tisdag 11 december 2018

Stiftelser, framtidens ägandeform?

För någon vecka sedan skrev Gerhard Bley, vd på stiftelseägda Kavli, en insändare i Svenska Dagbladet med budskapet att stiftelseformen är nyckeln för att ge företag en ny roll i samhället.

Bley pekade framförallt på att många bolag kämpar med att motivera sina medarbetare. En nyckel för att få bukt med detta problem är enligt honom att finna associationsformer som snarare strävar efter en bättre värld än att optimera resultat varje kvartal.

En stiftelse är en juridisk person utan ägare vars syfte och mål bestäms i ett stiftelseförordnande. Förordnandet skapas vid stiftelsens stiftande och är därefter väldigt trögrörligt. Det finns lite olika sorters stiftelser, men oftast ska de donera till olika välgörande ändamål eller försörja någon grupp, en släkt, ett företags pensionärer m.fl. Stiftelsen förvaltas av en styrelse som enligt olika regler tillsätter sig själv, under tillsyn av länsstyrelsen.

Att Bley är positiv till stiftelseformen är ingen överraskning och han är i sitt inlägg naturligtvis stolt över Kavli, det vore ju närmast tjänstefel av honom att inte lyfta Kavli till skyarna. Att han sällar sig till kören som klankar ner på den onda, kortsiktiga kvartalskapitalismen ser jag som ett rätt billigt knep att vinna poäng för sitt företag.

Jag har ingen personlig erfarenhet av att arbeta i stiftelser men har några invändningar mot formen som helhet:
  1. Alla talar om en snabbrörlig värld där organisationer måste anpassa sig mot nya förändringar och konkurrens. Hur rimmar detta med att ha en huvudman som styrs av ett dokument som kan vara 30-50 år gammalt? Om förordnandet inte är väldigt öppet och genomtänkt riskerar stiftelsen bli förlegad
  2. Om stiftelseförordnandet är väldigt öppet får man en organisationsform där tjänstemannastyrelsen själva kan styra utan en ägarmotpart. Detta gör kulturen i organisationen fullständigt avgörande och riskerar leda till maktfullkomliga byråkrater och vänskapskorruption om man inte passar sig
  3. Det finns ofta ett drag av narcissism i stiftarnas ansats: "vi vet bäst, vi kan inte låta våra efterträdare agera fritt och utifrån marknadens händelser, utan nu ska vi skriva tidernas instruktion och styra upp dem för alltid med vår visdom"
Men åsikterna ovan är alltså helt teoretiska. Om man istället tittar på verkligheten är såklart existerande, fungerande stiftelser relativt framgångsrika, genom survivorship bias.

En framgångsrik stiftelses mål. Novo Nordisk-stiftelsen har rötter från 1920-talet.


Novo Nordisk A/S som är ett av mina portföljinnehav majoritetsägs av Novo Nordisk-stiftelsen som använder sin del av utdelningen för grundforskning som kommer bolaget tillgodo. Detta har varit väldigt framgångsrikt och är en otrolig ynnest för oss minoritetsägare. En majoritet av bolagets direktavkastning "skänks" i princip tillbaka till bolaget i en förädlad form och kommer oss till nytta genom framtida avkastning.

Från studenttiden minns jag å andra sidan stiftelser som gav stipendier på typ 40 kronor per termin till gudfruktiga men fattiga studentskor från Staffanstorp. Denna typ av stiftelser är felkonstruerade från början och blir oundvikligen förpassade till historiens fotnoter.

Skall man summera detta så tycker jag välgörenhetsstiftelser har ett existensberättigande, men medarbetarmotivation hanterar man genom ledarskap, inte bolagsform. Vi behöver ägare av kött och blod som är engagerade i företagen, inte statiska dokument i toppen.

13 kommentarer:

  1. Men du får medge att vi alla i något mörkt ögonblick tänkt tanken.

    Det är ibland frustrerande att se sina barn, göra alla misstag på vägen mot vuxenvärlden men det är bara att ge upp och komma igen.

    Plötsligt en dag tänds en strimma av hopp och ett Liljeholmen verkar tändas.

    Som för dig, när avkomman frågar vad dom bör studera, för att gå i dina fotspår!
    Kalle56

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inte heller jag är immun ;-), men efter min död tror och hoppas jag mina barn kan fatta bättre beslut än jag kan...

      Radera
  2. Även om stiftelsens formella roll kan vara samhällsnytta tror jag att det har en obefintlig påverkan på de anställdas motivation. Snarare blir det en nackdel då toleransen för bristfälligt ledarskap bli ännu lägre då man anser att chefer skor sig själva på tjänstemannastyret istället för att uppfylla stiftelsens syfte.

    Gällande hållbarhetsfrågan borde ett enkelt lackmustesta vara om en finansiell placerare helst skulle investera i ett bolag med en stiftelse som huvudägare eller en ägare av kött och blod. Det är väldigt ovanligt att en stiftelse framhålls som en styrka även om Novo Nordisk är ett bra exempel på ett undantag och precis som du skriver får man fråga sig hur många likartade försök som misslyckats.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller med på båda punkterna. Det är väldigt sällan någon framhåller ett stort stiftelseägande som en styrka om inte stiftelsen tydligt domineras av sin grundare som agerar huvudägare.

      Radera
    2. I Kavlis fall där de anställda får vara med och påverka till vad vinsten ska skänkas tror jag absolut det påverkar många anställda positivt. Jämfört med att jobba som en av tusentals anställda i ett storbolag som sliter som ett djur för att klara sin del av resultatet till årsskiftet. Ett resultat som skickas vidare upp i koncernen och kanske ev bidrar till sista decimalen i årets utdelnining till ägarna, och sen börja om från 0 den 1/1.

      Radera
  3. Jag kan bara instämma. Det jag sett av stiftelser är sannerligen inte alls av godo.
    Mvh https://investera-pengar.blogspot.com/

    SvaraRadera
  4. Du är inne på en intressant och underskattad aspekt med stiftelser under punkt 3. Du kallar det narcissism, men man kan även kalla det arrogans.

    Vad man i praktiken gör när man lägger sitt företag eller förmögenhet i en stiftelse är att man lyfter egendomen ut ur den naturliga evolutionen och så att säga låser det för framtida generationer.

    "Det här har jag tjänat ihop och det bestämmer jag över, och det tänker jag fortsätta med att göra efter min död." Tänk hur samhället skulle se ut om alla tänkte så.

    Mvh Mattias

    SvaraRadera
  5. Lånar tråden lite, för även om stiftelser är intressant så är "stark finansiell ställning" ännu intressantare :) Kort fråga till @LL: gäller det du kom fram till med EV/NOPAT i inlägget http://lundaluppen.blogspot.com/2014/04/kapitalstruktur-och-lonsamhet-evnopat.html eller har du ändrat synen något sedan 2014? Jag sitter själv just nu och brottas med detta kriterie och hur man ska bedöma just belåningen om t.ex. både redovisad vinst och fria kassaflödet är urstarka.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, jag tycker fortfarande de resonemangen stämmer, men det är ärligt talat sällan jag drar fram det nyckeltalet öht. Om det är i gränslandet så avstår jag hellre.

      Radera
    2. Hm, borde inte det nyckeltalet dras fram för alla bolag som inte klarar Grahams enkla kriterie, vilket borde vara åtminstone ett antal bolag idag?

      Radera
  6. Ja, sen kan man ju göra ett lite mer intelligent upplägg som IKEA (Ingvar Kamprad) har gjort. Men Lundaluppen är säkert av annan åsikt även för sagda bolag då det ju inte är en välgörenhetsstiftelse?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker IKEAs upplägg lider ganska mycket av #3 i listan i inlägget. Men det vore ganska arrogant av mig att ifrågasätta ett av Sveriges största affärsgenier någonsin.

      Radera
  7. Sen kommentar här, men stiftelser är (precis som mycket annat) lite vad man gör det till. Rätt exekverat med målsättning och styrningsdokument så kan det vara en väldigt effektiv ägarform.

    Och som svar på 1. och 3., är inte stiftelse något av juridiska personens svar på mantrat att man som investerare ska hålla fast vid den långsiktiga strategin och inte förblindas av den snabbfotade och lynniga marknaden?

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.