söndag 11 februari 2018

Gästkrönika Börsveckan

I veckans nummer av Börsveckan är det åter dags för en gästkrönika från undertecknad. Titeln denna gång blev "Lämmeltåget kommer rusandes!" med en diskussion om reversal to the mean i jämförelse med momentum, klicka på bilden nedan för att läsa texten.

Gästkrönika i Börsveckan nr 7, den 12 februari 2018
Minnesstarka läsare minns att jag skrev en krönika senast i oktober. Eftersom Börsveckan (på goda grunder) inte vill att gästskribenterna skriver om egna aktier blir texterna mer av kåserier än vad jag brukar skriva på bloggen. Ovant är också att ha en redaktör som läser och kommer med synpunkter och förbättringsförslag i texten, en trevlig erfarenhet åtminstone för mig.

18 kommentarer:

  1. Är det detsamm som regression to the mean?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Är det samma som mean recession?

      Radera
  2. Trevlig krönika, väl skrivet! /Groda

    SvaraRadera
  3. Tycker det ligger en hel del i Morgans syn på det.

    https://www.fool.com/investing/general/2014/05/16/some-of-you-must-fail.aspx

    SvaraRadera
  4. @LL

    I första delen av krönikan är du inne på något väldigt intressant, hur den klassiska konjunkturmotorn (med produktions-, kredit- och börscykler) inte längre verkar fungera som förr. Sen antas att det nog beror på effekterna av finanskrisen och att denna nya lugnare period lett till ett överdrivet momentumtänkande och trendföljande som inte kommer att vara för evigt, för förr eller senare kommer den gamla modellen att återigen vara sanning.

    Det är möjligt att du får rätt. Men det är knappast någon 'contrarian' -teori. Jag tycker man knappt kan ta del av någon finansmedia längre utan att någon guru, chefsstrateg, fondförvaltare etc berättar hur världen blivit galen, men snart kommer inflationen och räntan tillbaka, och deras modeller kommer att fungera igen.

    Jag tillåter mig än så länge att tvivla. Jag tycker snarare att det är ganska logiskt att när industrins andel av ekonomin sjunker, så blir den klassiska konjunkturmotorn (kopplad framför allt till just industrin genom dess stora kapital- och arbetskraftsbehov) allt mindre betydelsefull. Det innebär inte att det blir 'smooth sailing' framöver, men kriserna och nedgångarna i ekonomin kommer i så fall snarare att utlösas av andra faktorer än förr.

    Jag har också svårt att se den uppenbara logiken i att historiska värderingsmultiplar skulle anses vara någon allmän sanning som vi ska återvända till. Ökar tillgången på kapital och 'vanlig' arbetskraft väsentligt mer än efterfrågan bör allt annat lika såväl realränta som inflation bli lägre än tidigare. I så fall kan den långsiktiga uppåttrenden i multiplar fortsätta länge till. Kanske var dotcombubblan bara en försmak på vad som komma skall? Jag tycker man måste vara öppen för detta såväl som risken för en 'mean reversion'.

    Dessutom håller jag inte med om beskrivningen att vad vi ser är en jämnt stigande börs. I USA är det så, men Stockholmsbörsen har gått sidledes i snart tre år, med åtskilliga större och mindre nedgångar.

    Mvh Mattias

    P.S. Mean reversion är inte riktigt samma sak som regression to the mean, se https://en.wikipedia.org/wiki/Mean_reversion_(finance) men begreppsförvirringen är som vanligt påtaglig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Riktigt bra kommentar (som vanligt). Jag är en gråzonsperson, tycker det ligger väldigt mycket i vad du säger om övergång från industrisamhälle till tjänstesamhälle. Återkopplingen från kreditcykeln till ett konsultbolag är ju minimal. Länge har tjänsteföretagen varit underleverantörer till industrin och då har deras efterfrågan styrts av industrins cykler men frågan är om det är så idag.

      Efterfrågan blir idag alltmer konsumtionsdriven, men det är kopplat till kreditcykeln via boende istället, åtminstone för en liten del av befolkningen.

      Det intressanta som jag tycker mig observerat (även om det finns motpoler) är alltså att mean reversion fått stå tillbaka för momentum. Men det är ju inte 100 % i ena lägret, ännu.

      ps. I många länder pågår för övrigt mean repression.

      Radera
    2. Bra inlägg där, jag är inne lite på samma linje och funderar fortfarande över vad normaliserad ränta innebär i praktiken.

      Är det en mer marknadsanpassad ränta eller en som per definition ska ligga runt 3,5% tex.

      Oavsett vilket och hur konjunkturcykler kan tänkas se ut framgent så lär aktier bli både över och undervärderade även i framtiden och ju oftare prissättningen görs på marginalen i ett längre perspektiv, desto mer troligt är det med lämmeltåg, volalitet eller vad man än vill kalla det.

      Så möjligen kan förutsättningarna förändras och utvecklingen se historisk liknande ut ur viss synpunkt ändå?

      Sock

      Radera
    3. Riktat till Mattias främst alltså.

      Som tillägg, för ett antal år sedan ansågs investeringsklockan vara ur led.. men när gick den rätt? Tror någon på allvar att det var så mycket lättare att agera för 20 år sedan? Eller 50 osv..

      Varje generation får väl agera utefter de förutsättningar som ges?

      Sock

      Radera
    4. Denna investeringsklocka var populär för ett antal år sedan. Det är idag den 13 Februari 2018. Kan någon tala om vad klockan är? Har någon tjänat några pengar på att tro sig veta det?

      Tror att den är lika användbar som Lars bänkpress index. Jag har noterat att många som sysslar med aktier har väl utvecklade överarmsmuskler. Både Syding och Miljonär innan 30 tar mer än 100kg i bänkpress. Skall faktiskt bege mig till träningslokalen nu. Fokus på styrketräning.

      Mvh

      Lars

      Radera
    5. Bara för att ekonomin genomgår förändringar är det inte så troligt att den mänskliga hjärnan med alla dess instinkter ändras så mycket. Girighet och rädsla lär nog tidvis vara aktiemarknadens herrar även framöver.

      Med tanke på investeringsklockans bristande användbarhet, så finns det ju även en lång idétradition med kondratievcykler (efter Nikolai Kondratiev). Varje cykel ska ta 45-60 år att gå igenom och delas in i årstider där vintern är en djup nedgång i ekonomin.

      Artiklar om dessa brukar dyka upp i pressen så snart det blir en bear market. Första gången jag själv läste om dem var under finanskrisen i början av 90-talet. Då förklarades det att det nu väntade vinter. Nästa gång var efter dotcomeran - återigen väntade vinter runt hörnet. Och lika säkert som amen i kyrkan dök artiklarna upp efter senaste finanskraschen 2008. Och tro det eller ej, men detta var början på en lång vinter.

      Problemet med alla dess teorier är att man alltid kan tycka sig hitta bevis för återkommande mönster som man därför tror ska upprepa sig, men dess prognosvärde är i stort sett alltid helt obefintligt. Strauss-Howes generationsteori är av liknande typ. Toynbees A Study of History är ett annat exempel.

      Mvh Mattias

      Radera
    6. Min personliga favorit när det gäller detta med prognoser är kalabaliken i Monte-Carlo sommaren 1913. Nu kommer svart upp inte mindre än 26 gånger i rad. Stora summor bytte ägare. Vad få av spelarna tänkte på var att när kulan sattes i spel den 27:e gången var sannolikheten för rött 50% inte mer.

      Mattias menar att prognosvärdet är obefintligt. Jag skulle vilja säga att det är noll.

      Mvh

      Lars

      Radera
    7. Mattias,

      Trots ditt handviftande gällande beständigheten hos drifterna girighet och rädsla: "This time is different", alltså... Ett farligt uttryck, måhända... ;-)

      Hm, jag antar att någon gång kommer väl någon fundamental storhet att verkligen vara annorlunda jämfört med tidigare.

      Kanske är vi en ny värld av permanent låg inflation och därmed ständigt låga räntor. En hög produktivitetsutveckling (ständigt fler varor ut för givna mängder insatsvaror) hjälper definitivt till att hålla inflationen i schack.

      Självaste Buffett har ju sagt att aktiers nuvarande värdering inte är så ansträngd mot bakgrund av de låga räntorna. Vad som kan hända om de plötsligt vänder upp såg vi härom veckan då det tydligen rådde "panik" på USA-börserna. DJIA föll rekordmycket i punkter räknat...

      Nyligen publicerad statistik signalerade att inflationen var på väg upp mer än väntat och att kommande räntehöjningar av FED kan ske betydligt tidigare än förväntat. Obligationsmarknaden föll också och alternativ till aktier blev därmed mer attraktiva. Det dansas tydligen nära utgången...

      Ser man till Shillers PE-tal (CAPE-talet) är det helt klart långt kvar till IT-yrans höjder. Att vi ska ner (kanske rejält ner) om räntorna vänder upp verkar dock ställt utom allt rimligt tvivel.

      Tiotusenkronorsfrågan verkar vara: är inflationen död?

      Mvh

      Carolus

      Radera
    8. "Kanske är vi i en ny värld..." ska det förstås vara.

      Ett tillägg för tydlighetens skull: jag har alltså ännu inte avpolletterat Shillers P/E-tal utifrån nya fundamentala förutsättningar.

      Mvh

      Carolus

      Radera
    9. @Carolus

      Om man utgår från historiska uppskattningar av inflation och ränta finner man att relativt låga nivåer faktiskt är ganska normalt, om än inte riktigt på det senaste decenniets nivåer.

      Två undantag är påtagliga. Det ena är att i perioder av krig och stora kriser så blir det ofta en spike. Det andra är den gigantiska puckel som kom under några årtionden fr.o.m. 60-talet. Det är den perioden av inflationschock som till stora delar format våra förväntningar om vad som är normalt.

      Cape Shiller tycker jag inte tillför så mycket. Vi vet redan att värderingarna gått upp och att jämföra med de senaste tio åren ger ingen extra insikt. När finanskrisen nästa år försvinner från datan kommer värderingarna, allt annat lika, se lägre ut. Men betyder det att värderingarna har fallit?

      Det paradoxala är att börsfolk ofta är fixerade vid nya trender, ny teknik, nya branscher, nya marknader etc, samtidigt som man själva inte uppdaterar sina egna verktyg. Då är det fortfarande Buffet, Graham, Munger, Lynch och alla de andra gamla gudarna som gäller. Det är bara företagen och branscherna de analyserar som behöver förnya sig tydligen.

      Påminner lite om strategikonsulten som alltid gav samma rådgivning till sina klienter: att varje kund är unik och därför kräver en unik lösning.

      Mvh Mattias

      Radera
    10. Mattias,

      Är helt enig med dig gällande vanskligheten att mäta saker över tid. En viss skepsis är alltid sunt. Innan Lundaluppen gick i ide raljerade jag här på bloggen några gånger kring uttrycket "The lost decade for stocks" som florerade runt 2009, 2010.

      Index rörde sig som bekant inte speciellt mycket (upp!) mellan 1999/2000 och 2009/2010... :-)

      Min poäng var (är fortfarande) att om vi flyttar mätpunkterna två, tre år fram i tiden (utvecklingen 2002 - 2012; 2003- 2013) träder en helt annan bild fram...

      Shillers P/E-tal: Jag tycker nog att ett trubbigt verktyg är bättre än inget verktyg alls. Han har själv avrått från att använda det som en bubbelvarnare. Snarare en hygglig indikator på när framtida avkastning kan förväntas bli låg (eller hög).

      Apropå nya verktyg i verktygslådan: det har prövats. Utfallet var allt annat än gott för att uttrycka det milt. Jag tänker på IT-yran.

      När bolag utan historik, utan vinst, utan intäkter, ja till och med utan en faktisk produkt skulle börsintroduceras var uppfinningsrikedomen stor. Hur värdera dessa "pärlor" för att kunna kasta dem till oss "svin"? :-)

      Jo, analysera den risiga hemsidan som saknar rejäl information (annat än att här finns något "revolutionerande" på gång...). Hur många träffar har den per dag?

      Räkna dessa "eye balls" per dag som varje träff vittnar om. Anta en exponentiell tillväxt i antal "eye balls" per dag. Anta vidare att endast en liten andel av dessa (vi måste ju räkna konservativt!) blir kunder framöver (när det finns en produkt...).

      Vips har vi ("gammal ekonomi"-varning!) en massa härliga intäkter, potentiella vinster och kanske till och med utdelningar... Dessutom inom en inte alltför avlägsen framtid; det går ju fort med ränta-på-ränta! :-)

      Under tiden sitter Buffett och Munger vid sidan om. Roade, men förmodligen även irriterade över att allt blivit dyrt. De har faktiskt förtjänat sina sporrar.

      I min värld är Lynch inte alls på samma nivå som Graham, Buffett och Munger. Sämre förebilder än denna trojka kan man ha IMHO. Måste dock erkänna att jag har svårt för Mungers arrogans.

      Semester för mig kommande vecka. Inga repliker på ett tag från min sida alltså. Önskar alla (som har det) ett trevligt sportlov!

      Mvh

      Carolus

      Radera
    11. Glömde en sak. Tyvärr verkar inte antalet krig gå mot noll, men jag håller en återgång till 1970-talets inflation som högst osannolik. Var den tar vägen vågar jag inte sia om, men jag är ännu ej övertygad om att den är död.

      Vi får inte glömma bort att dagens situation (de låga räntorna) är resultatet av en gigantisk penningpolitisk räddningsinsats för att hantera finanskrisen. Vad som händer när världens centralbanker lättar på gasen vet ingen, men att det blir en viss (eller rejäl?) skillnad mot dagens situation torde vara odiskutabelt (?).

      Mvh

      Carolus

      Radera
    12. Penningpolitik kan vara väldigt kontraintuitivt. Låga räntor är inte nödvändigtvis lika med 'easy money' eller tvärtom. Se t.ex. denna artikel som beskriver 'marknadsmonetarismens' syn på FED och amerikanska räntor.

      https://www.nationalreview.com/magazine/2018/02/17/a-monetary-correction/

      Ett smakprov:

      'Multiple studies suggest that the natural rate of interest has been very low in recent years, and was negative during the worst of the crisis. It is thus misleading to say, as Fed officials and their critics commonly do, that the Fed has pursued a low-interest-rate “policy.” The recession, the slow recovery, and the high global appetite for Treasury securities — all of which tight-money policies exacerbated — were the main reasons for low interest rates.'

      Mvh Mattias

      Radera
  5. Förstod inte mycket av bloggarens inlägg. Det framställs som om det sitter några övergivna värdeinvesterare och huttrar i stugan medan massan övergett dessa hjältar. Lämlarna ägnar sig nu åt momentum investering. Är det så har den trenden totalt gått mig förbi.

    Jag tror inte att det finns färre värdeinvesterare nu än när Lundaluppen började blogga. Vidare kan vi konstatera att livsbetingelserna för aktier är synnerligen goda med låga räntor, och låg inflation. Skulle inte detta ändras kan vi få fem år till av stigande börs. Vem vet?

    Blir lite som med istiderna på jorden plötsligt händer det. Det har inget med att titta på en sinuskurva att göra. Antar vi att vi får ett nytt krig i Korea stiger räntan, och inflationen. Börsen faller. Så har det alltid varit. Att det skulle finnas några historiska värderingsmultiplar att återgå till är lika egendomligt som att prata om normalt väder.

    Börsen är vad den alltid varit. Aktörerna agerar som de alltid gjort. På börsfronten inget nytt med andra ord.

    Mvh

    Lars

    SvaraRadera