För att illustrera detta har jag hittat på en akties priskurva som jag ritat nedan. På priskurvan har jag ritat in en kurva för "intrinsic value". Självklart existerar inte denna kurva på något exakt sätt, men vi antar att investeraren har sin uppfattning och denna blå kurva avspeglar den.
Fiktivt pris och värde för en aktie över en tidsperiod |
Teorin är då att en någorlunda effektiv marknad - om värdeinvesteraren gjort sin läxa rätt - pendlar i prissättning kring detta värde. Hela inlägget och tankegången bygger alltså på att pris och värde är två olika saker och att priset över tid approximerar värdet.
Traditionell värdeinvestering |
Om man läser traditionell värdeinvesteringsteori, dvs. böcker av Graham, Klarman, Brandes etc. så har man ett rekommenderat beteende enligt figuren ovan. När priset understiger värdet med en viss säkerhetsmarginal köper man och när priset närmar sig värdet säljer man igen. De röda pilarna i figuren visar på deltagandet för värdeinvesteraren. Två gånger äger värdeinvesteraren aktien och eftersom detta är en tankemodell går ju allt bra. Observera att deltagandet är relativt kort och under långa perioder står investeraren utanför.
Värdeinvesteraren skapar i detta fall en överavkastning genom att delta i prisstegringar utöver den långsiktiga värdeutvecklingen, på bekostnad av att missa vissa perioder av faktisk värdeökning.
Om vi på ett mer teoretiskt plan testar två olika strategier där man köper när priset understiger värdet med viss marginal, och sedan säljer när priset överstiger värdet med samma marginal så kan man resonera om vad marginalens storlek har för betydelse.
Liten tolerans |
Medelstor tolerans |
I den första bilden hade vi en mycket liten marginal och i den andra en lite större marginal. Jag kan inte säkert säga vilken som ger bäst avkastning, men jag kan tydligt se vilken som ger upphov till mest trading. Varje köp- och säljpunkt är förknippad med kostnader samt med risker för felbedömning. I min värld finns det alltså stora vinster med att välja en lite större marginal.
Lundaluppen-tolerans |
Jag tänkte avsluta med hur jag mentalt ser på min egen stil. Jag tillåter mina aktier att stiga en bra bit över vad jag anser att värdet är och därmed blir min överavkastning mindre än vad den skulle vara med marginaler enligt figurerna ovan. Istället får jag en liten överavkastning motsvarande marginalen vid köptillfället och ett långt deltagande i bolagets värdeskapande. Detta är på något vis essensen av investering i mina ögon: identifiera bolag med goda förutsättningar och låt ledningen arbeta för dig. Minimera handel och minimera möjligheterna till felbeslut.
I ett enda fall under bloggens historia har en pristopp slagit igenom mitt tak så att det blev en försäljning. I andra tillfällen har jag följt med mina bolag upp i en tillfällig topp och sedan ner igen. Att denna topp passerat är inget jag hänger upp mig på, det är gjort och om bolaget utvecklas som jag hoppas kommer den tillbaka.
Till läsaren ger jag en hemuppgift: hur ser din mentala bild ut? Vad händer i en långsiktig nedgång?