måndag 18 september 2017

Den nya arvssynden

En av de punkter inom kristendomen som alltid fascinerat mig är arvssynden, dvs. idén att människan ärver Adams synd och därmed föds i skuld till Gud. Under tusentals år har kyrkan använt denna konstruktion för att sätta innevånarna i skuld till kyrkan och stärka dess makt.

Kyrkan må vara först men politiken har, framförallt de senaste trettio åren, börjat nyttja sig av arvssynden om än i lite annan tappning. Miljörörelsen lyckades inpränta i folket att vi lånar jorden av kommande generationer och att vi med andra ord står i skuld till våra barn och barnbarn. Därför är vi skyldiga att agera i en positiv riktning och förhoppningsvis rösta rätt också.

I den moderna genusdebatten är jag, vit heterosexuell svenskfödd man, även kollektivt medskyldig till allt våld mot kvinnor. Mansskatt har debatterats och manlig majoritet anfördes som god grund till förändringen av ISK-skatten nyligen. Att jag är kollektivt medskyldig till våld mot kvinnor är en oerhörd anklagelse som gör mig lätt illamående faktiskt. Men jag håller god min eftersom kvinnovåld (liksom merparten av allt våld) är vidrigt, det finns otroligt lite att vinna på att gå i polemik om detta.

En annan intressant debatt som är mer lokal för bloggosfären men som spritt sig till TV-sofforna är den som Oskar "Farbror Fri" Lindberg satte fart på. Det gjorde han genom sitt kontroversiella beslut att spara ihop en slant och sedan leva på den utan att ha ett traditionellt arbete. Debattvågorna gick höga och Oskar gjorde en föredömlig insats i att förklara sin syn på saken. Vad Oskar, enligt många debattörer, behöver förstå är att det är hans skyldighet att jobba för samhällets bästa och betala in så mycket skatt han kan, tills han går i den moraliskt tillåtna pensionen vid 65 år.

Till skillnad från börs-vd:ar, generaldirektörer och andra ska Oskar alltså inte skämmas för att han maximerar sin lön, han ska skämmas för att han inte maximerar den.

För mig är detta tecken på att arvssynden lever och konceptet är kanske starkare än någonsin, trots sekulariseringen av Sverige. Jag fortsätter gladeligen arbeta för Sverige, miljön och samhället resten av livet, om jag tillåts känna mig duktig. Om jag däremot förväntas drivas av en medfödd skuld till samhället, så vet jag inte om jag orkar ta ett enda spadtag till.

47 kommentarer:

  1. Bra inlägg och goda poänger! Arv och miljö har man hört talas om innan men arvssynd och miljöparti är en helt klart jobbigare kombo.

    Vänsterpartiet har en partiskatt som tar allt över 27700 kr per månad. Antar att alla inkomster över den summan och varenda sparad krona hamnar på det moraliska skuldkontot, enligt dem: http://www.vansterpartiet.se/politik/politikerloner-partiskatt

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är ju företagare så att V och jag ska dra jämnt är ju inte att vänta precis. Samtidigt är ju denna partiskatt åtminstone konsekvent med deras världsbild så jag har viss respekt för den.

      Radera
  2. Jag är också in i helvetes trött på dessa människosläktet avskum, som inbillar sig att de kan ta sig rätten att förtrycka alla, att alla ska in i deras satans skattefålla och sedan hålla käften. Vi ser ju varje dag hur det går för dem i dagens Sverige, hur de vansköter de pengar de redan har i nuläget. Det tycks inte gå en enda dag i Sverige, utan att något nytt sjukt framkommer.
    Mvh https://investera-pengar.blogspot.se/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror det kallas confirmation bias.

      Radera
  3. Fast att klumpa ihop kritiken mot Oskar med miljörörelsen håller väl ändå inte helt? Många i miljörörelsen förordar ju också arbetsförkortning (Christer Sanne, Keynes Barnbarn är skolexemplet). Eller för den delen Onkel Tom som i praktiken tar ut friår. Skillnaden är att Oskar och Onkel Tom bägge gör det på egen bekostnad utan statlig inblandning.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker att miljörörelsen mål verkar vara att begränsa människors frihet och resurser.

      Radera
    2. Mitt inlägg handlade mer om drivkrafter: sporras du av att åstadkomma något gott eller av att betala tillbaka en evig skuld.

      Eventuella likheter mellan miljörörelsen (som är nödvändig och åstadkommer mycket gott) och Oskar (som också verkar vara sympatisk) är purely coincidental som det brukar heta.

      Radera
  4. Bra Luppen!

    Att genom media och kultur försöka styra folks beteende genom kollektiv skuld är raka motsatsen av eget ansvar - vilket vi behöver MER av. Inte mindre.

    Att som individ ta helt och fullt ansvar för sin egen framtid och ekonomi och sedan behöva möta försvara sitt agerande visar på att något är riktigt riktigt skevt i folks föreställningar om vad ett ansvarsfullt beteende är.

    Önskar att vi hade kommit längre.

    SvaraRadera
  5. Jag tror att det är många som inte förstår "även Oskar själv" hur revolutionärt och omstörtande hans val är!

    När slaveriet avskaffades, övertog religionen piskan. Med sekulariseringen, övertog materialismen förslavningen! Om nu inte pöbeln längre gör sig till slavar under bankernas låneok, riskerar ju etablissemanget att deras räkmacka inte längre kommer flygande in i deras käftar!

    Att någon vägrar böja sig framåt för att bli rövknullad av överheten, är till och med värre än att vara man, vit, medelålders och heterosexuell!

    SvaraRadera
  6. Som strukturellt överordnad behöver jag så klart inte ta hänsyn till vad eventuella kritiker säger... :-)

    Skämt åsido håller jag helt och hållet. Att skuldbelägga är kontraproduktivt på alla sätt och vis och skulle jag lyssna på den typen av debattörer skulle det döda min motivation att bidra till samhället. Lyckligtvis har jag lärt att slå dövörat till och jobbar för en bättre planet på min lilla egna kant.

    SvaraRadera
  7. Ett väldans bra inlägg och igenkänningsfaktorn är hög och själv försöker jag alltid låta bli, att ta diskussionen när frågan om "mäns våld", dyker upp, då jag av erfarenhet vet att det vanligtvis är att tala för döva öron

    I den mån jag har någon invändning mot att dra sig tillbaka så tidigt som möjligt, och/eller att leva på en minimal inkomst handlar det om att man vanligtvis förväntar sig att vid behov, fortsätta att konsumera sjukvård, daghemsplatser etc.

    Jag höll förresten själv på att trappa ner, men fick snabbt ändra mina planer då livet tog en oväntad väg och jag mycket oväntat blev pappa på gamla dar. Insåg där och då att portugalplanen är körd, och att det bara är att kavla upp ärmarna, och att jobba på några år till.//Stavros

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man betarar ju 25 % moms så det är ju inte precis så att man slutar betalar skatt, bara för att man inte jobbar. Dessutom har man ofta betalat skatt på det pengar som man har sparat.

      Radera
  8. Tycker det är märkligt att folk blir upprörda över Fabror Fri. Det är de regler vi har idag.

    Det är ju först och främst inte så många som har möjlighet till detta.

    Sedan kan man jag ändra hur man beskattar om man vill att alla ska bidra så mycket skatt som mjligt.

    Några förslag:

    Högre förmögenhetsskatt. Dock så lever vi inte isolerade så finns ju ett maxtak som går att ta ut innan utflyttning. Lagom högt så att de flesta välbetalda inte kan bygga upp en förmögenhet.

    Kombinerate med lägre skatt på jobb. Så kommer vi alla jobba till pensionsåldern. Som för övrigt då behöver höjas till den åldern man behöver flytta in på ålderdomshem.




    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag hoppas att du är sarkastisk.

      Varför ska det vara mer eftersträvansvärt att lägga sig på rygg och skaffa barn utan varken fast sällska eller utbildning? så att man som ensamstående mamma/pappa får bidrag från folk som sköter sig.

      Och varför är det finare att låna miljoner till bolånet och förvänta sig att skötsamma skattebetalare ska reda upp sörjan när kraschen kommer, än att leva snållt under en tid så att man sedan inte behöver jobba om man inte vill.

      Att ta ut överskatter är inget annat än att stjäla andra människor tid här på jorden. Det är en allvarlig stöld.

      Radera
  9. Tack för ett mycket bra inlägg. Det blir allt mer tydligt att demokratin blir mer och mer utvattnad. Om man inte tycker som majoriteten så får man problem.

    Ta t.ex. det här med klimatskatten och IPCC. Vi har ju fått lära oss att koldioxiden är den viktigaste växthusgasen, men är det verkligen så? Nej, den viktigaste växthusgasen är vattenånga och utan den så skulle jorden vara ca 30 grader C kallare. Koldioxid står för ca 3 grader C.

    Värmenstrålningen från solen är i området några hundra namnometer, medans den absorberade värmen från jorden strålar ut i universum i området mikrometer. Vattenångan stoppar de flesta frekvenser I detta område, men i området 8 – 15 um finns det ett fönster där värmen kan smita ut.

    Vid vilken frekvens bromsar då koldioxiden? Vid ca 15 um och vid denna frekvens överlappar vattenångan. Det betyder att när koldioxiden ökar så får vi en logaritmisk ökning av absorptionen av värmen vi 15 um. Men koldixiden kan aldrig stänga fönstret 8 – 15 um helt och hållet. Det här nämns sällan i debatten. För om man gjorde det skulle det inte lika lätt att införa en klimatskatt.

    Nu börjar allt fler sluta betala TV-licens, vad gör då staten föreslår en skatt istället för lisensavgift. Hur skulle det vara om vi istället införde Pay-per-view, så vi betalar för vad vi vill se.

    Det är så många myndigheter och komunala och statliga inrättningar som inte har fått smaka på gobaliseringens villkor. Jag tror att det skulle vara bra med lite mer konkurrens så att våra skattemedel inte slösades bort i onödan.

    Jag tycker medborgarna skulle ha ett skattekonto, och från detta konto skulle personen i fråga hade rätt att ta pengar ifrån de gånger han/hon blir sjuk. Sedan skulle man själv få välja vilket sjukhus som pengarna skulle gå till. Dåliga och ineffektiva sjukhus skulle då snabbt försvinna. Om man inte är sjuk så får man naturligtvis inte röra pengarna. Dagis och skola borde också fungera på samma sätt.

    Slutligen kan nämnas att om man har valt att hushålla med sina resurser så att man har tillräckligt mycket pengar för att inte behöva jobba så borde det vara självklart att man fick bestämma vad man vill göra med sin tid man har här på jorden.

    SvaraRadera
  10. Intressanta tankar. Just ordet duktig var tydligen värdeladdat märkte jag på Twitter när min dotter uttryckte sig om att man var duktig om man sparade.

    SvaraRadera
  11. När jag läste Lundaluppens inlägg funderade jag på hur många kommentarer det tar innan diskussionen spårar ur. Jag blev inte besviken…

    Nu har jag missat den Farbror Fri-diskussion Lundaluppen refererar till, men är det verkligen så moraliskt kontroversiellt att välja en tillvaro utan förvärvsarbete? Det största problemet som jag ser är vad som händer om alla träffar samma val. En del yrken är systemviktiga…

    Möjligen kommer robotar att vara de enda förvärvsarbetarna någon gång framöver, men hur blir det med försörjningen av nödvändiga varor och tjänster innan dess om ingen arbetar? Notera att detta inte är ett försvar av ytlig konsumtion (hur nu det definieras); ej heller vill jag att människor förblir i arbetssituationer de mår dåligt av.

    Det finns en parallell här till indexinvesterandets ökande popularitet. Lundaluppen befarade i ett inlägg att prissättningen av aktier kommer att påverkas om alla aktiva investerare lägger ner och följer index. När ingen längre anstränger sig för att fundera över aktiers inneboende värde blir skutan roderlös…

    Hans slutsats var (rätta mig om jag minns fel, Lundaluppen) att indexering bara kan fungera så länge det finns en kritisk massa av aktiva investerare med välgrundade diversifierade åsikter om aktiepriser att ta rygg på för de passiva...

    Samma logik tycks mig gälla för valet att förvärvsarbeta. Så länge inte för många väljer det alternativet äventyras inte samhällsviktiga funktioner. Fast om alla lägger ner, vad händer då? Tillbaka till smeden när man har tandvärk? Förlåt, glömde att även hon ju sitter och räknar utdelningar i ett Excelark… ;-)

    Vem tillverkar förresten Excelarket, datorn och den elektricitet hon måste använda sig av i denna sköna nya värld? Vem arbetar på banken och ser till att utdelningarna bokförs och hamnar på hennes konto i tid för de så högt älskade stapeldiagrammen i månadsrapporterna? Eller: vem arbetar på företagen som betalar utdelningen till henne?

    Observera att ovanstående inte är en moralisk invändning mot att välja bort förvärvsarbete utan en praktisk. Jag tror att en samhällskollaps skulle kunna bli följden, kaos och ett rejält välfärdstapp. Är inte säker på att människor skulle må så mycket bättre. Möjligen kan man argumentera för att systemet med förvärvsarbete, kanske hela samhället, är så ruttet att det förtjänar att kollapsa. Det anser inte jag.

    Marknadsekonomi innebär specialisering. Ingen människa kan tillverka allt det hon behöver för grundläggande behov. Mat, kläder, boende, sjukvård. Det skulle ta för lång tid och kvaliteten bli lidande. Inte ens Mr Money Mustasch satte väl trädplantor för femtio år sedan för att få fint virke till när han och hans hustru byggde sitt hus?

    Stigande grad av automatisering och robotars allt större intåg på arbetsplatserna kan möjligen lösa denna problematik. Läste i (tror jag) Sydsvenskan om att mänskliga röntgenläkare är borta om fem år. En av få yrkesgrupper som inte kunde ersättas enligt experten i intervjun är tydligen sotarna.

    Även jag förstår att det finns en rad yrken som människor inte trivs med, eller far direkt illa av. Självklart ska man försöka ändra på en sådan existens!

    Har själv haft en tjänst som var obeskrivligt oinspirerande. Jag styrde inte över mina arbetsuppgifter; kände mig maktlös. En ångestfylld tillvaro! En annan människa tog över tjänsten när jag sade upp mig och finner den, obegripligt nog, stimulerande. Vi är alla olika…

    Skulle någon som strävar efter arbetsfrihet kunna delge mig sina tankar om detta? Hur ser ni på det rent praktiskt om alla upphör med förvärvsarbete? Till vem går ni med er tandvärk? Den är ju bara en sökning bort, men har någon en länk till Farbror Fris TV-framträdande?

    Återkommer till det här med skatt (och jag tvekar att närma mig detta kontroversiella ämne eftersom människor verkar snabba med att klistra etiketter på varandra).

    För protokollet: jag är en utdelningskramare och var det förmodligen innan alla dessa utdelningsbloggar såg dagens ljus. Mitt mål är dock inte arbetsbefrielse.

    Mvh

    Carolus

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker det känns som att vi blandar ihop två olika problem. Pengar är i grund och botten uppskjuten konsumtion som vi erhåller i utbyte mot det arbete vi utför. I utbyte mot att vi skjuter upp den här konsumtionen erhåller vi en ränta som är proportionell mot hur stort behov andra har av att låna vårt konsumtionsutrymme.

      Personer som Farbror Fri har ambitionen att utföra en stor arbetsinsats tidigt i livet och sedan leva sparsamt vilket låter dem undvika framtida arbetsinsatser. I en fungerande marknad bör i ett scenario som du målar upp leda till att priset på arbete exploderar leda till inflation. Vilket i längden leder till att det reella värdet på de investeringar som "Farbror Fris-personer" gjort faller och han tvingas återgå till arbetskraften innan landet kollapsar.

      Problemet som jag ser med ovanstående resonemang är att arbetsmarknaden och skattesystemet är våldsamt skev i sin uppbyggnad. Vi har en ökande andel personer som står helt utanför arbetsmarknaden och lever på skatter genererade av de som arbetar vilket minskar incitamenten för arbete. I längden leder det här till ett löneslaveri där arbetskraften inte kan tillåtas upparbeta ett passivt kapital att leva på då deras arbetskraft är nödvändig för att underhålla de ickeproduktiva segmenten av samhället.

      Radera
    2. "Jag tycker det känns som att vi blandar ihop två olika problem."

      Det var vänligt uttryckt: antar att du med "vi" menar undertecknad? ;-)

      Intressant kommentar! Jag återkommer; måste snart göra skäl för lönen... :-)

      Med vänlig hälsning

      Carolus

      Radera
    3. Jag satt och tänkte en hel del innan jag konstaterade att problemet bör delas upp i två problem. Så med "vi" menas att jag först accepterade din problemställning innan jag insåg att ett meningsfullt svar endast kan uppnås genom att dela upp problemet i två problem ;-).

      Vilket innebär att jag just nu gör precis tvärtemot vad föreläsaren vill göra när han reducerar dimensionaliteten i problemställningar (möt om "Big data").

      Radera
    4. Vilket förövrigt är en väldigt intressant frågeställning som jag kommer att ta upp med föreläsaren. Att förenkla en modell är något vi gör kontinuerligt men att med maskininlärning försöka estimera vad vi inte vet har jag aldrig gjort utöver att beräkna den oförklarade variationen i ett dataset.

      Radera
    5. Samma logik tycks mig gälla för valet att förvärvsarbeta. Så länge inte för många väljer det alternativet äventyras inte samhällsviktiga funktioner. Fast om alla lägger ner, vad händer då?

      Svar:
      Alla kan ju inte sluta arbeta de måste ju först spara ihop sin förmögenhet, och många har inte förmågan att spara på detta sätt. Dessutom finns det en hel del människor som föredrar att jobba och konsumera istället för att leva snålt.

      Radera
    6. Normalt sett tenderar ju varor som det är relativt ont om att bli dyrare. Dock är jag inte säker på att din första premiss (exploderande löner om det skulle bli ont om arbetskraft) nödvändigtvis måste vara sann. Robotar kommer kanske att vara billiga i drift? ;-)

      Skattesystemet och arbetsmarknaden... Det är komplicerade frågeställningar. Några enkla lösningar finns förmodligen inte. Hm, det finns mycket att säga om detta...

      Mvh

      Carolus

      Radera
    7. Men om robotarna löser problemet med arbetskraft är det väl inget problem med att inte arbeta?

      Radera
    8. Anonym (11.29),

      Ja, det låter rimligt. Vi är för heterogena som människor och kommer aldrig att göra identiska livsval...

      Mvh

      Carolus

      Radera
    9. Aktieingenjören,

      Jag är ju inne på det i mitt inledande inlägg (kl. 08.59). Den filosofiska följdfrågan blir då om det spelar någon roll om det är människa eller maskin som arbetar i/styr samhället.

      Är vi perfekt utbytbara? Kanske vi går mot en fusion och därmed blir distinktionen obsolet...

      Hm, borde vi i så fall programmera robotar redan nu så att de får en stark preferens för utdelningar? ;-)

      Mvh

      Carolus

      Radera
    10. Självklart kan inte alla göra som Farbror Fri. Andra saker som alla inte kan göra samtidigt om samhället ska fungera är t.ex. vara sjuka, vara barn, bo på ålderdomshem, resa jorden runt eller jobba som tandläkare.

      Hela samhällsekonomin bygger på en omfördelning mellan individer respektive över tiden (t.ex. från dig själv i arbetsför ålder till pensionär). D.v.s. du tar emot mer än du producerar under vissa perioder och tvärtom. Ger du mer än du får tillbaka behöver det inte vara ett tecken på att du blivit orättvist behandlad. Det kan t.ex. bero på att du varit lyckligt lottad och aldrig blivit allvarligt sjuk.

      Det enda moraliska man kan anföra på Farbror Fris beslut, som jag ser det, är om han skulle missbruka bidrag och så att säga utnyttja systemet på ett sätt som det inte var utformat för. Gör han inte det är det ju bara omfördelning av konsumtion över tiden.

      Mvh Mattias

      Radera
    11. "Ger du mer än du får tillbaka behöver det inte vara ett tecken på att du blivit orättvist behandlad. Det kan t.ex. bero på att du varit lyckligt lottad och aldrig blivit allvarligt sjuk."

      En mycket klok observation!

      Vi vet inte vad livet har i beredskap för oss. Jag lever mycket hellre i ett land med generösa välfärdssystem. Bättre är att försöka fånga upp alla som faller (och kanske ha en liten andel som missbrukar systemet) än ha ett grovmaskigt nät där människor löper större risk att hamna snett.

      Ungefär samma princip som gäller för rättssystemen i de flesta länder. Bättre att en skyldig går fri än att en oskyldig blir fängslad.

      Sedan går det alltid att diskutera om det är staten eller någon annan aktör som ska bygga och finansiera systemet...

      Mvh

      Carolus

      Radera
    12. Glömde tillägga att jag inte har några som helst problem med att staten bär huvudansvaret och att vi skattefinansierar välfärdssystemen (och nattväktarstaten).

      Påståenden att skatt är stöld ser jag som rent nonsens. Visst är beskattning ett ingrepp i den privata äganderätten, men när jag blir bestulen på, eh, "riktigt" tenderar inte tjuven att ge någonting tillbaka... ;-)

      Mvh

      Carolus

      Radera
  12. https://www.youtube.com/watch?v=rknZ9qWh7n0&t=215s

    SvaraRadera
  13. Har inte följt Oskar Fris vedermödor. Förstår inte ett dugg av detta. Vad är problemet? Sparande är ju inget annat än uppskjuten konsumtion. Om någon nu vill använda sina pengar till att få tid till att umgås med barnen, eller att ha en bra relation till sin hustru skulle det vara fel?

    Problemet som jag ser det är att det arbetas för mycket inte att det arbetas för lite. Det finns med andra ord inte den minsta chans eller för den delen risk att alla skulle vilja göra som Oskar Fri. När det gäller kollektiv skuldsättning av män bara för att de är män kan man bara skratta åt tramset.

    Mvh

    Lars

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tänkte skriva en kommentar, men insåg att din kommentar var precis det jag tänkte skriva. Risken (chansen) att en större del av samhället skulle följa i Farbror Fris fotspår uppskattar jag (efter avrundning) till noll.

      Radera
  14. Carolus,

    När det gäller detta med indexering finns det inte den minsta risk att vi inte skulle ha en kritisk massa som ägnar sig åt att studera, och grunna över dessa inneboende värde.

    Bloggaren Långsiktig Investering undrade om det inte var dags för den medelmåttige aktiespararen att indexera. Längst ner i inlägget finns en Disclaimer som låter så här: Författaren har en sådan hybris att han anser sig tillhöra gruppen som även fortsättningsvis kommer att slå index.

    Jag kan lova att den gruppen minskar inte i antal. Att vara medel är för många en outhärdlig tanke. Vi tänker oss att en förmögen bloggare som Lundaluppen skulle välja att sälja huset i Lund, och skaffa sig ett billigare boende på landet. Här beslutar han sig för att odla i mindre skala. Laga sin egen mat. Baka bröd och vad det nu kan vara. Aktieportföljen kan han väl leva på redan. Vem skulle bry sig om det? Varför skulle det på något sätt vara fel?

    Mvh

    Lars

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lars,

      Jag har också svårt att se att andelen aktiva investerare skulle gå till noll.

      Lundaluppen byter liv: inte fel på något vis (bara han fortsätter blogga vill säga...).

      Problemet jag försöker peka på är vad som händer om en stor mängd människor fattar liknande beslut. Att en och annan hedgefondförvaltare lägger av går väl att leva med, men jag skulle inte uppskatta färre läkare; hantverkare med flera.

      Vänliga hälsningar

      Carolus

      Radera
  15. Carolus,

    Du kan ta det lugnt. En stor mängd människor kommer inte att fatta något sådant beslut. När jag slutade jobba blev jag inspirerad av en bok av Karin Lilja som heter Växla ner 77 sätt att leva bättre på mindre. Boken gavs ut 2009 jag har inte sett någon tendens att folk börjat downshifta att man verkligen väljer att kliva ur ekorrhjulet att man verkligen vill välja bort prylar för tid och livskvalitet.

    Man vill ha en struktur i tillvaron, och ha ett jobb att gå till. Bloggaren Miljonär innan 30 har valt att inte skaffa barn. Vi kommer inte att ha den minsta brist på ungar i det här landet för det.

    Ha det bäst

    Lars

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lars, nu blir man ju nyfiken på vilka av de 77 sätten som inspirerade dig mest...

      Så här mellan skål och vägg kan jag yppa att även jag fick en liten skjuts av pratet om downshifting och frivillig enkelhet som var på ropet för knappt tio år sedan. Men inte heller jag har sett några större ansamlingar i klubben av rentiärer för det.

      Radera
    2. Storugglan,

      Svar på din fråga. Jag ville bli tidsrik. Att göra vad jag själv vill med min dag. Var trött på detta Quick-fix liv som innebär att allt blir gott efter en minut i mikron. Min granne meddelade vi ett tillfälle att han avsatt två timmar en torsdag för att umgås med sin fru. Han kallade det kvalitetstid med hustrun:-))

      Mvh

      Lars

      Radera
    3. Lars, det kan jag instämma i. Min avveckling började när jag insåg att jag träffade mina kolleger mer än min familj.

      Radera
  16. Grundsynen att man skulle sluta bidra om man slutar förvärvsarbeta och väljer en mindre traditionell livsstil förstår jag verkligen inte. För att nyansera vill jag säga att de som jag känner som valt denna väg inte sitter passivt och tittar på sitt depåkonto i en stuga i skogen och gnuggar händerna varje gång det kommer en utdelning och slutar betala skatt.

    Det låter ofta så i diskussionerna kring detta.

    Dessa personer är långsiktiga sparare, vilket är lika med investerare vilket är lika med stort intresse för företag. De betalar mkt skatt, de bidrar med mer än de flesta i termer av nya jobb via investeringar i mindre bolag och de är - tack vare ökad frihet - mer kreativa än de flesta hinner vara i sina förvärvsarbeten. Svårt se att detta är fel, även om de sedan många år kan ses som helt utanför den traditionella arbetsmarknaden.

    Och om man nu oroas för att stora horder av folk ska välja denna väg - jag känner tre personer som valt denna väg. Hur många känner ni andra? Slår vi ihop antalet så märker vi nog att denna lilla minoritet inte är så oroande. Tvärtom..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej,

      Jag har inte tangerat den eventuellt eroderande skattebasen (ännu). Det är förlusten av kompetens på arbetsmarknaden jag pekar på; inte förlusten av skattepengar (vilket inte nödvändigtvis behöver vara fallet). Fast visst, givet att det inte sker "en masse" är det förmodligen ingen fara för brist på kunniga människor.

      Apropå robotar. Bill Gates och Robert Shiller anser att robotar bör beskattas:

      https://qz.com/911968/bill-gates-the-robot-that-takes-your-job-should-pay-taxes/

      https://www.theguardian.com/business/2017/mar/22/robots-tax-bill-gates-income-inequality

      Två flugor i en smäll? Robotarna fyller i luckorna på arbetsplatserna och bär skattebördan (nåja, företagen som använder dem)? ;-)

      Bill Gates, förresten. Där har vi kanske ett exempel på någon som lämnade sin tidigare anställning och därigenom förmodligen har ökat samhällsnyttan. Tänker på hans arbete med den stiftelse han grundat tillsammans med sin hustru. Har dock svårt att se att det är representativt...

      Vänliga hälsningar

      Carolus

      Radera
  17. Signs,

    Helt rätt. Jag känner inte en person som gjort som jag. Den mest begåvade kommentaren var följande när jag sa upp mig: Lars så här kan du inte göra! Du måste ha någonstans att gå på morgonen! En annan var CHOCKAD så här fick det inte gå till.

    MVH

    Lars

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hehe ("... så här fick det inte gå till.")!

      Nej, det är inte sunt när vi enbart identifierar oss med våra yrkesroller. Att gå i pension blir då ett brutalt uppvaknande...

      Mvh

      Carolus

      Radera
  18. LL,

    I början av året lämnades några blanketter in till SKAT i Danmark. Min fråga: Finns det en bortre tidsgräns för hur länge du tänker vänta? Jag menar läggs projektet ner vi årsskiftet?

    Mvh

    Lars

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej, Skat har inte svarat. Jag har heller inte hunnit följa upp vad de gör och jag kommer inte lägga mer tid på detta i år. Den tjänst som bankerna gör åt sina kunder med att återkräva källskatten är uppenbarligen värdefull...

      Radera
  19. Bra skrivet Lundaluppen :)

    SvaraRadera
  20. Vad tycker du luppen om industrivärldens värdering?

    SvaraRadera