Tiden går och fredagen var sista handelsdagen för första halvåret. Vår vän marknaden har blivit alltmer förtjust i portföljen vars sammanlagda avkastning varit 18,9 procent, att jämföra med SIXRX som stigit 7,0 procent under perioden. I det pågående och eviga maratonloppet har jag alltså lyckats göra ett litet ryck.
Jag är säker på att även kommande halvår kommer att bjuda på möjligheter för den som åtminstone tidvis kan ignorera de senaste årens refräng "marknaden lättad... åtgärder inte tillräckliga... repetera till leda".
lördag 30 juni 2012
fredag 29 juni 2012
Analys Concordia Maritime
Flera läsare har tipsat om att Concordia Maritime har sjunkit rejält i pris sedan senast jag analyserade bolaget. Den förra analysen var ganska ytlig eftersom jag tänkte mig en jämförelse mellan två bolag som dock visade sig ha ganska lite gemensamt, jag tänkte gå lite mer på djupet den här gången.
Concordia Maritime har funnits på börsen en längre tid men startades i praktiken om 2004 då man sålde av alla skepp, och började en ny flotta och ny strategi. Strategin är att hyra ut sina 12 tankfartyg på långa kontrakt till stora olje- och energibolag. Fartygen fraktar förädlade oljeprodukter, vegetabiliska oljor samt råolja. Concordia är bland de minsta bolagen i sin bransch där jättarna är främst Maersk Tankers med 200 fartyg, Teekay med 140 fartyg samt krisdrabbade Torm med 100 fartyg.
Jag har gått igenom alla Q1-rapporterna de senaste fem åren och sammanställt information om antalet fartyg i drift, hur stor andel av dessa som var sysselsatta just då samt hur lång den genomsnittliga kontraktstiden var för flottan. Observera att det är ögonblicksbilder per den 31 mars varje år, inte genomsnitt över tid. De båda Panamax-fartygen är delägda till 50 procent, men jag har tagit med båda i antalet.
Det som oroar aktiemarknaden är såklart fallet i kontraktslängden som nu hastigt ger utslag i sysselsättningen. Med sysselsättning menas antal fartyg i kontrakt, de "icke sysselsatta" fartygen säljs på spotmarknaden. De är förmodligen belagda under merparten av tiden, men fraktraterna blir till spotpris, vilket i nuläget innebär ca 25 procent lägre dagsintäkter än kontrakten. Kontraktslängden har fallit extra mycket i år eftersom en kund återlämnat två fartyg som varit uthyrda på mycket långa kontrakt (till 2017). Återlämningen sker inte utan viss ersättning, men det är ändå inte positivt.
Företagets egna prognoser för framtida sysselsättning på kontrakt är i årsredovisningen från 2011 att den ligger på 75 procent för 2012, 50 för 2013, 40 för 2014, 30 för 2015, 25 för 2016 samt 5 procent för 2017. Återlämningen av de båda fartygen från Argo sänker detta med 10 procent 2012 och omkring 15 procent per år fram till och med 2016. Utvecklingen går alltså riktigt fort för företaget, som redan 2013 har en majoritet av sina fartyg på spotmarknaden.
Om vi för en stund antar att spotmarknaden ligger kvar där den är idag (vilket den såklart aldrig gör) så kommer intäkterna för 2013 att vara kanske 15 procent lägre än 2011. Vinstmarginalen före skatt låg 2011 på knappt 14 procent, det finns alltså skäl att tro att lönsamheten 2013 ligger mycket lågt.
Concordia själva ser ljust på utvecklingen av tillgång mot efterfrågan och har valt att beställa ytterligare två fartyg. Danska Torms kris är en indikator på hur tuff branschen är, men samtidigt kan en försvunnen konkurrent leda till högre fraktrater, även om deras flotta naturligtvis kommer att absorberas av någon konkurrent.
Hur mycket är flottan egentligen värd? Enligt årsredovisningen var flottans marknadsvärde vid utgången av 2011 cirka 75 miljoner dollar lägre än det bokförda värdet, dvs. ungefär 525 miljoner kronor. Det egna kapitalet i bolaget, städat från detta ligger på 25,80 kronor. Detta skulle vara "likvärdet" i verksamheten om man ansätter värdet av de ingångna kontrakten till noll - vilket naturligtvis inte stämmer. Aktiens pris är i skrivande stund 10,80 kronor, jag förstår att Grahaminspirerade investerare börjat vädra morgonluft här.
För en defensiv värdeinvesterare är detta inte ett lämpligt bolag, med fem nej i listan. Det är snarare ett "balansräkningscase" där man spekulerar i ett eventuellt uppköp av bolaget för dess tillgångars skull, något som lämpar sig mer för en mer avancerad investererare. Så här ser de kvantitativa kriterierna ut:
 |
| Framtida affärspartner? |
Kontrakten
Concordias värdering har störtdykt under de 18 månader som gått sedan jag tittade på dem senast, från 18,80 kronor till 10,70 kronor, ett fall på 43 procent alltså. Till största delen måste detta bero på att de långa kontrakten gradvis löpt ut och bolaget har inte lyckats förlänga dem. Flottan har därmed från och med det senaste halvåret börjat komma ut på spotmarknaden där sysselsättningen blir mer stötig och lönsamheten sämre.Jag har gått igenom alla Q1-rapporterna de senaste fem åren och sammanställt information om antalet fartyg i drift, hur stor andel av dessa som var sysselsatta just då samt hur lång den genomsnittliga kontraktstiden var för flottan. Observera att det är ögonblicksbilder per den 31 mars varje år, inte genomsnitt över tid. De båda Panamax-fartygen är delägda till 50 procent, men jag har tagit med båda i antalet.
| År | |||||
| Fartyg i drift |
10
|
10
|
10
|
12
|
12
|
| Sysselsättning (%) |
100
|
100
|
100
|
100
|
83
|
| Kontrakt (år) |
5,2
|
4,8
|
4,4
|
3,3
|
1,9
|
Det som oroar aktiemarknaden är såklart fallet i kontraktslängden som nu hastigt ger utslag i sysselsättningen. Med sysselsättning menas antal fartyg i kontrakt, de "icke sysselsatta" fartygen säljs på spotmarknaden. De är förmodligen belagda under merparten av tiden, men fraktraterna blir till spotpris, vilket i nuläget innebär ca 25 procent lägre dagsintäkter än kontrakten. Kontraktslängden har fallit extra mycket i år eftersom en kund återlämnat två fartyg som varit uthyrda på mycket långa kontrakt (till 2017). Återlämningen sker inte utan viss ersättning, men det är ändå inte positivt.
Företagets egna prognoser för framtida sysselsättning på kontrakt är i årsredovisningen från 2011 att den ligger på 75 procent för 2012, 50 för 2013, 40 för 2014, 30 för 2015, 25 för 2016 samt 5 procent för 2017. Återlämningen av de båda fartygen från Argo sänker detta med 10 procent 2012 och omkring 15 procent per år fram till och med 2016. Utvecklingen går alltså riktigt fort för företaget, som redan 2013 har en majoritet av sina fartyg på spotmarknaden.
Om vi för en stund antar att spotmarknaden ligger kvar där den är idag (vilket den såklart aldrig gör) så kommer intäkterna för 2013 att vara kanske 15 procent lägre än 2011. Vinstmarginalen före skatt låg 2011 på knappt 14 procent, det finns alltså skäl att tro att lönsamheten 2013 ligger mycket lågt.
Concordia själva ser ljust på utvecklingen av tillgång mot efterfrågan och har valt att beställa ytterligare två fartyg. Danska Torms kris är en indikator på hur tuff branschen är, men samtidigt kan en försvunnen konkurrent leda till högre fraktrater, även om deras flotta naturligtvis kommer att absorberas av någon konkurrent.
Flottan
Om nu verksamheten och dess framtida intäkter är oviss så har däremot Concordia en intressant tillgångsbild. Självklart påverkas värdet av en fartygsflotta av hur fraktraterna och efterfrågan ser ut, men tillgångarna är ändå likvida, Maersk har exempelvis beställningar på 15 nya fartyg just nu. Concordias 12 fartyg är relativt moderna med snittålder på 3,5 år, även om teknikutvecklingen går i sammanhanget snabbt just nu med bränsleoptimering och ökad flexibilitet i fartygens fraktförmåga. Med andra ord är Concordia en ganska aptitlig uppköpskandidat: litet, enhetligt, moderna fartyg, viss beläggning på flottan och kanske en låg värdering?Hur mycket är flottan egentligen värd? Enligt årsredovisningen var flottans marknadsvärde vid utgången av 2011 cirka 75 miljoner dollar lägre än det bokförda värdet, dvs. ungefär 525 miljoner kronor. Det egna kapitalet i bolaget, städat från detta ligger på 25,80 kronor. Detta skulle vara "likvärdet" i verksamheten om man ansätter värdet av de ingångna kontrakten till noll - vilket naturligtvis inte stämmer. Aktiens pris är i skrivande stund 10,80 kronor, jag förstår att Grahaminspirerade investerare börjat vädra morgonluft här.
Ägandet
Stenasfären ägde vid årsskiftet 52 procent av kapitalet och 73 procent av rösterna i Concordia, och jag har väldigt svårt att avgöra om detta är positivt eller negativt, på plussidan:- Kunnig ägare
- Ägare som hjälper till med sysselsättningen genom beställningar från bolag i sfären
- Beslutsmässig ägare som kan fatta stora beslut snabbt
... och på minussidan:
- Stenasfären är finansiellt svag just nu att döma av de upplåningskostnader man har, det är säkert ingen slump att man betalar högst ränta bland alla räntebevis
- Beläggningen från helägda sfärbolag har lett till en del till synes lite röriga kontrakt (sök på Stena Weco i årsredovisningen om du vill läsa mer) som säkert en köpare måste röja upp i
- Jag är inte så förtjust i att vara delägare i dotterbolag där det finns vissa intressekonflikter med moderkoncernen. Jag håller mig undan från Scania och tidigare Seco Tools av den anledningen
Men helt klart är ägarbilden bättre än att vara institutionsägd eller sakna huvudägare.
Kriterier och slutsats
Till sist tänkte jag uppdatera hur Concordia står sig mot mina investeringskriterier
| Kriterium | Uppfyllt? | Kommentar |
| Tillräcklig storlek: | NEJ | Small Cap och liten spelare i sin bransch |
| Stark finansiell ställning: | NEJ | Omsättningstillgångarna är dubbelt upp mot kortfristiga skulder, men täcker inte de totala skulderna |
| Intjäningsstabilitet: | NEJ | Förlust 2009 |
| Utdelningsstabilitet: | NEJ | Ingen utdelning 2002 - snart preskriberat, men utdelningarna är nog i fara de närmaste åren om inte marknaden vänder uppåt |
| Intjäningstillväxt: | NEJ | Det har varit ett slagigt decennium och bolaget är nu inne på sin andra strategiska omvälvning så det är svårt att hitta en tydlig trend för bolagets intjäning, genomsnittet de senaste tre åren är ungefär 60 öre per aktie |
| Trovärdig ledning: | JA | Rapporterna är riktigt bra, fantastiska för ett small cap-bolag, och jag gillar den relativt öppna diskussionen om utmaningar och möjligheter |
| Gynnsam ägarbild: | JA | Se diskussionen ovan, jag lutar över mot ett ja trots allt |
För en defensiv värdeinvesterare är detta inte ett lämpligt bolag, med fem nej i listan. Det är snarare ett "balansräkningscase" där man spekulerar i ett eventuellt uppköp av bolaget för dess tillgångars skull, något som lämpar sig mer för en mer avancerad investererare. Så här ser de kvantitativa kriterierna ut:
- P/E-tal: med "intjäningsförmågan" (svårt att tala om en sådan när resultaten är slagiga och strategin i omvälvning) 60 öre per aktie är P/E idag 18, EJ OK
- Börsvärdet är 468 miljoner kronor och de räntebärande skulderna är 1 815 miljoner. Kortfristiga placeringar, kassa och bank uppgår till 265 miljoner kronor, därmed är enterprise value 2 018 miljoner kronor. EBIT3 är 92 miljoner, därmed blir EV/EBIT3 22, EJ OK
- Pris/eget kapital: ligger på 10,70/36,77 = 0,29, OK. Om man liksom ovan städar bort det bokförda övervärdet på fartygen skulle kvoten ligga på 10,70/25,80 = 0,41. Även med detta uppskattade marknadsvärde skulle det ligga en väsentlig säkerhetsmarginal i en tillgångsbaserad investering.
Om man summerar alla dessa intryck är bolaget olämpligt för den defensive investeraren eftersom rörelsen är svårvärderad och står inför stora utmaningar. För en mer avancerad investerare däremot ser tillgångsvärderingen väldigt lockande ut och det finns förmodligen betydande övervärden att hämta ut vid en tillgångsförsäljning eller ett uppköp. Huvudägaren är handlingskraftig och bolaget ser aptitligt ut med liten overhead, moderna fartyg och en hanterlig storlek.
Jag vet mina begränsningar och avstår detta case. Jag tror att Ben Graham skulle säga att en diversifierad portfölj med ett antal andra liknande bolag skulle ha stor chans att ge god avkastning. Det här är en klassisk hundralapp för 41 kronor, frågan är om hundralappen realiseras ordentligt vid en affär, om det blir någon.
onsdag 27 juni 2012
The Intelligent Investor/kap 10
Detta är den elfte delen i min bloggserie om Benjamin Grahams bok, The Intelligent Investor. I första delen finns en innehållsförteckning som hjälper dig att navigera runt mellan delarna, varje del svarar mot ett kapitel i boken.
utsträckning virtualiserat om du inte tillhör dem med allra störst konton.
Han konstaterar att det finns en viss naivitet i detta - att be andra berätta för dig hur du ska tjäna pengar - som knappast förekommer i någon annan bransch. Om man antar att det handlar om att få råd om hur man når en trygg inkomstnivå kan man föreställa sig professionella rådgivare som berättar hur man når en måttlig avkastningsnivå med viss trygghet. Men om investeraren ber om råd för att bli riktigt rik och nå väldig framgång måste man ställa sig frågan om det är rimligt att tro att sådana råd ens går att få. Vem, som med någon säkerhet kan komma med sådana råd, ger dem fritt eller mot rimlig ersättning istället för att själv dra nytta av sådan kunskap?
Graham kommenterar olika typer av rådgivare så här:
The Investor and His Advisers
Graham inleder det här kapitlet med att konstatera att investeringsbranschen är en unik bransch där nästan all aktivitet i någon mån påverkas av råd från professionella rådgivare, samtidigt som merparten av de som investerar är amatörer. På Grahams tid var kontakten ofta personlig eller via tryckta skrifter, medan den idag till allra största delen kommer via Internet eller möjligen pressen. Även "private banking" sker idag i storutsträckning virtualiserat om du inte tillhör dem med allra störst konton.
Han konstaterar att det finns en viss naivitet i detta - att be andra berätta för dig hur du ska tjäna pengar - som knappast förekommer i någon annan bransch. Om man antar att det handlar om att få råd om hur man når en trygg inkomstnivå kan man föreställa sig professionella rådgivare som berättar hur man når en måttlig avkastningsnivå med viss trygghet. Men om investeraren ber om råd för att bli riktigt rik och nå väldig framgång måste man ställa sig frågan om det är rimligt att tro att sådana råd ens går att få. Vem, som med någon säkerhet kan komma med sådana råd, ger dem fritt eller mot rimlig ersättning istället för att själv dra nytta av sådan kunskap?
Graham kommenterar olika typer av rådgivare så här:
- Bankernas investeringsrådgivare menar Graham kan vara trovärdiga så länge deras roll är att i första hand skapa trygghet och vårda kapitalet och i andra hand att producera en modest avkastning. Denna typ av rådgivning finns idag i formen av "private banking" men är reserverad för folk med stort kapital
- Finansiella tjänster, olika nyhetsbrev eller andra utskick var viktiga i USA under 1900-talet, skrifter som Moody's Investment Service och Standard and Poor's var ikoniska sammanställningar av nyckeltal för den intresserade investeraren, och även för proffsen. Grahams syn på dessa var att det statistiska underlaget var oerhört användbart men att investeringsråden som följde med var av ringa värde eftersom de oftast saknade kopplingen mellan värde och pris. Jag är ganska säker på att Graham skulle säga samma sak om de många nyhetsbrev och statistiktjänster som finns idag.
- Råd från mäklarfirmor var Graham skeptisk till eftersom den blandade rollen som säljare och rådgivare ställer till det. Han hade själv lång erfarenhet av branschen och menade att rätt ställda frågor till mäklarna kunde ge bra svar men att fråga om en aktie var köpvärd rakt av hade en tendens att ge väldigt dåligt underbyggda svar.
- Vänner och bekanta ger Graham inte mycket för; "Much bad advice is given free" och jag är rädd att han skulle ge liknande omdöme om bloggar. Graham menar att det nästan är lika svårt att hitta bra lekmän att få råd av som det är att helt själv välja aktier, och det ligger nog en del i det. För att kunna förstå om exempelvis en bloggare är trovärdig/kunnig måste man kunna mycket själv.
Jason Zweigs konstaterar i sina kommentarer att det är mycket svårt att hitta bra rådgivare idag och att det finns många skojare i branschen. Han ger några råd om kontrollfrågor att ställa där mycket handlar om att hitta värdeinriktade rådgivare.
Använder du dig av direkta rådgivare? Är det bekanta, professionella eller bloggare/börschattare? Kontrollerar du de implicita rådgivarna, exempelvis fondförvaltare? Är det någon läsare som har erfarenhet av private banking?
Använder du dig av direkta rådgivare? Är det bekanta, professionella eller bloggare/börschattare? Kontrollerar du de implicita rådgivarna, exempelvis fondförvaltare? Är det någon läsare som har erfarenhet av private banking?
Investeringspolicy på bloggen
Jag har läst en hel del böcker på sistone och blev inspirerad att damma av min investeringspolicy och lägga upp den här på bloggen. Den ligger nu som en permanent "sida" i högerspalten. Varning: den är inte jätterolig att läsa, men jag tror att man behöver en policy och att göra den skriftlig skyddar mot "lura sig själv"-syndromet som är så vanligt när det gäller investeringar. Kommentera den gärna, den kan säkert slipas en hel del.
För den riktigt pennalistiskt lagde har jag också lagt in en sida om cookies, allt enligt våra kära lagar ;-)
För den riktigt pennalistiskt lagde har jag också lagt in en sida om cookies, allt enligt våra kära lagar ;-)
tisdag 26 juni 2012
Inköp Fortum
Efter att ha funderat och tittat på bolaget en längre tid valde jag idag att köpa mina första aktier i Fortum, den finska energiproducenten och -distributören. Fortum är verksamma på reglerade marknader med viss politisk risk men i många fall även med en naturlig monopolsituation, en "utilities"-verksamhet som jag ser det. Priset för aktierna landade på 14,26 euro, vilket ger P/E på strax under 10. Fortum är knappast ett tillväxtcase utan vad som lockade var en rimlig avkastning och stora och rimligt värderade tillgångar. Den raka motsatsen till Apple och Google med andra ord.
Varför inte fortsätta bygga teknologiportföljen? Jag vill gärna se en fortsatt gynnsam utveckling innan jag köper mer, vilket troligen kommer att ske i höst.
Inköpet gjordes förresten i mitt investeringssparkonto, dels eftersom Fortum är en högutdelare (7 procent om man mäktar fortsätta i samma stil) och dels eftersom jag vill testa internationell investering i ISK.
Så här ser portföljen ut idag:
Portföljvärdet ligger nu på knappt 2,6 miljoner kronor men antalet bolag är lite större än jag egentligen eftersträvar. Jag kommer dock att tilläggsinvestera i de mindre innehaven efterhand beroende på var jag för stunden ser bästa köptillfället.
Varför inte fortsätta bygga teknologiportföljen? Jag vill gärna se en fortsatt gynnsam utveckling innan jag köper mer, vilket troligen kommer att ske i höst.
Inköpet gjordes förresten i mitt investeringssparkonto, dels eftersom Fortum är en högutdelare (7 procent om man mäktar fortsätta i samma stil) och dels eftersom jag vill testa internationell investering i ISK.
Så här ser portföljen ut idag:
| Bolag | Antal | Portföljandel |
| Handelsbanken |
29 %
| |
| Handelsbanken A |
1 420
| |
| Handelsbanken B |
2 045
| |
| Hennes & Mauritz |
2 740
|
26 %
|
| Swedbank |
12 %
| |
| Swedbank Pref |
2 870
| |
| Swedbank A |
17
| |
| Investor A |
1 200
|
6 %
|
| Industrivärden C |
1 600
|
5 %
|
| Sampo A |
740
|
5 %
|
| AP Möller Maersk A |
3
|
5 %
|
| Lundbergföretagen |
408
|
3 %
|
| Wal-Mart Stores |
120
|
2 %
|
| Johnson & Johnson |
95
|
2 %
|
| Apple |
10
|
2 %
|
| Microsoft |
170
|
1 %
|
8
|
1 %
| |
| Fortum |
85
|
0 %
|
Portföljvärdet ligger nu på knappt 2,6 miljoner kronor men antalet bolag är lite större än jag egentligen eftersträvar. Jag kommer dock att tilläggsinvestera i de mindre innehaven efterhand beroende på var jag för stunden ser bästa köptillfället.
The Intelligent Investor/kap 9
Detta är den tionde delen i min bloggserie om Benjamin Grahams bok, The Intelligent Investor. I första delen finns en innehållsförteckning som hjälper dig att navigera runt mellan delarna, varje del svarar mot ett kapitel i boken.
Graham inleder med den nu så vanliga övningen att jämföra ett antal större fonder med index och konstaterar att de ligger ganska nära, vilket han anser som naturligt eftersom de äger så stor del av marknaden. Denna andel har definitivt inte sjunkit sedan dess.
Graham jämför sedan fonder med investmentbolag och konstaterar att på den tiden, liksom idag, såldes tillgångarna i investmentbolag billigare än tillgångarna i fonder. Han menar att det inte finns någon anledning att tro att investeringsförmågan hos investmentbolagen skulle vara sämre än den hos fonderna och att valet naturligt bör falla på investmentbolag. Han diskuterar dock inte maktfrågan som ofta kommer upp när det gäller de svenska investmentbolagen.
Generellt tycker jag det här kapitlet är lite otillräckligt idag. Zweig kompletterar med en diskussion om indexfonder och sedan ETF:er som moderniserar det en aning. Zweig delar min åsikt att det är nästintill omöjligt att välja ut vilka fonder som kommer ge vettig avkastning framåt. Indexfondernas lägre kostnader och transparens gör dem överlägsna som jag ser det, även om de allt som oftast packar med ett och annat skräpbolag.
Väljer du aktivt förvaltade fonder, eller föredrar du indexfonder? Hur ser du på ETF:er? Är substansrabatten ett argument för eller emot investmentbolag, håller du med Graham?
Investing in Investment Funds
I det här kapitlet diskuterar Graham investeringar i fonder och investmentbolag och konstaterar snart att investeraren ställs inför ett överväldigande och förvirrande utbud av möjligheter. Det utbudet har knappast minskat sedan 1972.Graham inleder med den nu så vanliga övningen att jämföra ett antal större fonder med index och konstaterar att de ligger ganska nära, vilket han anser som naturligt eftersom de äger så stor del av marknaden. Denna andel har definitivt inte sjunkit sedan dess.
Graham jämför sedan fonder med investmentbolag och konstaterar att på den tiden, liksom idag, såldes tillgångarna i investmentbolag billigare än tillgångarna i fonder. Han menar att det inte finns någon anledning att tro att investeringsförmågan hos investmentbolagen skulle vara sämre än den hos fonderna och att valet naturligt bör falla på investmentbolag. Han diskuterar dock inte maktfrågan som ofta kommer upp när det gäller de svenska investmentbolagen.
Generellt tycker jag det här kapitlet är lite otillräckligt idag. Zweig kompletterar med en diskussion om indexfonder och sedan ETF:er som moderniserar det en aning. Zweig delar min åsikt att det är nästintill omöjligt att välja ut vilka fonder som kommer ge vettig avkastning framåt. Indexfondernas lägre kostnader och transparens gör dem överlägsna som jag ser det, även om de allt som oftast packar med ett och annat skräpbolag.
Väljer du aktivt förvaltade fonder, eller föredrar du indexfonder? Hur ser du på ETF:er? Är substansrabatten ett argument för eller emot investmentbolag, håller du med Graham?
lördag 23 juni 2012
The Intelligent Investor/kap 8 - Mr Market
Detta är den nionde delen i min bloggserie om Benjamin Grahams bok, The Intelligent Investor. I första delen finns en innehållsförteckning som hjälper dig att navigera runt mellan delarna, varje del svarar mot ett kapitel i boken.
Det finns, menar Graham, två sätt att dra nytta av marknadens pendlande mellan billigt och dyrt:
Liknelsen av marknaden med den mycket mentalt instabile Mr Market är lika lysande som berömd. Föreställ dig att du är delägare i ett privat bolag, du betalade 1 000 dollar för din andel. En av dina partners i bolaget, Mr Market, kommer varje dag och berättar vad han tycker bolaget är värt och erbjuder sig att köpa dina andelar för det priset, eller sälja ytterligare andelar till dig för det priset. Ofta verkar hans bedömning rimlig och stämma bra med vad du tycker bolaget är värt. Men ibland blir Mr Market omotiverat optimistisk eller dyster och priset han föreslår dig verkar nästintill löjligt. Frågan är då: låter du Mr Markets föreslagna pris styra vad dina 1 000 investerade dollar är värda? En klok investerare står fast vid sin egen uppfattning och bryr sig bara om Mr Market när han kommer med de märkligaste priserna, och utnyttjar dessa för att köpa mer eller sälja av andelar.
The Investor and Market Fluctuations
Kapitel 8 är förmodligen Grahams mest kända text där han noggrant beskriver hur marknadspriserna påverkar investerare och hur man bör se på marknadens variationer för att dra nytta av dem, istället för att låta sig stressas till dåliga affärer av dem. Kapitlet avslutas med den odödliga liknelsen av aktiemarknaden med en bipolär person, Mr Market.Det finns, menar Graham, två sätt att dra nytta av marknadens pendlande mellan billigt och dyrt:
- Timing, att försöka förutspå nästa rörelse på marknaden och dra nytta av detta
- Pricing, att bilda sig en egen uppfattning och bolagets värde och köpa när marknadsvärdet är lägre än detta respektive sälja när det är högre, i sin allra enklaste form kan pricing innebära att man vid aktieköp åtminstone undviker att betala för dyrt
Graham är helt övertygad att en intelligent investerare kan nå tillfredställande resultat med pricing, och precis lika övertygad att den investerare som väljer timing kommer att sluta som spekulerare och nå spekulerarens resultat. Timing är otroligt viktigt för spekuleraren som strävar att nå sitt mål snabbt, medan investeraren kan vänta på resultatet.
Han återkommer också till den 50/50-metod som tidigare i boken rekommenderats för defensiva investerare och menar att den har två viktiga fördelar vid kraftiga marknadssvängningar: den ger investeraren något att göra (!) och dessutom får den investeraren att gå emot strömmen, vilket bör tilltala investeraren om han eller hon är av "rätta virket".
Värdeinvesteringens kärna definieras också här, utan att termen används: investeraren bör se sig som delägare i ett företag och värdera bolaget som en sådan: vad kan det här bolaget ge mig för avkastning och vilka tillgångar har det? Eftersom bolaget dessutom råkar vara noterat har investeraren privilegiet att kunna sälja eller köpa andelar om han eller hon så önskar.
Graham menar att en sann investerare sällan är tvingad att sälja sina andelar i bolaget (om man inte är belånad!) och det står honom därför fritt att strunta i marknadspriset, om han inte anser att det gynnar honom. Om man som investerare låter sig påverkas av en orolig marknad och omotiverade prissänkningar på aktierna tappar man hela fördelen med marknadsnoteringen och den blir istället en nackdel. En sådan stressad investerare skulle då gynnas av att bolaget avnoterades för då slapp han stressas upp av andras misstag.
När det gäller att förutsäga obligationspriser menar Graham att de är ännu svårare att förutsäga än aktiepriser. Han lämnar därför ingen glasklar rekommendation om huruvida man ska välja obligationer med kort eller lång löptid. Buffett anser idag att obligationer borde förses med varningstext, så min åsikt ligger också i den riktningen och jag väljer själv korta räntefonder eller bankkonto.
Jason Zweig pekar i sina kommentarer ut moderna exempel på när marknaden överreagerat positivt eller negativt och ibland åt båda hållen för samma bolag. Han har också skissat upp ett "kontrakt" där läsaren kan avge ett löfte till sig själv att inte ryckas med i marknadens kast.
Vad tycker du, agerar Mr Market rationellt (enligt effektiva marknadshypotesen) eller blir han ibland irrationell? Kan du blunda och strunta i marknadspriserna på dina innehav? Tror du att du kan nå överavkastning med tajming?
Vad tycker du, agerar Mr Market rationellt (enligt effektiva marknadshypotesen) eller blir han ibland irrationell? Kan du blunda och strunta i marknadspriserna på dina innehav? Tror du att du kan nå överavkastning med tajming?
torsdag 21 juni 2012
The Intelligent Investor/kap 7
Detta är den åttonde i min bloggserie om Benjamin Grahams bok, The Intelligent Investor. I första delen finns en innehållsförteckning som hjälper dig att navigera runt mellan delarna, varje del svarar mot ett kapitel i boken.
Portfolio Policy for the Enterprising Investor: The Positive Side
I detta kapitel går Graham vidare i sin diskussion om den företagsamme (enterprising) investeraren som till skillnad från den defensive investeraren har mycket tid och energi att läga på sin investeringsverksamhet. Här diskuterar Graham fyra metoder för att nå överavkastning som möjligen kan vara aktuella för en företagsam investerare:- Köpa i baisse och sälja i hausse
- Köpa noggrant utvalda tillväxtaktier
- Köpa värdepapper av olika slag till fyndpriser
- Investera i särskilda situationer
Han lämnar den djupare diskussionen om att köpa billigt och sälja dyrt till följande kapitel och nöjer sig att konstatera att marknadsrörelser är mycket svåra att förutsäga. När det gäller tillväxtaktier konstaterar han, precis som i föregående kapitel, att för den tidens tillväxtbolag var tillväxten i princip alltid inprisad med viss råge och att det därför inte fanns mycket att hämta där.
När det gäller fyndpriser pekar Graham på ett antal scenarier där aktier brukar kunna köpas till fyndpris:
- Impopulära stora företag, det kan röra sig om företag som hamnat i tillfälliga problem. Stora företag har i de sammanhangen två fördelar menar Graham: de har styrkan att ta sig ur problemen och förbättringar belönas väldigt fort på marknaden
- Fyndaktier, aktier där tillgångarna i bolaget med råge överstiger börsvärderingen. Detta är kanske vad Graham blivit mest berömd för eftersom hans eget bolag Graham-Newman investerade mycket i sådana bolag. Även Walter Schloss (som arbetade en tid för Graham) praktiserade den strategin.
Slutligen diskuterar han frågan om särskilda situationer, huvudsakligen arbitrage vid uppköp, som var aktuella och lönsamma då, men vars lönsamhet höll på att krympa. Joel Greenblatt har skrivit en bok om sådana situationer som jag har diskuterat.
Jason Zweig för i sina kommentarer ett resonemang om diversifiering och pekar på riskerna med en alltför koncentrerad portfölj. Han pekar även på faran med att köpa tillväxt till varje pris, något som hände överallt i IT-bubblan i slutet av 90-talet.
Lyckas du spara eller sälja dig likvid i hausser och handla i baisser? Hur ser du på tillväxtaktier idag? Är situationen likadan som på Grahams tid eller finns billig tillväxt att köpa till rimligt pris idag (jag har ju köpt Google, Apple och Microsoft)? Hur ser du på impopulära storföretag, finns det några sådana idag? Tillgångsfynd, något för dig? Slutligen: går det som liten investerare att arbeta med arbitrage idag?
Lyckas du spara eller sälja dig likvid i hausser och handla i baisser? Hur ser du på tillväxtaktier idag? Är situationen likadan som på Grahams tid eller finns billig tillväxt att köpa till rimligt pris idag (jag har ju köpt Google, Apple och Microsoft)? Hur ser du på impopulära storföretag, finns det några sådana idag? Tillgångsfynd, något för dig? Slutligen: går det som liten investerare att arbeta med arbitrage idag?
onsdag 20 juni 2012
Rapport från H&M
Hennes & Mauritz publicerade idag sin halvårsrapport för perioden 1 december 2011 till 31 maj 2012. Efter att förra räkenskapsåret bjudit på butikstillväxt utan vinsttillväxt är första halvårets tema att man är tillbaka på planen. Marginalerna ligger kvar på 2011 års nivå och har alltså inte återgått till 2010 års nivå, vilket innebär att vinsttillväxten hittills varit i paritet med omsättnings- och butikstillväxten. Här är några nyckeltal för första halvåret jämfört med motsvarande period förra året:
- Försäljningen inklusive moms ökade med 14 procent räknat i svenska kronor, till 69,5 miljarder kronor
- Försäljningen i lokala valutor ökade med 12 procent, i jämförbara enheter (=butiker som även existerade för ett år sedan) med 3 procent
- Det totala antalet butiker den 31 maj var 2 575, jämfört med 2 297 för ett år sedan, en ökning med 12 procent vilket pekar på att de nya butikerna "drar sitt strå till stacken" på rätt nivå
- Bruttomarginalen sjönk till 59,0 procent men rörelsemarginalen ökade till 17,5 procent. Detta innebär alltså att man varit fortsatt aggressiva i prissättningen jämfört med inköpskostnaderna, men att administrations- och försäljningskostnaderna sjunkit. Det senare är välkommet efter ökningen föregående år.
- Resultatet efter skatt blev 8 miljarder kronor eller 4,81 kronor per aktie, en ökning med 16 procent
- Avkastningen på eget kapital blev 48 procent. Den har varit högre, men nivån är ändå fantastisk. Om bolaget kunde avkasta så mycket på mer kapital fick de gärna behålla lite mer av sina/våra vinster
Mina investeringsantaganden från förra analysen var 6 procent tillväxt och 11 kronor per aktie i intjäningsförmåga. Nu har det gått ett år sedan dess och intjäningsförmågan bör då vara 11,66 kronor per aktie, men de tolv senaste månaderna har intjäningen varit 10,22 kronor per aktie. Alltså var jag alltför optimistisk i min senaste analys.
 |
| H&Ms värld, inte helt aktuell |
Slutligen är det alltid kul att kika i listan över länderna som H&M är aktiva i. Hittills i år kan man se att den största relativa tillväxten sker i nystartade länder som Rumänien och Kroatien med flera hundra procent tillväxt från en blygsam utgångspunkt. Intressantare är att se var den absoluta tillväxten kommer ifrån, där sticker Tyskland, USA och Kina ut med försäljningstillväxt om cirka en miljard eller mer per land. Även Storbritannien, Frankrike och Japan visar stor tillväxt med 400-800 miljoner per land. Endast tre länder backar: Schweiz, Portugal och Slovenien och då handlar det om enstaka miljoner. Schweiz ökar faktiskt i svenska kronor tack vare sin starka valuta.
Mitt eget H&M-innehav har byggts upp de senaste åren och genomsnittliga anskaffningspriset är 207 kronor. Det har funnnits tillfälle att köpa billigare (vilket jag såklart också gjort eftersom det ovanstående är medelpriset) men inte så många. Det irriterar mig alltid när jag gör fel antaganden, vilket i det här fallet inneburit att jag nog betalt lite för mycket ur ett värdeperspektiv. Men avkastningen har ändå blivit hygglig med bolagets starka utdelningar och börsens ständiga "premievärdering" av bolaget. Jag är säker på att bolagets värde kommer att växa förbi mitt inköpspris med råge inom kort.
tisdag 19 juni 2012
The Intelligent Investor/kap 6
Detta är den sjunde delen i min bloggserie om Benjamin Grahams bok, The Intelligent Investor. I första delen finns en innehållsförteckning som hjälper dig att navigera runt mellan delarna, varje del svarar mot ett kapitel i boken.
Portfolio Policy for the Enterprising Investor: Negative Approach
Graham konstaterar att för en mer företagsam (min översättning av enterprising) investerare finns betydligt fler möjligheter och val än för en defensiv investerare. I detta kapitel går han därför igenom ett antal situationer och möjligheter som investeraren bör undvika baserat på tidigare erfarenhet.- Obligationer utan statligt understöd bör undvikas om de inte kan köpas till fyndpriser
- Preferensaktier bör undvikas om de inte kan köpas till fyndpriser. Här avses preferensaktier med normala villkor, villkoren kan dock skilja en hel del vilket jag skrivit om tidigare.
- Undvik obligationer till svagare länder, Grekland någon? Graham ser egentligen inga skäl att köpa icke-amerikanska obligationer, men det är såklart enklare för oss svenskar att finna sådana.
- Nya börsnoteringar (IPO:er) ska angripas med mycket stor försiktighet, om än kanske inte undvikas helt, Graham pekar på att den som tillhandahåller informationen också är säljare i dessa lägen vilket innebär en inbyggd risk
Med fyndpriser menas priser som ligger väsentligt under det nominella priset för obligationer och preferensaktier. Jag tycker att varningen för preferensaktier är särskilt intressant. Graham påpekar att de ofta köps av folk nära det nominella värdet för att de behöver utdelningen och att de i svåra tider ofta nervärderas rejält. I Sverige har antalet preferensaktier på sistone stigit rejält och deras säkerhet ifrågasätts sällan. Varför väljer bolagen att finansiera sig i denna form och acceptera så höga kuponger?
Zweig lyckas följa upp sin rekommendation av mortgage-backed securities i förra kapitlet med att slå ett slag för junk bonds här. I ljuset av finanskrisen kan man konstatera att Grahams skeptiska inställning är tidlösare än Zweigs moderna och mer optimistiska inställning.
Är vi svenskar naiva när det gäller preferensaktier, eller är allt grönt när bolagen väljer denna finansieringsform? Finns det några moderna värdepapper som du anser bör undvikas, som inte finns på Grahams lista? Brukar du teckna dig för nya börsnoteringar?
Är vi svenskar naiva när det gäller preferensaktier, eller är allt grönt när bolagen väljer denna finansieringsform? Finns det några moderna värdepapper som du anser bör undvikas, som inte finns på Grahams lista? Brukar du teckna dig för nya börsnoteringar?
måndag 18 juni 2012
Utdelning Microsoft
Nu duggar kvartalsutdelningarna tätt, den här gången delade Microsoft ut 20 amerikanska cent per aktie, vilket växlades till 1,40 kronor.
Hittills i år har följande utdelningar kommit, alla belopp i svenska kronor före skatt:
Vi får väl se vad som kommer härnäst, kanske Googles aktieutdelning eller Apples första utdelning?
Hittills i år har följande utdelningar kommit, alla belopp i svenska kronor före skatt:
| Datum | Aktie | Antal | Utdelning | Totalt |
| 12-06-18 | Microsoft | 170 | 1,40 | 238 |
| 12-06-14 | Johnson & Johnson | 65 | 4,30 | 280 |
| 12-06-05 | Wal-Mart | 120 | 2,87 | 344 |
| 12-05-14 | Industrivärden C | 1 600 | 4,50 | 7 200 |
| 12-05-11 | Hennes & Mauritz | 2 740 | 9,50 | 26 030 |
| 12-04-25 | Investor A | 1 200 | 6,00 | 7 200 |
| 12-04-25 | Sampo | 740 | 10,67 | 7 893 |
| 12-04-20 | Lundbergföretagen | 408 | 4,00 | 1 632 |
| 12-04-19 | AP Möller-Maersk A | 3 | 1 189,88 | 3 570 |
| 12-04-12 | Wal-Mart | 95 | 2,67 | 254 |
| 12-04-05 | Handelsbanken A | 1 420 | 9,75 | 13 845 |
| 12-04-05 | Handelsbanken B | 2 045 | 9,75 | 19 939 |
| 12-04-04 | Swedbank A | 17 | 5,30 | 90 |
| 12-04-04 | Swedbank Pref | 2 870 | 5,30 | 15 211 |
| 12-03-15 | Johnson & Johnson | 65 | 3,88 | 252 |
| 12-03-09 | Microsoft | 120 | 1,35 | 162 |
| 12-01-04 | Wal-Mart | 73 | 2,51 | 183 |
| Summa | 104 321 |
Vi får väl se vad som kommer härnäst, kanske Googles aktieutdelning eller Apples första utdelning?
söndag 17 juni 2012
Börs mot riskkapitalister
Jag skulle vilja påstå att avsaknaden av nynoteringar är ännu ett indicium på att börsen idag är lågt värderad. Bland investerare som köper bolag, och inte bekymrar sig över dagliga kurssvängningar finns idag en större betalningsvilja än på börsen. Det kan förstås bero på att riskkapitalisterna är inkompetenta, eller att affärerna innehåller andra komponenter som avgörande inflytande etc. men jag tror att priserna på börsen är omotiverat nertryckta av makro.
lördag 16 juni 2012
The Intelligent Investor/kap 5
Detta är sjätte delen i min bloggserie om Benjamin Grahams bok, The Intelligent Investor. I första delen finns en innehållsförteckning som hjälper dig att navigera runt mellan delarna, varje del svarar mot ett kapitel i boken.
I detta kapitel sätter Graham upp regler för hur en defensiv investerare bör komponera sin aktieportfölj, regler han utvecklar senare i boken.
The Defensive Investor and Common Stocks
(Common Stocks är vanliga stamaktier, i motsats till preferensaktier)I detta kapitel sätter Graham upp regler för hur en defensiv investerare bör komponera sin aktieportfölj, regler han utvecklar senare i boken.
- Diversifiering i 10-30 aktier
- Bolagen ska vara stora, framstående och konservativt finansierade
- Bolagen bör ha lämnat utdelning de senaste 20 åren
- Investeraren bör begränsa sig angående priset och inte betala mer än 25 gånger genomsnittsresultatet de senaste sju åren eller 20 gånger den senaste 12-månadersperioden (notera att säkra räntan här låg kring 5 procent för US Savings Bonds)
Regel nummer 4 ledde på den tiden till att alla tillväxtaktier eliminerades, så ser det inte ut idag med exempelvis Apple, Microsoft och Google. Graham definierade tillväxtbolag som bolag vars intjäning per aktie förväntades minst dubbleras de kommande tio åren (tillväxt på 7,1 procent). Graham såg dessa aktier som attraktiva att köpa och äga, men att priserna var för högt uppdrivna av förväntningar. Observera alltså att Graham inte uttalade någon konflikt mellan "growth" och "value", utan konstaterade bara att tillväxtklassade aktier under denna tid oftast var övervärderade.
Graham rekommenderar att man tar kontakt med sin bankman och begär en lista över aktier som stämmer mot kriterierna. Tack och lov är det lite enklare att finna information och göra aktieaffärer idag.
"Dollar-cost averaging" får också en rekommendation i boken, dvs. en plan där man köper för ett jämnt belopp med regelbundna intervall, exempelvis varje månad. På så sätt minskar man risken att köpa vid ett dåligt tillfälle och blir mindre känslig för de korta prissvängningarna.
Jason Zweig tar i sin kommentar upp Peter Lynchs "Buy what you know"-strategi, lite oklart vad det har med kapitlet att göra. Han varnar i alla fall för att alltför många missar Lynchs bisats att när man hittat något intressant måste man undersöka bolaget och dess finanser noga. Jag har själv recenserat One Up on Wall Street tidigare.
Hur ser du på tillväxt och värde (i meningen stabil intjäning eller realtillgångar)? Vad är du beredd att betala för tillväxt? Hur gör du dina inköp, samlade vid enstaka tillfällen för att dra nytta av prisdippar eller utspridda över tiden för att undvika misstag? Har du anammat Peter Lynchs strategi att köpa saker du ser i din vardag?
Hur ser du på tillväxt och värde (i meningen stabil intjäning eller realtillgångar)? Vad är du beredd att betala för tillväxt? Hur gör du dina inköp, samlade vid enstaka tillfällen för att dra nytta av prisdippar eller utspridda över tiden för att undvika misstag? Har du anammat Peter Lynchs strategi att köpa saker du ser i din vardag?
torsdag 14 juni 2012
The Intelligent Investor/kap 4
Detta är den femte delen i min bloggserie om Benjamin Grahams bok, The Intelligent Investor. I första delen finns en innehållsförteckning som hjälper dig att navigera runt mellan delarna, varje del svarar mot ett kapitel i boken.
Liksom sin lärjunge Buffett poängterar han också att ett bolag köpt till fyndpris både kan ha högre förväntad avkastning och lägre risk för förlust än en obligation vars pris varierar med ränteläget. Detta går såklart tvärs emot den allmänna åsikten, både då och nu, 40 år senare.
Från Stefan Johansson/Cashderivatives fick jag i en kommentar till kapitel 3 denna rapport som pekar på att värdeinvestering kan leda till högre avkastning utan högre risk.
Kapitlet handlar alltså om hur en investeringsportfölj bör se ut. För den defensiva investeraren förespråkar Graham en fördelning mellan aktier och räntebärande investeringar på mellan 25/75 och det motsatta 75/25. I ett normalläge kan fördelningen vara 50/50. Han poängterar att trots att gränserna kan verka godtyckligt valda finns det många argument för att hålla sig kring dessa gränser. När fördelningen förskjuts till 45/55 i någon riktning föreslår Graham att man balanserar om i portföljen för att återgå till 50/50. I den bästa av världar skulle investeraren kunna öka andelen aktier uppemot högst 75 procent när priserna sjunker och vid en kraftig bull market sälja ner till 25 procent. Graham tror dock inte på att den genomsnittlige investeraren klarar av denna justering, gruppsykologin och mediatrycket riskerar att bli för svårt att hantera - om den genomsnittlige investeraren klarat av detta hade inga bubblor uppstått. Därför blir rekommendationen att stanna kvar kring en statisk fördelning.
Grahams menar att obligationsinnehållet är nödvändigt för att dämpa svängningarna i portföljen och därigenom stressnivån hos investeraren. Dessutom ger den komponenten köpkraft vid baisser och därmed en viss möjlighet till överavkastning. Aktieinnehållet är nödvändigt framförallt ur ett inflationsperspektiv, men även för att nå en något högre avkastning. Jag använder själv en sådan strategi i mitt PPM-konto, vilket jag rapporterat om tidigare, där jag dock lagt jämvikten vid 70/30.
När det gäller aktiekomponenten talar Graham om "high-grade common stocks" utan att specificera det närmre i kapitlet. Det rör sig utan tvekan om bolag som klarar hans investeringskriterier vilka specificeras noggrannare i kapitel 14, som vi återkommer till. Obligationerna som föreslås är olika amerikanska statliga obligationer, vilket naturligtvis inte är särskilt aktuellt för en svensk.
Jason Zweigs lämnar i sina kommentarer en lista av kontrollfrågor för att se "vilken risk" du är beredd att ta (Zweig menar hur mycket aktier portföljen bör innehålla, att aktier inte behöver innebära ökad risk råkar han glömma här). Sedan pekar han ut olika räntebärande investeringar och nämner bland annat penningmarknadsfonder (som jag använder) och lyckas rekommendera mortgage-backed securities i fondformat eftersom diversifieringen innebär säkerhet. Den säkerheten var inte tillräcklig 2008...
Vad är din syn på risk? Kan värdeinvestering öka avkastning utan att öka risken? Arbetar du med olika tillgångsslag, "asset allocation"? Hur ser du på de utökade möjligheterna sedan Grahams tid att handla med råvaror, derivat etc.?
General Portfolio Policy: The Defensive Investor
Det finns en allmän åsikt att det finns en proportionalitet mellan vilken risk man tar och vilken avkastning man kan förvänta sig. Alla som träffat en pensionsrådgivare har hört det, och alla som läst något om fonder har läst det. Graham hade en annan syn på saken: den avkastning en investerare bör förvänta sig är kopplad till den intelligenta och fokuserade insats och energi investeraren lägger på sin investeringsverksamhet. En kunnig investerare som lägger mycket tid och energi kan förvänta sig en högre avkastning än en som lägger mindre tid.Liksom sin lärjunge Buffett poängterar han också att ett bolag köpt till fyndpris både kan ha högre förväntad avkastning och lägre risk för förlust än en obligation vars pris varierar med ränteläget. Detta går såklart tvärs emot den allmänna åsikten, både då och nu, 40 år senare.
Från Stefan Johansson/Cashderivatives fick jag i en kommentar till kapitel 3 denna rapport som pekar på att värdeinvestering kan leda till högre avkastning utan högre risk.
Kapitlet handlar alltså om hur en investeringsportfölj bör se ut. För den defensiva investeraren förespråkar Graham en fördelning mellan aktier och räntebärande investeringar på mellan 25/75 och det motsatta 75/25. I ett normalläge kan fördelningen vara 50/50. Han poängterar att trots att gränserna kan verka godtyckligt valda finns det många argument för att hålla sig kring dessa gränser. När fördelningen förskjuts till 45/55 i någon riktning föreslår Graham att man balanserar om i portföljen för att återgå till 50/50. I den bästa av världar skulle investeraren kunna öka andelen aktier uppemot högst 75 procent när priserna sjunker och vid en kraftig bull market sälja ner till 25 procent. Graham tror dock inte på att den genomsnittlige investeraren klarar av denna justering, gruppsykologin och mediatrycket riskerar att bli för svårt att hantera - om den genomsnittlige investeraren klarat av detta hade inga bubblor uppstått. Därför blir rekommendationen att stanna kvar kring en statisk fördelning.
Grahams menar att obligationsinnehållet är nödvändigt för att dämpa svängningarna i portföljen och därigenom stressnivån hos investeraren. Dessutom ger den komponenten köpkraft vid baisser och därmed en viss möjlighet till överavkastning. Aktieinnehållet är nödvändigt framförallt ur ett inflationsperspektiv, men även för att nå en något högre avkastning. Jag använder själv en sådan strategi i mitt PPM-konto, vilket jag rapporterat om tidigare, där jag dock lagt jämvikten vid 70/30.
När det gäller aktiekomponenten talar Graham om "high-grade common stocks" utan att specificera det närmre i kapitlet. Det rör sig utan tvekan om bolag som klarar hans investeringskriterier vilka specificeras noggrannare i kapitel 14, som vi återkommer till. Obligationerna som föreslås är olika amerikanska statliga obligationer, vilket naturligtvis inte är särskilt aktuellt för en svensk.
Jason Zweigs lämnar i sina kommentarer en lista av kontrollfrågor för att se "vilken risk" du är beredd att ta (Zweig menar hur mycket aktier portföljen bör innehålla, att aktier inte behöver innebära ökad risk råkar han glömma här). Sedan pekar han ut olika räntebärande investeringar och nämner bland annat penningmarknadsfonder (som jag använder) och lyckas rekommendera mortgage-backed securities i fondformat eftersom diversifieringen innebär säkerhet. Den säkerheten var inte tillräcklig 2008...
Vad är din syn på risk? Kan värdeinvestering öka avkastning utan att öka risken? Arbetar du med olika tillgångsslag, "asset allocation"? Hur ser du på de utökade möjligheterna sedan Grahams tid att handla med råvaror, derivat etc.?
Utdelning Johnson & Johnson
Idag kom Johnson & Johnsons utdelning på 61 cent för kvartalet. Eftersom de senaste aktierna jag köpte skaffades efter avskiljningen fick jag bara utdelning på 65 av 95 aktier. I svenska kronor blev det 4,30 kronor per aktie.
Hittills i år har följande utdelningar kommit, alla belopp i svenska kronor före skatt:
Microsoft borde vara nästa bolag att lämna utdelning, jag har inte kollat upp när.
Hittills i år har följande utdelningar kommit, alla belopp i svenska kronor före skatt:
| Datum | Aktie | Antal | Utdelning | Totalt |
| 12-06-14 | Johnson & Johnson | 65 | 4,30 | 280 |
| 12-06-05 | Wal-Mart | 120 | 2,87 | 344 |
| 12-05-14 | Industrivärden C | 1 600 | 4,50 | 7 200 |
| 12-05-11 | Hennes & Mauritz | 2 740 | 9,50 | 26 030 |
| 12-04-25 | Investor A | 1 200 | 6,00 | 7 200 |
| 12-04-25 | Sampo | 740 | 10,67 | 7 893 |
| 12-04-20 | Lundbergföretagen | 408 | 4,00 | 1 632 |
| 12-04-19 | AP Möller-Maersk A | 3 | 1 189,88 | 3 570 |
| 12-04-12 | Wal-Mart | 95 | 2,67 | 254 |
| 12-04-05 | Handelsbanken A | 1 420 | 9,75 | 13 845 |
| 12-04-05 | Handelsbanken B | 2 045 | 9,75 | 19 939 |
| 12-04-04 | Swedbank A | 17 | 5,30 | 90 |
| 12-04-04 | Swedbank Pref | 2 870 | 5,30 | 15 211 |
| 12-03-15 | Johnson & Johnson | 65 | 3,88 | 252 |
| 12-03-09 | Microsoft | 120 | 1,35 | 162 |
| 12-01-04 | Wal-Mart | 73 | 2,51 | 183 |
| Summa | 104 083 |
Microsoft borde vara nästa bolag att lämna utdelning, jag har inte kollat upp när.
tisdag 12 juni 2012
The Intelligent Investor/kap 3
Detta är fjärde delen i min bloggserie om Benjamin Grahams bok, The Intelligent Investor. I första delen finns en innehållsförteckning som hjälper dig att navigera runt mellan delarna, varje del svarar mot ett kapitel i boken.
När man ser direktavkastningen över de 100 åren kan man se att fram till 40-talet låg den klart över den då säkra räntan (7 procent direktavkastning 1949 mot 2,6 procent på "high-grade bonds") för att 1961 ha sjunkit till 3,1 procent, klart under den då säkra räntan som stigit till 4,5 procent. "This is certainly the most remarkable turnabout in the public's attitude in all stock-market history". Det som skedde var en rejäl uppvärdering av aktier som investeringsverktyg vilket påverkade avkastningskraven neråt och priserna uppåt. Det som är oerhört intressant är att detta efter sekelskiftet har vänt igen. Idag ligger direktavkastningarna nära 4 procent (i Sverige) medan räntan ligger långt söder därom. Allmänheten har alltså åter bestämt sig för att aktier är något så osäkert att man kräver en direktavkastning över den säkra räntan, förväntningen på prisutveckling ligger under noll.
Graham följer sedan upp råden från tidigare utgåvor och recenserar sig själv på ett öppet sätt, vissa råd har varit bra och i andra fall har tajmingen inte stämt, bull markets har fortsatt längre än han förväntat sig etc. För 1972 är rådet att ha en liten andel i aktier, högst 50 procent, samt att absolut inte belåna portföljen.
I sina kommentarer fortsätter Jason Zweig Grahams resonemang in i nutid och konstaterar lite mindre ödmjukt än Graham skulle gjort att Grahams råd från 1972 hade räddat läsaren från det stora kursfallet 73-74. Zweig understryker hur viktigt det är att kontrollera priset och att deviser som att aktier alltid slår obligationer i det långa loppet inte skyddar den som köper för dyrt.
Hur ser du på direktavkastning mot säker ränta, vad anser du borde vara normalt? Hur ser du på börsvärderingen idag, är börsbolagen i genomsnitt billiga eller dyra?
A Century of Stock-Market History: The Level of Stock Prices in Early 1972
I det här kapitlet gör Graham en återblick på börsutvecklingen i USA mellan 1871 och 1972. Han noterar att under de tidigare åren gick konjunkturcyklerna väldigt regelbundet fram till haussen av hausser, "The New Era" vilken föregrep 1929 års krasch och följande depression. Han tittar på hur P/E-talen varierat över decennierna, från 9,5 under 40-talet till 18,6 under början av 60-talet.När man ser direktavkastningen över de 100 åren kan man se att fram till 40-talet låg den klart över den då säkra räntan (7 procent direktavkastning 1949 mot 2,6 procent på "high-grade bonds") för att 1961 ha sjunkit till 3,1 procent, klart under den då säkra räntan som stigit till 4,5 procent. "This is certainly the most remarkable turnabout in the public's attitude in all stock-market history". Det som skedde var en rejäl uppvärdering av aktier som investeringsverktyg vilket påverkade avkastningskraven neråt och priserna uppåt. Det som är oerhört intressant är att detta efter sekelskiftet har vänt igen. Idag ligger direktavkastningarna nära 4 procent (i Sverige) medan räntan ligger långt söder därom. Allmänheten har alltså åter bestämt sig för att aktier är något så osäkert att man kräver en direktavkastning över den säkra räntan, förväntningen på prisutveckling ligger under noll.
Graham följer sedan upp råden från tidigare utgåvor och recenserar sig själv på ett öppet sätt, vissa råd har varit bra och i andra fall har tajmingen inte stämt, bull markets har fortsatt längre än han förväntat sig etc. För 1972 är rådet att ha en liten andel i aktier, högst 50 procent, samt att absolut inte belåna portföljen.
I sina kommentarer fortsätter Jason Zweig Grahams resonemang in i nutid och konstaterar lite mindre ödmjukt än Graham skulle gjort att Grahams råd från 1972 hade räddat läsaren från det stora kursfallet 73-74. Zweig understryker hur viktigt det är att kontrollera priset och att deviser som att aktier alltid slår obligationer i det långa loppet inte skyddar den som köper för dyrt.
Hur ser du på direktavkastning mot säker ränta, vad anser du borde vara normalt? Hur ser du på börsvärderingen idag, är börsbolagen i genomsnitt billiga eller dyra?
söndag 10 juni 2012
The Intelligent Investor/kap 2
Detta är en del i min bloggserie om Benjamin Grahams bok, The Intelligent Investor. I första delen finns en innehållsförteckning som hjälper dig att navigera runt mellan delarna, varje del svarar mot ett kapitel i boken.
Graham kommenterar även guld som inflationsskydd och konstaterar att under perioden 1937 till 1972 var guld ett uruselt inflationsskydd då priset endast ökade 35 procent under denna period, ett bankkonto hade givit betydligt mer. Tur nog för amerikanska medborgare var de under den perioden förbjudna att köpa guld (som investering antar jag). Han nämner även diamanter, konst, samlarföremål etc. vilka hade haft en betydande prisstegring vid den tiden men konstaterar att "Very few of our readers will find the swimming safe and easy there". Slutligen nämner han fastigheter men konstaterar att priserna varierar över tid och att diversifiering i fastigheter är opraktiskt för lekmannen (han avser direkt ägande).
Zweig gör här ett bra jobb att flytta diskussionen till nutid (ok, 2003 i alla fall) och nämner ytterligare nya sätt att hantera inflation, realränteobligationer och fastighetstruster (REITs) - med sina styrkor och svagheter. Jag skulle nog inte följa hans råd dock...
Hur stort problem anser du inflation idag? Hur skyddar man sig bäst? Fastigheter, guld eller aktier? Har senaste decenniernas uppgång i guldpriset gjort det till ett bättre eller sämre skydd jämfört med Grahams tid?
The Investor and Inflation
Grahams text skrevs 1971-1972 och då var inflationen ett växande problem, för att explodera sedan under 70-talet. Detta korta kapitel (10 sidor) bjuder på ganska få insikter. Grahams poäng är att aktier kan vara ett partiellt skydd mot inflation och att en stigande inflation är en anledning att öka andelen aktier i investeringsportföljen jämfört med obligationer. Han betonar också vilket hot inflationen utgör mot investeraren. Man får dock inte, i sin iver att skydda sig mot inflation, köpa aktier oavsett kvalitet och pris, "That way lies sorrow". Grahams dilemma låg i att inflationen var på väg upp men priserna på den amerikanska börsen var redan ansträngt höga.Graham kommenterar även guld som inflationsskydd och konstaterar att under perioden 1937 till 1972 var guld ett uruselt inflationsskydd då priset endast ökade 35 procent under denna period, ett bankkonto hade givit betydligt mer. Tur nog för amerikanska medborgare var de under den perioden förbjudna att köpa guld (som investering antar jag). Han nämner även diamanter, konst, samlarföremål etc. vilka hade haft en betydande prisstegring vid den tiden men konstaterar att "Very few of our readers will find the swimming safe and easy there". Slutligen nämner han fastigheter men konstaterar att priserna varierar över tid och att diversifiering i fastigheter är opraktiskt för lekmannen (han avser direkt ägande).
Zweig gör här ett bra jobb att flytta diskussionen till nutid (ok, 2003 i alla fall) och nämner ytterligare nya sätt att hantera inflation, realränteobligationer och fastighetstruster (REITs) - med sina styrkor och svagheter. Jag skulle nog inte följa hans råd dock...
Hur stort problem anser du inflation idag? Hur skyddar man sig bäst? Fastigheter, guld eller aktier? Har senaste decenniernas uppgång i guldpriset gjort det till ett bättre eller sämre skydd jämfört med Grahams tid?
lördag 9 juni 2012
Spanien söker nödlån
Ja, ni ser rätt, en makrokommentar på Lundaluppen, läs på egen risk...
Då var det dags igen, ett euroland tvingas söka nödlån. Till spelets regler hör att man ända tills det är oundvikligt måste förneka behovet överhuvudtaget, för att inte drabbas av alla negativa effekter innan fullbordat faktum. Nackdelen med den strategin är att den undergräver allmänhetens förtroende för alla inblandade politiska institutioner.
Beloppet är som vanligt i dessa sammanhang astronomiskt: 100 miljarder euro. Detta är faktiskt ett stort belopp även med EU-mått mätt, EUs budget ligger på 140 miljarder euro årligen.
Eurons stora problem tycks vara att alla smärtsamma beslut blir politiska, man måste sänka offentlig konsumtion istället för att gå den traditionella vägen: att låta den egna valutan få pyspunka och låta devalveringar göra jobbet. För att komma vidare med euron behövs då ytterligare överstatlighet vilket knappast är det mest opportuna att föreslå idag.
Vad händer nu då? Nödlån avsedda för spanska banker lär stabilisera dessa och paradoxalt nog bör europeiska banker uppvärderas som en konsekvens om att risknivån sjunker. Skatteuttaget i Spanien behöver öka och den offentliga konsumtionen gå ner, men det verkar man inte mäkta med. Så det här är inte slut för staten Spanien, men kanske är bankerna stabiliserade?
 |
| Klimatzoner, en naturresurs i Spanien |
Beloppet är som vanligt i dessa sammanhang astronomiskt: 100 miljarder euro. Detta är faktiskt ett stort belopp även med EU-mått mätt, EUs budget ligger på 140 miljarder euro årligen.
Eurons stora problem tycks vara att alla smärtsamma beslut blir politiska, man måste sänka offentlig konsumtion istället för att gå den traditionella vägen: att låta den egna valutan få pyspunka och låta devalveringar göra jobbet. För att komma vidare med euron behövs då ytterligare överstatlighet vilket knappast är det mest opportuna att föreslå idag.
Vad händer nu då? Nödlån avsedda för spanska banker lär stabilisera dessa och paradoxalt nog bör europeiska banker uppvärderas som en konsekvens om att risknivån sjunker. Skatteuttaget i Spanien behöver öka och den offentliga konsumtionen gå ner, men det verkar man inte mäkta med. Så det här är inte slut för staten Spanien, men kanske är bankerna stabiliserade?
fredag 8 juni 2012
The Intelligent Investor/kap 1
Detta är en del i min bloggserie om Benjamin Grahams bok, The Intelligent Investor. I första delen finns en innehållsförteckning som hjälper dig att navigera runt mellan delarna, varje del svarar mot ett kapitel i boken. Lämna fotbolls-EM en stund och var med i läsecirkeln!
Den första sådana skiljelinjen är den mellan investering och spekulation. Han hämtar denna definition från Security Analysis som han skrev tillsammans med David Dodd 1934.
"An investment operation is one which, upon thorough analysis promises safety of principal and an adequate return. Operations not meeting these requirements are speculative."
Min översättning av detta blir att en investering är en placering som efter noggrann analys utlovar både att investerat kapital är säkert och att man erhåller en tillräcklig avkastning. Eller nerbrutet i delkraven:
Investment versus Speculation: Results to Be Expected by the Intelligent Investor
Benjamin Graham var en matematiskt kunnig person som insåg faran i att införa alltför precisa metoder i ett sammanhang där indata alltid är oprecisa. Precisa metoder ger precisa resultat och detta kan vilseleda folk att tro att de också är korrekta. Något man märker genom hela boken är att Graham gillar tumregler och enkla skiljelinjer som delar upp problem och antaganden i en säker och en osäker zon, där alla intelligenta investerare bör hålla sig i den säkra.Den första sådana skiljelinjen är den mellan investering och spekulation. Han hämtar denna definition från Security Analysis som han skrev tillsammans med David Dodd 1934.
"An investment operation is one which, upon thorough analysis promises safety of principal and an adequate return. Operations not meeting these requirements are speculative."
Min översättning av detta blir att en investering är en placering som efter noggrann analys utlovar både att investerat kapital är säkert och att man erhåller en tillräcklig avkastning. Eller nerbrutet i delkraven:
- Noggrann analys, det duger inte att en bloggare eller en ekonomijournalist säger att bolaget är på gång, det här kravet gör också fonder väldigt otympliga (Graham återkommer dock till detta i ett senare kapitel och är inte lika skeptisk som jag är)
- Investerat kapital ska vara säkert, man ska alltså inte riskera en kraftig prisnedgång på sin investering
- Tillräckling avkastning, man ska få en avkastning (i form av värdeökning eller utdelning) som är rimlig jämfört med den risk man tar och de alternativ man har
Syftet med att tydligt dela in placeringar i investeringar och spekulationer är att ge läsaren ett tankesätt och en disciplinerad syn på placeringar. Graham menar också att hans erfarenhet visar att väldigt lite långvarig framgång har nåtts genom spekulation, även om han inte fördömer spekulation, och att läsaren ska vara medveten om vad han eller hon gör.
Graham delar vidare upp sina läsare i två grupper: defensiva respektive aggressiva/företagsamma ("enterprising") investerare. Skillnaden mellan grupperna är främst hur mycket tid och energi man kan tänka sig lägga på investeringar, där den första gruppen har begränsad tid och den andra kan lägga mycket energi och tid på investering. I det här kapitlet sammanfattar han hur dessa grupper lyckats sedan tidigare upplagor om de följt hans råd, grupperna återkommer mycket i kommande kapitel. Som jag skriver i bloggrubriken klassar jag mig själv som en defensiv investerare. En företagsam investerare bör enligt Graham vara beredd att i princip vika hela sin arbetstid åt investering.
Graham beskriver också med stor skepsis "The Dow Theory", en teknisk investeringsmetod som var väldigt populär på 1900-talet och diskuterar hur metoden förlorade sitt värde i samband med att den blev allmänt vedertagen. Metoderna på det här området har såklart utvecklats och det kommer nya hela tiden, men de principiella invändningarna kvarstår: historien upprepar sig aldrig exakt, och populära metoder förstör sig själva.
Zweigs kommentarer handlar främst om hur Grahams kriterier för vad som utgör en investering skulle kunnat skydda IT-bubblans offer, han går också till attack mot ett antal tekniska analysmetoder.
Håller du med om Grahams syn investering kontra spekulation, och finns det någon mening att göra indelningen? Är du själv en investerare eller spekulant och om du är investerare, är du defensiv eller företagsam? Hur ser du på teknisk analys?
Håller du med om Grahams syn investering kontra spekulation, och finns det någon mening att göra indelningen? Är du själv en investerare eller spekulant och om du är investerare, är du defensiv eller företagsam? Hur ser du på teknisk analys?
Utdelning Wal-Mart
Jag har glömt att rapportera utdelningen från Wal-Mart som kom i tisdags. Wal-Mart har verkligen tjurrusat sedan mitt senaste inköp och handlas nu över 65 dollar per aktie, förmodligen stärkt av den senaste kvartalsrapporten. Utdelningen var på 39,75 amerikanska cent per aktie, med dagens kurs 2,87 kronor.
Hittills i år har följande utdelningar kommit, alla belopp i svenska kronor före skatt:
Nästa utdelning bör vara Johnson & Johnson, eftersom den avskildes så försmädligt häromveckan...
Hittills i år har följande utdelningar kommit, alla belopp i svenska kronor före skatt:
| Datum | Aktie | Antal | Utdelning | Totalt |
| 12-06-05 | Wal-Mart | 120 | 2,87 | 344 |
| 12-05-14 | Industrivärden C | 1 600 | 4,50 | 7 200 |
| 12-05-11 | Hennes & Mauritz | 2 740 | 9,50 | 26 030 |
| 12-04-25 | Investor A | 1 200 | 6,00 | 7 200 |
| 12-04-25 | Sampo | 740 | 10,67 | 7 893 |
| 12-04-20 | Lundbergföretagen | 408 | 4,00 | 1 632 |
| 12-04-19 | AP Möller-Maersk A | 3 | 1 189,88 | 3 570 |
| 12-04-12 | Wal-Mart | 95 | 2,67 | 254 |
| 12-04-05 | Handelsbanken A | 1 420 | 9,75 | 13 845 |
| 12-04-05 | Handelsbanken B | 2 045 | 9,75 | 19 939 |
| 12-04-04 | Swedbank A | 17 | 5,30 | 90 |
| 12-04-04 | Swedbank Pref | 2 870 | 5,30 | 15 211 |
| 12-03-15 | Johnson & Johnson | 65 | 3,88 | 252 |
| 12-03-09 | Microsoft | 120 | 1,35 | 162 |
| 12-01-04 | Wal-Mart | 73 | 2,51 | 183 |
| Summa | 103 804 |
Nästa utdelning bör vara Johnson & Johnson, eftersom den avskildes så försmädligt häromveckan...
torsdag 7 juni 2012
The Intelligent Investor
En bok jag ofta nämner och återkommer till är The Intelligent Investor av Ben Graham. Spaltmil har skrivits om boken men ibland är jag osäker på hur många som egentligen läst den. Jag tänkte publicera en bloggserie om boken med en bloggpost per kapitel. Varje blogginlägg ska lyfta fram det jag ser som mest relevant i det aktuella kapitlet. I det här, det första inlägget, berättar jag om förorden. Om du har boken, läs den tillsammans med mig och bloggläsarna, tveka inte att kommentera. Om du inte har boken, köp eller låna den!
Efter att under ett antal år ha sökt efter en investeringsstrategi som passade mig lyckades jag 2008 hitta fram till The Intelligent Investor. Jag hade under en tid läst olika källor, inklusive bloggar, och kommit fram till att fundamental analys låg mer för mig än teknisk analys, men hade inte kunnat formulera en trovärdig strategi. Det var först efter jag hittat fram till Buffetts brev till aktieägarna som jag börjat bli lite intresserad av boken som Buffett ofta refererat till som den bästa boken som någonsin skrivits om investeringar.
Jag kommer alltså att skriva om ett kapitel i taget och bjuder härmed in alla mina läsare att läsa den med mig och diskutera kapitlen. Det blir 21 inlägg som jag hoppas leder till många diskussioner och resonemang om vad Graham egentligen menar och hur dessa åsikter och insikter kan tillämpas idag.
En sak som tilltalar mig med fundamental analys är att grundprinciperna är tidlösa, den första utgåvan av The Intelligent Investor kom 1949! Den upplaga jag läser är den fjärde upplagan av boken som kom ut 2003. Benjamin Graham själv avled 1976 och den tredje upplagan kom ut 1973. Huvudtexten i den fjärde upplagan är alltså från 1973, det som är nytt är kommentarer efter varje kapitel, skrivna av Jason Zweig. Zweigs kommentarer fyller främst funktionen att de ger moderna exempel och vittnesmål om hur Grahams principer fungerar idag (eller 2003 i alla fall).
Det är ganska stor skillnad på språket i boken. Grahams text är extremt välskriven och lättläst men djup. Det finns mycket nyanser och värdeord som har stor betydelse för hur man tolkar det han skriver. På så sätt får han in enormt mycket information i texten vilket gör att man bör läsa boken ett par gånger innan allt går in, i synnerhet om engelska inte är ens modersmål. Zweig skriver mer direkt (som journalister gör) och ordrikt och får därmed in lite mindre information i sin text, även om den då också är snabbare att smälta.
Graham berättar också om vad boken inte är, det är inte en "how to make a million"-bok och det är inte en bok om privatekonomi. Den behandlar bara den del av läsarens ekonomi som finns tillgänglig för investeringar i aktier och obligationer. Precis som den här bloggen med andra ord.
Zweig kommenterar introduktionen bl.a. med en diskussion om vad Graham menade med "Intelligent". Graham menade definitivt inte Mensas definition av intelligent, utan snarare tålamod, disciplin, en vilja att lära sig och förmågan att hantera sina känslor. Du behöver alltså inte vara en stjärna på IQ-tester, varken för att läsa boken eller för att lyckas med investeringar.
Nå, vad säger ni? Är det någon som är sugen på att läsa med mig?
Länkar till alla inlägg i serien:
| Kapitel_1 | Investment versus Speculation: Results to Be Expected by the Intelligent Investor |
| Kapitel_2 | The Investor and Inflation |
| Kapitel_3 | A Century of Stock-Market History: The Level of Stock Prices in Early 1972 |
| Kapitel_4 | General Portfolio Policy: The Defensive Investor |
| Kapitel_5 | The Defensive Investor and Common Stocks |
| Kapitel_6 | Portfolio Policy for the Enterprising Investor: Negative Approach |
| Kapitel_7 | Portfolio Policy for the Enterprising Investor: The Positive Side |
| Kapitel_8 | The Investor and Market Fluctuations |
| Kapitel_9 | Investing in Investment Funds |
| Kapitel_10 | The Investor and His Advisers |
| Kapitel_11 | Security Analysis for the Lay Investor: General Approach |
| Kapitel_12 | Things to Consider About Per-Share Earnings |
| Kapitel_13 | A Comparison of Four Listed Companies |
| Kapitel_14 | Stock Selection for the Defensive Investor |
| Kapitel_15 | Stock Selection for the Enterprising Investor |
| Kapitel_16 | Convertible Issues and Warrants |
| Kapitel_17 | Four Extremely Instructive Case Histories |
| Kapitel_18 | A Comparison of Eight Pairs of Companies |
| Kapitel_19 | Shareholders and Managements: Dividend Policy |
| Kapitel_20 | "Margin of Safety" as the Central Concept of Investment |
 |
| 4:e utgåvan |
Jag kommer alltså att skriva om ett kapitel i taget och bjuder härmed in alla mina läsare att läsa den med mig och diskutera kapitlen. Det blir 21 inlägg som jag hoppas leder till många diskussioner och resonemang om vad Graham egentligen menar och hur dessa åsikter och insikter kan tillämpas idag.
En sak som tilltalar mig med fundamental analys är att grundprinciperna är tidlösa, den första utgåvan av The Intelligent Investor kom 1949! Den upplaga jag läser är den fjärde upplagan av boken som kom ut 2003. Benjamin Graham själv avled 1976 och den tredje upplagan kom ut 1973. Huvudtexten i den fjärde upplagan är alltså från 1973, det som är nytt är kommentarer efter varje kapitel, skrivna av Jason Zweig. Zweigs kommentarer fyller främst funktionen att de ger moderna exempel och vittnesmål om hur Grahams principer fungerar idag (eller 2003 i alla fall).
Det är ganska stor skillnad på språket i boken. Grahams text är extremt välskriven och lättläst men djup. Det finns mycket nyanser och värdeord som har stor betydelse för hur man tolkar det han skriver. På så sätt får han in enormt mycket information i texten vilket gör att man bör läsa boken ett par gånger innan allt går in, i synnerhet om engelska inte är ens modersmål. Zweig skriver mer direkt (som journalister gör) och ordrikt och får därmed in lite mindre information i sin text, även om den då också är snabbare att smälta.
Introduction: What This Book Expects to Accomplish
I introduktionen berättar Graham att syftet med boken är att hjälpa läsaren, som förutsätts vara lekman, att forma en investeringsstrategi, att exekvera den och att vidare anpassa den för läsarens behov. För att uppnå detta innehåller boken ett antal exempel där bolag analyseras på övergripande nivå. Boken tittar även mycket på börshistorik för att belysa olika exempel och för att visa hur investerare genom tiderna påverkats av olika händelser.Graham berättar också om vad boken inte är, det är inte en "how to make a million"-bok och det är inte en bok om privatekonomi. Den behandlar bara den del av läsarens ekonomi som finns tillgänglig för investeringar i aktier och obligationer. Precis som den här bloggen med andra ord.
Zweig kommenterar introduktionen bl.a. med en diskussion om vad Graham menade med "Intelligent". Graham menade definitivt inte Mensas definition av intelligent, utan snarare tålamod, disciplin, en vilja att lära sig och förmågan att hantera sina känslor. Du behöver alltså inte vara en stjärna på IQ-tester, varken för att läsa boken eller för att lyckas med investeringar.
Nå, vad säger ni? Är det någon som är sugen på att läsa med mig?
söndag 3 juni 2012
Cervenka och lögnen
Det är kanske bara jag, men när en aktad journalist skriver en uppenbar påannons för en nyutgiven bok i formen av en "artikel" där man inte ens skäms för att annonsera för boken mitt i annonsen, förlåt artikeln, blir jag irriterad. Min irritation minskas inte av de hundra påhejande domedagsprofeterna i kommentarsfälten. Jag blir faktiskt så irriterad att jag skriver detta.
Om fractional reserve banking och FIAT-pengar kan man läsa överallt idag. Särskilt FIAT-pengar är populärt att debattera, tacksamt då att benämningen påminner om ett i Sverige ringaktat bilmärke. Fractional reserve banking innebär helt enkelt att bankerna kan låna in pengar och sedan låna ut dem. Man är inte begränsade till att låna ut eget kapital. Detta är många otroligt tacksamma för eftersom det sänker kostnaden för att låna pengar och öppnar helt andra möjligheter att investera och skapa bolag. Visst har vi mycket av vår moderna tillväxt att tacka för detta, men detta är positivt. Skillnaden i inlåningsvillkor och utlåningsvillkor leder till en likviditetsrisk hos bankerna, helt klart, men vilken verksamhet är utan risk?
"En digital hundralapp kan om det går riktigt illa visa sig vara värd exakt noll kronor."
Ursäkta mig herr journalist, men pengar har alltid varit en konvention. Pengar på banken är en fordran, en fordran som är fullgod endast om motparten har förmågan att betala. Pengar har i sig alltid varit ett löfte - att få guld, eller att kunna köpa något värdefullt och meningsfullt som mat, kläder, boende etc. Att knyta dem till guld var praktiskt en gång, men totalt godtyckligt, varför skulle det vara bättre än dagens system?
Nåja, jag är ingen nationalekonom och en skicklig debattör kan säkert köra ner mig i skorna kring ovanstående, men det hindrar inte mig från att se artikeln som ren sensationalism när den är som sämst och fullständigt skamlös reklam för en bok i en av Sveriges mest ansedda tidningar. Ett lågvattenmärke!
Om fractional reserve banking och FIAT-pengar kan man läsa överallt idag. Särskilt FIAT-pengar är populärt att debattera, tacksamt då att benämningen påminner om ett i Sverige ringaktat bilmärke. Fractional reserve banking innebär helt enkelt att bankerna kan låna in pengar och sedan låna ut dem. Man är inte begränsade till att låna ut eget kapital. Detta är många otroligt tacksamma för eftersom det sänker kostnaden för att låna pengar och öppnar helt andra möjligheter att investera och skapa bolag. Visst har vi mycket av vår moderna tillväxt att tacka för detta, men detta är positivt. Skillnaden i inlåningsvillkor och utlåningsvillkor leder till en likviditetsrisk hos bankerna, helt klart, men vilken verksamhet är utan risk?
"En digital hundralapp kan om det går riktigt illa visa sig vara värd exakt noll kronor."
Ursäkta mig herr journalist, men pengar har alltid varit en konvention. Pengar på banken är en fordran, en fordran som är fullgod endast om motparten har förmågan att betala. Pengar har i sig alltid varit ett löfte - att få guld, eller att kunna köpa något värdefullt och meningsfullt som mat, kläder, boende etc. Att knyta dem till guld var praktiskt en gång, men totalt godtyckligt, varför skulle det vara bättre än dagens system?
Nåja, jag är ingen nationalekonom och en skicklig debattör kan säkert köra ner mig i skorna kring ovanstående, men det hindrar inte mig från att se artikeln som ren sensationalism när den är som sämst och fullständigt skamlös reklam för en bok i en av Sveriges mest ansedda tidningar. Ett lågvattenmärke!
lördag 2 juni 2012
Bevakningslistan
Jag tänkte presentera min bevakningslista, ett verktyg jag använder som beslutsunderlag när jag gör mina inköp. Jag har helt enkelt tagit data från mina analyser: intjäningsförmågan per aktie (EPS), ett i mina ögon motiverat P/E-tal som varierar lite beroende på tillväxtförväntningar, nettokassor m.m. Med dessa båda räknar jag ut ett motiverat pris och jämför med dagskursen.
K/M-talet är kursen dividerat med motiverat pris och bolaget med lägsta K/M-talet är billigast enligt detta grova och enkla sätt att se det. Naturligtvis måste bolagen hålla en viss investeringskvalitet för att överhuvudtaget platsa på listan.
Observera nu att detta är mina bedömningar multiplicerade med mina bedömningar så din lista och dina siffror ser säkert annorlunda ut, men jag tycker det är klokt att ha en lista som denna för att stärka den egna uppfattningen om vad som är mest prisvärt. Jag köper aldrig slaviskt enligt listan utan hänsyn till portföljsammansättning och annat väger också in.
Billigast just nu i mina ögon är alltså Maersk, men kanske överskattar jag bolagets intjäningsförmåga. Analytiker menar också att många parametrar talar för ett pressat resultat för bolaget de närmaste åren. I mina ögon är det en normal affärscykel och när högkonjunkturen återkommer kan vinsterna stiga ordentligt gissar jag.
Jag misstänker att jag får en och annan fråga om hur jag resonerar kring P/E-talen så kommentarfältet är öppet ;-)
K/M-talet är kursen dividerat med motiverat pris och bolaget med lägsta K/M-talet är billigast enligt detta grova och enkla sätt att se det. Naturligtvis måste bolagen hålla en viss investeringskvalitet för att överhuvudtaget platsa på listan.
Observera nu att detta är mina bedömningar multiplicerade med mina bedömningar så din lista och dina siffror ser säkert annorlunda ut, men jag tycker det är klokt att ha en lista som denna för att stärka den egna uppfattningen om vad som är mest prisvärt. Jag köper aldrig slaviskt enligt listan utan hänsyn till portföljsammansättning och annat väger också in.
Billigast just nu i mina ögon är alltså Maersk, men kanske överskattar jag bolagets intjäningsförmåga. Analytiker menar också att många parametrar talar för ett pressat resultat för bolaget de närmaste åren. I mina ögon är det en normal affärscykel och när högkonjunkturen återkommer kan vinsterna stiga ordentligt gissar jag.
| Aktie | Valuta |
EPS
|
P/E
|
Mot. pris
|
Kurs
|
K/M
|
| A.P. Möller-Maersk A | DKK | 4000 | 15 | 60000 | 34300 |
0.57
|
| Sampo A | EUR | 2 | 15 | 30 |
18.18
|
0.61
|
| Apple | USD | 41 | 20 | 880 |
560.99
|
0.64
|
| Microsoft | USD |
2.75
|
15 |
44.25
|
28.45
|
0.64
|
| Industrivärden C | SEK |
9.7
|
13.5
|
130.95
|
85.6
|
0.65
|
| Handelsbanken | SEK | 20 | 15 | 300 |
196.3
|
0.65
|
| Investor A | SEK |
11.2
|
13.5
|
164.7
|
122 |
0.74
|
| USD | 33 | 18 | 694 |
570.98
|
0.82
|
|
| Swedbank | SEK | 10 | 12 | 120 |
100.9
|
0.84
|
| Fortum | EUR |
1.4
|
12 |
16.8
|
14.49
|
0.86
|
| Avanza | SEK |
8.3
|
18 |
149.4
|
135.25
|
0.91
|
| Hennes & Mauritz | SEK | 11 | 20 | 220 |
211.1
|
0.96
|
| Johnson & Johnson | USD |
4.2
|
15 | 63 |
61.78
|
0.98
|
| Lundbergföretagen | SEK |
13.5
|
15 |
202.5
|
199 |
0.98
|
| SCA | SEK |
8.5
|
12 | 102 |
100.5
|
0.99
|
| SKF | USD | 9 | 15 | 135 | 139 |
1.03
|
| Atlas Copco | SEK |
8.08
|
15 |
121.25
|
125.9
|
1.04
|
| Alfa Laval | SEK |
7.4
|
15 | 111 |
116.2
|
1.05
|
| Unilever PLC ADR | USD |
1.9
|
15 |
28.5
|
31.05
|
1.09
|
| Wal-Mart Stores | USD | 4 | 15 | 60 |
65.52
|
1.09
|
| Procter & Gamble | USD |
3.6
|
15 | 54 |
61.55
|
1.14
|
| The Coca-Cola Co | USD |
3.7
|
15 |
55.5
|
73.9
|
1.33
|
Jag misstänker att jag får en och annan fråga om hur jag resonerar kring P/E-talen så kommentarfältet är öppet ;-)