söndag 7 maj 2017

En toksparares bekännelser

I en uppskattad gest av vänlighet och marknadsföring fick jag ett dedikerat exemplar av "Miljonär innan 30 och pensionär innan 40", en bok det skrivits mycket om i bloggosfären på sistone eftersom den skrivits av veteranen inom snålbloggande Miljonär innan 30. Självklart vill även jag säga något om denna skrift.

För de allra flesta av mina läsare skulle jag tro att Miljonären är välkänd, jag har länge haft honom på länklistan i högermarginalen. Detta är alltså personen som sparar 80 procent av sin disponibla inkomst med metoder som att samla pantburkar i soprummet och värma medhavda nudlar i varmvatten från handfatet i hotellrummet.

Det mesta som står i boken har man kunnat läsa tidigare på bloggen, men här kommer det i ett effektivt format och en struktur som bloggen inte bjuder på. Boken väger in på 155 sidor och språket är rakt på sak. Det märks att det lagts ner en hel del tid på språk och struktur för boken är väldigt lättläst.

Boken täcker områden som hur man sparar (självvald barnlöshet är ett av de mer spektakulära råden), nyttan med passiva inkomster, investeringar för den "lagom" intresserade samt kalkyler på hur länge man behöver spara och hur mycket man kan tänkas behöva till den hägrande pensionen.

Jag har alltid varit fascinerad av Miljonärens hänsynslösa sparande och till vilka proportioner han tar detta, sparandet är för honom en livsstil eller nästan ännu mer en konstform. Jag har själv inte alls den inriktningen utan sparar kanske 20-25 % av min inkomst, kapitalet har istället kommit från företagande. Igenkänningsfaktorn är låg, underhållningsfaktorn är hög.

För mig var därför avsnittet om sparandets mer extrema yttringar lite för kort i boken. Istället slogs jag av att detta är en förnuftig person som har en hälsosam självdistans trots sin kompromisslöshet och boken har potential att fånga en klart bredare krets än de som normalt läser Miljonärens blogg.

Jag hade kanske hellre läst den mer extrema uppföljaren, "En toksparares bekännelser", men i väntan på den kan jag rekommendera denna bok. För intresserade läsare rekommenderar jag att gå till Miljonärens hemsida och beställa boken där, han har säkert sett till att hans länkar ger honom högsta möjliga intäkt...

24 kommentarer:

  1. Jag fascineras ofta av människor som går "all in" oavsett vad det gäller. Själv gör jag aldrig något så extremt så min sparkvot kommer förbli på lägre nivåer vilket känns ok för mig. Jag har inte skaffat boken (ännu) så jag har inte full koll på alla hans spartips men jag är säker på att en hel del kommer öka sin sparkvot efter att ha läst boken. Det är ju egentligen fantastiskt för då kommer fler bli intresserade av ekonomi, sparande och aktier.

    SvaraRadera
  2. Burk-Curt någon ?

    SvaraRadera
  3. All cred för att ha skrivit en omtyckt och uppenbarligen välskriven bok som inspirerar till sparande och investerande. Man kan dock hoppas att ingen inspireras att inte skaffa barn för att spara pengar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja vi får hoppas att de som läser boken klarar av att själva bestämma hur de vill leva sina liv. Både vad gäller barn och pensionsålder.

      Radera
    2. Att inspireras/följa råd är väl inte detsamma som att inte klara att bestämma själv?

      Radera
  4. "En toksparares bekännelser", är det Günter Mårders nästa bok månne?

    SvaraRadera
  5. Hej,

    Många bloggar handlar om att bli ekonomiskt oberoende. Även om jag kan sympatisera med tanken på att ha ett helt fritt val när det handlar om att lönearbeta är jag samtidigt oförstående och kluven till fenomenet.

    Vad skulle hända med samhället om "alla" levde på passiva inkomster? Är alla yrken monotona, nedbrytande och förslavande?

    Tandläkare, tandsköterskor och tandhygienister gör oerhört stor samhällsnytta. Vore det bättre för oss alla om de skulle sitta hemma framför Excelark hela dagarna och jämföra stapeldiagram över utdelningar?

    Människor som arbetar med avfalls- och sophantering; lärare; bönder; läkare; bilmekaniker; vägarbetare... Alla klistrade framför datorn för att beskriva de historiska sparkvoter som gav dem möjlighet att sitta framför datorn och skriva om sina historiska sparkvoter som... ;-)

    Visserligen pekar viss forskning på att jägarna och samlarna inte slet lika länge per dag för brödfödan som vi gör. Kanske (t o m förmodligen) var de lyckligare än vad många människor känner sig idag. Kortare liv, javisst, men möjligen högre livskvalitet.

    Fast ändå: varför är det så hemskt att ha ett yrke? Handlar det endast om att tjäna egna pengar för att kunna betala räkningar?

    Mvh

    Carolus

    SvaraRadera
    Svar
    1. Carolus, jag tror att det är viktigt att skilja på makro och mikro.

      Radera
    2. Hehe.

      Jo, förvisso. Fast enskilda marknader byggs upp av individer och många marknader som aggregeras blir väl makro. Makro har med andra ord mikrofundament... :-)

      Men det är klart, om en promille av arbetskraften strävar efter en yrkesbefriad vardag är det kanske en storm i ett vattenglas.

      Mvh

      Carolus

      Radera
    3. Ett av problemen med dagens arbetsliv är att om man inte tycker om det politiska spelet som råder på i princip alla arbetsplatser så har man inte så mycket att hämta i form av arbetslycka. Istället för effektivitet och ärlighet så ska det smöras för diverse mellanchefer. Dessutom är mycket av tryggheten i form av fast anställning borta på dagens arbetsmarknad. Istället utformas diverse kreativa upplägg för att undgå svensk arbetsgivaravgift. I den bransch jag jobbar finns snart inga Svenska jobb kvar. Nästa alla är anställda via utländska brevlådeföretag. Jag tycker mitt jobb är riktigt kul men för varje år som går så ska nya kreativa kontrakt skrivas för att gynna ägarna så mycket som möjligt. Kunde jag välja och sluta arbeta idag hade jag gjort det direkt. Läsa böcker, träna, plugga valfria kurser på universitetet, gå matlagningskurser etc

      Jobb kan vara kul och meningsfullt men företag är ingen demokrati och behöver inte heller vara det. Själv drömmer jag om den dagen jag verkligen kan säga vad jag tycker till de över mig. Precis som de gör med oss löneslavar.

      Samtidigt uppskattar jag all konsumtion som finns runtomkring mig. Det möjliggör mitt investeringsintresse och de flesta människor verkar trivas med den politiska korrekthet som råder. Bara jag som är det svarta fåret antar jag.

      mvh
      SM

      Radera
    4. SM,

      Vettiga synpunkter.

      - Jag är naturligtvis inte för otrygga arbetsplatser...

      - Tyvärr pågår det mycket nonsens (även på min arbetsplats). Möten som inte handlar om någonting alls; diverse meningslösa aktiviteter... Ibland känns det som att vara med i en Monty Pythonsketch...

      - Inte heller väljer man sina kollegor utan kan tvingas samarbeta med människor man har svårt för (eller tycker direkt illa om). Kanske har de lika svårt att samarbeta med mig... ;-)

      - Politisk korrekthet: ett minerat område som jag tror jag undviker att diskutera...

      Min huvudsakliga invändning mot drömmen om att få slippa arbeta är: är det verkligen enbart pengar vi arbetar för? Ger det individen inget mer än ett monetärt värde?

      Mvh

      Carolus

      Radera
    5. Carolus, ja, jag tror inte att de som med allvar strävar efter frihet från arbetslivet är så många fler än en promille.

      Det jag tänkte på var att man nog inte ska låta sina egna mikrobeslut styras av eventuella befarade aggregerade makroeffekter. Det har vi ju lagstiftaren till.

      Vad gäller arbetslivets välsignelser så kan jag i mycket hålla med SM.

      Radera
    6. Intressant diskussion. Har erfarenhet av att ha lyckats väl ekonomiskt som jag tänkte berätta kort om. Vissa kanske känner igen sig, andra kommer skaka på huvudet utan att förstå något alls.
      Jag tror det är lätt att glömma bort att människan har ett grundläggande behov (som sitter i våra gener) av social stimulans, att existera i något slags sammanhang, ha rutiner i vardagen, att känna sig behövd och att ha en "identitet".

      Många av dessa behov tillgodoses av att ha ett vanligt arbete att gå till. Att sådana behov tillgodoses tas dock för givet av hjärnan, först när man tex blir arbetslös blir man varse hur viktigt det är för de flesta att ha ett jobb att gå till.
      Därmed inte sagt att alla måste ha ett "vanligt jobb". Vissa klarar av att ordna upp daglig sysselsättning på egen hand. Har man en driftighet och tillhör de mentalt starka så får man kanske dessa grundläggande behov tillgodosedda ändå. Men att tro att lyckan kommer stå för dörren och livet kommer bli "så mycket bättre" bara man blir ekonomiskt oberoende och därmed slipper vardagslunken...nä det stämmer inte. Men det är såklart omöjligt att föreställa sig det för den som siktar mot det målet och är mitt uppe i sin "snart är jag ekonomiskt oberoende"-bubbla.
      Att göra en massa roliga saker, som man föreställer sig ska ske om bara pengarna finns där, på egen hand, är heller inte alltid så lätt som det kan verka på förhand. Så till vida det nu inte är så att alla ens vänner också är ekonomiskt oberoende. Eller att man inte har några som helst problem med att lära känna nya människor och att bygga nya sociala nätverk.
      Depression och andra psykiska problem kan paradoxalt nog drabba den som lyckats "ta sig ur ekorrhjulet".
      Nu är jag själv sårbar för just depression, och är medveten om att andra inte fungerar på samma sätt. Vill bara påminna om sånt som tas för givet av många som har ett yrke. Dessa grundläggande mänskliga behov kan inte ersättas av en massa pengar på ett konto. Det är lätt att gå in i en inbillad föreställning i stil med "bara jag blir så rik...", så kommer alla mina problem att lösa sig och livet vara perfekt...

      Mvh

      Gustaf

      Radera
    7. @Gustaf: jag skulle kunna välja pensionen redan idag men jag är orolig att jag inte är särskilt bra på att vara ledig. Något slags företagande i mindre skala än idag och kanske välgörenhet där man gör ett tidsmässigt åtagande tror jag skulle vara hälsosamt för mig.

      Att sitta och titta på Netflix på dagarna är inte min målbild, men jag gissar att det skulle kunna hända om jag inte är vaksam. Och nej, inte heller jag har många jämnåriga som går hemma.

      Radera
    8. Carolus,

      Jag tror inte det finns den minsta chans, eller för den delen risk att vi kommer att få en massa ekonomiskt oberoende personer kring 40år som sitter hemma, och bokför sina utdelningar. Denna typ av litteratur som Miljonärens bok representerar kommer ofta i slutet av en lång börsuppgång då intresset är på topp.

      Sedan tycker jag att det stora problemet i Sverige är att det jobbas för mycket inte för lite. Jag har lärt mig att det handlar om göra rätt saker inte bara att arbeta så mycket som möjligt. Mycket av det arbete som utföres är en studie i meningslöshet. Det räcker väl att säga nagelterapeut, personlig tränare eller för den delen personal shopper. Min personliga favorit inom den offentliga förvaltningen är den nyligen inrättade Jämställdhetsmyndighet i Göteborg som i första svängen skall sysselsätt ett åttiotal tjänstemän.

      Mvh

      Lars

      Radera
    9. @Carolus: angående många av dessa "arbetsplatsfällor" kan man ju alltid undra vad man själv har för ansvar istället för att bara dyka upp på en massa onödiga möten? Be att få en agenda skickad i kallelsen, blocka upp "egen tid" i kalendern och även rent av tacka nej om man tror de är fruktlösa.

      Inget personligt, men det är ju ett vanligt klagomål.

      Radera
    10. Gustaf,

      Väl formulerat! Social kontext är inte oviktig. Fast det är klart att arbetsplatser kan ge negativa återkopplingar, vara konfliktfyllda och ge upphov till negativ stress och sämre hälsa. Under sådana omständigheter verkar speglingen av individen i motsatt riktning och då skulle även jag föredra att kunna välja bort arbetslivet.

      Lars,

      Personlig assistent för shopping... Är det utbrett i Sverige? Det första jag tänker på är någon som kommer fullastad med lyxiga kläder (skor?) i tjusiga påsar, men kanske kan matkassen som levereras hem tillsammans med ett recept också räknas dit? Hur som helst är det ingenting för mig.

      Att man bör försöka arbeta för ett mer jämställt samhälle är däremot en självklarhet. Sedan kan man ju diskutera metoderna.

      Anonym (9 maj, 22:07),

      Hehe. Tack för rådet! Jodå, jag har lyckats ducka för ett stort antal kulor genom åren. Bara att läsa ordet "kallelse" i din kommentar fick mig att stelna till. Ryggmärgsreflex... ;-)

      Läste Timothy Geithners bok "Stress Test: Reflections on Financial Crises" förra julen. I den beskriver han hur han tröttnade på alla dessa möten med ändlösa PowerPoint-presentationer. Hans stående inledningsfråga var "Är detta ett vanligt möte eller ett riktigt möte?"...

      Själv brukar jag fundera över om jag är ensam om att tycka att det är nonsens eller om alla andra i rummet också håller masken.

      Vänliga hälsningar

      Carolus

      Radera
  6. Varför jobba och betala skatt för att föda den delen av Syriens befolkning som landet inte vill behålla? Förstår inte poängen med löneslaveri längre...

    SvaraRadera
  7. Jag lämnade det "traditionella" arbetslivet för drygt 10 år sedan för investerande och har inte ångrat det en dag. Men jag inser också hur individuellt det är och hur mycket personligheten spelar in. Har man en något introvert personlighet med stort behov att frihet och litet behov att hela tiden ha folk omkring sig så är det perfekt.

    Gällande toksparande så är det inget för mig, men jag imponeras av målmedvetenheten. Boken ska definitivt läsas, men för att visa att jag lärt mig något redan innan jag läst hela boken så antar jag att jag borde gå till biblioteket? Eller i alla fall vänta på pocketboken

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hur var det att ta det beslutet och sedan trampa rakt in i finanskrisen (som på allvar jämfördes med 30-talet i medierna...)?

      Radera
  8. En tuff period, jag har fortfarande index kurvorna på väggen framför arbetsplatsen för att alltid komma ihåg hur det kändes då årsindex var ner -50%. Väldigt mkt oro. Men så här i efterhand var det nog det bästa som kunde hända då man fick respekt för vad som kan hända men också för att jag vågade gå in i bla Swedbank, Hexagon och ett antal amerikanska bolag när det var som mörkast.

    Men gällande att välja det här spåret som jag valt - en fördel är att vara hälsosamt ointresserad av hög konsumtion - jag klarar mig på ganska lite om det blir kris. Dessutom är det så att hade jag valt att fortsätta med den entreprenörssatsning jag valde bort då jag slutade så hade jag byggt upp en väldigt stor förmögenhet, så rent monetärt har det här spåret varit mkt sämre, men friheten är värd mkt mer för mig. Jag blir extremt fokuserat på det jag gör och entreprenörsspåret hade svalt all tid och ork. Frihet och tid med litet barn mkt mer värd för mig.

    SvaraRadera
  9. En till kommentar - alltid när det diskuteras ekonomiskt oberoende så kommer ord som "sitta hemma", passiv, räkna utdelningar, titta på tv etc...
    Jag förstår inte det. Har gemene man ingen drivkraft? Inga intressen förutom gå till jobbet? Friheten skapar ju motsatsen till passivitet. Dessutom om man har minsta intresse för företagande och aktieägande skapar det jobb. Man har möjligheten att investera i nya onoterade företag, vilket ger en direkt extremt mätbar värdeskapande effekt..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag förundras i likhet med dig över denna vändning som diskussionen ofta tycks ta. Har svårt att se att de ekonomiskt oberoende (eller de med sådan målbild) är svaret skyldiga, snarare tvärtom.

      Radera
    2. Min kommentar ovan var kanske lite pekfingerviftande, men jag är inte någon egentlig motståndare till dem som vill välja bort yrkeslivet. Ville bara nyansera bilden.

      Apropå ekonomiskt oberoende. Buffett hade kunnat lägga hatten på hyllan för länge sedan. Enligt egen utsago steppdansar han ju till "arbetet" varje dag. Ta bort möjligheten att få göra det han älskar och han skulle förmodligen tackla av relativt snabbt.

      Möjligheten att kunna välja sina arbetsuppgifter verkar väga tyngre för hälsan än såväl diet som motion (ni vet ju vad han äter och dricker varje dag)... ;-)

      Mvh

      Carolus

      Radera