Jul i Lund

Snön var både efterlängtad och välkommen när den nådde Lund i morse. Jag började dagen med en varm kopp kaffe och kände julandan falla på mig. Tanke blev till handling och jag halkade åter ut på Lunds cykelvägar och körde mot färdriktning och rött ljus, som sig bör i bildningens hufvudstad.

Jag började med min vanliga runda och stötte på några vänner från förr, som återkommande läsare fick lära känna för två år sedan.

Först ut på rundan var återigen Fri Vid Nitton, eller Fullständigt Fri som han kallar sig numera. Han nådde sitt mål och blev helt fri vid nittonårsdagen. Husvagnen står kvar på mammas garageuppfart i Genarp. Husvagnen är tom sånär som på en bärbar dator FF fått från pappa. På den har han nu skrivit två böcker som han valt att inte ge ut, han är ju fullständigt fri, men en dag ska hans hemligheter avslöjas.

Hela hans gärning ska då komma fram: böngryterecepten, avgångsbetygen från gymnasiet, hur han sparade 97 % genom att bo hos mamma. Jag passade förresten på att fråga mamma hur det går på tjejfronten. Jag tänker inte återge den blick jag fick, det fanns ingen julstämning där.

Utdelningsfantasten Dividanna har haft ett antal bra år och fortsatt sin outtröttliga jakt efter utdelning. Idag finns det ingen dag på året som inte innebär någon utdelning. För att lösa lördagar och söndagar öppnade hon en fond tillsammans med sin pappa där hon betalar in en gång i månaden varefter pappa delar ut pengarna varje dag.

Dividanna har nu startat ett bolag där hon ger ut utdelningskalendrar där namnsdagarna ersatts med de två bolag som ger högst direktavkastning just denna dag. Det står fortfarande "Pater Noster-fonden" på alla lördagar och söndagar, men hoppet står till fjärran länder, religioner och subkulturer för att täppa igen dessa luckor.

Det blev snabbt mörkt idag och glöggen jag fick hos Dividanna gjorde sig påmind, varför jag olyckligt hamnade lite vilse i de dunklare kvarteren på Norra Fäladen. Men investerare finns överallt efter tio års hausse och jag mötte den hårt rappande och avkastande 50 Percent. Hon uppvisade ett extremt kunnande om marknaden och har länge haft en hög avkastning, men det riktiga uppsvinget kom inte förrän hon upptäckte Twitter. Där byggde hon sig ett välförtjänt rykte och fick snabbt ett följe.

Genom att vandra neråt i börslistorna och uppåt i följarantal fick hon snart allt mer avkastning på sina investeringar. Hur mycket är en hemlighet men "namnet är en ledtråd" skrattar hon.

Efter vi sagt adjö hittade jag en cykelhandlare som monterade på ett par stödhjul varpå jag kunde cykla hem utan att portföljen tog alltför mycket stryk. Jag hann reflektera lite över att alla mina gamla vänner mådde väldigt bra och de kunde med julens anda skaka av sig den oro vi sett på marknaden på sistone.

Granen på Stortorget, bildkälla: Lunds kommun

 En sista sak bara innan jag återgår till glöggen. God Jul från Lund!

(gamla julsagor finner du här och här)

Stiftelser, framtidens ägandeform?

För någon vecka sedan skrev Gerhard Bley, vd på stiftelseägda Kavli, en insändare i Svenska Dagbladet med budskapet att stiftelseformen är nyckeln för att ge företag en ny roll i samhället.

Bley pekade framförallt på att många bolag kämpar med att motivera sina medarbetare. En nyckel för att få bukt med detta problem är enligt honom att finna associationsformer som snarare strävar efter en bättre värld än att optimera resultat varje kvartal.

En stiftelse är en juridisk person utan ägare vars syfte och mål bestäms i ett stiftelseförordnande. Förordnandet skapas vid stiftelsens stiftande och är därefter väldigt trögrörligt. Det finns lite olika sorters stiftelser, men oftast ska de donera till olika välgörande ändamål eller försörja någon grupp, en släkt, ett företags pensionärer m.fl. Stiftelsen förvaltas av en styrelse som enligt olika regler tillsätter sig själv, under tillsyn av länsstyrelsen.

Att Bley är positiv till stiftelseformen är ingen överraskning och han är i sitt inlägg naturligtvis stolt över Kavli, det vore ju närmast tjänstefel av honom att inte lyfta Kavli till skyarna. Att han sällar sig till kören som klankar ner på den onda, kortsiktiga kvartalskapitalismen ser jag som ett rätt billigt knep att vinna poäng för sitt företag.

Jag har ingen personlig erfarenhet av att arbeta i stiftelser men har några invändningar mot formen som helhet:

1. Alla talar om en snabbrörlig värld där organisationer måste anpassa sig mot nya förändringar och konkurrens. Hur rimmar detta med att ha en huvudman som styrs av ett dokument som kan vara 30-50 år gammalt? Om förordnandet inte är väldigt öppet och genomtänkt riskerar stiftelsen bli förlegad
2. Om stiftelseförordnandet är väldigt öppet får man en organisationsform där tjänstemannastyrelsen själva kan styra utan en ägarmotpart. Detta gör kulturen i organisationen fullständigt avgörande och riskerar leda till maktfullkomliga byråkrater och vänskapskorruption om man inte passar sig
3. Det finns ofta ett drag av narcissism i stiftarnas ansats: "vi vet bäst, vi kan inte låta våra efterträdare agera fritt och utifrån marknadens händelser, utan nu ska vi skriva tidernas instruktion och styra upp dem för alltid med vår visdom"

Men åsikterna ovan är alltså helt teoretiska. Om man istället tittar på verkligheten är såklart existerande, fungerande stiftelser relativt framgångsrika, genom survivorship bias.

En framgångsrik stiftelses mål. Novo Nordisk-stiftelsen har rötter från 1920-talet.

Novo Nordisk A/S som är ett av mina portföljinnehav majoritetsägs av Novo Nordisk-stiftelsen som använder sin del av utdelningen för grundforskning som kommer bolaget tillgodo. Detta har varit väldigt framgångsrikt och är en otrolig ynnest för oss minoritetsägare. En majoritet av bolagets direktavkastning "skänks" i princip tillbaka till bolaget i en förädlad form och kommer oss till nytta genom framtida avkastning.

Från studenttiden minns jag å andra sidan stiftelser som gav stipendier på typ 40 kronor per termin till gudfruktiga men fattiga studentskor från Staffanstorp. Denna typ av stiftelser är felkonstruerade från början och blir oundvikligen förpassade till historiens fotnoter.

Skall man summera detta så tycker jag välgörenhetsstiftelser har ett existensberättigande, men medarbetarmotivation hanterar man genom ledarskap, inte bolagsform. Vi behöver ägare av kött och blod som är engagerade i företagen, inte statiska dokument i toppen.

Den enkla vägen till ekonomisk frihet - recension

Jag följer många bloggar inom de flesta delar av ekonomispektrat, från nationalekonomi, politik via börs och aktier till privatekonomi. Det bloggarna har gemensamt, åtminstone de jag följer lite mer aktivt, är att a) de är duktiga skribenter och b) de tillför något eget till mig som läsare.

Miljonär innan 30 (Mi30) läser jag ofta och han uppfyller både a) och b) ovan, där den unika egenskapen är hans kompromisslösa inställning till sparande. För ett tag sedan recenserade jag hans första bok, "Miljonär innan 30 och pensionär innan 40", och nu är det dags för den andra, "Den enkla vägen till ekonomisk frihet".

Bildkälla: Bokus. Klicka dig dit om du vill köpa, jag har ingen affiliate-länk ;-)

Boken består av två huvudsakliga delar. Den första delen handlar om att bli ekonomiskt fri och vad som menas med det. Den andra delen består istället av intervjuer med ett antal personer som är eller aspirerar på att bli ekonomiskt fria.

Att bli ekonomiskt fri och hur friheten definieras diskuteras flitigt på Mi30:s blogg och andra bloggar och den första delen i boken blir därför mest en repetition av vad som sagts tidigare. Texten är dock nyskriven så det finns några nya formuleringar som även höll mig alert genom ett välkänt material.

Bokens kärna och nyhetsvärde ligger snarare i intervjuerna, åtminstone för mig. För den som följer ekonomibloggar eller finanstwitter är intervjusubjekten överlag väldigt välkända. Här finns de som aspirerar på ekonomisk frihet: Sandra Bourbon (Framtidsfeministen) och Christina Engelen samt de som är fria redan: Maribel Lindberg (inredare, gift med Farbror Fri), Günther Mårder, Patrik Wahlén, Ulf Egestrand, Per H Börjesson och Maud Lindh.

Om man ska vara kritisk är subjekten kanske lite väl kända, det hade piggat upp med några outsiders. Ulf Egestrand var egentligen den ende jag inte hade någorlunda koll på tidigare. Intervjuerna är generellt välgjorda och välskrivna men överraskar inte.

Om jag ska försöka mig på några slutsatser från intervjuerna så noterade jag två saker. I gruppen "fria" arbetar hälften vidare som de alltid gjort, medan den andra hälften valt olika nivåer av pensionering. De som jobbar vidare är i positioner med hög grad av självständighet och kontroll över sin vardag, vd i lite mindre linjetunga organisationer eller styrelseordförande.

Det var också lite intressant att jämföra intervjuerna med Wahlén och Börjesson där den förre verkade lite stressad av en pressad aktiekurs medan Börjesson är lite mer avslappnad efter de senaste årens raketfärd på Paradox-bränsle.

Om jag ska summera tyckte jag att den första boken bättre fångade Mi30:s essens, men att den här boken var läsvärd. Den är allt annat än tungläst, jag läste igenom den på under två timmar, men den väcker ändå lite tankar.

Eftersom jag spenderat merparten av året som "fri" blev jag inspirerad att genomföra en egen intervju, jag intervjuade Fru Lupp, det blev inga 200 sidor:

Klicka för att förstora

Jag ska försöka få frun att läsa boken.

Rapport från Maersk

Förra veckan släppte Maersk sin niomånadersrapport och jag tycker det är en bra anledning att titta närmre på bolaget som går mot slutet av en stor omställning.

• 2014 såldes Dansk Supermarked
• 2015 såldes innehavet i Danske Bank
• 2017 såldes Maersk Oil till Total, delvis betalt med aktier i Total
• 2017 såldes Maersk Tankers till familjens ägarbolag 
• 2017 förvärvades Hamburg Süd

Jag skrev om läget för snart ett år sedan och sedan dess har bolaget integrerat Hamburg Süd och meddelat att Maersk Drilling kommer börsnoteras separat under 2019.

Tredje kvartalet 2017 var bolaget hårt drabbat av en cyberattack som gör jämförsiffrorna svaga, vilket bör tas med i beräkningen när man tittar på kvartalets utveckling:

• Bolaget har reducerat antalet fartyg från 781 till 723 sedan integrationen av Hamburg Süd, huvudsakligen genom att släppa chartrade fartyg. Trots detta har omsättningen fortsatt öka genom ökat utnyttjande. Kapaciteten kommer stabiliseras de kommande kvartalen
• Omsättningen ökade med 32 % inom Ocean-segmentet, mycket beroende på förvärvet av Hamburg Süd, om det exkluderas ökade omsättningen med 7 %. Fraktraterna steg 5,5 % jämfört med föregående år
• Kostnaderna för att frakta en container ökade något, där förvärvet av Hamburg Süd drog upp kostnaden, bränslepriset likaså, medan förbrukningen sjönk och bromsade kostnadsutvecklingen
• Logistics & Services ökade sin omsättning med 7 % med förbättrade marginaler. Segmentet är centralt i Maersks strategi att integrera hela containerfraktkedjan för kunderna och utvecklas väl just nu
• Terminals & Towage ökade sin omsättning med 4 % och förbättrade marginaler. Genom förvärvet av Hamburg Süd ökade beläggningen på terminalerna rejält från de egna fartygen. Men även intäkterna från externa kunder ökade under året
• Manufacturing & Others är litet med spretiga delar och väldigt varierande resultat
• Maersk Drilling kommer särnoteras men uppvärderades med 445 miljoner dollar under kvartalet på grund av förbättrade utsikter. Omsättning och lönsamhet sjönk dock
• Maersk Supply Service är till salu men här har värdet nedskrivits med 400 miljoner dollar. Försäljningen kommer sannolikt inte vara klar förrän en bit in i 2019

Utsikterna för 2018, med bara ett kvartal kvar, snävades in från en EBITDA om 3,5-4,2 miljarder dollar till istället 3,6-4,0 miljarder dollar, medan tillväxtförväntningarna höjdes en aning till 3-4 %. Det pågående "handelskriget" mellan USA och Kina utgör en osäkerhetsfaktor som drabbar Maersks affärer kraftigt.

Logistics & Services utvecklas positivt

Under kvartalet såldes Total-aktier för 1,2 miljarder dollar, vilket tillsammans med positivt kassaflöde drog ner nettoskulden under kvartalet från 14,3 till 12,4 miljarder dollar. Efter särnoteringen av Maersk Drilling avser bolaget skifta ut likviden från Oil-försäljningen, dvs. Total-aktierna och kontanterna, till ägarna. Detta kan ske genom extrautdelning (vilket man valde efter försäljningen av Danske Bank), utdelning av Total-aktier, eller återköp. 

Skattemässigt föredrar jag återköp framför utdelning, och är direkt bekymrad över vad SKAT hittar på om bolaget väljer att dela ut Total-aktier.

Jag tycker fortfarande investeringscaset är intressant och intakt, även om tidsplanen förskjuts ännu en gång av handelskonflikter och de hinder de ställer containerfrakten inför. Jag tror att integrationen av kedjan med hamnar, logistik (lastbil, tåg och faktiskt flyg) och fartyg till ett system kan skapa "orättvisa" fördelar gentemot mindre aktörer som tvingas agera på mindre kontrakt och angöra hamnar på sämre villkor. 

Sjöfarten kommer aldrig få järnvägsekonomi, haven är relativt öppna, men angöring och effektiv logistik bör kunna vara en trång och strategisk resurs i framtiden.

Onoterade investeringar

Jag har gjort några mindre onoterade investeringar det senaste året och behövde nu frigöra kapital för ytterligare ett köp. Därför sålde jag knappt 12 % av portföljen idag. Den onoterade investeringen bör kunna ge väsentligt högre avkastning än vad börsen och min portfölj rimligen kan ge, så beslutet var enkelt även om tajming alltid är ovisst på börsen.

Jag sålde ungefär en fjärdedel av mina innehav i de två största portföljbolagen Handelsbanken (sålde för 97,80 kr) och Sampo (40,50 euro). Vidare minskade jag i Castellum (162,30 kr) och Novo Nordisk (301,10 dkr). När jag valde ut dessa bolag gick jag på en mix av värdering, portföljvikten och även vilka skattekonsekvenser försäljningarna innebar för mig. Detta ska inte betraktas som en misstroendeförklaring mot något av bolagen, utan det passade mig och portföljen bäst att lätta på just dessa. Utdelningen var inte en faktor i beslutet.

Efter försäljningen är portföljen en aning mer likaviktad, vilket var avsiktligt, och ser ut enligt nedan:

Klicka för att förstora bilden

Generellt sett är det en stor skillnad idag mellan värderingar på börsen och onoterade bolag, i alla fall om man undviker "startups" inom "någonting tech". Det är dock en helt annan sport att investera utanför börsen än vad det är att investera på börsen.

Byte Handelsbanken B mot A

Bara en dryg månad sedan senaste bytet så skiftade jag idag tillbaka till Handelsbanken A (från B) vilket ledde till någon procent fler aktier. De två senaste skiftena har gett några hundra extra aktier till mycket låg (ingen?) risk och ingen kostnad.

B-aktierna såldes för ca 101,30 kronor och A-aktierna köptes för ca 99,84 kronor.

Efter transaktionen ser portföljen ut enligt bilden nedan:

Klicka på diagrammet för att förstora

Marknaden har varit ganska dramatisk på sistone men innehaven har inte rört sig så mycket sinsemellan. Jag har varit helt passiv i de stormiga tiderna och fokuserat på affärer utanför börsen.

Rapporterna hittills

Det var länge sedan jag gick igenom mina bolag här på bloggen och tänkte ta en titt på de bolag som rapporterat årets första nio månader.

Castellum

Castellums kommersiella fastigheter rider på en trevlig våg av hyresjusteringar just nu, men även kostnaderna stiger.

Intäkterna i jämförbart bestånd steg med 5,1 % beroende både på ökade hyror och minskande vakanser. Den ekonomiska uthyrningsgraden har varit en svag punkt hos Castellum i många år men har nu klivit upp till 93 %. Här finns dock ytterligare potential.

Fastighetskostnaderna på befintligt bestånd har dock stigit med 4,8 %, främst drivet av ökade kostnader för uppvärmning och nedkylning under ett ganska extremt 2018.

Det som uppmärksammades mycket efter rapportsläppet var att förvaltningsresultatet steg med utmärkta 13 %. Intäkterna steg dock endast med 7,5 % och som jag skrev ovan har kostnaderna stigit nästan i takt med hyreshöjningar och vakansminskningar. Marginalökningen har huvudsakligen kommit från sänkta räntekostnader, Castellums snittränta har nu sjunkit till 2,1 (2,4) %. Detta är inte branschledande, men börjar bli en bra nivå.

Castellums strategiska position?

Castellum låg av någon anledning långt efter bolag som Balder och Sagax med att finansiera sig över den europeiska obligations-marknaden och framhärdade i att de inte behövde investment grade rating. Min personliga uppfattning är att Balder är bästa affärsmännen vad det gäller handel med fastigheter och Sagax är tankeledarna inom finansiering. Hufvudstaden har det finaste beståndet. Castellum nöjer sig med en mellanmjölksinställning på alla områdena. Arbetet med kvaliteten i beståndet känns dock förtroendeingivande under senaste året.

I kvartalsrapporten framgår att EPRA EPS för rullande tolv månader nu är 9,52 kronor vilket är långt över mitt investeringsantagande på 8 kronor. Jag höjer därför nivån till 8,50 kronor i bevakningslistan men lämnar alltså lite säkerhetsmarginal eftersom ränteläget är så pressat som det är. Med detta sagt tror jag Castellum har utrymme för hyreshöjningar ytterligare något år.

Deere & Co

Deeres kvartalsrapport för tredje kvartalet kom redan den 17 augusti eftersom bolaget har brutet räkenskapsår. Rapporten avsåg det kvartal som slutade den 29 juli (roliga gränser på många amerikanska bolag).

Marknaden vände rejält för Deere under kvartalet och omsättningen steg med 36 % (!) jämfört med motsvarande kvartal föregående år. 17 procentenheter av detta kommer dock från förvärvet av tyska Wirtgen. Prognoserna för helåret pekar på försäljningsökning inom Agriculture & Turf på 15 % vilket innebär en stärkt marknadsandel för Deere. Inom Construction & Forestry tror bolaget på en försäljningsökning på 81 % för helåret.

Resultatet följde med upp och steg med 42 % i kvartalet. Kvartalets resultat per aktie steg med 41 % till 2,78 dollar. Rullande tolv månader är dock resultatet per aktie 6,40 dollar, en bit efter mitt investeringsantagande på 8,25 dollar. Estimaten för kommande år verkar dock ligga på dryga 9,50 så jag tror inte mina antaganden är alltför offensiva jämfört med marknaden.

Handelsbanken

Handelsbanken fortsätter se tillväxt i UK och Holland men även stigande kostnader och ligger numera långt efter Swedbank i kostnadsnivå per intjänad krona. Banken har alltid varit extremt decentraliserad med lokala beslut men utvecklingen inom sektorn går mot centralisering och stora investeringar inom IT som lämpar mer eller mindre tvingar Handelsbanken att växa sin centrala organisation på bekostnad av lokala kontor.

Nu ska 1600 tjänster bort de kommande åren. Frågan för en långsiktig ägare är då om det blir något kvar av det som gjort Handelsbanken till ett unikum de senaste 30 åren. Det som är glädjande är att kundnöjdheten fortfarande är i särklass bland storbankerna, men det gäller nog att följa denna utveckling nära.

Kvartalsrapporten var helt ok tycker jag. Konkurrensen i Sverige är tuff och nu på räntornas botten och prisernas topp (?) vill många in och ta bolånekunder. Här har Handelsbanken antingen avvaktat eller haft svårt att konkurrera. Utlåningsvolymen till hushåll sjönk något i kvartalet jämfört med Q2.

Jämfört med Q3 2017 steg räntenettot med 4 % och provisionsnettot med 11 %. Jämförkvartalet hade en del engångseffekter som försvårar jämförelsen, men intäkterna totalt steg i alla fall med 5 %. Kostnaderna steg dock med 12 % vilket prisade ner resultatet som sjönk med 2 %.

SEB hade i kvartalet lägre kostnadsnivå jämfört med Handelsbanken som nu alltså är trea bland de fyra storbankerna. Jag kan inte minnas när detta hände senast. SEB och Swedbank ligger helt enkelt före i digitala omställningar och centraliserad stordrift. Det sista har varit ett medvetet val från Handelsbankens sida men är det en fortsatt konkurrensfördel?

Rullande tolv månader är resultatet per aktie dock goda 8,71 kronor och kapitaliseringen är stark. Mitt investeringsantagande är en normal intjänigsförmåga på 8 kronor vilket man alltså klarar med råge. Jag skulle dock inte gissa att förra årets extrautdelning kvarstår med den kostnadstrend bolaget uppvisar.

Industrivärden

Jag har som vanligt svårt att hitta något substantiellt i Industrivärdens kvartalsrapport. Bolaget arbetar på i det tysta får man hoppas. Inga påtagliga transaktioner har gjort under kvartalet och portföljen har under året i princip utvecklats i takt med index, vilket är ungefär vad man kan hoppas på.

Detta låter tråkigt men är precis vad man köper när man köper en Industrivärden-aktie.

Investor

Investor har verkligen utvecklats till en småspararfavorit och precis som Industrivärden är det i princip en indexfond med substansrabatt. Kvartalsrapporten innehöll i stort sett bara information om värdeförändringar. Inga större köp eller försäljningar har gjorts.

Det mest spännande var kanske att bolaget emitterade en 12-årig obligation till 1,52 % ränta, något som vore helt otänkbart för tio år sedan. Obligationen var "bara" på 500 MEUR dock.

Jag är skeptisk till Investors nya vana att internvärdera Patricia Industries och är överlag rätt ljummen till värderingarna av innehaven. Hur ser ledningens incitament ut, driver de värderingen upp eller ner? Det är en fråga man som investerare bör ställa sig.

Därmed blir diskussionen om substansrabatten skev i mina ögon och jag är inte någon köpare av vare sig Investor eller Industrivärden idag. Jag får ta och räkna på båda bolagen när bokslutskommunikéerna kommer.

Det var alla bolag som rapporterat hittills. Jag vet att många läsare brukar fråga om BMW och Skanska. När bolag går knackigt söker man sig gärna till mig och andra för stöd i sin bolagssyn. Jag tycker sådana tillfällen är utmärkta för att gå tillbaka till sina egna antaganden och se om de fortfarande stämmer.

När paniken kring H&M var som värst svarade jag på alldeles för många frågor och det påverkade min syn på bolaget. Därför tar jag det mer i en annan ordning nu och vill ta mina kommentarer när bolagen kommunicerar, inte i takt med panikvågorna.

Investera via eget bolag - kassaflöden och buffertar

Detta är den sjätte och sista delen i min serie om att investera i aktier via eget bolag. Den första delen hittar du här och den innehåller länkar till övriga avsnitt. Till skillnad från tidigare delar berör denna bolagets kassaflöden och en del privatekonomi, hoppas den kan vara användbar.

En utmaning som dyker upp när man ska leva på avkastning från investeringar är att kassaflödet från dessa inte är lika jämnt och fint som räkningarna man får för hyra, mat, el etc. Den generella lösningen är att upprätta något som bloggrannen Cornucopia kallade ett "Wibblekonto" i ett inlägg från 2009.

Detta innebär i korthet att du ackumulerar upp kassa på ett buffertkonto, stötvis, och sedan för över detta till ett lönekonto i jämn takt.

Ett alternativ som många bloggare tycks sträva efter är att få jämna månadsutdelningar som liknar en löneström. Detta anser jag är att göra våld på grundprinciperna i investering. Utdelningsdatum är i min värld inget lämpligt urvalskriterium för en investering.

För en person som investerar via eget bolag och kanske tar lite ströuppdrag, ibland via firman, ibland privat, blir situationen lite mer komplicerad. Så är det för mig. Jag har ersättning från styrelseuppdrag som inte kan faktureras längre, och dessutom fakturerar jag en del tjänster från mitt rörelsebolag där jag är anställd (se avsnittet om bolagsstruktur).

Ett mer generellt fall av Wibblekonto för en mixad struktur av bolag och privat ser då ut som i figuren nedan:

Klicka för att förstora bilden. Kassaflöden och buffertar i företagen (till vänster) och i privatekonomin (till höger)

Som synes i figuren finns i princip två buffertar, en i bolagens kassor och en i den privata bufferten. När dessa buffertar blir för stora investeras överskottet i nya aktier. Generellt är jag väldigt försiktig (feg skulle nog många säga) och ligger på 12-18 månaders buffert i båda leden och skulle klara mig 24-36 månader så länge arvodena kvarstår, något kortare utan dem. Detta kostar naturligtvis i utebliven avkastning.

Det finns egentligen inga sparbehov i systemet, portföljutvecklingen bör kunna stå för en "löneutveckling över tid" men i dagsläget ackumuleras mer medel än så, därför blir det en del investeringar. Till skillnad från tidigare år blir dock inköpen mycket mer sporadiska, inga jämna månadsinköp.

Förhållningen till de sociala skyddsnäten blir lite speciella här. Avkastningen från bolaget ("Lön/Utd" i bilden) är inte beroende av min arbetsinsats i någon större utsträckning. Därmed kan jag betala ut lön vare sig jag är frisk, sjuk eller invalid. SGI är inte jätteintressant, pensionssparande är irrelevant.

I och med anställningsförhållandet betalas dock pengar in till de sociala systemen, och det får väl bli en extra rågmacka när jag fyller 65. Men den egentliga "pensionen" är att anställningen fortsätter livslångt.

Mer än så tänkte jag inte skriva om detta, det finns väldigt många bloggare som skriver bra om de mer privatekonomiska aspekterna, många hittar du i min blogglista till höger. Törstar du efter mer diagram är detta inlägg från Jacob Lund Fisker en uppdaterad gammal favorit i all sin enkelhet.

Rapport från H&M

Idag släppte H&M sin niomånadersrapport och aktien tog ett rejält glädjeskutt, upp 11 procent i skrivande stund.

The good: e-handeln växer med 32 procent. Från vad till vad framgår inte.
The bad: marginalerna fortsätter neråt, både bruttomarginal och rörelsemarginal. Bruttomarginalen sannolikt till följd av reor, rörelsemarginalen är dessutom belastad med ökade omkostnader för både försäljning och administration. E-handel, nya butiker och logistiksatsningar kostar.
The ugly: lagret fortsätter växa, upp 15 % när försäljningen ökar med 4 % i lokala valutor, något som kommer leda till ytterligare bruttomarginalpress framöver

Eftersom H&M inte kommenterar vädret har det nog varit toppen.

Resultatet per aktie rullande 12 månader är nu 7,91 kronor. Detta är såklart ingen katastrof, men att bibehålla en utdelning på 9,80 med fortsatta investeringsbehov framstår som alltmer oansvarigt och "o-Perssonskt". Nettokassan är nu borta och bolaget har alltså större räntebärande skulder än kassa.

Jag tänker inte repetera min syn på H&M, den kan man med fördel läsa om här eller här. Jag sålde mina aktier för ett tag sedan och var nöjd med det. Idag uppstod ett bättre tillfälle att sälja och om jag haft några kvar hade jag gjort det. Det finns mycket kvar att bevisa. Som vanligt, dock: när det är bevisat har kursen sannolikt seglat iväg.

Jag har sett kloka inlägg från Värdeinvesteraren och SvD Börsplus idag, läs gärna mer där.

Byte Handelsbanken A mot B

Idag sålde jag omkring hälften av mina Handelsbanken A och köpte B-aktier för likviden. A-aktierna såldes för lite drygt 111 kronor medan B-aktierna kostade 110 kronor, mellanskillnaden återinvesterades i B-aktier och jag har följaktligen något fler aktier efter transaktionen.

Vissa A-aktier sålde jag inte på grund av att det skulle utlösa en stor beskattning, andra behöll jag för att de ligger på ett konto där jag har lite högre transaktionsomkostnader och jag gärna ser att differensen i pris mellan aktieslagen blir lite större.

Senast jag gjorde den motsatta transaktionen, sålde B och köpte A, var i mars i år. Då var skillnaden uppemot tio kronor per aktie till B-aktiens fördel. Det är intressant att denna pendelrörelse kan fortsätta och dessutom med en sådan amplitud att det finns pengar (eller aktier) att hämta efter transaktionskostnader.

Efter transaktionen ser portföljen ut enligt bilden nedan:

Klicka på bilden för att förstora

Jag har bara gjort två mycket små (under 0,2 procent av portföljen) inköp i illikvida aktier sedan i maj, så i stort sett är förvaltningen passiv just nu. Jag jagar inte ens illikvida möjligheter utan med ökad tid är jag snarare på jakt efter helt onoterade investeringar - som inte redovisas i Lundaluppenportföljen.

Portföljen är någon procent ifrån all time high vilket förvånar mig en aning eftersom det varit problem i var och varannat innehav. Handelsbanken har fyllt på årets skandaler med lite #metoo, BMW vinstvarnade igår, fastighetsaktierna har tagit stryk efter ränteförväntningarna börjat stiga, Maersks renodling går segt.

Det är bara Investor som lyfts till skyarna unisont vilket är lite lustigt för en som alltid sett glåporden hagla kring "Wallenbergarnas lekstuga". Men nu är det alltså både rumsrent och en klockren investering tycker de flesta. Kanske dags att sälja?

Dansk källskatt, 18 månader senare

Jag har många gånger lovat uppföljning på mina inlägg om dansk källskatt. För någon månad sedan fick jag faktiskt brev från SKAT (danska motsvarigheten till Skatteverket) med följande lydelse:

Jag fick ett brev privat och ett till firman

SKAT bekräftar alltså för första gången att de mottagit min ansökan. Men de skriver att de varit utsatta för ett förmodat bedrägeri och behöver upp till 12 månader ytterligare för att bedöma min ansökan.

Vidare står det att det kommer utgå ränta på beloppet, om min ansökan beviljas.

Men jag vet alltså fortfarande inte om jag gjort allt "by the book". Tack och lov är detta inga jättebelopp men att flytta aktierna till KF och överlåta till Avanza att inhämta källskatten känns rätt skönt måste jag säga.

Som en parentes kan nämnas att enda gången i min karriär jag känt att jag gått vinnande ur en förhandling med en dansk var med ett större statligt bolag. Givetvis var detta högst övergående och affären krympte något år senare ihop till ingenting. Men en kort period tjänade vi bra pengar. Jag älskar verkligen Danmark och har bott där, men de har aldrig älskat mig tillbaka...

Investera via eget bolag - aktieägande

Detta är det femte inlägget i en serie om att investera via ett eget bolag, istället för att äga aktierna privat som de flesta gör. Det första inlägget finner du här.

Något jag inte tagit upp hittills är hur själva ägandet kan gå till. När det gäller börsnoterade aktier har du två olika alternativ som påminner om hur en privatperson har det, direkt ägande i depå eller indirekt ägande via kapitalförsäkring. Investeringssparkonto finns inte för företag.

Äga noterade aktier direkt i depå

Att äga aktierna direkt i depå innebär att ditt bolag äger det noterade bolagets aktier direkt, registreras i bolagets aktiebok och har rösträtt på dess stämmor.

Direktägande innebär att mottagna utdelningar bokas upp som en skattepliktig intäkt (om du äger mindre än 10 procent av det noterade bolaget, vilket väl får räknas som normalfallet) och att försäljningar leder till skattepliktiga vinster eller avdragsgilla förluster. Dessa förluster är dock endast avdragsgilla mot vinster av samma slag, dvs. aktievinster. Detta är en kraftig inskränkning som blir problematisk vid breda nedgångar då det kan ta flera år innan du har möjlighet att utnyttja avdragen fullt ut.

Aktiebrev från 1288, källa: Wikipedia

Bolagsskattesatsen är 22 % idag och enligt beslut i Riksdagen kommer den att sänkas kommande år för att jämka den minskade avdragsrätten för finansiella kostnader. Det är alltså en lägre skattesats inom bolaget än vad du som privatperson betalar vid ett direktägande (30 %). Jag ser ibland diskussioner på temat att "detta bör man kunna kapitalisera på" genom att stoppa in pengar som EK och sedan ackumulera inom bolaget. Men den dubbelbeskattning som uppstår gör att jag fortfarande inte sett något mer allmänt exempel där detta skulle vara gynnsamt.

Eftersom kostnader för förvaltningen, inklusive eget löneuttag, är fullt avdragsgilla kan det finnas en idé att låta en del av portföljen utgöras av direktägda "utdelningsaktier" som genererar en pålitlig intäkt som i sin helhet kan kvittas mot förluster. Om man inte har någon vinstgenererande rörelse kan detta vara det allra mest skatteeffektiva sättet att äga aktier.

Utländska noterade aktier innebär en liten extra bokföringsprövning när källskatt ska hanteras, den ska bokföras som en skattefordran som sedan avräknas när källskatten slutligen återbetalas (jag lovar att återkomma om SKAT, apropå tidigare inlägg).

Fondanalys.se påminde mig i kommentarerna om en detalj: handel med noterade aktier som direktägs innebär numera att bolaget måste ha ett LEI-nummer, i princip ett internationellt organisationsnummer. Jag använder mig av Bloomberg LEI som kostade 75 dollar för första året. LEI behövs endast för direkt ägande i publika bolag, inte för kapitalförsäkring eller onoterade innehav.

Noterade bolag värderas till det lägsta av anskaffningsvärdet och aktuellt värde och normalt bedömer man portföljen som helhet. Om portföljen vid bokslut har ett lägre värde än anskaffningsvärdet ska du göra en nedskrivning (ej avdragsgill). Om marknadsvärdet senare återgår mot anskaffningsvärdet får du göra återföringar. Värderingen får dock aldrig överstiga anskaffningsvärdet.

Över tid kommer detta att innebära att du kan ha mycket stora osynliga övervärden i ditt bolag. Det kan vara ett litet hinder om du vill göra en belåning för vidare investeringar, men är ju inte jättesvårt att resonera med banken kring.

Äga noterade aktier via kapitalförsäkring

Det enda egentliga alternativet till direktägande för ett bolag är en företagsägd kapitalförsäkring (KF). Den försäkrade är generellt du själv och när du dör tillfaller försäkringsbeloppet bolaget.

Aktierna i KF ägs, precis som vid privat KF, av försäkringsbolaget, inte av ditt bolag. Du saknar därmed rösträtt vid stämma och löper en (liten) mellanhandsrisk om något skulle hända med försäkringsbolaget.

När du stoppar in pengar i en kapitalförsäkring så bokför du debet mot ett tillgångskonto och kredit mot kassan, precis som när du köper aktier. Alla transaktioner inom försäkringen är däremot osynliga i bokföringen, dvs. köp, sälj, utdelningar, skatter och den lilla försäkringspremien.

När du plockar ut pengar ur försäkringen så tittar du först på marknadsvärdet i försäkringen. Om det överstiger ditt bokförda värde så bokar du uttaget som en vinst till övervärdet är kvittat. Resterande bokas mot tillgångskontot. Denna vinst är dock skattefri och ska justeras bort i deklarationen - dvs. du betalar ingen bolagsskatt alls för KF utan endast de skatter som tas ut varje kvartal inom försäkringen. Samma skatter som en privatperson som äger en KF betalar.

Mer info om bokföringen hittar du på utmärkta Bokföringstips (helt osponsrad länk).

På samma sätt som direktägda aktier ska KF tas upp till det lägsta av anskaffningsvärdet och aktuellt värde och det kan därmed bli aktuellt med nedskrivningar och återföringar på samma sätt som vid direktägda aktier.

Direktpension

I det andra inlägget i serien diskuterade jag bolagsstruktur och beskrev min struktur som skyddar kapitalet i holdingbolaget från eventuella rörelserisker i dotterbolag.

Ytterligare en nivå av skydd kan uppnås med en direktpension. Som enda ägare och enda anställde i den helägda delen av min koncern ser jag hela bolaget som min pensionsförsäkring och har inte upprättat någon direktpension. Men har man flera ägare inne eller flera anställda finns det självklart anledning att titta vidare på detta.

En direktpension är i princip två papper: ett avtal mellan dig och bolaget där bolaget förbinder sig betala ut kapital när du går i pension, samt en pantförskrivning som ger dig företräde till pengarna vid en konkurs.

En pant är värdefull så länge det finns några pengar i bolaget så vad den egentligen är värd vid konkursen är ovisst. Om jag har någon obeståndsjurist bland läsarna får ni gärna fylla i om det finns någon lönegaranti eller liknande för pensionsutfästelser.

Jag använder som sagt inte direktpension men det finns mycket att googla om i ämnet, här är en sida på Visma som diskuterar ämnet.

Äga onoterade aktier

Om det finns ett område där ägande via eget bolag har tydliga fördelar mot privat ägande så är det i onoterade aktier. Aktier i onoterade bolag räknas nämligen som näringsbetingade andelar även om du äger under 10 procent, till skillnad från noterade aktier. Resultat från näringsbetingade andelar är inte skattepliktiga men heller inte avdragsgilla.

Att äga onoterade aktier fungerar likadant som att äga noterade aktier i depå, redovisningsmässigt. Du redovisar resultat vid försäljning och utdelningar, men inget är alltså skattepliktigt.

Detta innebär att ett holdingbolag kan allokera onoterade utdelningar mellan olika innehav utan skatteavbränning, en tydlig fördel gentemot en privatperson som behöver skatta av 30 %.

Som en parentes kan nämnas att bolag på Alternativa listan/Pepins räknas som onoterade. Som en parentes till den parentesen är Investmentbolaget Spiltans aktier ett undantag där utdelningen är skattepliktig men inte resultatet vid försäljning. Skattelagstiftning är... intressant.

Att äga onoterade aktier är en konst i sig, ett ämne som är alldeles för stort för denna inläggsserie, men jag kan ju återkomma om det finns intresse.

Låna till onoterade köp

Jag brukar ju vara väldigt skeptisk till belåning här på bloggen. När det gäller lån mot kontrollerade rörelser (eller fastigheter) har jag en helt annan syn. Jag kan mycket väl köpa en rörelse och belåna den hårt om dess kassaflödesegenskaper kan motivera det.

I ett sådant köp vill banken generellt ha säkerhet i den förvärvade rörelsen. Banken har också en absurd förkärlek för anläggningstillgångar, det kan vara långt enklare att belåna en maskin som kanske har en funktion för två bolag i landet, medan det är helt omöjligt att belåna ett likvitt lager som du kan sälja till miljoner konsumenter eller tusentals hantverkare.

I sådana lägen kan moderbolagets tillgångar användas som säkerhet. Banken vill såklart ha garantier så högt upp i din koncern som den kan få, och ditt intresse är att isolera ner riskerna. Men ibland kan villkoren bli så mycket bättre om du ökar upp säkerhetsmassan så att det motiverar att ta upp risken i toppen.

Beräkna substansvärde m.m.

I avsnittet om bolagsstyrning glömde jag faktiskt att kommentera en sak: interna rapporter. Som ni kanske märkt här på bloggen gillar jag generellt att dokumentera och även om jag skriver för ekande tomma salar så gör jag månadsrapporter i min koncern med tre huvudsakliga delar:

• Konsoliderad resultaträkning, jämförd med budget. Tråkig till och med för mig, men för att våga vara "min egen" behöver jag känna att jag har kontroll här
• Substansvärdering, som för alla investmentbolag är detta ett mycket viktigt värde och över tid en indikator på bolagets intrinsic value
• Mottagna utdelningar rullande 12 månader

Resultaträkningen och mottagna utdelningar är ganska rakt på sak. Balansräkningen gör jag ingen konsolidering av då den inte representerar värdena i bolagen särskilt väl längre.

Substansvärdet kan förtjäna en kommentar, det beräknas i princip som:

• koncernens egna kapital 
• plus orealiserade värden i noterade innehav 
• minus upplupen skatt (den skatt som skulle uppstå om de noterade innehaven såldes omedelbart)
• plus orealiserade värden i onoterade innehav, här är jag mycket försiktig och värdeuppgången måste vara extremt tydlig innan den tas upp

Detta beräknar jag alltså varje månad och berättar passionerat om vid middagsbordet. Responsen är inte översvallande.

Investera via eget bolag - bolagsstyrning

Detta är den fjärde delen i min serie om att investera via eget bolag, se första inlägget här. Denna gång tänkte jag skriva lite om styrningen av bolaget.

De flesta investeringsbolag lär börja sin bana som holdingbolag och som sådana saknar de det mesta som "vanliga bolag" har, inga anställda, inga lokaler, inga inventarier etc. När de blir mer av investeringsbolag och är redo att bära sin ägare kan ägaren välja att bli anställd och oftast innebär detta en fas av enmansbolag.

Att ta det vidare förbi enmansbolaget, att anställa någon ekonom, förvaltare eller extern vd är nog något de allra flesta faktiskt aldrig gör. För att motivera en person med månadslön på 50 tusen kronor, lokal, tjänstepension etc. utan att förvaltningskostnaderna ska överstiga 1 % krävs ett kapital på över 100 miljoner, en lång väg att vandra för de flesta.

Enmansbolaget

Bolagsstyrningen i enmansbolaget (en ägare som är styrelseledamot och vd) är i princip en uppsättning pärmar med styrelseprotokoll och stämmoprotokoll signerade av en enda person.

Du behöver en suppleant till styrelsen. Suppleanten har i princip ingen betydelse förrän du dör eller på annat sätt blir oförmögen att agera och de flesta arbetsgivare tillåter att en anställd dessutom är suppleant i ett onoterat bolag. Med det sagt är bolaget förmodligen ditt pensionskapital och om du har familj så behöver du ha någon inom eller utom familjen som har koll på strukturen. Det kan vara suppleanten, revisorn (om du väljer att ha en sådan) eller någon annan som kan hjälpa familjen eller dödsboet när det är dags för det.

Det finns några tjänster som kan vara värda att överväga för de flesta:

• Redovisningstjänst kostar några tusenlappar i månaden beroende på antalet verifikationer du genererar. Om du a) saknar kunskap och intresse eller b) saknar ordningssinne kan det vara en väl värd investering att köpa in denna tjänst. Jag gör all redovisning själv, vilket rör sig om ett par hundra verifikationer varje år
• Revisor är obligatoriskt om man inte klarar två av tre krav. Enmansbolaget har i detta fallet under tre anställda och högst sannolikt en omsättning under 3 miljoner och därmed är revision valfritt. Jag stiftade mitt holdingbolag innan obligatoriet avskaffades och har därmed alltid haft revisor. Det fyller två funktioner: viss sinnesro eftersom jag själv gör redovisningen och en kontaktperson för min familj om jag skulle gå bort. Revisionen kostar kanske 10-20 tkr/år beroende på hur mycket jobb du genererar

Utöver detta är ett enmansbolag relativt enkelt att hantera. Kontor, tjänstebil och inventarier är sådant man kan välja efter egna och bolagets behov.

Anställda

Nästa steg, om man någonsin tar det, är att anställa personal för att sköta bolagets investeringar, redovisning, ledning etc. Jag har själv inte tagit detta steg i min lilla holdingkoncern, men har såklart erfarenhet av anställda från de verksamheter jag arbetat i. Detta blir därmed en aning hypotetiskt.

Några medskick kan jag lämna men jag är såklart nyfiken på synpunkter från någon läsare som arbetat i en professionell kapitalförvaltningsorganisation:

• Kan du hitta någon som kan förvalta dina pengar bättre än a) passiv förvaltning, b) aktivt förvaltade fonder som du litar på. Varför vill den personen arbeta hos dig? Sannolikt krävs en partnerform där personen själv investerar för att få rimligt samordnade incitament. I vilket fall behövs en väldigt tydlig samsyn
• Att anställa en redovisningsekonom tror jag är svårt att motivera gentemot att hyra in tjänsten. En investeringsverksamhet genererar inte särskilt mycket verifikationer, om du inte handlar hyfsat aktivt i en depå. Kapitalförsäkringar genererar bara verifikationer vid insättningar och uttag
• Att anställa personal överhuvudtaget är ett enormt ansvar, i synnerhet i Sverige. Du har förmodligen redan erfarenhet av detta, men om det är första gången så läs på.
• Om du skulle vara så framgångsrik i detta att du når 10 anställda (inklusive dig själv) på ditt kontor så öppnas dörren till många regleringar: du behöver en arbetsmiljöplan, jämställdhetsplan etc. så det kan vara ett ganska dyrt steg att ta sett till den tid som ibland faktiskt måste läggas på myndighetsbesök och dokument. Många av dessa saker är viktiga att tänka igenom i alla fall som arbetsgivare, men de formella kraven kan vara betungande

Externa ägare

Även när det gäller ägare har jag valt att vara ensam och äga mitt bolag till 100 procent. Det finns ett antal effekter av att ta in externa ägare:

• Ett större kapital möjliggör att äga större delar av investeringsobjekten och kan ge inflytande i bolagen, om man tror sig kunna skapa mer värde genom detta inflytande
• Du kan få en kamratskap liknande en aktiesparklubb i en lite mer professionell form
• Ägarna har legitimt intresse av portföljen och du måste kompromissa mellan olika viljor, det gäller både strategi och synpunkter på enskilda innehav. Du kan såklart ha en väldigt diskretionär roll men när det blåser på börsen kommer delägarna vilja veta
• Du behöver ha en exitstrategi om någon ägare vill ut, kanske behöver dina innehav vara mer likvida
• Du behöver hitta en informationsgivning till delägarna som är tydlig och tillräcklig
• Du kan behöva instifta en styrelse "på riktigt" och ha en strategiskt beslutande grupp bestående av ägare eller till och med externa ledamöter
• Pengar skapar sällan äkta vänner men har skapat många äkta ovänner

Punkten om informationsgivning exploderar självklart om du väljer att notera bolaget på något slags handelsplats. Då släpper du kontrollen över ägarskaran helt och riskerar att få några ägare som köpt extremt billigt och älskar dig, blandat med någon som lyckades köpa in sig på en topp och är väldigt besviken på dig för sin misslyckade affär.

Återigen sväller ämnet ju mer jag skriver om det, jag försöker bevaka kommentarsfältet de kommande dagarna.

Investera via eget bolag - legal hemvist och skatter

Detta är den tredje delen i inläggsserie som inleddes med "Investera via eget bolag". I detta inlägg tänkte jag diskutera de skatter som uppkommer när du investerar via bolag istället för att göra det direkt. Då blir det även naturligt att titta på legal hemvist för bolaget eller bolagen och vad det innebär för dem och för dig som ägare.

Om vi börjar med en självdeklaration har jag personligen min koncern (som beskrevs i förra inlägget) helt baserad i Sverige och jag själv bor i Lund. Jag har startat bolag i Amerika, Europa och Asien men bara med operativa syften, aldrig för att optimera skatt eller liknande. Med andra ord är jag ingen rådgivare utan en någorlunda bevandrad lekman som försöker beskriva min syn. Om du på allvar tänker ge dig in i internationella strukturer - ta hjälp från proffs.

Strukturen jag själv använder har hanterat balansomslutningar som varit 7-9-siffriga. Den är lite overkill för låg 7-siffrig omslutning och det finns förmodligen en del optimeringar att göra när man närmar sig 10-siffrig omslutning. Utrymmet för att ta extern hjälp växer med storleken om inget annat.

Som jag tänker på skatterna i koncernen finns det tre nivåer:

• Investeringsnivån, dvs. skatt som uppstår när dina investeringar, publika noterade aktier, delar ut pengar till ditt bolag eller när ditt bolag gör reavinster. Här är skatten generellt rätt lik den för privatpersoner där du genom att använda kapitalförsäkring (KF) kan få exakt samma nivå. Alternativt om bolaget äger aktierna så skattar det lägre än privatpersoner, genom en bolagsskatt på 22 % på årets totala vinst
• Internnivån, dvs. skatt som din koncern betalar för att flytta pengar internt. I en helsvensk koncern som min, där dotterbolag är näringsbetingade andelar är skatten noll här. I en internationell koncern kan skatter uppstå även här, mer om det senare
• Överföringsnivån, när bolaget ska föra vidare överskott till dig som privatperson. Eftersom Sverige har några av världens högsta inkomstskatter är detta väldigt hårt reglerat här och skatten ligger mellan 20-70 %

Investeringsnivån och internnivån är internationellt konkurrensutsatta och Sverige är konkurrenskraftiga här. Med andra ord är nästan alla drivkrafter att internationalisera denna typ av verksamhet på överföringsnivån.

Helt vid sidan om dessa skatter ligger momsen som jag återkommer till kort i slutet av inlägget.

Legal hemvist

Med denna introduktion är det lagom att vända blicken mot frågan om legal hemvist, var ska ditt holdingbolag ligga?

Det finns en mycket bra och pedagogisk hemsida som jag rekommenderar alla att läsa, Sparsam Skatt. Jag har aldrig nyttjat deras tjänster och kan inte gå i god för dem på det sättet, men hemsidan ser jag som seriös och välskriven. De anordnar även sammankomster i Stockholm, Göteborg och Malmö för den intresserade.

Om jag skulle sammanfatta mina slutsatser från deras information och från vad jag läst genom åren så måste du a) vara beredd att flytta utomlands i minst fem år och b) vara beredd att sätta dig i händerna på rådgivare under en lång tid för att detta ska vara aktuellt.

Laglig hemvist kan i princip göras på tre sätt och syftet är alltså att minimera skatten på överföringsnivån:

1. Sverige, då får du nivåerna jag beskrev inledningsvis
2. Lightvarianten: helt utflyttad till EU (och främst är förmodligen Cypern) som Sparsam Skatt skriver om, då rör du dig inom hyfsat vältrampade stigar och lagstiftning som hänger ihop någorlunda. Tågordning är extremt noga och du behöver rådgivare
3. Hardcore: multipla lagstiftningar, "skatteparadis" etc. så du i bästa fall hamnar inom det "inte uttryckligen olagliga", har i media sett exempel på mixar av verksamhet i Sverige, Karibien, Baltikum m.m.

Om man väljer alternativ tre bör det nog röra sig om större belopp (miljarder) och du behöver en beredskap att ägna mycket tid åt Skatteverket. Det är inte aktuellt för mig och jag har inte större kunskap om detta än vad vem som helst kan läsa om lite då och då i samband med Panamaläckan och annat.

Alternativ två är betydligt vanligare och du bör, med rätt rådgivning, kunna navigera mellan skattemyndigheten i Sverige och i det land du väljer utan att hamna alltför mycket i kläm. I Cypern kan man, givet ett antal förutsättningar, föra över tillgångarna med mycket låg eller till och med noll skatt på överföringsnivån. Med detta följer såklart kostnader för rådgivning, ometablering etc.

Jag har personligen tänkt tanken, men för mig är det inte aktuellt idag eftersom:

• Jag är aktiv i Sverige på flera sätt, kan inte flytta ur ett skatteperspektiv utan att klippa en del band jag inte vill klippa (du får inte vara verksam i bolag, äga fastigheter m.m.)
• Cypern är minst lika mycket bakvatten som Sverige (ursäkta mig, alla cyprioter) och alla jag bryr mig om finns här, det är inte jättelockande att bo där. Cypernkonflikten ligger också som en vilande vulkan under öns lugna yta. Ja man kan lägga bolaget i Cypern och flytta till ett annat land, men då ska beskattningsavtalen mellan dessa länder läggas till i ekvationen, utöver vad som gäller mellan Sverige och Cypern

Länder som ibland nämns som alternativ till Cypern är Malta och Österrike, båda med lite olika förutsättningar och med olika vinster att göra. Men sedan jag läste på om detta sedan, för några år sedan, senast verkar Cypern klivit fram som den verkligt tydliga ledaren i racet.

Om man nu bestämmer sig för Cypern så skulle jag personligen inte börja i den änden, dvs. inte sitta i 10-15 år verksam i Sverige med ett Cypernbolag på toppen. Istället skulle jag driva allt svenskt fram till flytten börjar närma sig, sedan ta hjälp och göra allt i rätt tågordning. Det är mer komplicerat att driva bolag utomlands. Redan när du går till Norge eller Danmark blir saker lite annorlunda och du tvingas ta hjälp även med saker du kan fixa själv hemma. Att bilda bolag i Sverige är idag extremt enkelt om du är svensk medborgare och har ett BankID.

Jag fick ett par synpunkter från @danne_w på Twitter kring detta och hans två huvudargument varför man skulle vilja starta ett Cypernbolag omedelbart var:

1. Exitskatt och liknande, genom att ha bolaget uppe kan man vara bättre förberedd för utflytt och kanske inte omfattas av stopplagar som införs för att hindra utförsel av värden
2. Säkerhet, Sverige är extremt transparent med tjänster som allabolag.se. För att minska hotbilden mot sig själv kan ett utländskt bolag innebära sänkt information "till buset"

Jag tycker detta är giltiga argument även om jag personligen inte tycker de överväger idag.

Som en parentes nämns USA eller de vanliga svenska utflyttningsländerna sällan i dessa sammanhang. USA är ett jättespännande land med måttliga skatter på flera sätt men IRS (deras skattemyndighet) är inte att leka med och väl inskriven är man skatteskyldig för alla inkomster i hela världen tills motsatsen bevisats.

Skatter på investeringsnivån

Jag tänkte återkomma mer om hur man handgripligen går tillväga för att investera i noterade aktier genom ett bolag i ett senare inlägg. Men för skattediskussionen behöver jag vidröra det redan nu.

Bolag har färre alternativ än privatpersoner och det är frågan om att antingen äga via depå eller genom en kapitalförsäkring (KF).

Vinster och utdelningar från aktier i en depå ska bokföras och redovisas på resultaträkningen. De ligger till grund för bolagsskatten. Förluster får dock bara kvittas mot aktierelaterade vinster (sök på "aktiefållan") vilket är en asymmetri som gör detta alternativ rätt dyrbart. Om du har fasta kostnader i verksamheten som hyra eller liknande så kan det dras av från dessa vinster men jag skulle säga att det generellt är förmånligt att äga via kapitalförsäkring istället.

Vinster, förluster och utdelningar från aktier i en kapitalförsäkring bokförs inte, endast insättningar och uttag från försäkringen. Det sker en intern beskattning i försäkringen, precis som i privata KF, och därmed är vinster vid uttag från försäkringen inte skattepliktiga för bolagsskatt.

I en investeringsverksamhet där du gör dina vinster i KF och sedan har kostnader för dator, hyra, revisor eller annat utanför kommer du i praktiken aldrig betala någon bolagsskatt.

Skatter på internnivån

Som jag skrev initialt så betalar jag med min koncernstruktur inga skatter för att transferera pengar mellan bolagen. Koncernbidragsrätt finns mellan bolagen och utdelningar från rörelsebolaget till moderbolaget är skattefria. 

Om du väljer att skapa en koncern med bolag i olika länder försvinner koncernbidragsrätten och det dyker upp källskatter på utdelningarna. Vidare vill ländernas olika skattemyndigheter att så mycket vinst som möjligt ska hamna i just deras land och du måste skapa avtal för alla mellanhavanden mellan moder- och dotterbolag för att kunna uppvisa precis hur ni gör. Annars tar du en stor risk och kan drabbas både av skatter och skattetillägg.

Skatter på överföringsnivån

Om ditt företag är det minsta framgångsrikt kommer du vilja föra över pengar från det till dig själv, om inget annat så för att försörja dig. Detta kan i princip göras på tre sätt:

1. Lön, löneutbetalning kan ske från vilket bolag som helst i koncernen. Löner i Sverige medför plikten att betala sociala avgifter. Men löner är också avdragsgilla och sänker din bolagsskatt
2. Utdelning sker från det bolaget du äger till dig, dvs. moderbolaget i min egen koncernstruktur
3. Lån, förbjudet i Sverige, du får inte låna pengar från ditt AB, tillåtet i en del andra länder 

Lön beskattas som känt relativt högt i Sverige och sociala avgifter tillkommer. Sociala avgifter är dock inte fullt ut skatter som många ofta säger slentrianmässigt. Upp till en brytpunkt är en del av avgifterna ett tvångssparande åt dig själv, den allmänna pensionen. Detta är inte pengar i sjön vilket bör beaktas.

Utdelning från noterade bolag till privatpersoner beskattar med 30 % om de inte ligger i ISK eller KF. Utdelning från ditt moderbolag till dig är betydligt mer komplicerat och omfattas av de s.k. 3:12-reglerna.

Ämnet är alldeles för stort för detta inlägg men om vi gör två ytterlighetskalkyler där vi antar att du vill ta ut 30 000 kronor netto per månad (du vill inte bo i Leksand, men samtidigt behöver du ju inte längre någon sparkvot, bolaget försörjer dig).

För att få 30 000 kronor netto via lönekuvertet (använder Skattetabell 32 här) endast måste bolaget betala en bruttolön på 41 100 kronor. Till det kommer sociala avgifter på 31,42 procent. Total kostnad per månad blir då 54 000 kronor eller 648 000 kronor på ett år.

För att få 30 000 kronor netto via utdelning endast får du först dela ut 169 125 kronor enligt schablonbeloppet med 20 % skatt, dvs. 11 275 kronor per månad. De övriga 18 725 kommer från utdelning som måste beskattas som tjänst. Åter med tabell 32 behövs ca 24 200 x 12 = 290 400 i utdelning. Det är inga sociala avgifter på utdelning så totala utdelningen landar på 169 125 + 290 400 = 459 525 kronor. Om du genererar detta belopp med aktier som bolaget äger direkt och bolagsskattar för utdelningarna måste bolaget göra 589 100 kronor i vinst. Men om det kommer från KF blir det ingen bolagsskatteeffekt, som jag skrev ovan.

Det är alltså betydligt effektivare att dela ut pengarna rakt upp och ner än att ta hela beloppet som lön, det kostar bolaget 460 tkr istället för 648 tkr, en rejäl skillnad! Men detta är bara början på berättelsen:

• I löneexemplet fick du en pensionsavsättning (i storleksordningen 50 000 kronor som ska inkomstskattas när du går i pension) som du inte fick i utdelningsexemplet
• Lön räknas in i SGI, arbetslöshet etc. Jag ser inte riktigt att man ska behöva sjukskriva sig från ett investmentbolag, det är oberoende av den tillfälliga arbetsinsatsen i mitt fall. Men detta varierar såklart beroende på vilka säkerhetsmarginaler man har, hur aktiv man behöver vara med sin investeringsstrategi etc. 
• Lön syns i UC och hjälper dig vid telefonabonnemang och annat. Du tar en del sådant via firman men barnen behöver också en dag...
• En riktigt låg lön har mycket låg skatt, exemplet här låg något över det optimala sett till de brytpunkter som finns
• Om man vill ta ut mer på årlig basis för högre omkostnader eller raj-raj kan man använda lönebaserat utrymme för utdelningen

I praktiken är en kombination av lön/utdelning nästan alltid gynnsammare än ytterligheterna. Men vad som är rätt beror helt på dina behov. Om du vill ha en miljon att leva på om året ändras ekvationen. Om du vill låsa in maximalt kapital inför din Cypernflytt vänder det åt ett annat håll.

Hela diskussionen ovan bygger på att du vill driva investmentverksamheten vidare och behålla företaget. Om du vill demontera företaget finns möjligheten att inom Sverige göra bolaget passivt och därmed göra dina aktier okvalificerade enligt 3:12-definitionen. Detta kallas lite olika saker som "trädabolag", "5:25" och liknande. Effekten blir att du kan likvidera bolaget och betala 25 % skatt på hela kapitalet. För mer infomation hänvisar jag till Sparsam Skatts artikel om vilande aktiebolag.

Något om moms

Till sist vill jag hastigt nämna moms eftersom inlägget skulle avhandla skatter.

Ett bolag som endast investerar i andra bolag har ingen momspliktig verksamhet. Det redovisar ingen moms, det fakturerar ingen moms och kan inte heller dra av ingående moms. Du betalar alltså priser inklusive moms för alla inköp till firman. Jag har (som jag skrev i förra inlägget) ett separat rörelsebolag som är momspliktigt.

Det går att blanda momspliktig och icke momspliktig i samma företag och inkommande moms ska då delvis dras av. Jag har dock gjort det enkelt för mig och har alltså ett bolag med 0 % momsskyldighet och ett med 100 %.

Vid internationella upplägg kan moms bli en fråga. Om bolag i olika länder börjar fakturera varandra tjänster, även inom en koncern, behöver du följa momslagstiftningen och det ser olika ut inom EU och utanför.

Investera via eget bolag - bolagsstrukturen

Detta är andra delen i en inläggsserie som började med inlägget "Investera via eget bolag", i detta inlägg tänkte jag berätta om min egen bolagsstruktur och hur jag tänker kring detta. I slutet av inlägget finns även lite bakgrund om hur bolagen kan startas upp eller förvärvas. Det är omöjligt för mig att komma med generella råd eftersom förutsättningar ser så olika ut för olika personer. Kommentera gärna och ställ frågor så kan jag och läsarna säkert ge lite feedback.

Aktiebolag har en väldigt värdefull egenskap i att ägarna endast riskerar det kapital som är investerat i bolaget. Om ett bolag får betalningssvårigheter kan fordringsägare inte gå på ägarna och kräva betalt för skulder. Undantaget från detta är företrädaransvar där styrelse och vd kan stämmas under vissa givna förutsättningar.

Denna värdefulla egenskap tycker jag man ska utnyttja och jag har därför strukturerat upp min koncern (låter pampigare än det är, fler pärmar är den mest påtagliga effekten) med ett ägande bolag helt utan verksamhet. Det finns inga kunder till moderbolaget och därmed ingen som kan stämma bolaget så länge jag sköter mina betalningar till de få underleverantörer bolaget har. Moderbolaget ska vara något av en legal och finansiell "fästning" då det ytterst står för min och familjens försörjning.

Under moderbolaget har jag ett helägt rörelsebolag där jag själv är anställd. Detta bolag är momspliktigt och kan fakturera kunder samt dra moms för inköp. Detta bolag tar en operativ risk och kan bli stämt av kunder på belopp som vida överstiger dess finansiella muskler.

Privatpersoner skyddas genom konsumentlagstiftning, något som inte alls gäller företag. Du kan som företagare ingå hur orimliga avtal som helst, du simmar i den djupa änden av poolen här. Därför är det viktigt att placera rätt risk i rätt bolag.

Bilden nedan illustrerar den bolagsstruktur jag använder mig av, i syfte att dels isolera riskerna och även hantera saminvesteringar som jag gjort i vissa sammanhang.

Illustrerad bolagsstuktur, klicka på bilden för att förstora. HAB och RAB ingår i koncernen, procentsatserna visar HABs ägarandel i respektive bolag

Moderbolaget (holdingbolaget, HAB) äger rörelsebolaget (RAB) till 100 % medan jag äger moderbolaget till 100 %. Detta innebär

• Full koncernbidragsrätt mellan bolagen, dvs. år när sidointäkter i RAB är större än löneuttaget kan överskott skjutas upp till HAB, år när jag inte gör lika mycket i RAB kan pengar skjutas ner till dotterbolaget
• All lön jag tar emot delas ut från RAB, men all utdelning jag tar ut kommer från HAB
• RAB hyr lokalen jag använder, köper allt material (vilket gör att jag kan dra momsen)
• HAB är ett fåmansbolag och omfattas av de s.k. 3:12-reglerna som syftar till att jämna ut skatter mellan vanlig anställning och anställning/utdelning i eget företag

I denna lilla koncern är jag enda ägare och enda anställd. Under HAB finns dock fler innehav, där ytterligare personer blir involverade:

• Saminvesteringar sker i separata intressebolag. Här äger jag med andra ord minoriteter i ytterligare holdingbolag som har en väldigt tydlig intressegemenskap och ett väldigt tydligt syfte. Det rör sig inte om aktieklubbar eller kommittéer där investeringsbeslut ska fattas löpande
• Minoritetsandelar i onoterade bolag där jag inte har något väsentligt inflytande
• Minoritetsinvesteringar i noterade bolag

Intressebolagen och onoterade bolag lämnar skattefria utdelningar till moderbolaget (eftersom de är näringsbetingade andelar) som är fria att omallokera medan noterade bolag antingen lämnar skattepliktiga utdelningar eller ligger inom kapitalförsäkring. Jag kommer dock att återkomma till detta i senare inlägg.

Hur uppstår bolaget eller koncernen?

Som jag skrev i förra inlägget är den vanligaste orsaken till att ett eget investmentbolag uppstår att din rörelse ger överskott eller säljs. Så var det även för mig. I ett sådant läge står du ofta inför valet att betala en extremt hög inkomstskatt eller att skapa ditt eget holdingbolag.

Första steget i en sådan konstruktion är ofta att skapa ett nytt aktiebolag och sälja dina "gamla" aktier till det bolaget. Vanligen sätts priset till 50 000 kronor vilket utgör apportegendom. Dvs. du skjuter inte in några nya pengar i ditt nya bolag utan skjuter istället in dina gamla rörelseaktier. Detta förutsätter såklart att de är värda mer än 50 000 kronor.

Efter den manövern kan du ta emot stora utdelningar eller sälja rörelseaktier från ditt nya moderbolag utan att betala någon skatt initialt. Pengarna stannar i det nya moderbolaget och är tillgängliga för investering.

Ett alternativ till att bilda ett nytt bolag kan vara att köpa ett befintligt bolag. Att köpa ett s.k. lagerbolag, dvs. ett färdigt tomt bolag är nog rätt meningslöst idag när nybildande av bolag går mycket fort och är enkelt. 

Att köpa ett bolag med skattemässiga underskott har jag hört folk föreslå men det ställer mycket stora krav på dig som köpare, du måste göra en professionell due diligence och även hitta en vettig värdering av underskotten som svarar mot din förväntade resultatutveckling över tid. Det sista du vill råka ut för är att någon gammal kund eller leverantör kommer till dig och stämmer dig för synder från tidigare ägare.

Om du (trots mina varningar att det i det generella fallet inte är gynnsamt) vill börja helt från scratch och investera i noterade aktier är det idag väldigt enkelt att bara starta ett aktiebolag i Sverige. Du måste skjuta till kapital motsvarande 50 000 kronor, men eftersom syftet här är aktieinvesteringar så kan detta kapital sättas i arbete direkt.

I detta inlägg har jag försökt beskriva hur jag lagt upp min bolagsstruktur. Det är svårt att erbjuda en allmän formel, men jag hoppas på många frågor i kommentarfältet som jag kan arbeta in i inlägget efterhand. Ett annat sätt att skydda kapitalet kan vara att ha en pensionsförsäkring i bolaget, jag kommer beröra det i ett senare inlägg.

Investera via eget bolag

Jag har i över tio år investerat genom ett bolag jag äger till 100 procent och det är något jag skrivit om vid några tillfällen tidigare. Förutom de blogginlägg jag skrivit har jag svarat på många frågor här och på Twitter och tänkte att det kunde vara intressant att samla dessa i en rad blogginlägg.

Jag tänkte beröra följande huvudteman i varsitt inlägg:

• I detta inlägg: vad menar jag med investera i eget bolag, eget investmentbolag? Vad finns det för motiv till detta, vilka för och nackdelar?
• Inlägg 2: Bolagstruktur, dotterbolag, intressebolag, andra innehav
• Inlägg 3: Bolagens legala hemvist, skatter från resultat av investeringar, koncernföretag och skatter vid överföringar till mig som privatperson för konsumtion, moms.
• Inlägg 4: Bolagsstyrning, styrelse, vd, ledning, anställda, policy, CSR och externt ägarskap
• Inlägg 5: Ägande av börsbolag, KF vs. depå, direktpension,  andra rörelser, fastigheter etc.
• Investeringsstrategi, här hänvisar jag till den allmänna investeringsstrategin på bloggen
• Inlägg 6: Privatekonomi för ägaren, buffertar etc.

Detta är ett väldigt brett område och även om jag varit i kontakt med allt ovan så kommer inläggen vara en blandning av egna erfarenheter och åsikter. Jag ska försöka hålla det så handboksmässigt som möjligt men det finns många scenarier som ni läsare står inför som jag inte täcker eller ens känner till. I sådana fall kommer jag presentera hur jag själv gör och försöka uppdatera inläggen efter vad som kommer fram i diskussionen.

Vad menas med att investera i eget bolag?

Det är precis vad det låter som, du kan som privatperson äga aktier i olika former, men det kan även ett bolag göra. Du skulle kunna äga dina aktier via ett bolag som är en egen juridisk person och är ett eget skattesubjekt. Jag har ingen erfarenhet av handelsbolag eller kommanditbolag och ser ingen fördel med dessa så jag kommer bara skriva om aktiebolag.

Ibland säger jag eget "investmentbolag". Eftersom investmentbolag har en egen skattestatus är detta inte helt korrekt. För att starta ett regelrätt investmentbolag som Investor eller Industrivärden måste du ha en stor spridning i ägandet, i praktiken vara börsnoterad, och det är inte vad detta handlar om.

Skattemässigt har bolag ofta låga interna skatter vilket kan verka frestande, men så snart pengarna ska ut till ägaren för konsumtion beskattas de en gång till på en nivå som är minst lika stor som om du ägt aktierna själv. Om du har ett kapital privat finns det normalt ingen anledning att föra in detta i ett bolag och lägga på dig själv en extra skattebörda.

De flesta privata investerande bolag kommer istället från rörelsehållet: du har drivit en rörelse (restaurang, konsult, bemanning, tillverkning eller vad som helst) som genererar mer kapital än rörelsen behöver och samtidigt större än ditt löneuttag. Vid företagsförsäljning eller bara efter att ha ackumulerat tillräckliga vinster kan det finnas en lockelse att investera under ett företagsparaply. På så sätt bibehåller du mer kapital att allokera och kan själv planera ditt framtida löneuttag.

I det senare fallet finns några tydliga fördelar med att behålla kapitalet i ett investerande bolag:

• Löneuttag och utdelningar kan planeras i tiden så de ger en jämn beskattning, i mitt fall kan jag med all sannolikhet ta ut lön resten av livet oavsett livslängden och ändå se kapitalet öka. I praktiken behöver jag inte det pensionskapital som byggts upp i olika anställningar och har ingen anledning att pensionsspara längre - bolaget är min pensionsförsäkring, något av ett "family office"
• Kapitalet kan allokeras fritt mellan olika tillgångsslag med små skatteeffekter inom bolagssfären. Det enda undantaget är skog som är väldigt begränsat i hur man får äga det i bolagsform i Sverige
• Kapitalet kan användas för att starta nya rörelser
• Kostnader för driften är fullt avdragsgilla inom bolaget

Med detta sagt: om jag kunde få ut alla tillgångar privat utan stor skatteavbränning så skulle jag ta det erbjudandet direkt. 

Att driva investeringar i bolagsform har såklart även nackdelar annat än rent skattemässigt:

• Mer administration, det är krångligare att driva ett aktiebolag än att ha ett privat ISK. Svenska myndigheter är väldigt väl digitaliserade men den privata skatteindrivningen är mycket mer strömlinjeformad än på bolagssidan
• Ofta mer kostnader om du inte sköter precis allt själv. Jag använder t.ex. revisor vilket var tvunget när jag började men som är frivilligt idag

Personligen tycker jag det är lärorikt att ha näsan i bokföringen och det är något jag har nytta av i mina investeringar, men det finns en rejäl tröskel att ta sig över för den som börjar från noll.

Detta var det första inlägget och det sammanfattar kort vad jag skrivit tidigare här och här. Vad tror du om inläggsserien, är den intressant? Finns det några områden du tycker jag inte nämner i listan ovan?

Rapport från Castellum

Castellum och övriga fastighetsförvaltare, inte att förväxla med bostadsutvecklare och byggbolag, lever i den bästa av världar. Idag kom bolagets med sin halvårsrapport och himlen är blåare än MFF.

På nyhetsfronten berättar Castellum att man nu gör Balder med flera sällskap i Finland och etablerar sig i Helsingfors. Den första investeringen är gjord men det rör sig om en blygsam del av portföljen i storleksordningen 1 procent.

Intäkterna under halvåret växte med 6,9 procent med en tillväxt på 5,4 procent i det jämförbara beståndet och övriga tillskott från projektfastigheter. Till skillnad från bostadsutvecklingen är efterfrågan mycket stark och ökningen i jämförbart bestånd är mycket start och drivet både av sänkta vakanser och högre hyresnivåer.

Fastighetskostnaderna på jämförbart bestånd har dock nästan stigit i samma takt, en ökning med 4,8 procent drivet av en kall vår (någon som minns den?). Projektkostnader och administrationskostnader som belastar fastigheterna har dock minskat och totalt har fastighetskostnaderna bara ökat 1,8 procent.

Den centrala administrationen har sänkt sina kostnader med 5 procent och räntenettot har sjunkit med 2 procent. Lånevolymen har ökat men räntenivån har sänkts med 0,2 procentenheter, till 2,3 procent.

Sammantaget ger detta en utmärkt utveckling av förvaltningsresultatet som stiger med 14 procent per aktie. EPRA EPS som är det nyckeltal jag tittar på (finns på sidan 19 i rapporten) för förvaltningsresultat per aktie ligger nu på 9,12 kronor per aktie rullande tolv månader. Detta överstiger mitt investeringsantagande om 8 kronor, som dock får ligga kvar ett tag till på grund av de extremt goda förutsättningarna just nu.

Framåtriktat på kort sikt ser det fortsatt extremt bra ut för Castellum. Effekterna av den ändrade fastighetsbeskattningen där endast räntekostnader uppgående till 30 procent av "skattemässig EBITDA" får dras av medan den nominella bolagsskatten sänks i två steg till att landa på 20,6 procent (istället för dagens 22 procent) väntas bli små.

Det nya bolagsskatteupplägget har dock effekten av en råttfälla, där en ökad räntenivå riskerar höja räntekostnaderna till en nivå där de dessutom inte är avdragsgilla. För att parera detta och för att allmänt sänka sina kostnader har Castellum (liksom Balder gjort sedan länge) skaffat sig en investment grade rating från Moodys vilket sänkt räntekostnaderna ytterligare. Dessutom ser vi en tendens i branschen att sänka sina belåningsgränser.

Som det ser ut idag och på kort sikt är det dock lysande tider för Castellum, något som säkert kommer ge fortsatt avkastning i form av höjda utdelningar och kanske till och med en uppvärdering av aktien.

Halvlek

Varje år brukar jag skriva ett halvårsinlägg om hur avkastningen i portföljen ser ut jämfört med index. Eftersom det gått nästan två månader sedan mitt senaste inlägg blir detta dock en lite längre uppdatering.

Portföljen har under årets första sex månader totalavkastat 4,7 procent jämfört med index (SIX30RX) som stigit med 2,4 procent. Sedan jag började mäta 2004 har portföljen stigit med 14,6 % årligen vilket är 4,9 procentenheter mer än index. Jag är glad för att totalavkastningen varit bättre än börsen men det har verkligen varit en volatil vår för mina innehav så den valda brytpunkten spelar stor roll. När jag tittat till portföljen har jag ömsom legat 5 procentenheter över index, ömsom 5 under.

Klicka för att förstora

Vårens investeringar har främst gjorts i illikvida aktier samt även en del onoterat. Detta är saker jag inte skriver om på bloggen och de onoterade innehaven är inte ens med i portföljen då de saknar en löpande marknadsvärdering. Detta har lett till en rätt tyst blogg och en växande andel illikvida aktier vilket tar ner läsvärdet en hel del, men jag tycker detta sätt att rapportera fungerar för mina syften så jag hoppas ni läsare uthärdar.

Påverkan på självförtroendet av all time high

Om jag varit helt frånvarande här så har det sett lite bättre ut på Twitter där jag är hyfsat aktiv fortfarande. Twitterluppen är dock en lite annan persona än Bloggluppen, jag tillåter mig att skoja en hel del där och även munhuggas med personer av annan världsåskådning, så följ på egen risk.

Jag skrev i alla fall följande rad av Twitterinlägg för ett tag sedan:

Klicka på bilden för att förstora

Om vi översätter detta till en svenska anpassad till mer än 280 tecken brukar portföljframgång leda till ökat självförtroende, ökad risktagning, tankar på belåning etc. Vårens uppgång har dock haft helt motsatt inverkan på mig. Jag upplever att min portföljviktning varit kontraproduktiv, att mina aktiva val varit tveksamma men att mindre innehav mer än väl kompenserat för detta.

Känslan är helt enkelt att jag haft en oerhörd tur, jag är i själva verket helt övertygad. Visst har jag valt samtliga bolag så något har jag gjort rätt men när turen kompenserar för tveksam analys är det på plats att fundera på sin egen roll i investerandet.

Trots att jag faktiskt haft mer tid att fundera på mina investeringar än någonsin har jag alltmer lutat mot att lägga in större delar av kapitalet i index eller investmentbolag, inte att bli mer aktiv och välja och vraka bland börsens smörgåsbord av bolag. Som synes i portföljen ovan jag har dock inte gjort något åt detta.

Något om bolagen och branscherna

Fastighetsbolagens aktier har utvecklats i något bättre än börsen som helhet i år. Avkastningskraven på fastigheterna fortsätter sjunka så sakteliga och ränteläget gör hela affären aptitlig, men befarade räntehöjningar lägger sordin på stämningen och aktiepriserna innehåller fortfarande en viss säkerhetsmarginal mot säkra ränteplaceringar.

Byggarna har det tuffare och Skanska har haft nollutveckling med återlagd utdelning. Byggbolag brukar ses som sencykliska men jag upplever att marknaden tar ut den prediktionen i förtid, det är fortfarande hausse men marknaden agerar som att den redan avtagit och prisar in byggfall, sannolikt påeldat av bostadsutvecklarnas kris i Stockholm. Skanska är större än så och jag tror de kommer tillbaka, de måste först igenom sin stora omorganisation.

Bank och finans är tungt i portföljen med Sampo och Handelsbanken och båda har haft sina utmaningar under våren med mycket skriverier främst om Handelsbanken men även om Nordea (som utgör en stor del av Sampo).

På temat platt utveckling har även BMW legat relativt stilla under våren för att sedan alltmer smittas av dieselskandalerna. Bolaget är ännu så länge underligt förskonat från skandalerna i Tyskland. Men misstänksamheten (inte minst min) är stor, kan de verkligen ha skött sig så mycket bättre än VAG och Daimler? Skandaler smittar av sig branschvis.

Maersk och Deere är mina gungande aktier, kan gå upp och ner 10 % varje månad verkar det, trots att de verkar på ganska tröga marknader. Minsta hopp om spannmålspriser eller fraktrater extrapoleras till ett börsvärde som är långt mer volatilt än bolagets verksamhet. I Maersk är det mörk stämning just nu och bolaget har krympt ihop till att bli mitt minsta innehav.

Andra halvlek i livet?

En bidragande anledning att jag skrivit mindre på sistone är att jag under våren avskaffat mig själv från alla normala arbetsuppgifter. Jag har inte längre något åtta till fem-jobb utan försörjer mig på avkastningen på min portfölj bestående både av Lundaluppenportföljen, egna bolag och onoterade investeringar. Som bonus har jag arvoden från styrelsearbetet bland bolagen samt lite konsultuppdrag även till externa bolag. Detta ger inte bara en liten extraintäkt men framförallt en meningsfull syssla och ett sätt att dra nytta av den erfarenhet jag ändå fått genom arbetslivet.

Jag har länge följt bloggare som Farbror Fri och Onkel Tom och sympatiserar med deras strävan att skapa egen tid och styra sin vardag. Jag har dock en helt annan syn på vad jag vill göra med min tid. Om man tar bort mina kunskaper om företagande och sätter en yxa i min hand för att klyva ved på ett torp i skogen så blir jag a) otroligt improduktiv i jämförelse och b) väldigt uttråkad.

Å andra sidan känner jag inte heller igen mig i Twitters trejdingkretsar där ekonomiskt överskott helst ska omsättas i sportbilar och en ständig ström av champagne.

Jag är något så otroligt tråkigt som en människa som trivs med att bygga företag och leva ett helt normalt medelklassliv med min familj, i en svensk tätort med hygglig service och hög utbildningsnivå.

Men när jag nu frigjort väldigt mycket av min tid så har jag inte fyllt den med det jag trodde jag skulle göra. Jag springer och idrottar definitivt lite mer än tidigare, men mina barn är så stora att umgänget där inte ökat nämnvärt. Bloggen har också blivit mindre viktig, helt enkelt för att jag inte har samma behov för en "hemlig identitet" och ventil i vardagen. Bloggen kommer fortsätta i det tempot jag känner för, jag fortsätter följa min portfölj såklart.

Livet är i alla fall ett ovanligt blankt papper nu och det känns omväxlande otroligt fritt och en aning skräckinjagande. Kanske skriver jag något om den lite märkliga ekonomin man får som anställd i eget bolag mixat med olika sidoinkomster och arvoden? Det är ett liv väldigt långt från den vanliga månadslönelunken.