mina egna erfarenheter.

Det är lika bra att säga som det är. Jag har personligen misslyckats totalt i detta. Med min fru har diskussionsnivån nått så långt att hon har hygglig koll på våra totala tillgångar. Hon litar på min förmåga att tjäna och investera pengar och frågar mig ibland när hon vill köpa aktier eller fonder, men djupare än så har vi inte kommit.

Med kollegor undviker jag det totalt, jag vill inte ge någon inblick i min situation och därför skulle varje försök till samtal bli ganska svävande och ointressant.

Med nära vänner har jag gjort några försök genom åren att prata lite ekonomi, men jag tycker det faller på lite olika punkter:

• När någon säger att de inte är intresserade av investeringar som ger mindre än 50 procent om året, eller "jag kan göra 70 procent på börsen", där det senare är ett verkligt citat
• Jag har kommit en bit på vägen med min ekonomi, så folk upplever mig som skrytsam, då är det bara att backa och börja prata om något annat
• Folk är uppenbart helt uppslukade av konsumtion, hus, två bilar, sommarhus, hög levnadsstandard och hög belåning. Då har jag lite svårt att leva mig in i situationen och diskussionen blir snarast om prylarna än om ekonomin.

De absolut intressantaste och vettigaste ekonomidiskussioner jag någonsin haft har varit i kommentarfältet till den här bloggen. Det är såklart kul att ha så kunniga och intresserade läsare, men samtidigt ett litet underbetyg till den egna sociala sfären.