Rapport från H&M

Idag släppte H&M sin niomånadersrapport och aktien tog ett rejält glädjeskutt, upp 11 procent i skrivande stund.

The good: e-handeln växer med 32 procent. Från vad till vad framgår inte.
The bad: marginalerna fortsätter neråt, både bruttomarginal och rörelsemarginal. Bruttomarginalen sannolikt till följd av reor, rörelsemarginalen är dessutom belastad med ökade omkostnader för både försäljning och administration. E-handel, nya butiker och logistiksatsningar kostar.
The ugly: lagret fortsätter växa, upp 15 % när försäljningen ökar med 4 % i lokala valutor, något som kommer leda till ytterligare bruttomarginalpress framöver

Eftersom H&M inte kommenterar vädret har det nog varit toppen.

Resultatet per aktie rullande 12 månader är nu 7,91 kronor. Detta är såklart ingen katastrof, men att bibehålla en utdelning på 9,80 med fortsatta investeringsbehov framstår som alltmer oansvarigt och "o-Perssonskt". Nettokassan är nu borta och bolaget har alltså större räntebärande skulder än kassa.

Jag tänker inte repetera min syn på H&M, den kan man med fördel läsa om här eller här. Jag sålde mina aktier för ett tag sedan och var nöjd med det. Idag uppstod ett bättre tillfälle att sälja och om jag haft några kvar hade jag gjort det. Det finns mycket kvar att bevisa. Som vanligt, dock: när det är bevisat har kursen sannolikt seglat iväg.

Jag har sett kloka inlägg från Värdeinvesteraren och SvD Börsplus idag, läs gärna mer där.

Byte Handelsbanken A mot B

Idag sålde jag omkring hälften av mina Handelsbanken A och köpte B-aktier för likviden. A-aktierna såldes för lite drygt 111 kronor medan B-aktierna kostade 110 kronor, mellanskillnaden återinvesterades i B-aktier och jag har följaktligen något fler aktier efter transaktionen.

Vissa A-aktier sålde jag inte på grund av att det skulle utlösa en stor beskattning, andra behöll jag för att de ligger på ett konto där jag har lite högre transaktionsomkostnader och jag gärna ser att differensen i pris mellan aktieslagen blir lite större.

Senast jag gjorde den motsatta transaktionen, sålde B och köpte A, var i mars i år. Då var skillnaden uppemot tio kronor per aktie till B-aktiens fördel. Det är intressant att denna pendelrörelse kan fortsätta och dessutom med en sådan amplitud att det finns pengar (eller aktier) att hämta efter transaktionskostnader.

Efter transaktionen ser portföljen ut enligt bilden nedan:

Klicka på bilden för att förstora

Jag har bara gjort två mycket små (under 0,2 procent av portföljen) inköp i illikvida aktier sedan i maj, så i stort sett är förvaltningen passiv just nu. Jag jagar inte ens illikvida möjligheter utan med ökad tid är jag snarare på jakt efter helt onoterade investeringar - som inte redovisas i Lundaluppenportföljen.

Portföljen är någon procent ifrån all time high vilket förvånar mig en aning eftersom det varit problem i var och varannat innehav. Handelsbanken har fyllt på årets skandaler med lite #metoo, BMW vinstvarnade igår, fastighetsaktierna har tagit stryk efter ränteförväntningarna börjat stiga, Maersks renodling går segt.

Det är bara Investor som lyfts till skyarna unisont vilket är lite lustigt för en som alltid sett glåporden hagla kring "Wallenbergarnas lekstuga". Men nu är det alltså både rumsrent och en klockren investering tycker de flesta. Kanske dags att sälja?

Dansk källskatt, 18 månader senare

Jag har många gånger lovat uppföljning på mina inlägg om dansk källskatt. För någon månad sedan fick jag faktiskt brev från SKAT (danska motsvarigheten till Skatteverket) med följande lydelse:

Jag fick ett brev privat och ett till firman

SKAT bekräftar alltså för första gången att de mottagit min ansökan. Men de skriver att de varit utsatta för ett förmodat bedrägeri och behöver upp till 12 månader ytterligare för att bedöma min ansökan.

Vidare står det att det kommer utgå ränta på beloppet, om min ansökan beviljas.

Men jag vet alltså fortfarande inte om jag gjort allt "by the book". Tack och lov är detta inga jättebelopp men att flytta aktierna till KF och överlåta till Avanza att inhämta källskatten känns rätt skönt måste jag säga.

Som en parentes kan nämnas att enda gången i min karriär jag känt att jag gått vinnande ur en förhandling med en dansk var med ett större statligt bolag. Givetvis var detta högst övergående och affären krympte något år senare ihop till ingenting. Men en kort period tjänade vi bra pengar. Jag älskar verkligen Danmark och har bott där, men de har aldrig älskat mig tillbaka...

Investera via eget bolag - aktieägande

Detta är det femte inlägget i en serie om att investera via ett eget bolag, istället för att äga aktierna privat som de flesta gör. Det första inlägget finner du här.

Något jag inte tagit upp hittills är hur själva ägandet kan gå till. När det gäller börsnoterade aktier har du två olika alternativ som påminner om hur en privatperson har det, direkt ägande i depå eller indirekt ägande via kapitalförsäkring. Investeringssparkonto finns inte för företag.

Äga noterade aktier direkt i depå

Att äga aktierna direkt i depå innebär att ditt bolag äger det noterade bolagets aktier direkt, registreras i bolagets aktiebok och har rösträtt på dess stämmor.

Direktägande innebär att mottagna utdelningar bokas upp som en skattepliktig intäkt (om du äger mindre än 10 procent av det noterade bolaget, vilket väl får räknas som normalfallet) och att försäljningar leder till skattepliktiga vinster eller avdragsgilla förluster. Dessa förluster är dock endast avdragsgilla mot vinster av samma slag, dvs. aktievinster. Detta är en kraftig inskränkning som blir problematisk vid breda nedgångar då det kan ta flera år innan du har möjlighet att utnyttja avdragen fullt ut.

Aktiebrev från 1288, källa: Wikipedia

Bolagsskattesatsen är 22 % idag och enligt beslut i Riksdagen kommer den att sänkas kommande år för att jämka den minskade avdragsrätten för finansiella kostnader. Det är alltså en lägre skattesats inom bolaget än vad du som privatperson betalar vid ett direktägande (30 %). Jag ser ibland diskussioner på temat att "detta bör man kunna kapitalisera på" genom att stoppa in pengar som EK och sedan ackumulera inom bolaget. Men den dubbelbeskattning som uppstår gör att jag fortfarande inte sett något mer allmänt exempel där detta skulle vara gynnsamt.

Eftersom kostnader för förvaltningen, inklusive eget löneuttag, är fullt avdragsgilla kan det finnas en idé att låta en del av portföljen utgöras av direktägda "utdelningsaktier" som genererar en pålitlig intäkt som i sin helhet kan kvittas mot förluster. Om man inte har någon vinstgenererande rörelse kan detta vara det allra mest skatteeffektiva sättet att äga aktier.

Utländska noterade aktier innebär en liten extra bokföringsprövning när källskatt ska hanteras, den ska bokföras som en skattefordran som sedan avräknas när källskatten slutligen återbetalas (jag lovar att återkomma om SKAT, apropå tidigare inlägg).

Fondanalys.se påminde mig i kommentarerna om en detalj: handel med noterade aktier som direktägs innebär numera att bolaget måste ha ett LEI-nummer, i princip ett internationellt organisationsnummer. Jag använder mig av Bloomberg LEI som kostade 75 dollar för första året. LEI behövs endast för direkt ägande i publika bolag, inte för kapitalförsäkring eller onoterade innehav.

Noterade bolag värderas till det lägsta av anskaffningsvärdet och aktuellt värde och normalt bedömer man portföljen som helhet. Om portföljen vid bokslut har ett lägre värde än anskaffningsvärdet ska du göra en nedskrivning (ej avdragsgill). Om marknadsvärdet senare återgår mot anskaffningsvärdet får du göra återföringar. Värderingen får dock aldrig överstiga anskaffningsvärdet.

Över tid kommer detta att innebära att du kan ha mycket stora osynliga övervärden i ditt bolag. Det kan vara ett litet hinder om du vill göra en belåning för vidare investeringar, men är ju inte jättesvårt att resonera med banken kring.

Äga noterade aktier via kapitalförsäkring

Det enda egentliga alternativet till direktägande för ett bolag är en företagsägd kapitalförsäkring (KF). Den försäkrade är generellt du själv och när du dör tillfaller försäkringsbeloppet bolaget.

Aktierna i KF ägs, precis som vid privat KF, av försäkringsbolaget, inte av ditt bolag. Du saknar därmed rösträtt vid stämma och löper en (liten) mellanhandsrisk om något skulle hända med försäkringsbolaget.

När du stoppar in pengar i en kapitalförsäkring så bokför du debet mot ett tillgångskonto och kredit mot kassan, precis som när du köper aktier. Alla transaktioner inom försäkringen är däremot osynliga i bokföringen, dvs. köp, sälj, utdelningar, skatter och den lilla försäkringspremien.

När du plockar ut pengar ur försäkringen så tittar du först på marknadsvärdet i försäkringen. Om det överstiger ditt bokförda värde så bokar du uttaget som en vinst till övervärdet är kvittat. Resterande bokas mot tillgångskontot. Denna vinst är dock skattefri och ska justeras bort i deklarationen - dvs. du betalar ingen bolagsskatt alls för KF utan endast de skatter som tas ut varje kvartal inom försäkringen. Samma skatter som en privatperson som äger en KF betalar.

Mer info om bokföringen hittar du på utmärkta Bokföringstips (helt osponsrad länk).

På samma sätt som direktägda aktier ska KF tas upp till det lägsta av anskaffningsvärdet och aktuellt värde och det kan därmed bli aktuellt med nedskrivningar och återföringar på samma sätt som vid direktägda aktier.

Direktpension

I det andra inlägget i serien diskuterade jag bolagsstruktur och beskrev min struktur som skyddar kapitalet i holdingbolaget från eventuella rörelserisker i dotterbolag.

Ytterligare en nivå av skydd kan uppnås med en direktpension. Som enda ägare och enda anställde i den helägda delen av min koncern ser jag hela bolaget som min pensionsförsäkring och har inte upprättat någon direktpension. Men har man flera ägare inne eller flera anställda finns det självklart anledning att titta vidare på detta.

En direktpension är i princip två papper: ett avtal mellan dig och bolaget där bolaget förbinder sig betala ut kapital när du går i pension, samt en pantförskrivning som ger dig företräde till pengarna vid en konkurs.

En pant är värdefull så länge det finns några pengar i bolaget så vad den egentligen är värd vid konkursen är ovisst. Om jag har någon obeståndsjurist bland läsarna får ni gärna fylla i om det finns någon lönegaranti eller liknande för pensionsutfästelser.

Jag använder som sagt inte direktpension men det finns mycket att googla om i ämnet, här är en sida på Visma som diskuterar ämnet.

Äga onoterade aktier

Om det finns ett område där ägande via eget bolag har tydliga fördelar mot privat ägande så är det i onoterade aktier. Aktier i onoterade bolag räknas nämligen som näringsbetingade andelar även om du äger under 10 procent, till skillnad från noterade aktier. Resultat från näringsbetingade andelar är inte skattepliktiga men heller inte avdragsgilla.

Att äga onoterade aktier fungerar likadant som att äga noterade aktier i depå, redovisningsmässigt. Du redovisar resultat vid försäljning och utdelningar, men inget är alltså skattepliktigt.

Detta innebär att ett holdingbolag kan allokera onoterade utdelningar mellan olika innehav utan skatteavbränning, en tydlig fördel gentemot en privatperson som behöver skatta av 30 %.

Som en parentes kan nämnas att bolag på Alternativa listan/Pepins räknas som onoterade. Som en parentes till den parentesen är Investmentbolaget Spiltans aktier ett undantag där utdelningen är skattepliktig men inte resultatet vid försäljning. Skattelagstiftning är... intressant.

Att äga onoterade aktier är en konst i sig, ett ämne som är alldeles för stort för denna inläggsserie, men jag kan ju återkomma om det finns intresse.

Låna till onoterade köp

Jag brukar ju vara väldigt skeptisk till belåning här på bloggen. När det gäller lån mot kontrollerade rörelser (eller fastigheter) har jag en helt annan syn. Jag kan mycket väl köpa en rörelse och belåna den hårt om dess kassaflödesegenskaper kan motivera det.

I ett sådant köp vill banken generellt ha säkerhet i den förvärvade rörelsen. Banken har också en absurd förkärlek för anläggningstillgångar, det kan vara långt enklare att belåna en maskin som kanske har en funktion för två bolag i landet, medan det är helt omöjligt att belåna ett likvitt lager som du kan sälja till miljoner konsumenter eller tusentals hantverkare.

I sådana lägen kan moderbolagets tillgångar användas som säkerhet. Banken vill såklart ha garantier så högt upp i din koncern som den kan få, och ditt intresse är att isolera ner riskerna. Men ibland kan villkoren bli så mycket bättre om du ökar upp säkerhetsmassan så att det motiverar att ta upp risken i toppen.

Beräkna substansvärde m.m.

I avsnittet om bolagsstyrning glömde jag faktiskt att kommentera en sak: interna rapporter. Som ni kanske märkt här på bloggen gillar jag generellt att dokumentera och även om jag skriver för ekande tomma salar så gör jag månadsrapporter i min koncern med tre huvudsakliga delar:

• Konsoliderad resultaträkning, jämförd med budget. Tråkig till och med för mig, men för att våga vara "min egen" behöver jag känna att jag har kontroll här
• Substansvärdering, som för alla investmentbolag är detta ett mycket viktigt värde och över tid en indikator på bolagets intrinsic value
• Mottagna utdelningar rullande 12 månader

Resultaträkningen och mottagna utdelningar är ganska rakt på sak. Balansräkningen gör jag ingen konsolidering av då den inte representerar värdena i bolagen särskilt väl längre.

Substansvärdet kan förtjäna en kommentar, det beräknas i princip som:

• koncernens egna kapital 
• plus orealiserade värden i noterade innehav 
• minus upplupen skatt (den skatt som skulle uppstå om de noterade innehaven såldes omedelbart)
• plus orealiserade värden i onoterade innehav, här är jag mycket försiktig och värdeuppgången måste vara extremt tydlig innan den tas upp

Detta beräknar jag alltså varje månad och berättar passionerat om vid middagsbordet. Responsen är inte översvallande.

Investera via eget bolag - bolagsstyrning

Detta är den fjärde delen i min serie om att investera via eget bolag, se första inlägget här. Denna gång tänkte jag skriva lite om styrningen av bolaget.

De flesta investeringsbolag lär börja sin bana som holdingbolag och som sådana saknar de det mesta som "vanliga bolag" har, inga anställda, inga lokaler, inga inventarier etc. När de blir mer av investeringsbolag och är redo att bära sin ägare kan ägaren välja att bli anställd och oftast innebär detta en fas av enmansbolag.

Att ta det vidare förbi enmansbolaget, att anställa någon ekonom, förvaltare eller extern vd är nog något de allra flesta faktiskt aldrig gör. För att motivera en person med månadslön på 50 tusen kronor, lokal, tjänstepension etc. utan att förvaltningskostnaderna ska överstiga 1 % krävs ett kapital på över 100 miljoner, en lång väg att vandra för de flesta.

Enmansbolaget

Bolagsstyrningen i enmansbolaget (en ägare som är styrelseledamot och vd) är i princip en uppsättning pärmar med styrelseprotokoll och stämmoprotokoll signerade av en enda person.

Du behöver en suppleant till styrelsen. Suppleanten har i princip ingen betydelse förrän du dör eller på annat sätt blir oförmögen att agera och de flesta arbetsgivare tillåter att en anställd dessutom är suppleant i ett onoterat bolag. Med det sagt är bolaget förmodligen ditt pensionskapital och om du har familj så behöver du ha någon inom eller utom familjen som har koll på strukturen. Det kan vara suppleanten, revisorn (om du väljer att ha en sådan) eller någon annan som kan hjälpa familjen eller dödsboet när det är dags för det.

Det finns några tjänster som kan vara värda att överväga för de flesta:

• Redovisningstjänst kostar några tusenlappar i månaden beroende på antalet verifikationer du genererar. Om du a) saknar kunskap och intresse eller b) saknar ordningssinne kan det vara en väl värd investering att köpa in denna tjänst. Jag gör all redovisning själv, vilket rör sig om ett par hundra verifikationer varje år
• Revisor är obligatoriskt om man inte klarar två av tre krav. Enmansbolaget har i detta fallet under tre anställda och högst sannolikt en omsättning under 3 miljoner och därmed är revision valfritt. Jag stiftade mitt holdingbolag innan obligatoriet avskaffades och har därmed alltid haft revisor. Det fyller två funktioner: viss sinnesro eftersom jag själv gör redovisningen och en kontaktperson för min familj om jag skulle gå bort. Revisionen kostar kanske 10-20 tkr/år beroende på hur mycket jobb du genererar

Utöver detta är ett enmansbolag relativt enkelt att hantera. Kontor, tjänstebil och inventarier är sådant man kan välja efter egna och bolagets behov.

Anställda

Nästa steg, om man någonsin tar det, är att anställa personal för att sköta bolagets investeringar, redovisning, ledning etc. Jag har själv inte tagit detta steg i min lilla holdingkoncern, men har såklart erfarenhet av anställda från de verksamheter jag arbetat i. Detta blir därmed en aning hypotetiskt.

Några medskick kan jag lämna men jag är såklart nyfiken på synpunkter från någon läsare som arbetat i en professionell kapitalförvaltningsorganisation:

• Kan du hitta någon som kan förvalta dina pengar bättre än a) passiv förvaltning, b) aktivt förvaltade fonder som du litar på. Varför vill den personen arbeta hos dig? Sannolikt krävs en partnerform där personen själv investerar för att få rimligt samordnade incitament. I vilket fall behövs en väldigt tydlig samsyn
• Att anställa en redovisningsekonom tror jag är svårt att motivera gentemot att hyra in tjänsten. En investeringsverksamhet genererar inte särskilt mycket verifikationer, om du inte handlar hyfsat aktivt i en depå. Kapitalförsäkringar genererar bara verifikationer vid insättningar och uttag
• Att anställa personal överhuvudtaget är ett enormt ansvar, i synnerhet i Sverige. Du har förmodligen redan erfarenhet av detta, men om det är första gången så läs på.
• Om du skulle vara så framgångsrik i detta att du når 10 anställda (inklusive dig själv) på ditt kontor så öppnas dörren till många regleringar: du behöver en arbetsmiljöplan, jämställdhetsplan etc. så det kan vara ett ganska dyrt steg att ta sett till den tid som ibland faktiskt måste läggas på myndighetsbesök och dokument. Många av dessa saker är viktiga att tänka igenom i alla fall som arbetsgivare, men de formella kraven kan vara betungande

Externa ägare

Även när det gäller ägare har jag valt att vara ensam och äga mitt bolag till 100 procent. Det finns ett antal effekter av att ta in externa ägare:

• Ett större kapital möjliggör att äga större delar av investeringsobjekten och kan ge inflytande i bolagen, om man tror sig kunna skapa mer värde genom detta inflytande
• Du kan få en kamratskap liknande en aktiesparklubb i en lite mer professionell form
• Ägarna har legitimt intresse av portföljen och du måste kompromissa mellan olika viljor, det gäller både strategi och synpunkter på enskilda innehav. Du kan såklart ha en väldigt diskretionär roll men när det blåser på börsen kommer delägarna vilja veta
• Du behöver ha en exitstrategi om någon ägare vill ut, kanske behöver dina innehav vara mer likvida
• Du behöver hitta en informationsgivning till delägarna som är tydlig och tillräcklig
• Du kan behöva instifta en styrelse "på riktigt" och ha en strategiskt beslutande grupp bestående av ägare eller till och med externa ledamöter
• Pengar skapar sällan äkta vänner men har skapat många äkta ovänner

Punkten om informationsgivning exploderar självklart om du väljer att notera bolaget på något slags handelsplats. Då släpper du kontrollen över ägarskaran helt och riskerar att få några ägare som köpt extremt billigt och älskar dig, blandat med någon som lyckades köpa in sig på en topp och är väldigt besviken på dig för sin misslyckade affär.

Återigen sväller ämnet ju mer jag skriver om det, jag försöker bevaka kommentarsfältet de kommande dagarna.